Jag dricker inte ofta, ibland blir det vin till middag och några öl med sällskap. Kanske två gånger i månaden som genomsnitt. Har inte problem med sug eller att dricka ensam. Dock är mitt stora problem att när jag dricker i festsammanhang och blir salongsberusad så är det nästan omöjligt för mig att sluta dricka. Jag blir inte vinglig eller trött när jag blir full och jag spyr inte heller så jag bara fortsätter dricka. Jag blir helt personlighetsförändrad och ohämmad. Jag skämmer ut mig själv varje gång detta händer och vaknar upp dagen efter med minnesluckor och ångest och skam som håller i sig i minst en vecka.

I helgen så var jag på fest med min pojkvän. Jag är så otroligt lycklig med honom men varje gång jag blir sådär full så tjaffsar jag med honom och säger så otroligt elaka saker som jag verkligen inte skulle säga i vanliga fall. Jag drar upp gamla tjaffs och liksom attackerar honom med allt jag "tycker" är dåligt med honom. Jag skriver "tycker" för att sånt jag sagt till honom på fyllan är saker som jag verkligen inte tycker egentligen. Varje gång detta hänt så har han varit jätteförstående och förlåtit mig. Detta har inte hänt sen tidigt i somras och vi har haft det så himla bra på sistone. Jag har känt mig så lycklig och balanserad efter att ha haft ett par stressiga månader. Vi har distansförhållande så jag såg verkligen fram emot vår helg tillsammans och festen med gemensamma vänner. Men så drack jag för mycket, skämde ut mig själv bland främlingar och fått berättat att jag uttryckte mig riktigt klumpigt. Min pojkvän påpekade detta då han vet att jag bara kommer ha ångest efteråt men då blev jag så arg och vi tjaffsade hur länge som helst och jag var så elak.

Jag är helt överväldigad med ångest. Min pojkvän är ännu en gång underbar och förstående men jag mår så dåligt över allt jag sa. Även om jag sagt förlåt och han vet att jag inte menade det så är allt ändå sagt. Jag är så rädd att han har börjat tröttna på detta, säger varje gång att jag ska sluta bli full men gör om det igen. Det känns som att jag bara gör honom skada med mitt beteende, ingen förtjänar att bli behandlad på det sättet jag behandlar honom på när jag är full. Jag ser mig själv som en allmänt schysst person, lite konflikträdd och försöker alltid undvika att såra folk eller hamna i diskussioner. Är i vanliga fall väldigt glad och social men ibland blyg och älskar att göra andra glada. Därför känns det så otroligt jobbigt att jag är helt tvärtom när jag dricker. Just nu känner jag mig som en elak och destruktiv person efter att ha haft den fyllan i helgen. Själväcklet är enormt. Jag vet att alkohol kan ge personlighetsförändringar men det är så sjukt att jag verkligen beter mig helt tvärtom när jag är full än hur jag brukar vara.
Jag tror att den enda lösningen just nu är att jag får vara helt nykter i festsammanhang och det är jag bekväm med.

Men det jag behöver ventilera är just hur dåligt jag mår just nu. Har gråtit till och från sen i lördags och känner att jag förstört min härliga balans och lycka i livet som jag tillslut lyckades bygga upp efter stressperioden. Jag känner mig så misslyckad och hemsk, ett monster efter allt jag sa till min pojkvän. Den här ångesten är så svår att hantera just nu och allt känns mörkt. Det känns som att jag förstört både tilliten och det fina med min pojkvän och även inom mig själv. Min självkänsla har nått den djupaste botten hittills och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här den här gången.

Karin01

Fina du! Vad fint att du vände dig hit. Vi kommer lyssna och stötta.

Taesa

Den värsta ångesten går ju över så småningom. Det som är gjort är gjort och kan ju inte göras ogjort. Det viktiga är ju vad du gör nu.
Jag tycker du verkar vara en go och rar tjej. Slå inte så hårt på sig själv, du vet ju redan att du inte tycker om det du gjort. Försök se framåt istället! (Klyscha - jag vet... )
Jag hoppas du mår lite bättre snart! Ta hand om dig!!! Kram

pippis

Hej fina. Jag känner igen mig så i det du skriver. Jag är expert på att bli helt personlighetsförändrad när jag druckit för mycket.
Jag har också gråtit floder sedan i söndags. jag har slagits i lördag, skrikigt, sagt dumma saker, skämt ut mig, slagit mig själv så mycket att jag ej kan visa mig på jobb. TRO mig du är inte ensam om att känna sig som ett mörkt monster.

Men ge de tid. Det enda viktiga nu är att du ser till att va nykter nästa gång. för jag är precis som du, 9 av 10 gånger är jag helt som vanligt. men sen där 10 gången dricker jag allt som om de vore vatten och minns INGENTING och får allt återberättat. Känns som att man lika gärna kan hoppa från balkongen av all skam som inte får plats i kroppen.Jag har också gång på gång gjort om detta trots att jag vet hur jag jag blir.
och man blir så jävla trött på sig själv..att man aldrig lär sig. jag har alltid viftat bort detta men efter denna helg efter bravader får de va nog. Nu orkar jag inte mera.

Men en person sa till mig, va inte så hård mot dig själv, var lite snällare mot dig och ha inte så höga krav. NU kan det BARA bli bättre , eller hur?? Trots allt dumt du gjort är det bara att vända blad och visa vem du verkligen är nästa gång! du kan nu bara bli ett bättre DU!! Ibland kan de kännas bättre att be om ursäkt till de du vet sagt dumma saker till? att faktiskt prata lite med dom.

jag hade en pojkvän i somras jag hade mina fylleutbrott på. som jag sa elaka saker till och slog. han var lika kärleksfull och förstående. tills jag tillslut dumpade honom och betedde mig som ett as på krogen och drog hem med en annan och minns ingenting. känner mig fortfarande skit låg för det men vet inte hur jag ska göra. han ignorerar ju mig. (med all rätt förmodligen)

ta hand om dig. ångesten går över nr du inser hur findu faktiskt är . glöm inte bort dig själv . kram

Karin01

Som delar med er så öppet. Så modiga. Brukar ni försöka ställa saker till rätta när ni sagt dumma grejer eller duckar ni?
Så många gånger som jag inte vetat om jag har något att be om ursäkt för eller inte, och var börjar man då?

pippis

Jag försöker alltid be om förlåtelse. Även om jag inte minns något. Vissa godtar vissa inte. Men de senaste gångerna har jag duckat och då börjar de gå för långt enligt mig. Aldrig okej att göra folk illa.

användare91

Ångesten är fortfarande enorm men jag blev så glad nu när jag ser era svar. Har inte vågat prata om detta innan då jag skäms så mycket för det. Jag är en typisk "duckare", ber om ursäkt till dem jag umgås med mest men undviker helst att prata om det. Har till och med undvikit att träffa personer jag varit runtom när jag haft en sån där fylla. Det är jobbigt, jag förlorar vänner och platser att gå på för att jag undviker dem på grund av skam och ångest. När jag väl bett om ursäkt så är de flesta alltid förstående och då blir jag så tacksam, men det blir ju jobbigare när man sen gör om det bland samma personer eller samma platser.

Tack så otroligt mycket för att ni svarar! Även om jag fortfarande känner mig på botten nu så är det en lättnad att få höra att ni känner igen er och kan berätta hur ni tar er igenom det.
Jag har isolerat mig hela dagen men satte mig en stund i allrummet ikväll (bor i studentkorridor), det va skönt att umgås lite med vänner som kunde få mig på andra tankar en stund. (Berättade dock inget om helgen för det är så jobbigt fortfarande.)

anonym11208

här dömer ingen, alla är i samma sits, även om det ser lite olika ut. Värme finns det gott om här. Ångesten släpper, lite för varje dag.

Karin01

Undviker människor och platser. Sjukt att man hellre gör så än att sluta dricka nångång.
Känner förresten så mycket igen mig i vad du skrev i början också. Anser mig vara snäll, varm och glad nykter. Sedan blir jag också personlighetsförändrad.
Jag blir bekräftelsesökande, oförskämd, klängig och kan få för mig att jag är attraherad av vem som helst. Spyr på tanken på detta.
Som vinärgott skriver så släpper dock ångesten lite dag för dag. Under 18 dagar nu har jag inte spätt på mina fyllehistorier och då känns det också längre bort till det som hänt genom åren. Ofta för mig så drar hjärnan upp all gammal skit också när jag har ångest efter en ny skandalhelg.
Härligt att du umgicks med folk ikväll. Försök slappna av och skratta och kom ihåg att du tagit ett viktigt steg redan. Kram!

användare91

När jag äntligen började må bra igen och ångesten försvunnit så drack jag mig redlöst full igen igår. Minns nästan ingenting från klubben jag va på. Det var en fest med många i min skola så jag fasar inför veckan då jag kommer träffa alla igen. Jag fattar inte hur det kunde bli såhär igen, hade ju bestämt mig för att inte dricka i festsammanhang mer. Drack några glas vin och sen bjöds det på bubbel och efter det svartnade det :( Det är så läskigt att inte veta vad jag gjort och sagt! Och vågar inte fråga nån :(

Karin01

Åh, känner igen känslan. Har snubblat flera gånger sedan jag vände mig hit. Vad andra då har gjort är att de skickat en kram och uppmuntrat mig till att börja om igen. Att alla kan vackla även om man bestämt sig. Du har ju vänt dig hit från första början och det betyder massor.
Jag hade (antagligen) samma känsla som du för bara någon helg sedan. Det släpper lite, timme för timme, dag för dag. Du är stark!

Hej! Jag har börjat inse att jag nog är alkoholberoende, älskar känslan när man börjar blir full. Problemet är bara att jag dricker fööör mycket och gör dumma saker. Igår var jag ute och vaknade upp 8 i morse på sjukhuset med dropp, jag fick panik och sprang ut därifrånoch minnsINGENTING ac kväller. Vad ska jag göra? Jag kan inte dricka med måtta och glr alltod pinsamma saker och bråkar med folk, kan bli väldigt aggresiv... nu har min pojkvän fått nog och ttcker inte jag ska dricka mer, vad ska jag göra?

Västligvind

Hej Nicole!

Det du ska göra är att sluta dricka helt. Fruktansvärt. Jag vet. Vet inte hur gammal du är. Jag är 30 år och har samma problem. Alltid blir det strul, bråk, skador mm. Det blir inte bättre ju äldre du är heller tyvärr. Ångesten blir bara värre.

Läs i forumet. Försök låt bli alkohol. Ha ett mål. Du klarar det!

Jag är 33 och det har bara blivit värre med fyllorna för mig också. Det är värt att sluta innan man ställer till med saker som får för stora konsekvenser ❤️

Försök sätt ett delmål på 3 månader kanske, så att det inte känns för stort? Vet hur svårt det är men det blir inte bättre. Nästa fylla gör en bara ännu mer ledsen. Min väg är inte heller spikrak men ju tidigare man tar tag i det desto större är möjligheterna att få ett fint ångestfritt liv.

Kram

Det är en rätt lång process. ”Alla andra kan ju”. ”Den här gången går det bra”. ”Det växer nog bort”. Man vill ju dels vara som ”alla andra” även om man är bland väldigt många andra utan att veta om det. Det är skönt i början av en berusning och det är svårt att lära sig att det bara är en kortare stund och man betalar länge för den stunden. Bakfylleångest går lyckligtvis/tyvärr över och smärtan har inget minne så oftast går man på det igen. Därför krävs det en aktiv ansträngning att sluta eller dra ner. Man måste sluta eller dra ner även när man känner att ”det var nog inte så farligt”, eller ”den här gången kan jag släppa på lite”. Tyvärr kan jag säga att man inte växer ifrån beteendet eller att det löser sig av sig själv. Har man otur blir det i stället värre. Om inte annat för att man är äldre och borde veta bättre. Men man måste gå igenom sin egen resa innan man är redo att tänka om på riktigt. Kan krävas 1-1000 gånger innan man är redo.
Hur som helst så lider jag med dig. Du löser det var det lider.