av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Blade Runner
mån, 2019-12-23 - 22:28

Tack för 2019 och för all klokhet du bistår med i dina egna reflektioner över livet.
Ska fira min första jul med barnen utan deras pappa och det känns bara konstigt. Jag märker på barnens frågor att de också är ovana men vi ska få det fint imorgon. Det nya är inte farligt, bara ovant och vi är på väg. Hoppas ni får en fin julledighet.
Kram Blade Runner

Nordäng67
mån, 2019-12-23 - 23:05

Tack själv för 2019 och för allt stöd och pepp. Betyder så mycket. Helt otroligt fint hur vi stöttar varandra här på forumet. Förstår att din jul känns konstigt, första julen i en helt ny situation. Men jag tycker du gör rätt! Du har valt dig själv och dina barn. Ni kommer gå starka ur det här! Hoppas ni får en fin och rofylld jul! Många kramar

Nordäng67
mån, 2019-12-23 - 23:09

till alla fina vänner här inne! Hoppas innerligt att ni får den fridfulla jul ni så väl förtjänar. Kramar från mig♥️

Nordäng67
tors, 2019-12-26 - 16:52

Har varit en fin jul, jag har valt mig själv och mina barn. Julens bästa var jättelång, härlig och glad frukost med mina söner på julafton. Valt bort julkalas som får mig att koka av ilska, gråta och känna sorg och frustration. Kanske beror dom känslorna på mig och mitt "dramabehov" men då har jag åtminstone inte gett mig själv tillgång till detta. Kanske kan jag i framtiden gå på dessa kalas utan att känna massa sorgsna saker, kanske inte. Det ger sig. Mina barn är vuxna och har långtifrån varit hemma hela helgen. Jag har fyllt dom ensamma stunderna med långa promenader, läst en jättebra bok, tittat på film. Även drömt lite om framtiden. Så vart på roadtrip (igen) för att hitta det perfekta stället på landet att ha en sommarstuga på. Istället för att älta gammal skit har jag tänkt på vilka kriterier som är viktiga när det gäller min framtida sommarstuga. Kommit fram till max fyra mil från stan så alla lätt kan komma och hälsa på. Nära en sjö så jag kan ägna mig mycket åt min favorit sysselsättning: att bada oavsett väder?. Att det finns grannar på lagom avstånd, inte "packade som sillar ställe" men dock grannar att prata lite med och kanske umgås med spontant och naturligt. Och mycket natur och skog runt omkring för det är mitt absoluta favorit ställe att vara på. Ringat in två områden som motsvarar det jag önskar. Kollade även prisstatistik på avslutade försäljningar och upptäckte att det ena området är riktigt prisvärt. Känns så bra att ha ägnat tid till denna lilla framtidsdröm. Från att ha drömt lite planlöst så vet jag nu lite mer konkret vad och var jag söker. Efter denna helgen är det mer en plan än en dröm?
Känner mig ganska harmonisk. Lärdom: skönt att ha det lugnt, jag kan själv styra så att det ÄR lugnt, ensamhet kan vara något väldigt bra om man väljer att fylla den med bra saker.
Att komma ihåg när man känner sig ensam på ett jobbigt sätt:
Jag är inte alltid ensam
Det är inte farligt att känna sig ensam och ledsen, man kan bara stanna helt lugnt i känslorna för dom är inte för evigt.
Man kan tänka på och värdesätta bra stunder man haft när man inte var ensam
Bra tillfälle att passa på att spåna och planera lite för framtiden, inger hopp.

Blade Runner
tors, 2019-12-26 - 23:51

Så fint och pricksäkert du beskriver din målbild och din övning som ger resultat.
Promenader, närhet till naturen, böcker , håller med om att det är det bästa som finns. God fortsättning och tack för att du fortsätter att dela med dig av din resa.
Kram Blade Runner

Azalea
lör, 2019-12-28 - 17:20

Din dröm är på väg att bli verklighet och det låter som en härlig framtid du går framför dig.
Tänker mycket på dina sista ord du skrev, försöker anamma dom nu när jag känner mig ensam och osäker.
Önskar dig ett gott nytt år med många fina möjligheter?Kram Azalea

InteMera
sön, 2019-12-29 - 17:24

Att vara ensam och att känna sig ensam är två helt olika saker! Låter härligt att du nu kan börja göra en plan istället för att bara drömma! Tänk vad mycket ny energi du finner nu när du inte behöver oroa dig för andra med all din tid och energi! Vill önska dig ett underbart nytt år, fyllt av glädje och nya upptäckter och insikter!

Renée
sön, 2019-12-29 - 18:24

Kära Nordäng67,

Härligt att höra att du haft en fin jul!
Kul att få lite inblick i dina sommarstugeplaner.
Hoppas att allt ska bli till det bästa för dig!

Jag passa på att ge en varm hälsning
till er alla som skriver här. ?
Tack att ni delar med er av era tankar.

Önskar Er allt gott inför det nya året. ✨

Nordäng67
sön, 2019-12-29 - 21:40

För hälsningar.♥️ Blir så glad och stärkt. Ett riktigt gott nytt år till er alla! Ensamheten kan vara riktigt jobbig att förhålla sig till. Kluvet för jag har blivit så socialt kräsen. Är hellre ensam än i sällskap med såna som jag känner mig "energislukad" av. Och det är några stycken det, såna jag lagt mycket tid på tidigare. Vet varken ut eller in ibland. Är det jag som "skapar" saker eller...inte? Försöker sitta lugnt i båten, bara gå i skogen, läsa och inte ge mig in i diskussioner av något slag. Hålla låg profil helt enkelt och bara vara. Fått två sms som säger samma sak: "varför drar du dig undan?". Slunkit undan och bara svarat att jag har fullt upp. Är jag feg? Eller distanserar jag mig? Inte riktigt trygg utanför medberoendeträsket, vet inte vad som är lagom och friskt. Massor med kramar, så tacksam att vi har varandra här♥️

Ullabulla
mån, 2019-12-30 - 08:39

Nordäng så klurigt.
En av kännetecknena på medberoende och även vuxet barn är isolering.
Man fixar inte riktigt att umgås trots att man kanske klarade det galant tidigare.
Men det beror ju mer på vanmakt och kanske att man skäms.
Det känns inte riktigt som att det är så för dig.

Ksnske är det bara en utrensning av energitjuvar.
Kanske är det självvald ensamhet så att du får läka och titta på dig själv under lupp.

Kanske är det en sund distans från alla de mönster du haft som du inte är helt bekväm med?

Kanske du skulle gå på ett aca eller alanonmöte?

Inte för att du mår dåligt utan mer för vägledning.
Ok nu har jag nyktrat till,vad gör jag nu.

Nordäng67
mån, 2019-12-30 - 09:16

Är nog en blandning av det du skriver. Men också: är jag ensam kör jag inte av vägen på samma sätt. Ungefär som att en nykter alkoholist undviker Systembolaget. Det är inte andras fel att mina beteendemönster drar igång men faktum är att det är lugnare ensam. Fast jag är i grund och botten en social person så vet med mig att jag inte kommer må väl i längden av livet som eremit. Kollade både ACA och Alanon och bägge finns i min stad. Och ja tror också det är en bra idé att gå på något sådant. Kommer nog inte vidare på egen hand. Tack snälla för feedback och Gott nytt år.♥️

Adde
mån, 2019-12-30 - 12:10

bara ni kan känna av ett visst utanförskap. Även jag som gammal alkis känner precis lika vid kontakter med andra. Jag har med åren blivit en person som "konsumerar" andra människor dvs när jag lärt känna dem så ger de mig inget mer. Jag lär mig inget mer av dem så jag söker nya bekantskaper och försöker avsluta gamla. Det kan bli lite knöligt när det är jag som ordnat tex samvaro ett par gånger i veckan och nu börjar känna att det blivit ett tvång för mig att delta.

En orsak kan vara att jag numera är nyfiken på nya och okända grejer av alla de slag, jag vill lära känna helt nya saker och personer. Idag törs jag ju göra saker som inte fanns på kartan tidigare och som jag helt ansvarslöst kastar mig in i. Jag kommer så väl ihåg min första resa utan sällskap jag gjorde för ung 5 år sen. Jag såg en annons, bokade och drog. Beslutet gick väldigt snabbt och jag var själaglad över att jag inte tänkte speciellt länge. Nu står jag framför en längre resa som jag skjutit upp av speciella anledningar men som jag nu äntligen insett att ska jag komma iväg så måste det ske NU innan kropp och knopp sätter stopp. Och utan ressällskap förstås.....

Jag är inte heller säker på att det är enbart vi beroende eller medberoende som känner detta men däremot tror jag skarpt på att vi är duktigare att lyfta "problemet". Vi har lärt oss mer om oss själva och hur vi fungerar och kanske har lite svårt för andra som inte är ärliga i sin framtoning ?

Men det viktigaste är ju att vi gör bra saker för vår egen skull !

Nordäng67
mån, 2019-12-30 - 19:52

Det ligger jättemycket i det du säger "vi är duktigare på att lyfta problemet". Vi som är beroende/medberoende får jobba otroligt mycket med oss själva. I alla fall om/när man har kommit till insikt om sina problem och vänt fokus till sig själv. Många likheter mellan beroende och medberoende problematiken. En de av myntetl är att man måste se över sitt umgänge. Och kanske rensa för att kunna hålla sig på den friska vägen. Tack för att du delar med dig! Modigt av dig att ge dig ut och resa på egen hand och inte låta ensamhet begränsa och till och med aktivt välja ensamhet. Önskar dig ett riktigt gott nytt år ♥️

Blade Runner
tis, 2019-12-31 - 10:29

Jag tycker allt du gör låter bra och klokt. Kan du ta en vecka och bara göra utan att analysera? Då kanske hjärtat når igenom ? Antar att åratal av medberoende tar åratal att ta sig ur. Jag fick någon skön känsla under en promenad i Köpenhamn. Livet har nu tagit mig in på en ny väg som jag inte känner till. Det är min uppgift att följa den nya vägen och lära känna den. För många blir livet en lång välkänd motorväg , men för andra tar vägen slut och en ny väg öppnas upp. Min uppgift är att finna trygghet på den nya vägen och inte kämpa emot utan omfamna och acceptera att det är så det är.
Vi ( jag iallafall) tenderar att analysera allt in absurdum. Jag ska sätta upp ett mål att äta bra, sova bra, röra på mig varje dag och meditera 10 minuter varje dag. Det ger mig grundförutsättningarna för att börja vandra den där okända vägen. Vi har våra liv och vi har våra barn, bara det är ju fantastiskt :-).
Kram och Gott Nytt 2020 !!! Blade Runner

Nordäng67
tis, 2019-12-31 - 14:03

Att bara vara här och nu utan att tänka och analysera för mycket är klokt! Och man har oändligt mycket att vara tacksam och glad över. Framför allt sina underbara barn. Tar till mig dina kloka ord! Ett riktigt gott nytt år önskar jag dig!

gros19
tors, 2020-01-02 - 10:26

Du skriver så fint uttrycker dig så bra, en sån person man vill vara i närheten av känner jag. Upplever nog samma ensamhet som du just nu, medveten om den och lite, lite oroad men mår bra av att vara ensam just nu, läker förmodligen. Mina vänner "försvinner" en efter en och gör det genom sjukdom, utmattningssyndrom, deppression med samma symptom, en nära vän har fått en dödlig lungsjukdom och det senaste var en vän som fått en stroke. Ovant nu har jag bara mig själv känns det som och jag tvingas skapa mig ett nytt liv på egen hand.. Inget gratis längre, men för mig är det helt okej att vara ensam nu jag trivs. Känner att jag styr själv över min tid. Är också mycket ute i naturen och har min trädgård, skogen intil. Läser och pysslar hemma och jag eldar varje kväll i min vedspis som är det bästa med hela huset.

Julen är för mig ganska betydelselös, egentligen ganska trist. Varje jul brukar jag dock köpa ett nytt stort pussel och vill någon pussla med mig är det trevligt men det går alldeles utmärkt själv. Påsken är en betydligt gladare tid tycker jag, då gör man vad man vill, ingen bestämmer vad man ska äta. Det är ljust och våren och sommaren nalkas. Sedan finns det nog en djupare anledning till att påsken är betydligt mer positiv för mig. Iden att köpa sommarstuga är verkligen positiv tycker jag. Kan ge rådet att se till att där finns en spis att elda i det är läkande för själen. Elden är magisk, den skänker ett sånt välbehag. Kram och tack för allt du skriver.❤

Nordäng67
tors, 2020-01-02 - 17:45

Tack för ditt fina och kloka inlägg. Ja, håller med dig, det är lite som att skapa ett nytt liv. Idag gick jag en riktig långrunda i skogen och bestämde mig för att det här deceniumet skall bli "mitt". Känns bra att tänka decennium istället för det här året, blir lite mer långsiktigt och ger mig utrymme för tålamod med mig själv.
Eldstad finns med på listan ?☺️ Håller med, så underbart och rogivande med eld och värme. Badade vedeldad bastu hos kompisar igår. Sååå underbart! OCH jag tog årets första dopp. Trodde mina ben dog men dom tinade upp i bastun igen.? Kram och tack själv för allt DU skriver och delar med dig av. Kram ♥️