av Virvla

Virvla
ons, 2019-12-04 - 13:51

Nu har jag klarat 1 år. Ett helt år utan alkohol! Det har gått upp, det har gått ner. Men har kommit till så många insikter om mig själv mer och mer. Det är verkligen så att allt sitter i huvudet. Jag hade som mål att klara ett år. Nu tänker jag låta dagarna passera utan att ha mål. Jag kanske dricker nån gång. Det är mitt beslut. Men tänker inte falla dit igen. Och än så länge fortsätter jag min nyktra bana för att jobba mer med mig själv. Hitta roten i mig själv och bli ett med moder jord. För var dag som går ökar min medvetenhet och jag hittar min högre makt. Just nu kämpar jag med att komma upp på morgonen. Bara jag kommer upp så är jag som en duracellkanin.
Jag har fortfarande tron att det går att förändra ett destruktivt beteende till ett normalt beteende. Men att det tar tid. Och det kanske är försent för mig men har ändå den tron. För med tron kommer man ganska långt. Kraften inom sig finns alltid där.
Men nu försöker jag släppa tanken på alkohol. Den är skadlig för oss, tar energi. Ger konsekvenser. Stora som små.
Min mamma dricker på osunt sätt igen. Och det när jag hela tiden med mig. Tänker på hur hon förstört vår familj. Den ständiga oron. Ständiga hoppet om att allt ska bli bättre. Det gnager i en hela tiden. Och det har man gått med i ca 20 år. Funderar på om man skulle gå till nåt sånt där möte för medberoende? För mycket av min oro och rädsla och sorg ligger där. Att vi inte kan hjälp henne. Men det är också svårt att inte bry sig liksom...
hoppas ni alla mår bra. Oavsett var i resan ni är. ❤️

Virvla
ons, 2019-12-04 - 20:28

Tack! Ja, den kan det. Har verkligen lusläst om alkohol, många som total vänt efter år av missbruk men kan ändå dricka. Sen får man ju fundera över om det är värt det..

Virvla
ons, 2019-12-11 - 14:04

Har gått o blivit sjuk. Läkaren kunde inte hitta vad det är. Men hade en förhöjd snabbsänka. Ont i rygg som strålar ut i mage. Jag fick penicillin. Idag mår jag bättre. Men jag hatar att jag kopplar allt till alkohol. Att det är alkoholen som gör detta. Kan det vara det? Jag har ju inte druckit något på över ett år. Jag vill kunna släppa alkoholen helt. Vill liksom att det kan försvinna ur min hjärna.
Kanske jag ska acceptera att jag inte kan dricka mer? Liksom sluta? Blir det lättare för hjärnan då? Jag blir trött av att ständigt ha dessa tankar. Men samtidigt finns det ju en del som har klarat det. Och då blir jag irriterad. Varför kan inte jag?!
Samtidigt som jag är medveten om att jag har det i släkten, alkohol är inte bra för någon, det skapar massa skit och tar onödig energi. MEN jag vill kunna vara runt det, jag vill kunna festa utan det, jag vill kunna vara runt berusade människor utan att tänka på det. Blir och är knäpp av detta.
Hoppas ni alla mår bra därute ?

Heimdal
ons, 2019-12-11 - 14:52

Den där oron du beskrev känner jag igen, har också föräldrar som har ett osunt förhållningssätt till alkohol. Att aldrig slippa oroa sig, att alltid få hjärtat i halsgropen när dom ringer på helgen. Men vi måste ju ta ansvar för oss själva, lova oss själva att våra barn inte ska behöva känna samma oro.

Grattis till 1 år, jag är påväg dit med, fast det har bara gått strax över en vecka.

Virvla
tors, 2019-12-12 - 15:05

När man ligger hemma sjuk så kommer tankarna. På ALLT. Har inte tillåtit mig att vara hemma o sjuk sen jag började jobba. Bara kört på. Tanken på pengarna. Kanske en mani i det också? Allt eller inget liksom..
Jag har nu hållt med alkoholen över ett år. Mitt mål var ett år. Men eftersom jag har tankar på att jag kan förändra det och kunna dricka igen på ett normalt sätt fortfarande, så börjar jag undrar. För det är något som tar min energi.. jag jobbar mycket ja. Innan drack jag för att slappna av när jag kom hem. Till slut blev det en vana. Och jag tyckte det gav mig energi.. behöver tvätta, behöver laga mat, behöver göra bokföring.. m.m.. då blev det lite lättare med alkohol. Helt sjukt! Och att träffa killar.. mycket lättare om man druckit lite.. tills mängden ökar. Gick från vin till whisky eller sprit. Dock drack jag inte lika mkt då, för då kom ju ruset mycket snabbare. I genomsnitt 3 ggr i veckan i ca 3 år.. så sjukt! Jag som alltid varit vaksam på alkoholen o ändå hamnat där. Där jag inte skulle hamna. Men, nu är det som det är. Dags att skaka av sig offerkoftan. Jag vill bli pigg inifrån och ut.
Min strategi har varit att göra allt även om det är alkohol med. Det har varit tufft. Min kille festar ofta och mycket. Men han har kontroll. Även om det spårar ibland. Men jag älskar honom så mycket. Jag kämpar för mig, honom och hans barn. Och andra i min närhet. Drömmen hade ju varit om han drog ner på konsumtionen. Eller slutat. Känns lite lättare då. Samtidigt så är det mitt val att inte dricka. Jag kan mycket väl tänka mig ett liv utan alkohol. Men hjärnan säger annat. Den accepterar det inte. Hur når man dit? Blivit mycket inspirerad av Santorinis tråd. Det går ju att leva alkohol. Man måste bara inse det också. Att man inte tål det. Men för mig som är blyg och vågar knappt säga hej på kalas är det jobbigt. Men det kanske går o träna upp.. jag vill liksom inte leva helt i ensamhet.. men jag vill inte heller supa ihjäl mig. Jag vågar nog inte prova. På ett sätt trivs jag med att vara nykter.
Någon som kan känna igen sig? Hur tar man sig framåt? Känns som om jag har fastnat.
Tacksam för er här inne. ?

Virvla
sön, 2019-12-15 - 18:29

.. hur kommer man dit? Tror det är lättare att helt ge upp tanken att kunna dricka måttligt igen. Lättare så man slipper tänka på det hela tiden.. men hur gör man det? Någon som har tips?

Virvla
tis, 2019-12-17 - 15:53

Någon som kan svara på mina frågor? Hur kommer man till acceptans? Vänder mig till er som varit nyktra länge, någon att ta rygg på ?

Virvla
ons, 2019-12-18 - 14:33

Alltså ärligt talat?! Den här tröttheten? De här själmordtankarna man har? Orken som inte finns? Glädjen som inte finns? Funderar på om det är något fel i min kropp. Vill bara sova men kan inte sova. Blir tokig snart! Men måste jobba för annars får jag inga pengar. Jag måste vara trevlig. Jag måste Ha ork. Jag måste, jag måste!

Adde
ons, 2019-12-18 - 18:16

får du när du släpper taget om dina tankar på att dricka och inser att alkoholen är boven i ditt liv. Inser att du är maktlös inför alkoholen.

För mig var det en sån enorm lättnad när jag för första gången ärligt sa till en annan människa att jag är alkoholist. Aldrig funderat över att gå på AA ? Där finns folk irl som vet precis vad du går igenom och som kan tala om hur de gjort för att få sinnesro.
Nu sliter du på dig själv och därav tröttheten. Vi kallar det för att gå på vita knogar, dvs du måste jobba röven av dig för att inte dricka istället för att välja att inte ta det första glaset. Du har ju själv märkt att du mår bättre utan alkohol så ta steget över till oss nyktra alkoholister !

All välgång och styrkekram !

Vinäger
ons, 2019-12-18 - 18:29

Men vill ändå skicka en hälsning och säga att jag tänker på dig. ? Du låter så uppgiven. Önskar att du snart får känna livslust igen.

Många kramar till dig

Sofia
tors, 2019-12-19 - 15:53

Hej Virvla! Det låter som att du genomgår en väldigt tuff period just nu. Trötthet, självmordstankar, brist på ork och glädje, sömnsvårigheter (trots att du är trött) och en känsla av att allt bara är tunga måsten - det låter sammantaget som symtom på depression och som något att ta på allvar. Jag vet ju inte vad du har för erfarenheter med dig sedan tidigare, men jag vill bara nämna att det finns mycket hjälp att få, det finns hopp! Du kan må bättre än som du gör nu. Kanske finns möjlighet att träffa psykolog via din vårdcentral till exempel? Jag tänkte också på det du skrev i ett tidigare inlägg - "för mig som är blyg och vågar knappt säga hej på kalas är det jobbigt. Men det kanske går o träna upp" - det är ju sånt som du också kan få hjälp med t.ex. av en psykolog via vårdcentralen eller andra vägar. Det var en tanke bara, hur landar det hos dig? Jag önskar också att du snart får känna livslust igen och att du får en vilsam jul, utan en massa måsten.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Virvla
mån, 2019-12-23 - 13:53

Tror inte att AA är något för mig. Men har hittat min väg nu tror jag. Jag väljer att inte dricka alkohol. Jag kan inte. Accepterat att det är så jag får leva. Men det ligger djupare än så. En person med ångest ska inte dricka alkohol. Det blir bättre. Men får nog räkna med sådana här svackor när allt känns hopplöst. Men det vänder. Det känner jag på mig.

Virvla
mån, 2019-12-23 - 13:55

Har fått hjälp. Men det tar tid. Ringt psykolog.. jag kommer må bra men det tar tid.

Virvla
mån, 2019-12-30 - 12:21

Jag kikar in och vill önska er ett gott nytt år! ??? Jag fortsätter min nyktra bana. Tankar på det finns, absolut men det är bara tankar. Så länge det stannar det så är det bra. Jag har fortfarande tron att det går att förändra. Men jag har kommit så långt i min resa att jag vill nog inte prova. Jag satsar hellre på att bygga upp mig själv. Man kommer mer och mer till insikt om sig själv och omgivningen. Och hittar knutar som egentligen skulle knutits upp för längesen. Men jag är inte så gammal. Jag får väl skylla på att jag inte haft bättre vett än så ? Man tänker mycket, tänk om jag hade jobbat med mig själv istället för att vara en duracellkanin och ständigt jaga efter det lyckliga livet och på köpet ta till alkohol för att dämpa det jag egentligen behövde få ur mig... känslor och alkohol är big no no!! Men man kan inte tänka om hela tiden.. man måste släppa det som varit och vara här och nu. ?
Gott nytt år!??

svagis
mån, 2019-12-30 - 12:34

Du fortsätter på den smala vägen utan A....det är starkt! Jag är också med sedan 10 dagar tillbaka. ALLT blir bättre utan alkohol - även om man måste lära sig hantera känslorna som kommer. Du får säkert hjälp med det av psykologen. Jag söker stöd i AA och de 12 stegen, tredje gången gillt för min del. Mina barn är glada och stolta men jag gör det helt för min egen skull faktiskt.
Kram
svagis

Soffi
mån, 2019-12-30 - 16:25

Så klockrent du skriver: "Man tänker mycket, tänk om jag hade jobbat med mig själv istället för att vara en duracellkanin och ständigt jaga efter det lyckliga livet och på köpet ta till alkohol för att dämpa det jag egentligen behövde få ur mig... känslor och alkohol är big no no!!"

Den tog i solarplexus på mig, på ett bra sätt. Ja, tänk om...
Men du har nog också rätt i att det bästa är kanske att bara släppa...

Tack!

Virvla
mån, 2020-01-13 - 22:00

Kikar in och säger hej. Tack för alla kommentarer✨
Strulan65,svagis och Sofi, jag hoppas ni har det bra?
Jag är fortfarande på min nyktra bana. Dock fortfarande trötthet. Men har ju fått diagnosen utmattningssyndrom. Även om jag inte vill gömma mig bakom den. Samt ptsd.
Min mormor har gått bort och jag har svårt att förstå att jag inte får träffa henne mer. Hon har alltid funnits där. Men hon är med mig. Och vi träffas i nästa liv❤️
Allt stöd jag har runtomkring mig är jag så tacksam för. Även om man är rädd för att folk ska tröttna. Men känner så mkt kärlek❤️
Min kille är jag enormt tacksam för. Men oroar mig för honom, han dricker mycket.. eller är det jag som överreagerar? Han dricker varannan helg. Vår/sommar blir det mer. Men sen kan han även avstå i flera veckor. Men jag har fått ta hand om honom många ggr nu.. minnesluckor deluxe. Sen vissa ggr kan han dricka måttligt.
Han tänker inte på det säger han. Samtidigt säger han att det är bra att han barnen så mycket.. kanske det är mig det är fel på? Att jag lägger märke till det bara för att jag själv haft problem med det?
Någon med erfarenhet?
Jag kommer att fortsätta skriva men det blir allt längre emellan. Kanske bra?
Ha det gott alla fina❤️