Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

Grattis till jämna år och en nykter tillvaro. Så skönt att du fick nog och satte ner foten. Det är egentligen hemskt hur mycket man står ut med. Men när man ställer ett ultimatum måste man verkligen vara bestämd och inte ge efter och det är inte så lätt. Hela ens tillvaro vänds upp och ner.
Som alkoholist har man inte makten i sitt liv. Man är slav under drogen tills man verkligen får nog. Men de anhöriga, medberoende, är på nåt vis ännu mer maktlösa. Man kan inte tvinga nån att sluta. Men om man slutar sopa upp efter alkoholisten så tvingas den se konsekvenserna.
Förhoppningsvis se att priset är för högt.
Härligt att se att ni har det bra nu. Livet blir inte automatiskt lyckligt och frid och fröjd bara för att man är nykter. Men allt går lättare att hantera nykter. Man ser nyktert på livet:). På gott och ont, ibland skulle det vara skönt med lite filter. Lite vin skulle slipa vardagens kanter ibland. Men det funkar inte för den som utvecklat ett beroende. Det är den enkla och svåra sanningen.

Jag har det bara bra. En grundmurad nykterhet och inga problem just nu. Lugnt. Mannen dricker en del vin men betydligt mindre än förr. Han blir inte full och fånig även om jag tycker att konsumtionen är lite väl hög ibland. Påminner om att en box faktiskt är fyra flaskor. Sen faller jag ändå i medberoendebeteende och köper hem en låda när jag ändå är in till stan. Vi bor på stugan och det är fyra mil till systemet. Så det händer att jag är omtänksam och passar på att köpa! Det måste jag sluta med! Det är sjukt på nåt sätt. Men ingen risk att jag börjar dricka.

Jag undrar hur det gått för Holknekt? ;)

Ha det så gott!

Ett stort grattis till ert harmoniska liv! Och allt gott till dig och gubben din! Tack för alla kloka och tänkvärda saker du skriver här på forumet! Kram

Till dig MT..Som satte ner fötterna rejält, och sen såklart även Grattis på födelsedagen till mannen som blev nykter..Ni är ett bra team..Jag är fortsatt nykter och mår fint..Stor varm kram till dig, och framförallt tack för att du berikar forumet????

till jämna år mulletant.

Din närvaro och dina inlägg här på forumet har varit som en värmande och trygg yllepläd.

Själv har jag en fortsatt och trygg nykterhet. En nykterhet som inte är förhandlingsbar, utan självklar.

Önskar dig, och din "gubbe", en fortsatt god tillvaro.

Höstkramar

för grattisar och hälsningar! Det värmer och jag blir glad! Otroligt glad och lättad blev jag också över att få ett avtryck från MM... det kände jag verkligen som ett livstecken.
Det är märkligt - nej det är det egentligen inte alls - hur vi fäster oss vid varandra här på forum. Speciellt med vissa. Det är nog inte så märkligt med tanke på att här delar vi mycket av vår innersta sårbarhet, skam och skuld över sånt som man inte kan tänka sig att lyfta fram i ljuset med vem som helst. Anonymiteten ger ett speciellt utrymme. Kanske också skrivandet. Åtminstone för mig är skrivandet en väg att röra mig inåt i kontrollerad takt. Jag är ensam, jag har tid, jag kan stanna upp, begrunda, vända tillbaka och vänta tills det rätta ordet infinner sig. Så länge jag jobbade och ofta skrev tidigt på morgonen, som nu, kanske jag inte hade tid och ro på samma sätt... Det var nog allmänt lite annorlunda då. Mer att jag skrev ’i händelsernas centrum’. Det var en mer aktiv tid på alla sätt. Även med förändringar i nykterhet och medberoende och att hitta vår nya gemenskap och frihet.
Monday Morning är en av dem som landade i mitt hjärta. Jag tror att det var hennes nakna beskrivning av att dricka sig nästan till döds, insikten att det handlar om livet. Också vår ’gemensamma plats’ Katarina kyrka och kyrkogård. Jag är där så ofta tillfälle ges och då är MM nära en stund i tankar och hjärta. Jag bär med mig flera såna forumvänner, en del med ’ansikte och kropp’, dem jag mött eller har kontakt med på annat sätt. En del som nära vänner ’utan ansikte’ men högst verkliga ändå.
Nu minns jag Heueh (kanske fel stavat)... och Dompa glömmer jag aldrig! Inte heller miljonprogrammet av personligt målade fågelholkar.

Idag vaknade jag och funderade över minnesbilder från min barndom. Bilder som är ’nycklar’ till hur mitt liv gestaltat sig. Svåra bilder och saker som blev fel. Men sen tänkte jag att en del av det som blev fel har blivit gott i slutändan. Jag tänkte också med tacksamhet på min pappa som var mån om att jag skulle få utbildning... det har betytt mycket i mitt liv. Gett många valmöjligheter. I samma stund jag skriver det så tackar jag också kvinnorna; mamma och mormor som i lika hög grad bidragit till mina möjligheter.
Jag är verkligen också tacksam över att alkoholen kom in även i mitt vuxna liv. Det var det som förde mig hit och vidare till 12-stegaprogrammet som betytt och betyder mycket för mig idag. Där träffar jag Stigsdotter som den hon är med sitt riktiga namn. Där har jag fått kramar av Adde. Bara såna saker. Idag betyder programmet otroligt mycket för mig med fokus på socker- och matberoende. Så många insikter om mig själv och så många fina människor har jag fått möta i den gemenskapen.

Till dig som läser önskar jag en fin dag! Kom ihåg att det är möjligt, och aldrig för sent, att ta makten i sitt eget liv!
Allt gott och det bästa önskar jag dig / mt

Tack för så fina ord. Jag blir rörd.
Det är svårt att få ner känslor i ord.

Jag är glad att det ibland når fram...
Alla gillar det nog inte - att det kommer rakt ut
(lika ogillad som omtyckt antar jag)
Bryr mig inte - jag är jag. Så är det bara :)

Tusen tack för att Du finns i mitt liv
Du är lugn och ro för mig

Li-Lo

Vill säga tack för din fina återkoppling i en anan tråd samtidigt som jag liksom skickar tillbaka den på volley. Vad är vi utan dig (och ni andra) som så generöst och naket skänker erfarenheter. Och sättet du gör det på! Compassion är ett ord som väcks i mig när jag tänker på dig.

Detta forum är verkligen en gåva som kan göra stor skillnad. Tack mt.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

är dagen efter natten jag fick kraften att vända mitt liv.
Det tog en stund innan jag tänkte på det, liksom kom ihåg det, men sen fanns medvetenheten där. Kanske den största ’märkesdagen’ i mitt liv. Mitt största och mest smärtsamma beslut - att verkligen lämna. Gå min väg.
Idag slår regnet mot rutan. Då, för nio år sen, var det många köldgrader och höga drivor av snö. Gnistrande kall morgon när jag satt i bilen utanför min vän och funderade vilken tid jag skulle ringa på och be att få komma in. En lång, lång dag när jag läste här många gånger.
Så många gånger jag ältat detta här. Jag har behövt det. Jag har senare förstått att grunden till mitt medberoende finns från början i mitt liv i en familj där alkoholen var det normala men för mycket. För ofta och för mycket och resulterande i högljudd bitterhet och bråk. Senare även direkt våld vilket jag inte behövde vara närvarande i men mors berättelse smärtar ändå i mina öron och mitt sinne.
Skammen i insikten att jag valt samma väg som hon, var gift med en alkoholist, var en helt jävlig insikt och tung börda. Skam, skam, skam. Över så mycket.
Tack och lov har jag hittat vägar att bearbeta detta och mina egna tidigt inlärda, destruktiva sätt att hantera och dämpa oro. Idag har jag ett bra liv. I tacksamhet och gemenskap. Aldrig glömmer jag vad detta forum betytt för mig. Aldrig glömmer jag Carinas Bångs blogginlägg i februari 2011 om makt - vad jag är maktlös inför, och viktigare, vad jag själv kan välja att ta makten över i mitt eget liv.
Idag känner jag djup tacksamhet... och djup respekt för alla som kämpar, med beroende och medberoende. Jag lever i det som blivit mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.

Tack alla, alla nuvarande forumvänner och de som var aktiva då. En del finns ännu kvar här... Så viktiga människor i mitt liv ❤️
Allt det bästa önskar jag er, alla. / mt

PS Jag läser, som vanligt, en dagstext ur nån 12-stegsbok, just idag i ’Mod att förändra’: ”Ingen kan kontrollera alkoholens smygande följdverkningar eller dess makt att förstöra det vackra och anständiga i livet... Men en makt har vi (fått av Gud), och det är makten att förändra våra egna liv.” DS

till de 9 åren!

Precis som Adde skriver, så går åren fort. Det är snart 3,5 år sedan du skrev den första hälsningen i min tråd "Tredje gången gillt".
Jag väljer fortfarande dagligen att behålla makten över mitt liv, och att undvika det första glaset.

Jag och många andra är också väldigt glada att du tog det steget du tog för 9 år sedan.
Vi kanske inte hade fått privilegiet att ha dig här annars.

Sagt det förr men säger det igen.
Du står för stabilitet, trygghet och värme för mig.
Just det har fått mig lugn så många gånger vid oro.
Det har alltid känts som en helande varm hand.

Jag ville bara passa på att tacka dig för det.....

Kram

MM

Fint att höra av er och fint att ni är kvar på den nyktra vägen - något annat hade jag inte väntat mig heller!
Jag blir rörd och varm i hjärtat när jag tänker på er två och andra vänner här, hur vi hjälpt varandra, delat allt från djupaste utsatthet och nöd till glädje över goda stunder och dagar.
Kram till er båda - och så ses vi här nån gång igen... ni finns alltid med i hjärtat / mt

Tiden går svindlande fort..Därför så skönt att det har gått så bra för dig/er...Tack för fina, stöttande, inspirerande inlägg i min tråd..Du är en av dom som står för ärlighet och stabilitet..Ha ett fortsatt gott liv????

Du var en av de första att välkomna mig här på forumet för snart 6 årsedan.
Än är jag kvar.
Ibland kvider min själ lite och jag behöver skriva av mig i egen sak.
Ibland känner jag att jag kan bistå med någon form av igenkänning och stöd till andra som befinner sig där jag nyss var.
Tack till dig och tack till detta forum.