av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Renée
tis, 2019-12-03 - 08:29

Jo tack, det är bra.

Även jag tog, för snart två år sen, steget att avsluta en kontakt helt.
Sen dess har jag sakteliga fått mer distans och perspektiv -
mycket tack vare dina och andras inlägg här.

Känner igen känslor som du sätter ord på
i din tråd här på forumet.
Så värdefullt!

Nordäng67
tis, 2019-12-03 - 09:21

Ja det är otroligt värdefullt det är Forumet. Känner som Du att man har alla er här att tacka för mycket. Alltifrån bra tips och råd till fina och peppande kommentarer. Man blir stärkt och känner sig inte så ensam. Starkt av dig att ta steget. Då firar vi ju jubileum både du och jag!☺️ Kram ♥️

Nordäng67
sön, 2019-12-08 - 07:57

jag skall giva julångesten på moppo!
Jul och december har alltid inneburit ont i magen, ångest och avsky för min del. Mina barndoms jular är ett svart hål, ett helvete som man inte vill tänka på. Mamma mådde då som allra sämst, inget toppade hennes dalar som dom hon hade runt jul. Pappa var extra-plus-martyr och tyckte oerhört synd om sig själv...mer än någonsin. Ofta blev julen helt enkelt inställd, pannkaka, högljudda gräl mellan mamma och pappa. Farmor var min stora trygghet så även när det gällde jul. Men runt jul fick mamma alltid för sig att farmor var en elak människa som vi skulle "skyddas" från.? Så det är inte många av farmors underbara julkalas som jag fick gå på. Hon brukade ordna ett för mig och mina bröder efter istället, när mamma hade lugnat ner sig. Helvetet fortsatte när man kom tillbaka till skolan efter lovet. Då skulle man ljuga ihop sin fantastiska jul. Mina känslor för jul har hängt i även om jag har skapat egna jular med mina fina söner. Farmor är sedan länge död, mina föräldrar undviker jag under julhelgen men känslorna består. Har dåligt samvete för mina söners jular. Visst jag har gjort allt det jag själv saknade för dom. Men är helt säker på att dom har känt av mina känslor och sett mitt påklistrade leende. Jag har inte kunnat njuta och har sjukt mycket dåligt samvete för det.? Vill att dom ska ha ALLT jag inte hade. Har tagit makten över annat i mitt liv och ska försöka att göra det med julen också. Lördagen den 30 :e november storstädade jag därför huset och julpyntade. Ett personligt rekord. Brukar motvilligt stressa med detta veckan innan julafton typ och sätta fram jultomtarna med en smäll!? Tänkte att man kunde ta bort stressen och njuta av ett skinande rent hem under årets värsta månad. Faktiskt riktigt mysigt. Första advent var ju förutom första advent även mitt två-årsjubileum med mig själv. Firade med att äta julbord med en av mina bästisar. Hon vet inte det där med två-årsjubileum, det vet bara ni Vi valde ett ställe ute på landet, vacker miljö, solen sken och det var snö och kallt. Riktigt mysigt det också. Idag ska jag och sönerna baka lussekatter och äta söndagsmiddag tillsammans. Det ska bli JÄTTEmysigt?
När det gäller min barndom, den jag känner mest ilska emot är min pappa. Han kunde ha "räddat" mig och mina bröder men gjorde inte det. Han klarade inte/ville inte lämna min mamma vilket hade skapat lite lugn och ro i hans barns liv. Han valde att vara kvar, njöt av att vara martyr och lät oss växa upp i destruktivitet. Det är fortfarande hans favoritämne att pratat om hur jobbigt det har varit för HONOM. Varje gång han pratar om det har jag lust att ge honom en fet smäll på käften, spotta honom i ansiktet, knuffa omkull honom och sparka på honom. Mår fysiskt dåligt och nästan kräks. Jobbigt för honom!?!? Säkert men det har framförallt varit ett helvete för fyra barn och det har skapat en dålig linje som löper genom hans barn och även barnbarns liv. Konstigt nog har ingen av oss ballat ur. Jag menar då droger, kriminalitet mm. Vi är alla skötsamma medborgare även om vi har pimpat psykolog-branschens omsättning och några av oss har valt förhållanden som liknar våra föräldrars. Stjärnorna i Hollywood brukar ju tacka diverse människor. Jag är bara en vanlig människa men tackar ändå farmor, fröknar i skolan och kompisars mammor som var mina extramammor kanske utan att veta om det. Nu låter jag kanske bitter men detta är djupt rotade känslor jag måste komma tillrätta med. För julfridens skull, för mina barns skull, för min egen skull och för framtidens skull. Önskar jag kunde ta alla dåliga känslor kopplade till barndomen och kasta i en soptunna. Har bearbetat och jobbat med det mycket. Men när julen närmar sig är det precis som allt rörs upp igen och man lägger in den mentala backen. Känner mig tvärilsk över att min mamma och pappa aldrig reflekterar, aldrig tar ordet förlåt i sina munnar, verkar ALDRIG ha dåligt samvete för NÅGOT. Jag har och gör allt detta TROTS att mina barn har haft en idyll jämfört med min egen barndom. Mitt mantra är: jag förlåter er, inte för att det ni gjorde var rätt utan för att det inte ska få förstöra mitt liv. Upprepa, pränta in så kanske det landar i hjärtat så småningom.
Sååå full fart mot julen med ett nystädat och julpyntat hem! Har gett mig f-n på att i framtiden kunna le naturligt och inte känna obehag. Läste något så himla klokt och fint någonstans här på forumet, någons pappa hade varit en "dålig" pappa som söp men han var nu en fantastisk och nykter morfar. Jag har haft ett tillgjort ångestleende på läpparna under mina barns jular men siktar på att i framtiden bli en farmor som ÄLSKAR jul med barnbarnen. Har inga barnbarn än så än finns tid att jobba på detta.
Önskar er alla en riktigt fin andra advent ♥️

Skrållan
sön, 2019-12-08 - 09:46

Känner att jag vill ge dig en stor kram Nordäng67 ❤️. Läser och känner mig ledsen för din skull, för dina jular.
Hoppas du får en underbar andra advent med dina söner.

Nordäng67
sön, 2019-12-08 - 10:32

Skrållan och en stor kram tillbaka ♥️ ja fattar inte hur djupt saker kan sitta. Att det fortfarande kan påverka en. Låter kanske jättehemskt det här men jag undrar ibland om det kommer kännas bättre när inte mina föräldrar lever längre. Då kan man inte störa sig på någon längre eller hoppas på deras insikt. Usch hemsk tanke, önskar ju verkligen inte livet ur mamma och pappa. Men så frustrerande att ha dom i sitt liv fast ändå inte. Som en sårskorpa man kliar hål på som aldrig får läka. Kram ♥️

InteMera
sön, 2019-12-08 - 10:33

Jag lider med dig Nordäng67, för jag har en liknande historia som du när det gäller jul. Har minnesbilder av föräldrars högljudda bråk, våld, välta julgranar och passiv aggressivt beteende hela helgerna genom min uppväxt. Som barn förväntades man hålla god min och spela glad, så ja även för mig är jul förknippat med ont i magen och oäkta låssasglädje. Mina föräldrar har heller aldrig förstått eller sagt förlåt, min mamma påstod jag hittar på när jag en gång försökte prata med henne om det.

Som vuxen har jag allt för många jular återupplevt allt det hemska, genom både exmannens och nuvarande mannens drickande och aggressiva beteende. Blir besviken på mig själv jag fortsatt utsätta barnen för detta. Har lovat mig själv redan för flera jular sen jag vägrar uppleva fler fyllejular men när man väl stpr där med julgranen och julmaten och eländet slår till har det ändå inte funnits nånstans att fly. I år är det annorlunda eftersom jag för första gången har nånstans att åka, så ens minsta tecken på julfylla i år och jag firar jul med barnen i lägenheten. Kan bli jobbig jul om det brakar på julafton och man inte har förberett i lägenheten med varken julmat eller annat men det får bli som det blir.

Men ja även för mig är julen främst förknippad med ångest och stress, och av orsaker i historien och nyligare som ingen borde behöva uppleva på julen. Kämpar så för att ge barnen en normal jul men vet inte när det på riktigt ska lyckas ända från hjärtat.

Så du är inte ensam och jag hoppas du äntligen kan frigöra dig och njuta av julen med dina barn!

Nordäng67
sön, 2019-12-08 - 11:43

För att du delar med dig♥️ Ja man är inte ensam om dåliga upplevelser från barndomen. Skönt att dela med varandra men också sorgligt att vi är så många som har liknande erfarenheter. Känner precis som Du besvikelse på mig själv och dåligt samvete gentemot mina barn. Mina upplevelser från barndomen har till viss del upprepats när det gäller mina barn. FAST jag tänkte när jag var tonåring att när jag får barn ska dom ha det bästa livet fritt från skit. Skönt för er att ni i år har ett tryggt ställe att fira jul på. Hoppas innerligt att du och dina barn kan stanna kvar hemma men ni har en bra plan B. Än en gång tack för att du delar dina upplevelser. Kram ♥️

Blade Runner
sön, 2019-12-08 - 15:50

Från mig också ! Tänk om du och barnen skulle åka bort någon jul där allt redan är fixat och bara slå sig ner. Finns många fina krypin uppe i norr med julotta om man vill och häst och släde och så. Så gjorde jag förra julen och det kändes skönt

Adde
mån, 2019-12-09 - 15:33

annat tips är julkryssning till Helsingfors ! Allt serverat bara ät och sov !!!

Nordäng67
mån, 2019-12-09 - 20:09

Tack! Skönt att man kan dela jobbiga saker med varandra och samtidigt sorgligt att vi är många som har tuffa upplevelser att brottas med.

Nordäng67
tors, 2019-12-12 - 11:39

Att hålla humöret uppe i december som vanligt. Men fattar ändå varför nu. Åker mammas berg-och dalbana... igen. Lackar mot jul och hon ringer nu typ 18 gånger om dagen. Första samtalet kl 10. Hon slirar på rösten och frågar "Hur mååår du? Jaha det blev ett glas rött till havregrynsgröten kan man räkna ut då?
VILL göra som mina bröder: låta bli att svara och fnissa åt hennes vindrickande på konstiga dagar och tider. Men KLARAR inte att göra som dom. Det är FAN inget att fnissa åt. Börjar undra om dom är psykopater. Varför dras jag med just under denna månad. Allt går ju så bra annars när det gäller att jobba med mig själv. Det är som att ramla i starkt forsande vatten som man inte kan simma i. Och varför har den j-vla kärringen börjat dricka också. Det räckte med att hon är psykiskt knas. Satte in julgranen igår och har gett mig den på att den ska kläs idag. Mata på, fokusera på rätt saker. Men fy vad allt är extra onormalt just nu.

Ullabulla
tors, 2019-12-12 - 13:48

Om du nu klarat att klippa banden till exet.
Har du möjligen stärkt de mindre bra banden till din mamma?

I alla fall jag gjorde så.
När jag stärkte mig själv genom att sätta gränser åt ett håll så sipprade det ut via andra kanaler.

Och att i det bli mer ensam just för att mam varit så duktig på att bygga dyssiga relationer är också tufft.
Alla behöver vi gemenskap och höra till.

Och om man just genom att vara behjälplig får tillgång till gemenskap så är det väldigt svårt att hitta nya sätt att knyta an.
Man kan ju inte kapa allt runt sig.

Och ju sämre jag mår/mådde ju mer har jag ett behov av att förfasa mig,få bli arg orolig osv.
Dvs knarka på någo annan känsla än meningslösheten och tomheten som är den tyngsta för mig att förhålla mig till.

Bättre sparka hit och dit i någon sorts syfte att häva sig upp.
Men det är så jag fungerar när jag sjunker.

Jag kanske bara är ute och cyklar?

Nordäng67
tors, 2019-12-12 - 17:48

Vet inte om det stämmer det du säger. Skall smälta det lite och känna efter. Hujedamig, för två veckor sedan kände jag mig kristallklar i tankar och känslor. Jo förresten jag tror du har rätt. Känt mig jätte ensam den senaste tiden. Som du säger lätt att knyta an på det sätt man känner bäst. För att döva tomhet och ensamhet, fylla på med sånt man inte borde fylla på med typ lidande mm. Kanske inte min mamma som är "värre" än vanligt utan jag som är det. Och den här "hata jul grejen" jag känner varje år kanske är samma sak egentligen. Något att våndas över och plågas av!? Stackars-mig-med-min-taskiga-barndom typ. Fy fan va jobbigt! Tack snälla snälla underbara du för din brutala ärlighet. Uppskattas ska du veta!

Nordäng67
tors, 2019-12-12 - 18:51

Läste igenom mina två senaste inlägg (dom långa). Och ja the drama queen is back! Det är ju själve den!? Ska försöka att bara kila på lugnt och fint nu utan massa dramatiska tankar, inlägg och upplägg. Lugn och fin, ett och två bara gå.

Ullabulla
tors, 2019-12-12 - 21:08

Skriva så till de som (kanske) tål det.
Alla har vi ju rätt att svikta och svaja.

Att vara och känna sig ensam är svårt och speciellt om känslan sitter i över tid.

Jag vet en dag då jag hade uppemot 10 yttre kontakter med människor som står mig nära.

Inte hjälpte det.
Jag var ensammast i världen ändå.

Och när man är där nere och knappt får luft så är det så svårt att gå åt andra hållet.

Någon,oklart vem måste bära skulden till att jag mår såhär.
Låt se..osv.
Men jag talar bara utifrån mig själv.
Vi känner inte varann.
Men om din känsla påninner om min så är den inget att leka med.

För mig handlar det om ett vuxetbarnproblematik som glatt studsat fram nu när jag åtminstone bitvis har koll och kontroll på medberoendebiten.

Och skriv på.
Jag tror att det måste få komma ut☺

Nordäng67
tors, 2019-12-12 - 21:48

Förstår precis hur du menar när det gäller 10 kontakter och ändå ensam. Den ensamhet som jag känner är konstig. För jag ÄR inte ensam. Mina barn bor hemma och jag har fina/härliga/roliga stunder och samtal med dom varje dag, var på semester i sol och värme med en väninna för ett par veckor sedan mm mm. Tror det jag definierar som "känner mig ensam" egentligen är "ett tomrum". Som uppstår när jag inte fyller livet med drama, "ta hand om plus plus" mm. Får klura på hur jag skall täppa igen det där hålet på ett sunt och bra sätt.