av Jter

Jter
fre, 2019-12-06 - 19:51

Jag dricker på tok för mycket och har gjort det i ett par år. Det börjar gå ut över jobb och relationer, samt att jag konstant har ont på höger sida av magen där levern sitter. Har tagit blodprover och gjort ultraljud men allt ser bra ut. Jag hoppas på att det "bara" är kroppen som protesterar mot den ständiga tillförseln av alkohol, men är orolig för att det skall vara allvarliga problem. Hursomhelst, jag vill sluta dricka som jag gör nu. Jag önskar att jag i framtiden kommer kunna ta 1-2 öl i sociala sammanhang men utesluter inte att behöva bli helnykterist. Jag har försökt själv, men alla mina försök slutar med att jag tillslut faller tillbaka med full kraft. Ungefär som att hålla andan så länge man kan, och sedan bli andfådd och andas tungt (om ni förstår liknelsen). Jag inser att jag behöver hjälp eftersom jag använder alkoholen för att slappna av och komma till ro. Dagen efter är jag ångestfylld, och såklart medicineras detta med en öl som tillslut blir 6-7 stycken. Det märks inte på mig, jag är skicklig att verka nykter.. känner mig aldrig full men blir bakis så i i helvete så det enda jag kan göra är att ta återställare och hamna tillbaks i hamsterhjulet. Var kan jag vända mig för diskret hjälp? Vill inte ha pekpinnar och dömande blickar, vill ha en konkret plan på hur man kan tackla livet utan alkohol

Jter
tis, 2019-12-10 - 01:14

Trist att ingen ville svara på mitt inlägg... Jag har nu iaf klarat av tre dagar nykter och denna gången har abstinensen varit hanterbar. Det värsta är suget, ångesten och rädslan för att jag långsiktigt pajat min kropp. Jag kör nog på ett tag utan hjälp men försöker leta reda på rött kontaktvägar ifall det inte funkar. Lycka till alla där ute.

Fresia
tis, 2019-12-10 - 05:59

på din liknelse med att hålla andan. Så gör även många som försöker gå ner i vikt. Svälter sig hela dan för att vräka i sig mat på kvällen.
Igenkänning även på att medicinera med alkohol för att slappna av.

Har tyvärr inte svar på vart du kan vända dig. Det kommer andra här att kunna svara på. Jag vill bara säga att du är på rätt väg. Du har skrivit här, du har viljan och har tre dagar nykter ??
Hoppas du håller i och kan räkna fyra dagar nykter ikväll.
Kram och styrka till dig ??

Lusan22
tis, 2019-12-10 - 06:14

Hej! Börjar själv min 5:e dag nykter idag. Ingen direkt abstinens men ångest och oro över hur min kropp "faktiskt" mår. Jag har heller ingen hjälp i dagsläget utan kör på själv. Hoppas det går bra för dig, lycka till.

Lusan22
tis, 2019-12-10 - 06:16

Oro
Hej! Börjar själv min 5:e dag nykter idag. Ingen direkt abstinens men ångest och oro över hur min kropp "faktiskt" mår. Jag har heller ingen hjälp i dagsläget utan kör på själv. Hoppas det går bra för dig, lycka till.

FinaLisa
tis, 2019-12-10 - 07:33

Välkommen hit, ibland missar man någon ny tråd och det är jättebra att du påpekar det?
Jag säger som Fresia, håll dig aktiv här på forumet, läs och skriv, det finns så mycket kunskap och erfarenhet här som många är villiga att dela med sig av.

Det finns ju också hjälpprogram som alkoholhjälpen har. Själv har jag ingen erfarenhet av dessa men många skriver att de är jättebra.
Kämpa på, en dag i taget och nu har du förhoppningsvis ännu fler dagar bakom dig. Annars så är det vara att se framåt igen?
Kram ?

Jter
tis, 2019-12-10 - 12:05

Tack för alla fina svar!

Just ångest, oro och suget är vad jag kämpar med just nu.. De fysiska biverkningarna har varit värre andra gånger jag försökt sluta så det är rätt skönt.
Mitt största problem är att jag är en beroendepersonlighet av rang - jag missbrukar allt jag kommer över som tillför tillfällig njutning. Tyvärr blir det utan undantag skadligt och problematiskt i längden.. Nu föll jag dit rätt hårt på alkohol, men jag ser det ändå inte som problemet är alkohol utan kampen är att försöka förändra min läggning att klamra fast vid dopaminhöjande substanser/aktiviteter.

Jag vet inte ens om det är möjligt? Är det bara så att detta är min personlighet eller kan jag må bra även utan dessa beroenden? Jag får helt enkelt utforska och återkomma! Även om jag för alltid kommer behöva vara beroende av det enda och det andra för att inte packa ihop psykiskt så tänker jag att loppet inte är kört - jag kan i sådana fall försöka styra om mot "nyttiga" aktiviteter istället för självdestruktiva beteenden.

Ta upp träningen, börja meditera, hitta nya intressen och hobbies.. Det känns både tomt och spännande på samma gång. Tomt eftersom jag i princip har levt för aktiviteter som tillåter att jag får dricka och dessa måste nu avbrytas. Spännande för att det (förhoppningsvis) låter mig upptäcka andra glädjeämnen i livet.

Beroenden är hemska, men även hemskt intressanta. Att ta en middag på krogen med vänner utan att få ta en (+5) öl - vad ska jag med det till? Som att ge sig upp i skidbacken utan skidor, helt meningslöst! Sitta i solen och njuta utan att vara lullig och flytande i tanken, varför då? Så fungerar min beroendehjärna... Inget är kul utan "grädden på moset"..

Men nu har jag lyckats med en hel utekväll med att endast dricka alkoholfri öl och jag var mäktigt förvånad över vilken intern LÖGN jag har levt efter - det var lika kul utan 5 starköl i blodet, jag hade samma självförtroende om inte MER eftersom jag visste att jag inte skulle behöva ångra vad jag sade dagen efter, full kontroll!

Men... baksidan är just kontroll. Mitt sätt att få luta mig tillbaka och släppa kontrollen ett tag var alkohol. Hur hittar jag nya vägar dit?

En insikt jag tar med mig nu efter 4 dagar som nykter är att jag behöver inte alkohol för att må bra.. MEN... just nu behöver jag alkohol för att inte må dåligt. Det är det jag får jobba på nu.. Efter detta har jag en handfull andra destruktiva beteenden, beroenden osv som jag behöver bli av med - men detta måste få prio nu.

Jag siktar på tre veckor fullt nykter och sedan får vi se.. OM jag känner att det är okej (och det skall vara ett väl medvetet val) kommer jag försöka ta 2st öl en fredagkväll hemma med sambon. Finns minsta tecken på mersug så är det stopp där och då är det 6 veckors nykterhet som gäller.

Skulle det misslyckas - 12 veckor... osv... skulle jag behöva dubbla till 24 veckor så är det liksom ingen mening med att hålla på längre, då är det bara att överge tanken på att det någonsin skulle fungera.

Menmen.. det ligger långt fram i tiden och just nu behöver jag bara fokusera på att ta mig igenom julen utan att trilla dit.