av InteMera

InteMera
tors, 2019-12-26 - 09:15

Ja du har rätt Skrållan, det blir till sist så mycket annat också än bara alkoholen. Alla elakheter och lögner som nånstans inom en ligger och skaver, oavsett vilka snälla saker han säger ibland som nykter. Försöker ta en dag i taget just nu, orkar inte med långtidsplaner, så får jag se vad tiden för med sig. Hålls han nykter kanske det finns en chans, men har känslan att ens en enda till fylla med elakheter kommer få mig att flytta för gott. Vill inte låta livet rinna iväg i ett förhållande jag inte mår bra i. Försöker nu träna och ta hand om mig själv, gör saker jag mår bra av. Bygger upp ett nytt eget liv med förhållandet lite vid sidan om, så blir det inte så dramatiskt den dag det tar slut då jag påbörjat återskapandet av ett mer självständigt liv.

Azalea
lör, 2019-12-28 - 00:10

Du är på rätt väg genom att göra så du själv mår bra.
Skapa självständighet tror jag är väldigt nyttigt då det de vill är att försöka snärja in oss i ett nät som blir så trassligt med skuld och ångerstkänslor över dem så all energi går åt och det finns ingen över till sig själv.
Fortsätt jobba på dig själv, det är vad som är viktigt.
Kram Azalea ?

InteMera
sön, 2019-12-29 - 17:21

Tänkte tillbaka idag när jag lyssnade på en radiokrönika om decenniet, hur mitt eget decennium sett ut. Kunde se vilket lass jag dragit, stora delar av fler av åren är borta som i en dimma för att man slitit så hårt och de glada stunderna jag försöker hitta att se tillbaka till är uteslutande sånt som bara inkluderat mig och barnen. Mannen finns inte i nåt av de glada minnena. Sorgligt. Men rätt klartänkt att se det så.

Jag är inne på en bättre väg nu, börjar sakta känna igen mig själv och den personlighet jag en gång var, har liksom slutat dra in mig i ett skal för att mannen kanske misstyckt eller kunnat bli sårad eller ledsen för att jag uppvisar egna initiativ och att jag nu bättre kan säga i klartext vad jag önskar och vill för mig själv är nog det största tecknet av en sundare livsstil. Om mannen ska finnas kvar i mitt liv på sikt behöver nog mer förändras än att han bara slutar dricka. Spriten har förstört så mycket annat på vägen, så jag har insett att bara nykterhet kommer inte ens längre lösa problemet. Vi har drivit så långt ifrån varandra under alla dessa år då det inte gått att prata alls om framtisdrömmar, planer eller vad jag själv vill. All energi har gått åt till att överleva, ordna kring hans fyllor på olika sätt och mitt i allt det försöka ge barnen ett okej liv, att drömma och ha roligt har inte haft nån fokus i det livet. Men nu vill jag inte mer slösa livet på att våndas, ha ont i magen inför helger och annars bara tänka på andras behov - nu vill jag själv också få leva! En dag ska jag dö men alla andra dagar ska jag leva, som någon klok sagt!

InteMera
mån, 2020-01-13 - 18:02

Nykterheten har hållit i sig hos oss, bra så långt. Men nu har han nästintill blivit träningsfanatiker istället och kan sitta vid middagsbordet och räkna kalorier och nästan maniskt prata dieter och träningsprogram. Han förbrukar proteindricka med samma iver som spriten förut. Känns inte hållbart, varför ska han alltid gå till överdrift åt ena eller andra hållet? Januari brukar vara träningshetsens tid, han har spenderat massor med pengar i gymmedlemskap och hälsoappar som han använder i typ en månad och sen är det tillbaka till ruta ett i spriten igen. Jag börjar undra om han har nåt maniskt drag, när alltid nåt måste bli för mycket. Visst tränar jag också men går inte omkring och förkunnar och tvingar på någon annan vad jag äter eller hur jag tränar. Jag tappar matlusten att äta tillsammans med honom, han lyckas ge mig dåligt samvete för en ynka banan som han håller på och pratar om mat. Han säger han inte förväntar sig jag ska göra som han men ändå mal han på som om det var viktigt han utbildar mig..Jag är för tusan utbildad tränare i ungdomen och funderade till och med på att bli PT, men ändå tycker han jag inte fattar nåt om motion och kost. För han vet alltid bäst. Så nu sitter man här och är olycklig fastän karln är nykter, nu ska man ha en hälsoprofet och godisvakt hemma istället. Kan man inte bara få leva ett balanserat liv nån gång?

Och ja den stora frågan: när ger han upp denna fas och går tillbaka till spriten, för som det är nu är varken normalt eller hållbart för honom tror jag. Pendeln slår alltid tillbaka, eller har så gjort alla andra gånger så varför skulle det vara annorlunda nu? Och jag är inte alls säker jag står ut med den nya träningsfanatikern heller på sikt, känns inte mer bekvämt med en fördömande hälsoivrare som klagar på mig än en sur gubbe som är full som tycker jag tjatar. Egentligen är det väl samma beteende i grunden, beroende till något och att han alltid gör rätt enligt sitt eget sätt att se på saken.

Sisyfos
tors, 2020-01-23 - 23:39

Lyssna på alkispodden, i några av intervjuerna beskriver de just det där beteendet och hur de får jobba med att hålla sig måttliga nuförtiden. Din alkoholist har kanske ännu inte kommit till insikt. Skönt att det är lugnt, men att han måste klanka ner på dig och din kunskap låter trist.

InteMera
fre, 2020-01-24 - 16:52

Tack för frågan Skrållan! Det går faktiskt ganska bra just nu, mannens hets med mat och träning har lite lugnat sig och någon alkohol har inte synts till heller. Vi har alla varit ganska glada på sistone hemma, märkligt att det som i flesta familjer säkert är en normal vardag känns som nåt ovant och nytt hos oss när allt liksom funkar. Första tiden på länge som jag känner jag på riktigt kan slappna av hemma. Inget ont i magen inför helgen. Känner mig ganska energisk och känner för första gången på väldigt länge att vi faktiskt kunde ha det bra om det fortsätter såhär. Tror ändå inte ännu att vi löst allt och tiden får visa hur det blir, men just nu vill jag njuta av ett avslappnat och trevligt, händelselöst liv!

Och tack Sisyfos för tipset om podden, ska leta upp de intervjuerna! Jag tror mannen behöver lära sig också att styra detta, säkert en del i tillfrisknandet. Det märks nästan från dag till dag nu att han blir lugnare, säkert suget som sakta släpper men det tar tid och träningen har väl bara tagit platsen från spriten för att dölja och släta över inre demoner. Och dem måste han lära sig tämja om det ska bli en hållbar ändring.

Blade Runner
fre, 2020-01-24 - 18:38

Vad skönt att höra att det är lugnt hemma och du känner dig mer avslappnad och glad. Njut av helgen
Kram Blade Runner

Skrållan
fre, 2020-01-24 - 19:58

Så skönt för dig InteMera. Glad för din skull.
Hoppas verkligen att det fortsätter så.
Roligt att höra från dig. Ha det gott?

gros19
tis, 2020-02-04 - 09:44

Vanligt att man ersätter ett missbruk med ett annat missbruk och precis som du tänker är det vanligt att man återgår till sin "huvuddrog". Var glada för att han är nykter men uppmärksamma på vad som sker. Kanske för hans del besök ett AAmöte. Det handlar ju inte enbart om att vara nykter utan om att tillfriskna från sitt beroende.

InteMera
fre, 2020-02-07 - 17:25

Vilken märklig känsla att leva ett normalt familjeliv! Ingen fylla utan istället trevligt kvällsfika tillsammans och annat ytterst vardagsnormalt program. Ovant. Jag sänker garden och blir samtidigt orolig om jag lurar mig själv, vilken besvikelse det ska bli den dag det svänger tillbaka. Men mannen verkar nöjd över sitt nya liv med vettig mat och träning. Fortfarande lite överivrig i mitt tycke men bra han hittat ett sundare sätt att bli av med stress och jag hoppas innerligt det håller i sig. Nåt AA möte blir nog aldrig av för honom, tror inte han fortfarande riktigt fattat vad som var fel förut. Men jag laddar batterierna och kopplar av, man vet aldrig när man igen kan behöva extra superkrafter så just nu försöker jag bara må bra och låta bli att älta gammalt, försöker förlåta både honom och mig själv för sånt som varit. Skuldbeläggande och offermentalitet leder ingen vart. En dag i taget framåt nu.

Nordäng67
fre, 2020-02-07 - 20:58

att få lite lugn, ro och vila! Tror inte du lurar dig själv! Du verkar se det hela väldigt realistiskt och du verkar vara i nuet. Skönt, kropp och själ får ladda batterierna. Önskar dig en vilsam helg!

Skrållan
fre, 2020-02-07 - 22:13

Så skönt att leva ett vanligt vardagligt liv. Gläds med dig att det går bra.
Du är klok och har kloka tankar runt hans drickande. Det kommer gå bra, tror jag. Njut?

InteMera
lör, 2020-02-08 - 10:01

Tack Nordäng67 och Skrållan! Känns så skönt att kunna inleda sin helg på fredag eftermiddag utan ont i magen över vad som kan vänta hemma, att kunna planera saker tillsammans och ha en man som faktiskt deltar i familjens helgaktiviteter känns ovant och nytt men ohyggligt skönt!

gros19
lör, 2020-02-08 - 17:13

Läser lite tillbaka och fastnade för vad du skrev om hur du känner av när din man ska börja dricka. Skulle vilja säga att han har redan börjat i sitt huvud. Missbrukarjaget har tagit över och frågan är inte om han ska dricka utan när. Väldigt obehagligt att uppleva detta som anhörig, man känner av det men det finns inget konkret att ta på. ❤

InteMera
tis, 2020-03-10 - 17:33

Tiden går och vi har faktiskt levt ett normalt familjeliv en längre tid nu än nånsin tror jag utan fylla, utan drama. Och så kom idag...Mannen på arbetsresa i annat land ett längre tag och efter några märkliga sms anar jag oråd redan vid lunchtid, då han alltid skriver konstiga saker påverkad men aldrig annars. Sen blev det helt tyst, och när det slutar komma konstiga sms brukar han ha slocknat. Inte hört ett ljud sen lunchtid även om jag skickat frågor och nu sitter jag här med gråten i halsen och en klump i magen. Lite motgångar på jobbet var allt som behövdes och det första han gör är dricker sig redlös. På arbetstid, på sin uppdragsplats, med mycket jobb kvar att göra och en överhängande risk hans arbetsgivare och uppdragsgivare får veta om det. Kan sluta med sparken.

Så ja 3 månader var det lugnt, nu verkar allt börja om. Och jag som tyckte jag var kall och cynisk som inte ville eller kunde lita på att hans nykterhet skulle hålla i sig, jag har inte vågat släppa garden då jag vet att en hållbar nykterhet skulle ta länge att uppnå och jag ännu misstänkt han kommer trilla dit, och vad jag hatar att jag har rätt ? Ett återfall ska man väl förlåta kan nån tycka och karln är inte ens hemma när det händer, men efter alla år vi tragglat på så för en enda fylla mig tillbaka till start för jag orkar inte denhär dansen on/off som pågått i många år redan, för många år. Hur många chanser ska man måsta ge, hur många misstag och återfall ska man tolerera?

Adde
tis, 2020-03-10 - 19:16

seriöst på nu att gränsen är nådd ? Ingen vinner på att du blir sjuk av oro. Du är värd ett bra liv !

gros19
tis, 2020-03-10 - 20:46

Just det som är så svårt tycker jag man kan inte skydda sig, eller åtminstone inte jag. Glädjen man känner byts till sorg vid ett återfall. Hoppet är det sista som överger människan säger man men frågan är hur mycket man orkar hoppas och bli besviken. Det kan man ju endast själv avgöra. För egen del tänker jag att man ska åtminstone inte bo ihop utan ha en frizon så gott det går. Det tar lång tid innan man kan känna tillit till en person som är beroende och det verkar vara riktigt illa med din man. Mycket handlar om hur man kan hantera besvikelse återfallen tycker jag, man vill ju så gärna att det ska bli bra. Saknar den nyktra friska personen som man älskar. Nödvändigt tycker jag är att det finns någonstans där man tillåts uttrycka sin frustration, sorg, ilska, smärta och maktlöshet. Lycka till vilket val du än gör. ❤