av Frodo

Frodo
ons, 2019-12-18 - 19:55

Nu sitter jag här igen. Med glaset som ständigt fylls på. Jag har läst här i ca tre år och stundtals tagit åt mig, ibland kunnat inse att jag har en viss tid att arbeta med. Men nu är det, eller känns det som vägs ände. Jag har under de sista åren druckit i stort sett dagligen. Jag har fru och barn, innehar en chefsposition i ett stort företag i Sverige. Jag tjänar pengar så att vi kan göra det som vi önskar i våra liv, utifrån rent ekonomiska perspektiv. Men, jag kan inte sluta dricka.. För att backa bandet en tid så var vi i våras på en resa utomlands. Jag hade som vanligt grundat min flygrädsla(?) med ett par glas alkohol. Under resan så fyllde jag på med mer A. Väl framme så var de all-inclusive så då måste man ju få valuta för pengarna så då dracks det mer och mer. Till slut fick jag en kollaps. Fick åka till ett lokalt sjukhus där inget egentligt fel konstaterades mer än att mina levervärden inte var bra. Detta var en väckarklocka, nu skulle jag inte dricka mer. För fan, jag har ju fru och barn. Har ju allt i världen.
Kom hem, åkte till lokala sjukhuset för nya prover. Där konstaterades att en hel del värden inte var bra. Jag lyckades övertyga läkaren att det berodde på mitt stressade arbete och att därför min kropp börjat reagera. Men bestämde än då att en " vit månad" skulle kunna vara bra. Sagt och gjort, tävlingsmänniska som man är så var en vit månad inget problem. Framförallt visade den ju för både mig och min fru att jag inte hade problem med A. För inte kan en alkis vara utan en hel månad! Återbesök en månad senare, värdena var på väg mot riktigt bra. Inte fan har jag problem!! Varit spritfri en månad och lever och njurar håller på att repa sig. Nu kan jag börja dricka igen!!!...
Detta var i maj, nu är det snart jul. Min fru har sagt att om jag inte slutar dricka så drar hon. Jag kryper för henne och barnen. Inte menat som i en underlägsen ställning utan de är allt jag har. Jag har bett henne att hjälpa mig men hon tycks se min dragning till a som en svaghet hos mig. Jag har försökt förklara att jag inte är spriten... Jag är jag och jag vill inte vara full hela jävla tiden!!!!!

Nurture
ons, 2019-12-18 - 21:05

Här finns många kloka människor som vet vad du går igenom.

Om du på allvar tycker att du nått botten och inte orkar leva som du gör längre rekommenderar jag att du lägger ut frågan här vart du ska vända dej. Sökte mej själv till Riddargatan 1 där jag inte riktigt kvalade in men har kommit vidare via en mottagning som specialiserar sej på kvinnor.

Fick själv tipset här att läsa boken ’Skål ta mej fan’ av Torbjörn Åberg och det var hög igenkänningsfaktor på den.

Var rädd om dej och fortsätt vara modig. Du behöver inte ha det så här.

Styrkekramar ?

Frodo
tors, 2019-12-19 - 10:59

Tack. ?
Ja jag får nog ta mig någonstans där jag kan få hjälp. Har lyssnat mkt på alkispodden och den ger insikt. Har fått klart för mig att jag kan vara spritfri under perioder, ganska enkelt. Men jag är inte för en stund nykter. Jag kan låta bli att dricka men tänker i stort sett konstant på när nästa tillfälle ges för ett glas. Jag är en ensamdrickare, vill inte att någon skall störa mig. Har inga problem att inte dricka på fester oavsett hur stora mängder a där än finns. Det är viktigt att hålla fasaden! Har blivit en mästare på att "fungera" bakfull. Och det är så sjukt, jag har i mitt arbete ett arbetsmiljöansvar. Jag sitter alltså och har samtal med personal om deras alkoholvanor, jag medverkar i deras rehab, jag har fått utbildning i hur man kan se och upptäcka ett missbruk. Hur man ska gå tillväga för att hjälpa, stötta. Och så kan jag gå raka vägen hem öppna en flaska och dra i mig.. Jag är så medveten om att det jag gör är åt helvete men kan inte bryta det. I grunden finns en psykisk obalans hos mig. Jag mår ganska dåligt men vågar inte glänta på den dörren. A lägger sig som en bomull runt mig, jag blir i mitt omtöcknade tillstånd onåbar. Men ja, jag måste söka hjälp för att klara ut detta..

IronWill
tors, 2019-12-19 - 13:17

Det är ju en väldigt bra början. Låter då som det är det där första glaset och vanan som ställer till det. Jag är inte så stor på det där med att sluta för att få behålla familjen etc. Dvs att man tänker ”om jag dricker så förlorar jag familjen/jobbet/nått annat. Visst kan det vara en bra väckarklocka men jag tycker att det hjälpte mycket för mig att se fördelarna med att inte dricka och göra dem till mina. Mindre hot och mer belöningar. Risken med att sluta för att behålla familjen kan bli att du börjar tycka att ”det är deras fel” att du ”måste” vara nykter. Sluta för din skull. Jävla elände alkohol. Skönt som fan för kroppen att slippa lösas upp inifrån.
Känner du att du behöver hjälp ska du självklart söka det.
Ett råd från mig är att prata öppet med din fru om allt gällande alkoholen. Det ger henne säkert större förtroende för dig att du jobbar med problemet framför ridån. Låt henne fråga och säga sitt, hon vill ju inte lämna dig och det är därför hon hotar med det och inte bara gör det. Men låt henne även få en paus från det med jämna mellanrum så det inte blir för mycket.
Jag var i samma sits som du gällande det mesta, men enda skillnaden var väl att jag både drack själv och med polare, kollegor och på fester.

Nurture
tors, 2019-12-19 - 13:41

Det finns flera som du här - tänker spontant att du ska läsa Märthans och kanske Vinägers trådar, definitivt Berra och Adde’s

Många av oss m personansvar, omtanke i jobbet, som tar i det som är svårt på jobbet, är starka och modiga ( och små och lite rädda ), ledare, spjutspetsar etc - och så går vi hem och lindar in alla dagens intryck i alkobomull för vi är mer påverkade av allts råa verklighet än vi visste.

Styrkekramar ?

Frodo
tors, 2019-12-19 - 14:11

Ja så är det. Vanan av att dricka är stark. Det sätter punkt för dagens arbete och signalerar att jag får slappna av. Den finns med när jag lagar mat. Jag tycker om film och ett glas whiskey måste ju bara stå där vid sidan. Det får mig att sova. Alltså jag kan hitta på hur många "positiva" saker som helst med spriten. Jag kan förvisso komma på minst lika många negativa men på något vis förtränger jag dem. Och efter första sippen så börjar så smått det onda flyta bort. Dock har jag på sistone tagit med mig oron och stressen in i ruset. Jag kan liksom inte bli av med den. Detta medför ju ett ännu större intag av a för att döva. Men sätter jag upp ett mål, typ nu ska jag vara nykter i veckorna så får jag dricka i helgen så kan jag hålla det ett tag. Det blir som en tävling där jag ska bevisa att jag minsann inte har problem. Men detta går bara om jag vet att det hela resulterar i att jag ska få dricka igen. Tanken att aldrig mer få dricka går inte att få in i skallen.
Jag är helt med på att jag inte kan använda fruns hot om skilsmässa som en stabil grund för att hålla mig nykter. Det skulle vara allt för vanskligt, minsta lilla det knakar i fogarna så skulle jag kunna dricka igen. Utan jag måste göra detta för min skull. Jag har lagt alla korten på bordet för henne. Men det är inte helt enkelt. Vill inte dra ner henne men tyvärr så hamnar många av våra diskussioner i att jag får alkis-kortet slängt i ansiktet. Jag kan inte ta upp en enda sak som är kritiserande utan att jag får tugga i mig spritproblematiken. Nu är detta enbart min sida av versionen så det är absolut ingen sanning, men min upplevelse. Detta har gjort att jag blivit extremt känslig för signaler. Känner jag att jag inte får enbart goda signaler, typ att frun har en dålig dag så tar jag det som en direkt reaktion på något jag gjort. Och då kan jag inte söka tröst hos henne utan vänder mig mot den alltid så vänligt inställda flaskan. Och trots att jag vet att spriten är roten till allt detta, trots att jag sitter här och skriver runt allting som om a är en biprodukt utav andra saker där den egentligen är centrum så fortsätter jag dricka. sjukt.. Huh, jag har aldrig fått ur mig detta för någon. Och nu sitter jag här och delar ut bitar ur mitt liv för er att läsa. Skrämmande men skönt. Lite förvirrat.

Frodo
tors, 2019-12-19 - 14:23

Tack för tipsen. Jag ska läsa de trådarna, om jag inte redan gjort detta. Har som sagt läst till och från under ett par år.
Ja det finns mkt i arbetet som tar plats i ens liv, som man inte bara kan lämna på skrivbordet. Jag är för många den sista utposten i deras arbetsliv. Det är jag som förväntas lösa allt ifrån arbetsrelaterade problem till deras personliga dilemman. Och där är jag så jäkla klok och rationell..

Frodo
fre, 2019-12-20 - 10:56

är inte lätt att intala sig själv det dock. Har bestämt mig för att ta en dag i taget nu framöver. Går med en inre kamp för att inte låta a-hjärnan planera upp vilka mängder som jag behöver köpa hem för att klara alla röda dagar i jul/nyår. Har insett att det finns en del på hemmaplan som behöver ordnas med för att få livet att flyta men får börja med mig själv. Kan man porta sig själv från bolaget tros??

Har läst igenom din tråd Nurture och den är sannerligen inspirerande och ger tankar om hopp.

Vinäger
lör, 2019-12-21 - 20:08

Ser att Nurture rekommenderat bland annat min tråd. Förstår till viss del varför. Igenkänningen är stor. Ett på riktigt lyckat liv med en underbar partner, fantastiska barn, bra jobb, hyfsade löner, fint hus... Och ändå... Varför varför varför?

Det får vi kanske aldrig ett tillfredsställande svar på.

Men vi får fortsätta att göra det bästa vi kan för att hålla oss nyktra.

Ha en fin fortsättning på helgen!