av Duvans

Duvans
lör, 2019-12-14 - 11:26

Jag känner mig maktlös. Varje gång jag och min fästman har en tillställning vi ska gå på så blir han alldeles för berusad. Vi hade haft en middag hemma och det blev alldeles för många whiskey för hans del. Hittade honom sovandes på golvet sittandes. När jag frågade vad han gjorde så sa han att han ”vilar”. I detta skedet är han inte kapabel att gå upp för trappan till sovrummet. När jag frågar honom dagen efter så blir han arg och säger ”jag får väl göra vad jag vill!” ”Jag får väl dricka hur mycket jag vill!” ”Jag har ju bara kul!” Det är som att prata med ett barn. Jag förklarar att jag inte dricker alls lika mycket men har kul ändå. Senast igår på hans julbord blev det samma visa och han fick sova i soffan då han inte kunde ta sig upp. Jag orkar inte mer, känner mig maktlös, för han bryr sig inte om vad jag säger. Vad ska jag göra? Han verkar inte förstå att jag tycker detta är ett jättestort problem.

Värd_bättre
lör, 2019-12-14 - 13:15

Sätt stopp nu! Om han inte lyssnar så lämna honom.Speciellt om han blir arg och går i försvarsställning. Tyvärr är det ett råd jag ger alla i din situation. I natt hotade min föredetta man min son till livet och jag inser att jag borde ha satt ner foten för många, många år sen innan det började gå åt helvete. Jag trodde aldrig då, när han satt och fyllnade till på kvällarna, att det skulle gå så långt. Jag kände mig kontrollerande och tjatig när jag påpekade att jag inte gillade det. Idag ångrar jag som sagt att jag inte ställde krav då. Man vet aldrig hur långt det kan gå, men risken finns alltid att det går så över styr som det har gjort i vår familj.
Sätt stopp nu! Gör det - du är värd bättre!

IronWill
ons, 2019-12-18 - 16:40

Det är ju viktigt att du framställer din åsikt och berättar att det inte är okej för dig. Men sen har han ju rätt i att han får bli hur full han vill, men det är ju samtidigt inget du måste acceptera.
Somliga klarar av att lyssna, andra inte. Men att tjata, böna och be under längre tid kommer troligen inte att hjälpa.
Jag fick exempelvis alltid dåligt samvete när min fru tog upp hur jag betett mig och tog på mig det. Kanske inte alltid med ett glatt leende men jag fattade och var villig att prata om det. Till slut var min egen motivation stark nog för att jag skulle kunna sluta, men säkerligen är det väldigt individuellt hur beroendet ser ut. Jag tror att ett problem är att om du tvingar honom så är det lätt att han ser sin ”trista nykterhet” som ditt fel (jag kan korta stunder tänka att om inte min fru... men jag vet att hin inte är problemet) Och du får ta hans ilska över det. Jag tror det är bra att förklara tydligt hur du ser på det och eventuellt andra och ta upp de konsekvenser du ser på ett tydligt sätt. Sen låta honom ta sina egna smällar och lida sina egna plågor medan du fokuserar på dig och dina aktiviter. Är han full eller bakis så gör du något roligt där påverkade/bakfulla inte är välkomna.
Om det inte fungerar kanske du är redo för ett ultimatum. Men då är det som med barnen, det måste hållas annars blir det bara tomma genomskinliga hot.
Hoppas det går bra för dig.