av gros19

gros19
lör, 2020-01-04 - 20:00

Min son har försökt ta sitt liv, men tåget han stanna. Åkte i ambulans till psykiatrin, men är utskriven trots att han sa att han fortfarande önskade att han inte överlevt

Izzy
lör, 2020-01-04 - 20:37

Vet inte vad hag ska säga men lider såå med dig! Vilken fruktansvärd situation ni är i. Det är ju just det du upplevt nu som är det värsta man jan tänka sig. Hur kunde de skicka hem honom?? Han är ju verkligen en fara för sitt eget liv. De måste ju tvångsomhänderta honom. När jag ringde soc o talade om att min bror hotat att ta livet av sig blev han tvångsomhändertagen. Är han hos dig nu? Tänker på dig ♥️

Nordäng67
lör, 2020-01-04 - 21:17

Hittar inte några bra ord hade vart bättre med en kram! Fruktansvärt måste det kännas både för dig och för din son. Hur i all sin dar kan dom skriva ut honom? Tänker på dig♥️

Azalea
lör, 2020-01-04 - 23:42

Så fruktansvärt för dig och för din son. Det finns inte ord för det och mest häpnadsväckande är att myndigheter inte tar det på allvar. Han ska ju inte skickas hem efter något sådant. Något är väldigt fel i samhället.
Sänder många kramar och tankar?

Adde
sön, 2020-01-05 - 10:53

lider med dig gros19 :-(

Jag kan helt klart associera till både din och din sons situation eftersom jag själv varit där. När min fina psykolog hörde hur mitt sätt att prata om mina självmordsplaner, konkreta sådana, ändrades så slog hon klackarna i backen och hotade med LPT och att jag omgående skulle träffa en läkare som kunde skriva ut tvångsintyget. Som en van manipulatör kunde jag slingra mig ur polishämtningen och skjuta upp den 2 dagar. Jag vet inte hur psykiatrin hos dig fungerar men hos mig är det fablernas värld rakt igenom och en van manipulatör har inga som helst problem med att gå därifrån. Jag gick hos en mycket mycket duktig kvinna "ute på stan" och vi pratade samma språk.

Självklart ingen tröst att läsa om min resa men vad jag försöker säga är att det finns hopp <3

Kramar !!

gros19
sön, 2020-01-05 - 23:40

Tack alla fina människor. Betyder mycket att ni skriver inte minst för att det som hänt blir verkligt. Är som en ond dröm och för mitt inre ser jag slamsorna av hans kropp och bitar av hans blå jacka vilket gör att jag vet att det är han. Makabert men just nu är det så, men han lever och har varit hos mig i helgen och mått ganska bra så länge det varar. Svänger väldigt fort. Dessvärre kan inte psykiatrin hjälpa honom. Har sökt hjälp så många gånger men det leder inte till någon förändring.. min son skrevs ut dagen efter han inkom med ambulans. Vid utskrivningen sa läkaren att det var ju tur att tåget hann stanna. Nej svarade min son men skrevs ändå ut. Jo bara jag blir lite starkare ska jag kontakta ansvariga som leker med människors liv.
Tack för att ni finns. Så mycket lättare att skriva än att prata om det. ❤

Skrållan
mån, 2020-01-06 - 11:08

Så fruktansvärt. Vad mycket du får gå igenom. Hur kan sjukvården bara skriva ut honom? Jag fattar inte det.
En stor styrkekram från mig?

Förlorad själ
mån, 2020-01-06 - 13:40

Hemskt att läsa. Och att psykiatrin skrev ut honom är ju absurt. Varför funkar inte vården jag blir så arg! Ta hand om dig ??

gros19
tors, 2020-01-16 - 20:01

Idag är jag bara arg. Hur djävla mycket ska jag som anhörig lida. Det finns människor som tar livet av sig. Missbruk är ett långsamt självmord där sorgen aldrig tar slut ett oändligt lidande. Vet att jag är orättvis men idag känner jag bara ilska. Vet att det är synd om honom men det är också djävligt synd om anhöriga. Min son kan påverka situationen men vi anhöriga är utelämnade till detta långsamma självmord med all den smärta det innebär.. Skönt att kunna skriva och slippa säga detta under ett raseriutbrott.

gros19
lör, 2020-01-18 - 11:00

Om inte om hade funnits så skulle jag vilja säga till min son - vad är det som gör att du har rätt att utsätta anhöriga för ett sånt otroligt lidande och det jag har en känsla av skulle vara det allra värsta att påstå - det att mitt lidande är större än hans att jag får bära både hans och min smärta. Jag vill göra honom lika illa som han gör mig. Det är primitiiva känslor kanske, men på något sätt känns det som att en missbrukare ha rätt att kräva att särbehandlas, är oantastbara ska behandlas med silkesvantar för dom är ju SJUKA, men jag då det är ju en familjesjukdom, ska jag också behandlas med silkesvantar av missbrukaren. Jag vet att min son försökte ta livet av sig och vara nära att "lyckas" men just nu kan jag inte ta det till mig. Nu väller allt hat upp, alla år av lidande. Skönt att kunna uttrycka även sånt som är "förbjudet" och tack för att ni läser.

Utan kärlek hade inte all denna smärta funnits och det är också så, att min son vill inte göra mig illa tvärtom. En motsägelsefull verkligheten som är svår att hantera.

Adde
tis, 2020-01-07 - 19:24

läser och önskar så att jag kunde ge dig en riktig, varm, kram !

Izzy
tis, 2020-01-07 - 22:26

De anhöriga lider minst lika mycket om inte mer..
Det bubblar upp en massa känslor även förbjudna såna och det är inte konstigt att det gör det.
Styrkekramar ♥️

Skrållan
tis, 2020-01-07 - 22:40

Jaa man kan bli så arg på hur dom bara kan gå fram och göra vad dom vill. Jag har känt så många gånger med mitt ex. Jag fick ifrågasätta, jag fick försöka hitta lösningar, jag fick ställa ultimatum. Fick sälja vårt älskade hus p.g.a. det där eviga drickandet. Jag fick gå. Med all sorg det förde med sig. Förstår dig precis.
Fy vad arg man blir.
Styrkekramar från mig också ?

gros19
tis, 2020-01-07 - 23:54

Betyder så mycket att någon förstår och att det någonstans är tillåtet att uttrycka förbjudna tankar och känslor. Kram till er alla ?

Azalea
ons, 2020-01-08 - 20:20

Släpp loss alla känslor och du förbjudna tankar här. Det är helt okej.
Vi får bredvid i deras missbruk och förväntas stötta och trösta. Plocka upp spillrorna dagen efter och inte låtsas om eller ifrågasätta. För de är ju sjuka....
Ibland blir jag trött också på att vi förväntas sätta på oss silkesvantar hela tiden.
Skickar över en bamsekram till dig?Azalea

Sofia
tors, 2020-01-09 - 17:56

Hej gros19! Vad ledsamt att höra om att din son har varit så nära att ta sitt liv och att hans lidande inte tas på allvar av vården. Du får bära så oerhört mycket och även om du har gjort ett jättejobb med att avgränsa din oro och satt hälsosamma gränser gentemot sonen så är det lätt att förstå att en sån här händelse sätter allting i gungning. Finns det någon i din närhet som du kan dela de här svåra känslorna med? Det låter ju som att du hanterar det hela på ett väldigt klokt sätt, genom att sätta ord på dina tankar och känslor här, utan att göra det direkt mot honom (i affekt). Jag undrar bara ifall du skulle känna dig hjälpt av att tala med någon också, antingen någon vän eller kanske en professionell kontakt, bara en tanke?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

HI
tors, 2020-01-09 - 22:11

Vad bra att du klarar av att ha forumet som ventil.
Förstår din frustration och maktlöshet. ❤️ Vad du får kämpa. Stor varm kram till dig!

gros19
fre, 2020-01-10 - 01:02

Kanske klok men just nu är jag bara rädd. Min son verkar allvarligt psykiskt sjuk, paranoid och tror att människor är ute efter honom. Hade t.o.m. beväpnat sig med kniv. Jag får inte kontakt med honom riktigt och det skrämmer mig lika mycket som att han höll på att bli påkörd av tåget eller jag vet inte kan inte ta in det som skett. Sover inte och inser att jag behöver nog proffessionell hjälp. Allt känns plötsligt väldigt skrämmande och jag vet inte vad som sker, men tack alla för att ni skriver det betyder mycket även om det just nu inte förändrar något. Upplever idag att det är inte missbruket som är det primära. Mår han bra säger han nej till alkoholen. Använder det som medicin för att döva rädslan han bär på. Självfallet är det bara tillfällig lindring och i slutändan förvärrar det säkert situationen.