Hej alla!

Jag är här liksom ni andra pga mitt förhållande till alkoholen.
Druckit kan man säga i tiotals år, men aldrig sett mig själv som alkoholist.
För mig är/har alkoholen varit ett sätt att ”koppla av”! Jag vet inte hur ett liv utan alkohol
skulle se ut! Det har varit och är dock min högsta önskan att sluta dricka.
Har tidigare jobbat mycket, ett jobb med mycket resande, utlandsresor, representation och därmed alkohol.

Är senare även utbildad terapeft med inriktning på beroende (ironiskt nog). Jag kan ställa mig till skaran som säger, ”du skall göra som jag säger, inte som jag gör”!
Arbetat flera år med missbruk av olika former!
Jag har verktygen men inte förmågan att själv sluta dricka! Detta är min mörkaste hemlighet, att jag själv dricker.

Jag har varit utbränd vid flertalet tillfällen, sjukskriven i perioder, vägrat se roten till problemen.

Har fortsättningsvis ett fungerande liv tack o lov, fru, vuxet barn och allt fungerar trots mitt drickande.

Mitt drickande forsätter typ två kvällar i veckan, hemma i soffan.
Av ngn konstig anledning (lyckligtvis) har jag så gott som aldrig gjort bort mig, aldrig druckit så minnet försvunnit, men ändå druckigt mängder. Min fru anar inte att jag dras med detta dilemma, tror hon inte eg vet hur mycket jag i själva verket dricker.

Jag mår verkligt dåligt i min situation, men verkar inte kunna ta mig upp ur denna!
Otaliga är de fredagskvällar jag best mig för att inte dricka för att sen hitta mig i kön på
systembolaget, and this go on and on and on...
Om jag uttrycker mig rakt på sak så har jag tråkigt om jag inte får dricka, det är som jag vet en verklighetsflykt, en destruktiv sådan, men alkoholen har alltid funnits där, som en ”ventil”.
Skaffa en hobby, ja, men vilken, har inget eg intresse? Gå ut och gå, ja det gör jag men sen?

Har miljoner gånger bestämt mig för att detta är sista gången, känns säkert igen!
Jag har sett vad alkoholen ställer till med, på väldigt nära håll iom mitt arbete, men det är som det ändå inte går hem, ”för jag är ju inte alkoholist”?!

Jo, jag är alkoholist!

Jag skriver här, för att få ngn form av gemenskap, jag vill och skall göra förändring!

Må väl, Haddock

En allmän fråga! Jag har under de senaste åren fått tilltagen tinnitus!
Jag märkte en kväll för ett antal år sedan när jag var på middag med några kunder att min tinnitus gav sig ordentligt till känna efter redan ett glas rött!
Någon som har erfarenhet av detta? Jag vet tinnitus kan förvärras av kaffe, nikotin samt alkohol!
Finns här ngn som har samma erfarenhet? Tinnitus/alkohol?

Jag tro att du behöver skaffa dig nya erfarenheter, alltså nyktra erfarenheter!
Ok, du tror att du har tråkigt om du inte dricker, men handen på hjärtat, har du roigt när du dricker?
Jag känner så väl igen mig i att behöva fly från verkligheten och att bara stänga av.
Prova att skippa bolaget, åk hem och vila istället, du skulle ju ändå inte ha gjort något vettigt.
Ta det lugnt och känn hur mycke tid du får över.
Du kommer att vara trött som fan men du kommer ändå att uträtta mer än om du drack.
Tröttheten går över med tiden och du kommer att förstå att det var alkoholen som var boven när du mår dåligt.
Du verkar vara långa vägar från den mängd alkohol jag drack innan jag började ändra mina alkoholvanor, så jag är övertygad om att det finns hopp för dig.
Du verkar vara en klok person så bara börja pröva, att skaffa dig egna nyktra erfarenheter.

Länge sedan jag skrev mitt inlägg, i princip har allt "ångat" på som förr. Läser mycket här, tar åt mig, försöker börja nytt liv någon dag för att sedan falla tillbaka och ge efter.
Valborgsmässoafton, blir en nykter sådan för mig i år! Jag skall kravla mig upp ur gropen, har bara bestämt att det nu får vara slut för min del!
Önskar alla kämpar, en trevlig Valborg!