Tack fina?. Ja det är en kamp. Men min kamp får jag ju kämpa själv. Jag vill inte hoppa på berg-och dalbanan längre. Sniffar på ett annat liv. Men så här på jul, min första ensam, så blir man lite nostalgisk.
Men en God Jul ska jag ha med barn- och barnbarn. Underbara stödjande barn.
Känner ändå ledsamhet när jag läser här om alla som kämpar. Jag har ju själv varit där och kämpat med en full man.
Önskar er alla mod att lämna, om det inte kan ändras med närståendes drickande.
Vi har ju bara ett liv. Och det behöver ju levas❤️

Blade Runner

Det är ovant, konstigt, sorgligt, befriande, allt på samma gång att fira jul utan den man en gång älskade. Du skriver så fint och visst är det så att vi alla fallit för kärleken och sedan har alkoholen kilat sig in mellan oss som en oinbjuden gäst som bara tar och tar tills allt är borta. Min 16-åriga son undrar ikväll var pappa ska ta vägen när vi hittar egna boenden. ”Pappa blir ensam och har inga pengar och du säger alltid mamma att det viktigaste är att ha människor runtomkring sig som man håller av, hur ska det gå för pappa?” Så svårt att bemöta hans omtanke och precis som vi andra tar Han ansvar för sin pappas väl och ve och jag får försöka förklara att bara pappa kan hjälpa sig själv och att han har släkt och vänner som kan finnas för honom. Existentiella frågor ställs på sin spets vid högtider när familjen ska hålla ihop. Jag önskar dig en god och fridfull jul och vi är många där ute som delar den med dig. Du är stark och du är bra.
Kram Blade Runner

Ja det är inte lätt att svara på barnens frågor. Mina barnbarn har också haft frågor. Dom är ju små, så jag har varit ärlig och sagt att mannen har en sjukdom, att han har svårt att sluta dricka alkohol. Alltså inte lätt. Men jag har sagt att dom får fråga mig så mycket dom vill.
Dom minsta har mer frågat var han bor.
Förstår att det inte är lätt med sonen som undrar. Men du svarar honom klokt där tycker jag. Fy vad det är tragiskt när alkoholen blir viktigare än allt annat.

Julen har varit lugn, rolig, fartfylld och kul. Alltså allt som jag drömt om i alla år. Ingen man jag retar upp mig på. Ingen man som blir för full och vill bli hemkörd. Jag kunde bara tänka på mig själv.
Ändå kändes ett visst vemod. Saknade mannen som inte finns. Önskar så att allt kunde släppa och att jag kan leva mitt liv fullt ut.
Men det kanske bara är att räkna med att det blir och känns så här. Allt försvinner inte med en gång. Det tar tid.
Det är väl det jag har lite jobbigt med, att just ha tålamod att det tar tid.

att du hade en fin jul om än blandad med lite vemod. Tid tar det! Att acceptera att det inte blev som man tänkt sig. Att man kanske får förlåta utan att få ett förlåt från den som sårat en. Tålamod är något fint! Betyder att man investerar tid i sig själv och sitt liv och mående. Att försöka ha tålamod gav mig känslor av frustration i början men nu känns det som värsta lyxen. Att bara kunna vänta ut sig själv på ett stilla sätt istället för att ha tonvis med tålamod med någon annan. Kram

Så härligt att du äntligen fick en jul som var som den ska vara utan den dåliga baksidan du varit med om innan.
Nästa jul kommer bli ännu bättre och du har nu kommit ännu ett steg längre i din resa.
Du är så värd detta. God fortsättning?

InteMera

Vad underbart med en lugn jul fylld av allt sånt julen ska vara, glädje och avkoppling! Hoppas ditt nyårsfirande kan bli lika lyckat, och när raketerna avfyras vid tolvslaget ska du ge dig själv en eloge för det grymma jobb du gjort under året och se tillbaka med stolthet på hur långt du kommit! Nu är du fri att drömma vidare, vad ska ditt kommande decennium innehålla? Gott nytt år! ?

Tack fina Nordäng67, Azalea och InteMera, för ert stöd. Och alla andra här inne.

Tack detsamma till dig Blade Runner?.
Hoppas du får en fin dag och ett bättre nytt år.
Kram

Träffade mannen en dag. Vi åt lunch ihop. Vet att avhållsamhet från att träffa mannen är det bästa. Känner lite samvetskval för att jag träffar honom gentemot mina barn. Men måste hela tiden tänka att det är mitt liv, min kamp. Det är jag som måste bestämma vad som är bäst för mig. Pratar med barnen och förklarar hur jag känner. Dom förstår. Mina kloka, snälla barn❤️.
Men när jag träffar honom så ser jag honom i ett helt annat ljus. Ser att han har klätt upp sig och vet att han skulle vilja ha mig tillbaka, men det kommer aldrig bli så. Jag går min egen väg nu. Jag kan vara mig själv. Jag börjar finna glädjen igen, även om en del dagar är jobbiga. Jag läker.
På nyårsaftonen skrev han ett förlåt för allt han gjort mot mig. Blir glad för ett förlåt men vet ju också att han förmodligen har druckit. Och då betyder det ju inte så mycket längre.
Tror att mannen börjar förstå vad han har mist och därför vill han gå tillbaka till ruta ett, där han har mig och kan fortsätta dricka. Om nu min kamp är att bli stark och finna glädjen så är hans kamp att bli nykter. Men han är inte där ännu. Och jag har klivit av tåget.

Du är så stark i detta hör jag. Fortsätt tänka och handla som du gör för det märks att du blir starkare hela tiden.
Kram

Blade Runner

Vad stark du är !
Jag vill också känna så som du gör och gör det ibland när jag får distans. Men det räcker ofta att han säger några snälla saker för att mina känslor för honom ska krypa nära inpå, även om han varit elak bara timmar innan.
Tack för att du delar med dig och fortsätt på denna väg. Kram Blade Runner

Tack BladeRunner. Värmande ord. Det går ju upp och ner för mig också.
Hoppas allt blir bra för dig också.
Nu kämpar vi vidare, ett steg i taget?

InteMera

”och jag har klivit av tåget”! Så starkt av dig och så klokt och insiktsfullt! Vilken skön sak för dig att verkligen känna så, att du nu klivit av och du slutat reagera på alla hans manipulationer. Att du kan gå vidare med ditt liv, så som du vill ha det! Blir så glad för din skull ?? Klart att det finns jobbigare dagar också men din stabila grund finns där nu. ”Och jag har klivit av tåget”...jag säger bara wau ?

I dag har jag varit och pratat med anhörigstödjaren. Så skönt att få prata av sig. Berätta om helgerna som varit mysiga men också lite vemodiga. Första helgerna utan min man. Men jag pratar med henne och får prata av mig och känner mig starkare och gladare när jag går därifrån. Så skönt att dom finns.

Jaa det är bra att prata av sig KA. Undan för undan inser man vilket förhållande jag varit i, hur påverkad jag varit av allt som hänt. Vilket liv jag levt, inte alla år som varit jobbiga, men det överskuggas av de sista åren som jag kämpade.

Det är en befrielse att få gå och prata av sig allt dåligt man samlat ihop. Är glad för din skull att du fått en bra samhällskontrakt ?