Fibblan

Undra om jag inte baske mig, skulle ta o bege mig till träffen jag med..☺️! Tänk vad härligt o få träffa dig, Vinäger, FinaLisa m.fl. IRL..?!
Vi får se..fegis är jag..
Skulle gärna ses på café efteråt, vad nu skillnaden skulle bli..??! klurar vidare..☺️
Kram och godnatt!
/Fibblan ?.

Jag tycker du ska komma. Det är inte farligt, visst kan någon känna igen en men då lär de vara där av samma anledning. Och det var/är helt ok att kalla sig vad man vill. Ingen kommer gräva i vem du egentligen är eller vart du bor etc. Du väljer själv. Jag tvekade förra gången också men det handlade mest om att det skulle kännas konstigt att omvärdera vem jag trodde alla var. Men det var inte ett problem. Men om intresset finns så kanske det är några som är fortsatt kaffesugna så kan man ta en fortsättning i egen regi.

Vaknade i morse och kände direkt att nått var fel. Inte förrän jag kom till jobbet började det klarna. Jag hejjade glatt (och märkte att jag menade det). Inga suckar i samband med mailläsandet. Jag behövde inte fejka engagemang när jag pratade med medarbetare och chefen. Men riktigt skumt blev det när jag svarade glatt och trevligt och med extra hjälp på ett askorkat mail. Så jag började misstänka att den där ovana konstiga känslan var glädje ?Även om jag givetvis är tacksam över det så betyder det inte att jag fattar någonting. Vart kom den ifrån? Vad är annorlunda idag mot igår? Jag har ätit lite mer B-vitamin på sistone, kan det vara det? Låter inte troligt. Det bara lättade. Kanske är jag mig själv (butter) igen i morgon ?.
Men det känns oförskämt bra att vara lite upp igen och det hade varit förbaskat skönt att fatta hur det blev så bra idag. Har funderat på hur mycket som är kemi, tankar och externa faktorer. Har inte hänt något speciellt externt, jag har inte tänkt speciellt annorlunda så möjligen kemi då. Kan annars vara min period som är på väg att gå över och att jag glömt att det här är normalt. Hur som, ovant men skönt! Jag vågar knappt röra mig känns det som, så jag inte sabbar det.

En kompis med egna demoner brukar komma över för lite bastuterapi då och då. Förr onykter sådan. Nu är i alla fall hälften av oss nyktra. Han tyckte att jag borde prova mer nya saker. Kanske hitta några saker som jag tyckte var ”inte likt mig” sen gå ytterligare ca 60% längre utanför komfortzonen. Så om jag tänkte lära mig spanska så kanske afrikansk magdans vore lagom. Han tänkte att det kanske skulle slita mig ur gamla hjulspår. Kanske vore något om jag jag vaknar cynisk och misantropisk igen i morgon. Inte afrikansk magdans men testa nått främmande. Att gå på träffen igen känns konstigt och lite läskigt så det ser jag fram emot.
Hoppas så många av er som möjligt dyker upp.

Afrikansk magdans skulle jag vilja se?
Vad kul att du känner sådana vänliga vibbar inom dig? du får försöka hålla dem kvar så gott det går.
Och sprida dem till omvärlden för det behövs i vårt cyniska och orättvisa samhälle ?
Det ska bli väldigt spännande och läskigt att komma på träffen tycker även jag...?
Kramar
???

Varje dag som känns bra, varje stund som man känner glädje är en del av det fina i livet..Jättegött att basta och ha samtal där..Bättre terapi-lokal finns inte??

Jag måste fnissa litet när du beskriver den obekanta glädjen ? och afrikansk magdans ? Do it! Do it! Do it! Pretty pleeeeez

Jag hoppas på fler glädjesprudlande dagar för din del. Själv är jag lätt schizzo och lyckas med bravaden att vara både gladlynt och cyniskt lagd samtidigt. Det är väl ändå märkligt om nåt!

Fibblan

Nu är Fibblan back on track igen! Tack Gud, (typ inte troende men iaf?) tack mig, tack alla kloka människor här och tack DIG! Som ju förstås är inberäknade under alla kloka människor här..?! Antar att jag ville göra distinktionen, för att passa på o rikta ett särskilt tack till dig?! Jag är inne i en summera året process och i denna vill jag passa på o skriva till dig och tacka för ditt stöd. Du lyckas förmedla värme och allvar och humor i en härlig mix. Och du utstrålar sådan stabilitet och lugn, och under året som gått minns jag särskilt en period när jag typ desperat ropade på din hjälp. Vet inte om du minns, men för mig var det guld värt att du mötte upp då?! Även ditt inlägg nu senast när jag snubblade till igen.
Så, ett stort tack till dig Ironwill för den stöttning jag fått på min nykterhetsresa detta år?! Hoppas du vill fortsätta hänga här
under 2020, och dela med dig av din klokskap och dina erfarenheter ?! För oss newbies, är det verkligen en tillgång ?!
Var ett tag sedan du skrev i din egen tråd, men jag hoppas att det inte inneburit en svacka.. Var fantastiskt härligt o höra om hur de positiva känslorna nästan överrumplade dig i slutet av nov.?! Hoppas de hållit i sig??❤️!
Även om vi vet att inga känslor
varar för evigt..?. På gott och ont förstås!
Jag är på väg upp igen som du kanske märker..
Önskar dig ett gott slut och den bästa av början på det nya året✨?✨!
Ta hand om dig?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag blir inte så lätt överrumplad. Bara glad att det hjälper någon annan att skriva här. Men det är inte rakt igenom altruistiskt, det hjälper mig att minnas också. Den akuta fasen av att sluta börjar blekna något. Det är rutin att vara utan nu, men ändå nära till hands att falla dit. Inte så svårt att stå emot men då och då börjar jag ändå förhandla med mig själv. Då är det bra att vara här och ge och ta lite motivation så jag är kvar. Som sagt så har jag ju försökt sluta länge men det var inte förrän alla planeter var uppradade som det gick (bättre). Det var väl nån form av botten som sagt. Men nu har jag nästan glömt hur det kändes och det är mer ”sundheten” som driver mig. Att inte vara fast i ”det”. Att försöka var fysiskt lite yngre lite längre. Att inte ”snabbspola” livet med alkohol. Fast det kanske bara är jag som tycker att en tillställning på fyllan är över innan man hinner blinka, men på en nykter hinner man prata om allt och sen ursäkta sig när man är klar.
Men jag önskar dig också ett toppen 2020 (låter futuristiskt) och kom ihåg att vara hårdsnäll med dig själv. Jag tycker inte att man behöver skämmas eller ursäkta sig här oavsett hur många gånger det går åt skogen innan man lyckas (bättre). Ärligt talat fattade jag nog när jag var 20 att det skulle gå åt skogen. Så 21 år tog det mig men kanske 7-8 med mer aktiva försök. Allas kamp och anledningar är olika. Men bara att vara medveten är en vinst och leder till färre tillfällen/mindre mängd än det skulle gjort annars. Mitt liv är inte perfekt för att jag slutade, men det är i alla fall mitt liv, inte den bedövade reptilens liv. Fortsätt komma hit till oasen du med så ”ses” vi här. Kram

... fler gånger nu den senaste månaden.

Jag känner igen mig i att knappt båga röra sig för att inte sabba. Men prova nytt o leva lite galet förstärker o förlänger och ffa minskar dippen! Vilket är as skönt! Dipparna blir långsamt (knappt märkbart så segt är det) kortare och grundare. Jag har lärt mig tänka "det kommer inte kännas så här för evigt" även i mörkret. Det hjälper.

Hoppas du står fast vid ditt beslut o kommer på träffen. Det ska jag. Förra året var jag så färsk att jag inte vågade. I år längtar jag efter att träffa "likasinnade"!

Allt gott!!!

... fler gånger nu den senaste månaden.

Jag känner igen mig i att knappt båga röra sig för att inte sabba. Men prova nytt o leva lite galet förstärker o förlänger och ffa minskar dippen! Vilket är as skönt! Dipparna blir långsamt (knappt märkbart så segt är det) kortare och grundare. Jag har lärt mig tänka "det kommer inte kännas så här för evigt" även i mörkret. Det hjälper.

Hoppas du står fast vid ditt beslut o kommer på träffen. Det ska jag. Förra året var jag så färsk att jag inte vågade. I år längtar jag efter att träffa "likasinnade"!

Allt gott!!!

Jag tänkte dyka upp på träffen. Det blir kul. Jag tycker det ska bli kul och hoppas det kommer ännu fler den här gången. Blir kul att träffas Vitutanvin. Om du känner någon tvekan så försök att bara besluta på dagen att gå. Jag grubblade in i det sista och dök upp sent med MondayMorning så vi fick knacka länge. Egentligen grubblade jag inte för att jag är alkoholist och skäms utan för att jag kanske inte skulle våga skriva öppet och ärligt när jag träffat er. Men det visade sig vara obefogad rädsla. Det var varmt och öppet där med :)

Ser fram emot träffen igen. Med blandade känslor dock, då det inte gått så där jättebra för mig. Men nu är det nya tag. Envis är jag och tur är väl det.

Ha en fin kväll.

Kram

Eller är det fortfarande gott nytt år? Du vet säkert :)
Men du har ju kämpat på och hur som helst stått emot fler gånger än om du inte reflekterat över det och bara kört på. Stor seger i sig.
Kom på häromdagen att jag märker att vissa av mina bekanta dels vill att jag dricker (men det är smarta nog att inte säga det) och dels förväntar sig att jag ska börja igen. De menar eg inget illa, men det ger mig en extra skjuts att (fan) inte gå dem till mötes. Utan att nästan som en 3-åring trotsigt deklarera att ”nä jag tänker inte...”. Bara för att göra dem besvikna. Att jag får lite extra styrka i att inte göra som andra vill att jag ska. (Kanske borde gå igenom det med en psykolog ?)
Inte applicerbart på din situation direkt. Men jag tänker att man får hämta kraft ur diverse olika situationer, personer, tankar, mål. Ibland dyker det bara upp och man får ta vad man kommer över en seger i taget. Dessutom vet ju alla att 2020 är framtiden och alla politiker har ju lovat att allt löser sig 2020 (det har ju varit så långt fram). Så jag tänker att det blir ju fint att man kan säga att man blev nykter 2020. Låter runt och bra. Lätt att minnas också.

... gillar verkligen att läsa dina inlägg Ironwill. Alltid fulla med styrka o kämpaglöd. Gissar att ditt nick passar dig väldigt bra! ?

2020 blir kanon det är alla överens om! ?

Allt gott!

Fibblan

Och tack för dina ord?! Det där är en inställning som passar en vinnarskalle
som mig ?! Jag ska också fan visa dem, att jag kan resa mig igen och när jag mår bra igen, inte fan tänker jag börja dricka igen då. Nä, nu tar jag av vid detta vägskäl - vid fantastiska runda 2020, och minns det som året för min revival ??! Tack för pepp!
Och håll i du med du
"gubbe mot strömmen"???!
Kram!
/Fibblan ?.

Fick gå till sidan två för att hitta dig. Härligt att det blivit sådan aktivitet även här i Det vidare livet.

Fortsätter att följa er som hittat det naturliga självklara vita livet. Upprepar ofta de orden, naturliga och självklara, då det är dit jag själv vill komma.

Att du inte behöver hänga här och skriva i tid och otid är väl också en indikation på att det nyktra livet rullar på. Antar jag i alla fall.

Tack för att du inspirerat mig så många gånger. Förhoppningsvis har jag girat in på den rätta vägen. Känslan den här gången talar för det. Försiktigt optimistisk just nu.

Kram till dig

Mitt engagemang går lite i vågor, men tro det eller ej så är det väldigt sällan de senaste veckorna som jag tänkt på alkohol över huvud taget. Inte ens när folk pratar om det. Det glider förbi, lite som när någon pratar om sin frimärkssamling eller något annat som inte fångar mitt intresse. Då blir det inte riktigt att jag hittar hit. Har hur som helst tänkt komma på träffen, men inser nu att jag inte anmält mig. Ska ordnas. Jag håller tummarna för dig!

Kram själv :)

"Som när någon pratar om sin frimärkssamling eller något annat som inte gångar mitt intresse." Wow, dit vill jag komma.

Ses om några veckor då. Ska bli så kul.

Kram

Jag inbillar mig inte att faran är över på något sätt. Men efter 20 månader så är de flesta sug eller frestelser borta. Det som kvarstår är väl ibland en saknad efter att dricka i grupp. Den artificiellt avslappnade sociala biten. Men den saknaden är inte speciellt stor och det är inte ofta heller. Jag kan utan problem ha alkohol hemma, framme, under näsan och i sängen utan att det krävs någon ansträngning att stå emot. På fredagar exempelvis vill jag ha mina ostbågar och nån läsk men det räcker bra. Men jag SKA ha det. Så vanor är starka men utbytbara. Vilket är positivt.. Jag känner mig också okej med att hoppa över alkoholtillfällen (fest, aw etc.) om jag inte är sugen, och mår bra av att må bra dagen efter.
Vet inte vad jag ville ha sagt riktigt men kanske att sälja in en känsla eller nykterheten som någon kan använda.
Skulle nästan vilja gå så långt som att säga att det är ”lätt” nu. Troligen för att jag inte tydligt minns vad det var det gav mig (känslan).
Att leva däremot är kanske inte lätt i största allmänhet, men just att vara utan känns lite så. Hoppas högmod inte alltid går före fall. Jag känner dock inte att jag ”lätt” skulle kunna kontrollera mitt drickande. Tvärt om, en öl skulle rasera allt.