av 5barnsmamman

5barnsmamman
ons, 2019-12-04 - 08:04

Levt med min man i 25 år och de senaste 6 åren har han självmedicinerat med alkohol då han mått dåligt.
Har både försökt hjälpa hotat och ställt ultimatum men inget har hjälp, han ljuger och gömmer dricker i smyg och förnekar att han druckit. Vissa perioder har varit lite lugnare och då har jag och barnen fått hopp om att det kanske vänder nu men han hamnar alltid tillbaka igen.
Nu bor vi inte ihop längre jag har flyttat till en lägenhet 2 mil bort. Och i min värld någonstans tänkte jag att han skulle säga hejdå till alkoholen för gott då jag verkställt mitt hot om att lämna, för jag vet hur mycket han älskar sin familj.

Men även denna gång händer det igen men nu med en allvarligare utgång.

Han dricker trots att han är ensam med vår 8 åriga son. Som slutade i att han höll på att köra ihjäl sig framför ögonen på vår son. Han har legat på sjukhus i 4 veckor för de allvarliga skador han ådrog sig, opererats 7 ggr för att inte behöva amputera sitt ben. inte ens efter denna olycka fick jag reda på sanningen om att han druckit och att kört full, hans vänner täcker för honom och han ljuger för mig. Hans vänner bad tom våran son att ljuga för mig, de bad honom säga en helt annan version än den som var sann, vilket gjorde att han mådde jätte dåligt i ett helt dygn innan sanningen äntligen kom fram till mig. Förstår inte hur man kan göra något sådant mot en liten pojke. Vi har t.o.m. fått en oros anmälan på oss från socialen pga detta.

Har varit så arg och ledsen. Men nu när allt lugnat dig och han har kommit hem från sjukhuset dock i rullstol är jag där och hjälper till allt för att det skall flyta på och för att barnen skall få träffa din pappa.

Han bedyrar nu att det här var sista gången, han skall aldrig mer dricka. Och han bönar och ber att jag skall komma hem igen. Jag blir mer och mer på det klara med att vi inte kan fortsätta tillsammans men har ändå jätte svårt att släppa.

Då och då blir han elak och säger att tänker jag bara släppa allt efter 25 år och 5 gemensamma barn får jag fixa allt själv med bank och skilsmässa osv i helgen var han arg på mig och frågade hur jag skulle klara mig själv?

Han är igentligen världens snällaste man och en jätte fin pappa men helt plötsligt början han säga massa elaka saker till mig.

Hur många chanser skall man ge? och hur vet man att han håller sitt ord denna gång?
Igentligen förstår jag inte varför jag valklar i mitt beslut då jag tycker att han gått för långt när det går ut över våra barn.

Clara
ons, 2019-12-04 - 09:10

Det finns ingen som helst anledning för dig att ge honom en chans till. Han har inte gjort nånting som motiverar det. Det är bra att det gick vidare till soc. Sitt inte där och försvara honom, utan säg som det är, att du är orolig för att lämna barnen ensamma med honom (såklart!) och undrar hur du ska lösa det. Jag tycker inte att du ska hjälpa till hemma hos honom heller, det kan hans kompisar göra om det nu inte är så allvarligt.

Om han håller sig nykter i ett år och kan låta bli att säga taskiga saker, DÅ kanske du kan ompröva ditt beslut. Som det är nu finns det inte en enda grej som motiverar att du ska flytta hem.

Stor kram!

5barnsmamman
ons, 2019-12-04 - 11:11

Tack så mycket för dina ord, känns bra att få någon annans syn på allt. Det är ju väldigt lätt att falla tillbaka, för det här är ju inget jag valt utan en konsekvens av hans handlingar, som jag inte kan styra över.

Tack så mycket. Kram

siggestardust69
ons, 2019-12-04 - 14:15

Hej ?
Mitt råd är att brut helt med honom, spar din tid. Fokusera på dig själv och dina barn istället. Hans kärlek till alkoholen är större än till dig och era barn i nuläget.
Så spar din tid! Du och era barn är värda att ha det bra och ha en trygg & stabil tillvaro. Han måste lägga in i ”potten” såinihelvete mkt för att bevisa att han är värd att satsa på! För det första... helt sluta med alkohol! Ta hjälp, delta aktivt ex samtal, möten osv. Vara nykter över tid! Sedan kan du satsa på honom om du vill!
Men lögner, offerkoftor, härskartekniker liksom fuckoff!
Du fixar det !
Kram siggesrardust69

5barnsmamman
ons, 2019-12-04 - 17:33

Tack, när jag läser din reflektion på mitt liv, känner jag att du har så rätt. Skall åter gå och läsa detta varje gång jag börjar tveka. Kan inte göra något mer för honom än jag redan gjort.
Denna resa får han göra utan mig och barnen.
Kram

Sofia
tors, 2019-12-05 - 14:52

Hej 5barnsmamman! Vilket ansvar du tar och vilka omsorger du visar din man, som hjälper honom en massa nu när han kommit hem från sjukhuset i rullstol, trots att du varit oerhört arg och ledsen över det som har hänt. Du försöker verkligen se till allas bästa. Det låter som att du också tar ett sunt ansvar för barnen när du i din avslutande mening i första inlägget skriver att du egentligen inte förstår varför du vacklar i ditt beslut, då du tycker att han har gått för långt när det går ut över era barn. Det låter ju som att din 8-åring fick en tuff upplevelse, både genom att se sin pappa vara med om en svår olycka men också genom att han blev pressad att ljuga för dig om händelsen för att skydda pappan. Det låter som att han har en hel del jobb att göra för att ni ska kunna lita på honom igen? Kanske i form av deltagande i behandling, en längre periods nykterhet osv. Eller kanske känner du att du har tappat de positiva känslor du har haft för honom, även om han genomgår en stor förändring. Allt du känner är okej!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

5barnsmamman
sön, 2019-12-08 - 21:34

Trots alla fina och peppande ord sitter jag här i kväll med en jätte ångest över allt. Han ringer och smsar flera gånger varje dag och förklarar hur mycket han älskar mig, blandat med syrliga ord när jag inte ger samma tillbaka.
Så otroligt ledsen över att han satt vår familj i den här situationen så jag bara kommer få träffa mina barn halva tiden. Gör så ont i hjärtat. Blir oxå så arg och provocerad när han skyddar sig med att han inte gjort allt detta avsiktligt trots att det har på gått i ca 6 år och jag givit honom 1000 chanser.

Skrållan
sön, 2019-12-08 - 22:01

Det är så konstigt att vi som är anhöriga, alltid ska känna skuld. Fast jag lämnat, så känner jag ibland skuld. Men det var ju inte jag som drack sönder våra helger. Inte jag som var sur och arg på veckorna. Jag försöker verkligen göra mig fri från skuld.
Och så tänker jag, vill dom verkligen ta tag i sitt drickande, så gör det. Kom sen och be och få en chans. Men gör något åt det först.
Det klart att din man försöker med alla medel att få dig tillbaka. Allt blir så mycket enklare för honom. Och att kunna fortsätta dricka.

5barnsmamman
sön, 2019-12-29 - 11:09

Värsta ångest dagen i dag, firat jul ihop med min man å mina barn. Tar riktigt på krafterna att vara i hans närhet å jätte jobbigt att komma hem i huset, saknar det jätte mycket, men vill så gärna för barnens skull att de funkar. Men riktigt svårt när han hela tiden tar upp å vill diskutera å älta vårt förhållande och om hur mycket han vill att jag flyttar hem.

Känns som de inte spelar någon roll hur mycket jag förklarar varför jag valt att gå eller hur jag känner så får han mig hela tiden att känna skuld över mitt beslut.

Är på det klara med att jag inte vill ha honom tillbaka men gör ändå så fruktansvärt ont i mitt hjärta.

Skall reda upp alla bank affärer å skilsmässa osv själv efter nyår då han ff säger att det är jag som får fixa allt om det är det här jag vill.

Känner mig ensam i allt. Önskar så att nästa år blir mitt år där jag kan få lite medvind i mitt liv.

Skrållan
sön, 2019-12-29 - 11:19

Ja det är inte lätt. Jag försöker också bli fri från skuld. Det är en kamp.
Hoppas nästa år blir vårat år. Vi alla här inne.
Gott Nytt År 5barnsmamman

Azalea
sön, 2019-12-29 - 14:10

Du har kommit jättelångt och 2020 ska bli ditt och vårt år.
Vi är då många som kämpar varje dag med skuldkänslor men vi får inte ge upp för vår egen skull.
Kram Azalea ?

InteMera
sön, 2019-12-29 - 17:07

Tror det var Märta Tikkanen, en finlandssvensk författare, som i boken Århundradets kärlekssaga skrivit nåt i stil med detta om sitt ex som var alkoholist: Det går inte en dag utan att jag saknar honom, men inte för ett ögonblick skulle jag vilja ha honom tillbaka. Tycker jag är en rätt bra beskrivning. Önskar dig 5barnsmamman allt gott för det nya året, gott nytt DITT år 2020!

5barnsmamman
sön, 2019-12-29 - 20:51

Tack så mycket å önskar alla desamma. Just nu skulle jag ha lust att stämpla ut från mitt liv ett tag.
Konstigt, är samtidigt rädd för vad livet skall ge, har ju vant mig att ordna å fixa för allt å alla
Får bara dåligt samvete när jag skall tänka på mig själv, å kommer på mig att jag knappt vet hur man gör längre eller hur det skall kännas.

Det som är så jobbigt å som jag vill i från är även det som känns tryggt på något sätt, den jag älskar vill jag inte leva med längre, känns som allt är upp och ner.

Om han bara kunde fatta vad han ställt till med, men han gör som vanligt ber om ursäkt å lovar sluta, precis som 1000 gg för.

Önskar all er här inne de bästa.

VInter19
ons, 2020-01-01 - 09:00

Har en relation med en man sedan 3 år tillbaka, vi har inga barn men jag är 25 så jag kommer snart vilja ha det.
Vi har precis köpt hus ihop (riktigt dumt jag vet) men han har visat
gång på gång enda sedan vi blev tillsammans att han inte har kontroll på sin alkoholkonsumtion. Relationen började med att jag blev gravid och behövde genomgå en abort varav jag bad honom att va med mig hemma och genomgå detta, det slutar med att han åker och super på summerburst istället. Detta lovade han att han skämdes för och aldrig skulle hända igen.
Sen har liknande händelser fortsatt hända regelbundet, typ varje gång han får en chans att visa att han kan ta ett åtagande, tex ”jag kommer hem vid 00:00 jag ska inte bli svinfull och inte ta droger”, slutar med att han kommer hem 07 på morgonen helt svinpackad och nerknarkad.
Även när valen att gå o supa med kompisar eller att göra rätt för sig (då ultimatumet att jag drar legat på bordet länge) så väljer han alltid alkohol.

Han lovar och lovar att jag aldrig ska behöva se detta beteende igen och upprepar samma ”lines” som han alltid använder.

Har behövt kasta ut honom och hans kompisar då dom tagit ecstasy klockan 05 på morgonen i vår EXTREMT lyhörda lägenhet flera gånger, hotat med att ringa polisen.

Jag börjar känna att jag testat allt nu och ingenting kommer ändras. Vi har inte bott i huset vi just köpt länge alls och det är extremt tufft för mig att behöva ta tag i detta själv.

Han har varit på AA-möte en gång då jag hotade att lämna annars men det var inget för honom sa han då det är mycket religiöst snack.

* Min fråga är nu:
vad kan jag göra? Vart kan man få hjälp? Är det värt att investera mer tid?

Han är fantastisk när han väl är bra, sen kan jag nästan märka hur han helt plötsligt blir extremt glad och till lags när han får alkohol, då hans humör och beteende varit vidrigt sekunden innan, nästan som han känner abstinens och allt blir bra så fort han får alkohol.

Amanda
tors, 2020-01-02 - 13:55

Jag hoppas också att 2020 blir ditt år! Du har tagit ett stort ansvar för din man och era barn under en längre tid, och att det då känns skrämmande att rå om sig själv är helt naturligt. Det är ny mark att beträda, och det kanske dröjer ett tag innan du vänjer dig fullt ut. Samtidigt gör du kloka prioriteringar för din skull och för barnens skull. Kanske är det ett tecken på att medvinden snart är här?

Finns det någon du kan prata med om hur du känner? Eller något annat som kan vara till hjälp för dig just nu? Fortsätt gärna skriva, vi är många som vill läsa!

Gott nytt år och varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

5barnsmamman
fre, 2020-01-03 - 13:03

Tack. Värmer mycket att höra att jag gör rätt val, vet ju det längst inne men plågas ändå av ångest å dåligt samvete varje dag.

Barnen mår bra å har klarat detta bra, värre med mig. Skall gå å prata med familjerådgivningen i dag för att få prata av mig å kanske få hjälp på vägen å slippa denna ångest som typ äter upp mig.

Just idag är jag fast besluten om att jag å ingen annan skall få bestämma å påverka mitt liv med dåliga val.

Mitt liv är mitt å jag lever bara en gång å de skall jag ta hand om.

Kram

Amanda
fre, 2020-01-03 - 14:53

Vilken svår sits du befinner dig i. Du har blivit besviken vid upprepade tillfällen och känner dig frustrerad över din partners alkohol- och drogkonsumtion och hur han beter sig. Samtidigt har han fina sidor och jag gissar att er relation bitvis är väldigt varm, och ni har nyligen köpt hus. Du vill gärna att det ska fungera, men undrar om det är värt det. Inte konstigt att motstridiga tankar och känslor dyker upp, och att du har svårt att veta hur du ska gå vidare. Här på forumet finns många med liknande erfarenheter. Verkligen bra att du skriver här och ber om råd och stöd! Ibland kan det ta ett tag innan man får svar. Ett tips är att starta en egen tråd. Då blir det lättare för andra användare att hitta just dina inlägg.

Om du vill prata med någon utomstående om hur det är just nu, och vilka möjligheter till stöd som finns både för dig och din partner, går det bra att ringa Alkohollinjen, som är en nationell stödtelefon för personer som vill ändra sina alkoholvanor och för anhöriga. De har telefonnummer 020-84 44 48.

Vad tänker du om detta?

5barnsmamman, fint att höra att du har en tid bokad på Familjerådgivningen. Hoppas att stödet därifrån kan vara till hjälp!

Varma hälsningar till er båda,
Amanda
Alkoholhjälpen

Hillie
fre, 2020-01-03 - 22:53

Jag förstår hur du känner och jag hoppas du inser ditt bästa nu innan ni bildar familj.
Jag är bara några år äldre än dig, men lever med en man och våra 2 barn. Det är inte roligt när barnen är inblandade och jag önskar att jag hade insett det här betydligt tidigare.

Min man har bara det senaste halvåret börjat att ta till droger när han festar, men det är tillräckligt mycket bara hans drickande..
Att ha 2 små barn som ska behöva ta del av det här, ha en mamma som kämpar för att hålla allt ihop och då eventuellt behöva genomgå en separation för att jag inte orkar är inget jag önskar någon annan.

Så snälla, känn efter på riktigt. Hur vill du ha ditt liv? Hur vill du att dina dagar ska se ut och innehålla? Hur ska en partner vara för att du ska vilja leva ihop med denne? Jämnför sedan med hur det är idag, är det det du vill ha?

Lycka till och stor kram!

5barnsmamman
mån, 2020-01-06 - 09:32

Min man har nu inte druckit sedan olyckan han var med om i september. Han säger att han aldrig mer kommer att dricka, tror honom nog denna gång, men har ändå en oroskänsla då han inte tar tag i något, verken sitt mående eller alkoholrådgivningen, han fixar inte ens till sitt bank id så han kan betala sina räkningar. Han har aldrig betalat en räkning å han är 46 år allt har jag skött.

Får en viss oro då inget händer, han säger att allt blir bra om jag flyttar hem igen, så svårt att stå emot. Hur skall jag tänka.