av Honungsblomman

Honungsblomman
lör, 2019-12-21 - 11:41

Sådan oro jag känner varje gång han öppnar skafferidörren. Han, nästan nykterist, ska inventera igen hur det ligger till med förråden inför vårt julfirande som vi har hemma hos oss - inför att göra "Mumma" etc. Jag vet att han inte kommer att säga något, konfrontera mig om flaskan/flaskorna. Det blev så här en gång tidigare, när jag mådde psykiskt dåligt och hade druckit mig igenom hela whiskeysamlingen typ. Han trodde att vi hade haft inbrott och att någon då hade druckit sig ur hans förråd. Jag fick berätta. Han blev chockad, men reagerade med att efter gråten och de långa förklaringarna erbjuda mig ett glas whiskey. Det här var många år sedan och sedan dess har han köpt otroligt mycket alkohol till mig. När jag är trött/ledsen/orolig så erbjuder han mig ett glas vin. Om jag messar honom om en jobbig situation på jobbet så kan han svara "Du får ta det lugnt ikväll, ta ett glas vin och bara slappna av" och det oavsett om det är tisdag eller fredag.

Det är han som initierar att vi ska åka till "Systemet och köpa en kartong vin". Han måste märka att han köper en box varje fredag typ och att den är tom nästan på tisdagen. Hans motivering nu är "Åka till Systemet så att du har vin så du klarar dig över julhelgerna".
Jag skäms, men tar tacksamt emot det - för jag HAR börjat att få abstinens när jag inte dricker. Därav att jag smuttat av den oöppnade ginflaskan nu i veckan - för att jag druckit slut på vinboxen tidigt.

Han är min medbereoende i allra högsta grad, men aldrig att han skulle konfrontera mig med detta. Och aldrig att jag skulle vilja be honom att hjälpa mig, för jag mår så otroligt dåligt utan den - ensamheten, utsattheten från jobbkamrater, oro över stort som smått försvinner och alkoholen blir som en lång varm kram, ett värmande tyngdtäcke och som får mig att fokusera på nuet, känna mig gladare, vilja fokusera på en stickning, en film eller matlagning eller annat. Den får mig att faktiskt hålla mig på benen inbillar jag mig.

Fast inser att det ju inte är så...och nu undrar jag bara NÄR maken ska upptäcka att ginflaskan är halvfull inför inventeringen till Systembolaget. Och vad han egentligen tänker och känner just nu. Och det får mig att känna sådan ångest att jag nästan går och tar mig ett glas vin direkt.

Vet inte vad jag vill säga med detta, känner mig bara så ensam och förvirrad. Vad tänker ni när ni läser detta? Känner ni igen er? Tankar?

Nurture
lör, 2019-12-21 - 15:10

Hej vännen,

Åk du och köp din egen gin ich toppa upp flaskan så du iallafall inte behöver vänta på reaktionen.

Sedan - du har hittat hit och skriver här. Visst tycker du att du har problem då ?

Flera som skriver här vågar inte berätta för sina partners att de har problem. De smyger och mörkar. Jag tycker snarare att du ska be om hjälp av din härlige gubbe och vara öppen med att du behöver reducera drastiskt. Det är vad jag tycker.

Styrkekramar ?

TessMa
lör, 2019-12-21 - 17:04

mannens beteende. Har haft samma hos mig men det har varit lite upp och ner sista tiden. Trots att jag sagt till honom att inte köpa vin så köper han. För att vara snäll, för att han vet att jag egentligen vill ha men ändå inte. Han vet hur kluven jag är inför mitt vindrickande och att jag har svårt att stå emot om det finns hemma, han har handlat ändå. Nu, har vi båda nått vår respektive botten. 7 dagars nykterhet idag och just nu i denna stund vill jag inget hellre än ha ett glas vin.?men avstår. Berätta för din man tycker jag och fortsätt hänga här?Lycka till!?

Vinäger
lör, 2019-12-21 - 19:20

Välkommen tillbaka, även om det är med blandade känslor man säger så.

Tycker fortfarande att det är konstigt att din man beter sig som han gör. Kommer ihåg hur ni gick som katten kring het gröt och tyvärr verkar det inte ha blivit bättre.

Det största problemet är ju inte när - om än alls - han väljer att kommentera flaskan. Min uppfattning är att det finns betydligt viktigare samtalsämnen. Visst, de behandlar samma ämne, alkoholen, men på ett betydligt djupare plan.

Lider med dig, du slåss mot onödiga motståndare. A-hjärnan i sig räcker nog, tycker jag...

Hoppas att du orkar ta hjälp. Det har gått en tid sedan du var här senast.(Hm,det där kom från rätt person, jag kanske inte är den bästa att råda...)

Önskar dig i alla fall allt gott.

Kram

Honungsblomman
lör, 2019-12-21 - 21:37

Nu hann jag inte toppa upp denna flaska, men gudarna ska veta att jag pysslat med detta sedan tidigare tyvärr.
Ja, jag är medveten om att jag har problem, jag är medlem här sedan ett år tillbaka ungefär, även om jag inte kikat in så ofta på sistone. Fick otroligt fint stöd av er förra gången och kom så långt att jag hade tre "vita" månader".

Jag samtalade med en KBT-terapeut om mitt beroende. Hon nästan skrattade lite och sade "Dricker gör vi väl lite till manns"....jag förstod då, på olika uttalanden hon gjorde, att hon tyckte det var ok med att dricka lite vardagsvis, eftersom hon gjorde det själv. På "är du alkholist"frågorna inför samtalen där så "kvalade jag inte in", väl medveten om att jag ändå hade ett problem.

Så skönt att veta att jag inte är ensam. Ja-a...du har helt rätt att jag borde prata med maken min, absolut. Frågan är bara hur och när och om jag finner motivationen att kapa min största källa till alkoholen?

Varm kram tillbaka! <3

Honungsblomman
lör, 2019-12-21 - 21:42

...ger de oss vin fast vi säger ifrån? Vad står det för?
Är det som dessa "feeders" till de som ligger riktigt, riktigt överviktiga och paralyserade i sina sängar, närmare 300 kilo tunga. Där maken ändå åker iväg och köper två kilo friterade kycklingvingar och nästan "matar" henne med? Har funderat på detta och det framkommer senare att han "tycker om lite stora damer" och "att ta hand om" för att det är det han är van vid av någon barndomsanledning? Är det för att bara vara "snäll"? eller är det för att "husfriden" blir bättre på något konstigt sätt? Har funderat en hel del. Hur tänker du? Varför köpte din respektive vin till dig, trots att du sade nej?

Honungsblomman
lör, 2019-12-21 - 21:52

...och det var med blandade känslor jag skrev om hur maken köper vin, jag smyger och vi inte pratar. Minns hur tydlig du var med att vi behövde prata. Det väckte en massa tankar i mig. Innan dess hade jag faktiskt inte reflekterat så mycket kring det. Nu är jag börjat fundera och tagit flera steg framåt - fast inte kanske på det bästa sättet alltid. "Är det något mer du behöver?" frågat av maken en torsdag. "Ja-a...är sugen på vin". "Då far jag förbi bolaget". Att liksom våga "pröva" maken, och se att han "dansar med". Det bevisar verkligen din tes om att vi behöver prata om detta - men även min tes om att han själv gör detta av en anledning. Jag vet ju min egen anledning, jag skulle så mycket behöva veta hans. Men...att kapa källan till min egen "njutning", det är ett stort steg. Och jag vet också att jag skulle fylla det tomrummet själv, genom att smyghandla på olika sätt nu, utan att han köpte åt mig.

Jo, jag vet att vi har problem, men lättare att stoppa huvudet i sanden och liksom uppfatta annat som värre än vad detta är...nååå...du vet säkert vad jag menar eftersom du också är kvar (vilket jag också - med blandade känslor förstås - är glad för att du är. Hoppas att du är på en tryggare plats än du var tidigare).
Kram

TessMa
lör, 2019-12-21 - 21:58

varför. Det är som att det varit ett spel mellan oss. När han köpt så ”godkänner” han mitt drickande, dvs. jag kan dricka med gott samvete. Min man har också problem med alkoholen. Han har ett annat drickmönster än mig men fortfarande mycket problematiskt. Vi hade en situation i morse. Vi var ute och åt frukost. Han åt en chokladmunk och vi pratade om att vi skulle köpa med en till sonen som valt att stanna hemma. Men beslutar oss för att avstå och komma dit med sonen och fika annan dag istället. När han kommer ut från att betalat så har han en munk i handen som han köpt till sonen.?Detta är ganska mycket som han är och detta skapar en del konflikter mellan oss. Vi bestämmer nåt och sen gör han helt annat. Funderar på om det kan vara så att han helt enkelt inte bryr sig utan bara gör som han vill. Sorgligt! Frågade honom varför men han blev bara arg och jag fick inget svar.

Honungsblomman
lör, 2019-12-21 - 22:04

...åhhh....det låter verkligen inte lätt. Som att ni spelar era huvudroller fast i olika säsonger av en serie. Klurigt när han inte kan svara på varför han gör så heller. Förstår helt det där med "godkännandet". Det är ju så det känns. När jag köper så smyger jag - när han köper så tar det inte mer än någon timma förrän förseglingen är öppnad. Ser HAN det som att han "bryr" sig när han köper munkar och alkohol tro?

TessMa
lör, 2019-12-21 - 22:16

Det blir ett spel, tror båda på något plan är medvetna om att det är tokigt det som pågår men förnekelse är starkt. Men som du skriver, ville inte ifrågasätta så mycket heller för då tar vinleveranserna kanske slut. Men har det senaste året i stunder av styrka sagt att jag inte vill ha vin hemma (han dricker inte vin) och min förvåning när han ändå handlat.

Vet inte om vi kommer kunna komma till botten med vad hans beteende handlar om nu. Han mår väldigt dåligt just nu och blir bara arg när jag ifrågasätter eller undrar över saker...

TessMa
lör, 2019-12-21 - 22:53

Inte just nu i alla fall. Är inne på 7 dagars nykterhet. Helt i början jag vet men ändå?så glad för det. Även mannen har på något plan insett sin problematik så just nu är det totalt alkoholfritt hos oss. När han inte handlade handlade jag själv ibland och ibland inte. Det var olika. Hur har du gjort?

Honungsblomman
lör, 2019-12-21 - 23:56

...grattis för 7 dagar. Superbra ju!
Jag har kompletterhandlat "i smyg", men ändå inte, då jag inser att vi har delade konton och att vi båda är inne och ser på vår "ekonomi" på vårt bankkonto. Han har gått in och justerat lite i kolumnerna i den och den sorterar in det i kategorier såsom "Mat", "Alkohol" och annat. Han har nog haft insyn i detta ändå inser jag.

Du skriver "just nu är det totalt alkoholfritt hos oss". Hur tänker du över framtiden. För dig? För er?
Vad är det bästa med att vara helt alkoholfri anser du?

TessMa
sön, 2019-12-22 - 08:49

Att vara alkoholfri innebär att välja bort helt. Att försöka dricka måttligt känns för mig som att det är bäddat för att misslyckas (erfarenhet). Därav så tänker jag eftersom vin tar mycket plats i min hjärna så behöver jag välja bort för att på sikt fylla med annat. Dricka måttligt innebär en konstant diskussion i huvudet. Tror det blir svårare att nå det livet jag vill med det.

För mig tänker jag att nästa mål är 3 mån nykter. Men ska ta mig till nyårsdagen först. Min man tänker att han inte ska dricka mer alls. Vår relation...vi har haft det tuffaste året någonsin i vårt liv tillsammans. På så många olika plan. Så nu handlar det om att läka fysiskt för oss. För min del pmds (är i behandling) för min man tror jag främst vila. Han har arbetat väldigt hårt detta år och framgångar har uteblivit. För oss båda - hålla oss borta från alkohol. Så vila vila vila❤️Sen får vi se.

Hur tänker du kring ditt drickande och framtid? Er relation?

Honungsblomman
sön, 2019-12-22 - 11:25

....känns som att du har snitslat en sansad och medveten stig på väg mot nykterheten. Tror, precis som du, att det är svårt att mäta "måttligt" och "normal konsumtion" etc. etc. Att det tvistar till hjärnan.
3 månader nykter låter som ett bra kvartalsbokslut. Att stämma av var du befinner dig idag, psykiskt, fysiskt...och sedan jämföra. Känns också som att ni är på väg mot någon form av bokslut för er båda också, med sikte på det nya i framtiden tillsammans.

Är du redo för att stå emot om han väljer att "ta ett litet glas" på nyår? Att tacka nej om han erbjuder sig att hälla upp åt dig?

Jag vet inte riktigt vart jag befinner mig i förhållande till mitt drickande faktiskt. Var så stark i våras, men det senaste halvåret har varit otroligt tufft på så många olika sätt. Jag måste samtala med maken på något vis, men vet inte om jag är stark nog att be honom stötta mig att avstå. Avstå helt känns så otroligt tufft, för det är det enda jag har när jag faller ner i ensamheten och ångesten. Har ingen annan kanal som riktigt kan ersätta den ännu. Är rädd att jag ska gå helt sönder, falla isär totalt. För mig ÄR det faktiskt på ett sätt en "styrketår". Jag kan känna mig så fylld av ångest på vägen hem att jag nästan får hejda mig själv från att kliva framför tåget eller gira in i en mötande långtradare liksom. Mina tankar som snurrar, snurrar och snurrar och så det djupa självföraktet - ja-a....nästan HATET mot mig själv. Efter ett glas vin tycker jag att jag är riktigt ok. Jag kan fokusera på att "bara" skala potatis, förhöra dottern på sin NO-läxa och bara sitta vid köksbordet och låta henne berätta om tokigheter och skoj hon gjort med kompisar, hennes kärleksbekymmer och annat. Jag är på plats, jag HÖR och jag är närvarande. Räcker till åt sonen. Kan planera ETT projekt i taget med maken. Livet smälter inte samman som i en enda höghastighetsfilm med en huvudrollskaraktär (jag), som jag inte känner någon sympati för. Näe....mycket ord märker jag. Vet inte om de blir förståeliga då de knappt är det för mig, men något i allt detta får mig att sitta här och skriva och tårarna rinner nerför kinderna. Är jag ledsen över något? Är jag lättad över att jag KAN skriva detta till någon?

Tack för det här forumet! <3

IronWill
sön, 2019-12-22 - 20:16

Vet inte exakt vad den där KBT personen ville förmedla med sin kommentar, men det låter i mina öron lite konstigt att du inte gav utslag på frågorna om du dels tömmer en box på en dryg helg och även toppar med starksprit? Det bör bli ganska mycket över gränsen för ”formulärfrågor” kring alkohol. Sen vet jag inte men jag lever inte mitt liv efter vad nått formulär säger. Du tycker uppenbarligen att det är ett problem baserat på ditt initiala inlägg och då är det det som gäller oavsett formuläret.
Det är ditt problem och du bestämmer över det. Allt annat är riktsnören.

Sen vet jag inte heller om man kan säga att man HÖR barnen när man är påverkad. Studier har visat att barn kan avgöra om man är påverkad även vid väldigt små mängder. Tyckte jag skötte det rätt bra med barnen tills de påpekade att jag inte borde dricka så mycket (och de såg inte ens allt).
Hur som helst så behöver du kanske hjälp på något sätt under tiden du är nykter eller drar ner. Om det är din enda livlina så kanske du måste hitta nya livlinor att tillgå när det är tungt. Att prata med sin partner är oftast betydligt bättre än att inte göra det. Att gömma ett (allvarligt) problem i förhållanden är oftast inte ett framgångsrecept. Att han konstant bjuder dig är ju en liten enabler för dig. Du behöver inte bära hela ansvaret för att du dricker. ”Han tyckte ju att jag förtjänade det”. Låter destruktivt.
Men nu har du ju kommit längre i tankarna och kanske är redo för en rejäl plan?

TessMa
mån, 2019-12-23 - 00:29

Just idag så är jag säker på att jag avstår på nyår även om mannen dricker och/eller bjuder. Inser att jag behöver se mitt tillfrisknande separat från min man. Jag tar ansvar för mig och han får ta ansvar för sig och sitt. Däremot så kan vi stötta varandra på vägen. Dricker han...ja jag skulle inte tycka om det men hans beslut.

Första utmaningen kommer den 24:de dec när vi ska ut och äta lunch med ett helt gäng där de flesta kommer att dricka. Funderar på vad jag ska dricka, vad jag ska säga om någon frågar. Vill vara förberedd.

Som du skriver, alkoholen är fantastisk på att döva ångest och kanske ge ork som egentligen inte finns där. Vad är det som gör att du tror att du ska gå sönder? Är det ensamheten? Tänker om du delar med din man, kan det vara en väg till att inte känna dig så ensam? Fint att du delar här tycker jag?