Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Therese77

Beroende kortet, hmm ja så kan han få förlåtelse av sig själv genom att dra det.

Min har ofta dragit självmedicinerar kortet. Ont i ryggen, ont i foten, behöver varva ner... eller vad som finns den dagen. Ibland funderar jag på om han säger att han har ont i ryggen för att ha en anledning till att dricka. Hmmm...

Igår var första gången han drack denna veckan. Och han tog det lugnare än vanligt. Hällde upp vinet i en karaff. Bra för då såg jag hur mkt han drack. Tror det gick lite mindre än en flaska. Jag fick sov morgon i morse och kaffe när jag kom upp!!! Ååå vad jag har längtat efter detta. Håller tummar och tår...

Om inte så behövde jag iallafall lite andrum för att orka vidare...

Nykteristen

Vad skönt för dig med både sovmorgon o nybryggt kaffe, d behövs ibland!

Här har d varit lugnt...va borta med barnen hela helgen. Tror dock han druckit när jag ringde i fredags....men inget jag bryr mig om jag va ju inte hemma ändå!

Nykteristen

Ikväll är d en drickarkväll utan dess like! Shit, tror han dricker tills han stupar på riktigt. Just nu dammsugare han...han har städat hela em, vilket han gör när alkoholen sätter in. Antar att han städar bort sin egen röra som är i huvudet för här hemma är d då inte stökigt! ? mest pinsamt är väl att vi faktiskt har en kompis som bor här just nu o han börjar bli riktigt trött på hans beteende. Ikväll kan jag tänka mig går gränsen för hans del.för sambon bryr sig verkligen inte o hänsyn är inget han ens kan uttala. Så jag antar en tidsfråga innan kompisen flyttar hem till nånannan. O japp, d är pga bostadsbrist han bor här. Han ville flytta till vår stad. Fick jobb som han trivs superbra på men ingen lägenhet....

Therese77

Hur har du det nykteristen?
Har kompisen gett upp och flyttat ut ännu?.

Här går det sådär. Visserligen lite mindre alkohol men humöret hos honom är vidrigt. Ännu en fredagskväll med smällande i köksluckor, höga ljudliga suckar, och pikar som får mig och barnen att bli tokiga. Efter ett antal timmar kommer han med svansen mellan benen och ber om ursäkt. Just nu verkar vår fyra åring trigga fram hans värsta humör.

Tänker att även om han drar ner på drickandet och börjar motionera så kommer det tjuriga humöret och hans sätt vara martyr alltid finnas kvar. Något som är påfrestande både för mig och barnen.

I morgon ska jag iväg med mina kompisar på brunch. Något som jag borde se fram emot. Men just nu fasar jag för alla frågor, tips och måsten som kommer ställas. Har bestämt mig för att behålla lugnet och undvika och prata bort ämnet...

Therese77

Vad skönt det vore att få gå i ide som björnen i skogen. Bara för en dag eller två....

Therese77

Hade alkoholintaget minskat så är det tillbaka på normal hög nivå igen. Han dricker efter jag lagt mig nu eller iallafall ökar konsumtionen då. Denna veckan slutade det på 5 flaskor vin och en del öl.
Han har varit otroligt tjurig denna helgen. Inte alls charmigt.

Jag fick en trevlig stund med mina vänner idag iallafall. Kommer nästan ihåg hur det känns att vara glad.

Nu ikväll kl 23 hör jag honom hälla på en öl en som han ska ha vid sängen. Jag ställer frågan och han säger ja den ska jag ha. Jag går omedelbart och lägger mig utan att säga godnatt. Gråter en skvätt och då kommer han och säger att han hällt ut ölen, att han ska skärpa sig, att han ska bättra sig.

Bla bla....

Nykteristen, hoppas din helg vara bättre än min ❤️

Ps: jag borde nog öppna en egen tråd för allt mitt skrivande..

Nykteristen

Nej, jag tycker det är skönt o ha nån att ”prata” med så du får mer än gärna skriva hör....om du vill såklart!

Så himla tråkig avslutning på din helg....varför ska de alltid sabba för?
Men det glädjer mig att höra att din träff med vännerna blev bra! ❤️

Här har det varit lugnt med alkoholen sen i tisdags när han hade drickarkvällen, men alltså han ör ju på sånt pisshumör så det finns inte, det beteendet går ju också ut över alla andra och jag känner en stark bismak.

Vad gäller den inneboende kompisen så bor han kvar än, han verkar koncentrera sig ordentligt på jobbet och är inte hemma så mkt.
Men jag känner en oro, stress över att/om att han ska flytta....på nåt sätt så är han en sköld mellan oss som gör att det ändå blir lite lugnare här hemma. Dumt jag vet....för i torsdags (o detta gör mig så obekväm) var att han efter en utekväll (tors/fre) skickar ett sms om att han sover borta över natten. Skriver ok, lycka till med ev. Tjej ?. Men får då tillbaka att, skulle aldrig följa med nånannan tjej än dig hem! Varpå han efter det ber så jättemkt om ursäkt men att han menar d han skriver och att han alltid kommer finnas för mig och mina barn.

Så summa summarum, denna gör att jag känner mig obekväm på 2!! Plan i mitt egna hem. En sambo som super och älskar flaskan mer än mig. En ”kompis” som jag trodde hade blivit en bra nära vän som nu vill mer. Jag orkar inte ....visst man kanske ska känna sig glad för uppskattning men detta gör mig livrädd! Jag vill nog inte att han bor kvar ändå...

Jag följer med på din idé om att gå i ide, tycker det låter bra! Gärna hela vintern ?
Eller att kunna knäppa med ett finger så man slipper allt bara för att för en stund få känns lite avslappnat lugn i sitt liv

Therese77

Skönt att det varit lugnt med alkoholen. Men humöret... inte på topp förstår jag.

Men hur tänkte kompisen. Är man skit trött på en så brukar man inte vara så sugen på mer drama liksom. Tråkigt när han ändå kunde stävja drickandet där hemma. Men skitjobbigt, att du liksom skulle få den också. Jo, förstås kanske smickrande men inte så behövligt just nu...

Tog mig precis till jobbet idag. Så trött av alla funderingar i natt. Sa till honom att söka hjälp i morse. Inte så smart från min sida med tanke på hans morgon humör. Men jag har iallafall fått ett förlåt på sms.

Men men hjälper föga, bland vin ångor och dåligt humör.

Nykteristen

Den där känslan av att man bara vill skrika allt vad man har rakt ut på morgonen är hemsk....men du fick kanske ut lite av din frustration av att säga iallafall de orden! ?

Nä, jag vet ärligt talat inte vad han tänkte med....eller vad han trott?! Att allt skulle bli lättare på nåt sätt? Att jag bara skulle kasta mig i hans famn? Ärligt, det är det sista jag vill överhuvudtaget. Har svårt att se mig själv va med en till man i heeeeela mitt liv just nu!

Hur tänker du på ditt liv? Framtiden?

Therese77

Jag är så beslutsam i allt jag gör men inte i detta fall...

Jag vet inte varför egentligen varför jag inte gör slut. Nu har jag slutat oroar mig så mkt för att barnen kommer fara illa om de är hos honom. Tror allt läsande på detta forum har gjort mig tryggare.

Men ändå gör jag inte slut. Jag tror att jag varken orkar eller vågar. Vågar pga att jag inte orkar med allt skit som lör komma av det. Som att det vore bättre nu.

Hade ett snack igår kväll också. Han säger att han vill fortsätta. Jag sa att jag inte vet.
Han sa att han inte känner sig älskar tex pga att han inte sover i vårt sovrum sedan flera år tillbaka. Men det har ju väldigt naturliga förklaringar som snarkning, småbarn och ryggont.
Jag bäddade då rent i alla sängar oh flyttade om saker och erbjöd honom stora sovrummet. Han flyttade tillbaka alla sina saker och tackade nej till att sova med mig.
Så här är det jämt. Ett problem uppstår, jag löser det men lösningen behagar inte honom. Och sedan kände han sig som en idiot. Tydligen ofta som det är mitt fel att han blir en idiot.

Han vill iallafall inte söka familjeterapi men nu får jag nog gå ensam för jag behöver det....

Nykteristen

Det gör du helt rätt i och vi har det vääääldigt lika du o jag!
Det är samma här, man vågar inte...man vet inte vad man ska få ta del av! Men här börjar det bli ett måste...finns ingen framtid här som det ser ut...tyvärr! Men kan bara inte se mig själv med honom på det här sättet resten av mitt liv, tragiskt

Nykteristen

Här har det visserligen druckits andra dagar också mentisdagar är en sjuhelvetes drickardag, börjat bli! Så har legat här sen kl 18 med barnen....vi tog en tidig i säng-dag för kunna mysa ordentligt innan vi skulle sova. Ja, d är lite det d får heta istället för att mamma vill inte va i närheten av pappa när han är full eller barnen för den delen....

Åhhhh dessa kvällar hatar jag mitt liv

Therese77

Usch vilken tråkig kväll. Åå känner igen mig i att hitta på ursäkter för barnen. Ett av mina barn är ju 7 år så hen har börjat ifrågasätta. Det är klurigt men det har gjort att mannen ibland skärpt sig.

Här har det nu varit alkoholfritt i tre kvällar.
Jag skriver slaviskt upp konsumtionen varje dag och har gjort det i 6 månader nu. Jag gör det för att kunna gå tillbaka och se att det verkligen är så illa som jag upplever det. Eftersom det ibland haglas med motargument. När man hela tiden lever i det blir det ju vardag och för mig själv behöver jag ibland blicka tillbaka och minnas hur tokigt och jobbigt allt faktiskt är och har varit en mkt lång tid.

När jag konfronterade honom härom kvällen sa han att jag hade fel. Nääää då inte har jag fel. Bara att du bytt maten mot alkoholen. Maten för ca två år sedan fick dig att få andningssvårigheter och sömnsvårigheter gå upp 50 kg i vikt och sova middag tre ggr om dagen. Det ena avlöser det andra.

Nu står julen för dörren och jag önskar att Systembolaget akut stängde och slängde bort nyckeln över helgerna.

Nykteristen

Ja, d vore det bästa inför julen! Vi har dock sen en massa år tillbaka även innan julen kört en vit jul, vilket har och är så otroligt skönt så det finns inte! Det är liksom ingen förväntan eller nåt sånt just denna dag o gör att iallafall julafton och juldagen blir lugn och man kan slappna av ordentligt!

Hur brukar jularna vara för er del?

Jeff Kennedy

Det tog 10 år för mig att acceptera att jag är alkoholist. Har gått på AA-möten och varit nykter i 6 veckor. Längsta nyktra perioden i mitt liv. Det funkar bra förutom att allt är så tråkigt. Vill inte undvika sociala sammanhang och denna tid är fullspäckad av julbord, julfester, AW, glöggmingel etc. Kruxet för mig är att inget av det där är roligt för mig när jag inte dricker. Allt känns som en dålig, seg, svartvit film. Känner nån igen sig? Går det över?

Therese77

Nykteristen, jag är alltid nykter på julafton. Och det har jag alltid varit. Mina föräldrarna tog en nuppe på julafton om vi var hemma men annars körde vi bil och då drack ingen. Jag har aldrig haft något behov av att dricka till jul och aldrig annars heller. För mig smakar alkohol inte så gott längre. Kan endast njuta av det tillsammans med mina vänner. Men jag blir aldrig berusad, inte sedan barnen föddes.
Men men min sambo är rena motsatsen och jag har varit förtvivlad vissa jular....

Denna veckan har varit bättre än på månader. Vi har pratat mkt och även ikväll trotts en del vin för min sambo så vill han prata om sitt problem och att han förstår, säger han, att jag kommer lämna honom om han inte slutar att dricka så mkt. Han pratar om alkohol som sitt problem och att han gör mig och barnen illa. Han reflekterar över sitt humör och hur det hänger ihop med alkoholen.

Det är lite för bra för mina öron. Men ska försöka njuta så länge det varar....

Nykteristen

Det är för min del inte bara barnens anledning till att jag inte dricker längre....största anledningen är mannen i huset. Har fått sån avsmak för alkohol och ärligt generellt folk som dricker sig fulla...fine att ta ett glas eller två för att det är gott men att gå ut på krogen eller sitta hemma o dricka o just steget över till att bli full. Jag har såååå svårt så jag mår dåligt nuförtiden av att träffa dom. Jag har för stark koppling till att full är lika med alkoholist....

Vad skönt för er att ni kunnat börja prata ändå mer, det är ju alltid nåt eller hur?! ❤️

Jag ligger vaken nu, hör hur han snarkar...dock vad jag vet inte druckit, men tyckte d va en välbekant doft när han kom in o andades rakt mot mitt håll....

Ligger funderar och jag är fasen inte lycklig här överhuvudtaget....jag lever inte, jag försöker överleva och det är en sån jävla hemsk känsla! Vad ska man göra?

Nykteristen

Dock har ”vi” vårat på nyårsafton och jag fasar för den varje år. Då har ju han varit duktig o nykter på jul så då kan man festa till det rejält på Nyår för d är ju nyår bara en gång per år

Nykteristen

Denna morgon skulle jag vilja spola tillbaka..d är inget kul att lämna en pojke med massa tankar som inte ska finnas i en liten pojkes huvud på dagis!
Mannen i huset, söp till d rejält inatt...rökte inomhus ja allt d där! Världens jvla humör på morgonen...jag bestämde mig inatt att jag lämnar på dagis då han fortfarande va rejält påverkad när vi egentligen skulle lämnat. Han flög i taket....kallade mig för allt man kan tänka sig. Framför barnen....åhhh vad jag hatar honom när han gör så!

siggestardust69

Hej Nykteristen ?!
Fan vad ditt inlägg berörde mig, blir så förbannad !! Har 0 tolerans mot män som beter sig mot kvinnor!!
Ta ingen skit (titta på grynet på svtplay) ett programserie om riktat lite extra till tjejer.. bla att man inte skall ta ngn skit!
Så LEV istället för att ÖVERLEV !
Ta och ställ honom mot väggen när han är nykter och informera honom om att det inte är okej på ngt sätt att han beter sig mot dig! OCH inte heller inför era barn. Ha nolltolerans och få honom att förstå att du menar allvar! Om han inte skärper sig, sparka ut han ?!
Ursäkta jag vet att jag är rak, ibland kanske för rak... men du och dina barn är värd att leva och ha det bra. Sluta dalta med honom!
Önskar dig en bra dag ❤️
Kram Sigge