Louis

Dricker inte så ofta men alldeles för mycket när det väl händer. Var ute i förrgår och det är suddigt och jag gjorde misstag som jag aldrig kan ta tillbaka. Två dagar senare ligger jag fortfarande och vältrar mig i självhat. Värsta kvällen hittills och nu måste det ske en förändring. Men hur ska jag komma ur detta mående?

M20

Oh vad jag känner igen mig i detta!
Är så ofantligt trött på mig själv och faktumet att jag inte klarar av sätta en gräns när jag är ute och festar.
Vill bara aldrig mera hamna i den situationen men är rädd att nästa gång är redan på väg. Som att jag har ingen kontroll över mig själv.
Hoppas du mår bättre snart.

Louis

Relaterar så mycket. Självdisciplinen som inte finns, blandat med självdestruktivitet, kanske. Ville inte ens ut den kvällen, men följde med ändå. Skulle bli tidigt och bara några glas, men det blir det ju aldrig heller.

Louis

Finns nog inget värre än att behöva be om ursäkt till vänner, kolla bankkonto och bilder och samtalslistor för att reda ut kvällen, fundera över hur och när och var kvällen utspelade sig. Nu sitter jag här och pepprar inlägg men behöver lätta på sinnet annars imploderar jag.

Varje gång tänker jag att det nog ska gå bra, rycks med och vill alltid ha mer, vill inte gå hem och dricker så mycket att jag gör bort mig på alla världens sätt och sen ligger man där med grov bakfylleångest. Jag kände att jag inte hanterade bakfyllorna längre; gick under. Det är inte lätt men det är inte värt det. Att dricka sig sjuk och göra saker man ångrar.

Det är inte lätt att avstå men man blir så glad när man gör det. Det enda du kan göra för att komma ur det där är att rida ut stormen av senaste gången, be om ursäkt om du behöver det och sen faktiskt förändra. Ut på promenader, träna, läs böcker. Saker som får tankarna på annat håll och ger lite endorfiner. Det är ett vidrigt tillstånd att må sådär och det enda man kan göra är att ta det på allvar och försöka förändra. Vi är massvis här som blir likadana.

Det kommer att gå över och du kommer att må bättre.

Kram

Gick med idag efter värsta lågvattenmärket i natt. Dicker i smyg hemma. Igår kväll gick jag o lade mig. Hade sedan gått upp, ramlat o smällt i ansiktet. Allt framför min 20 åriga son som försökte hjälpa mig upp. Vaknar ned svullen blå kind o blåöga. Botten är nådd. Det kommer att vara en lång och tuff väg upp men det måste få ett slut.

Åkte till stan ikväll. Jag och min man tog bilen för att inte trilla dit. Vi har pratat att man kan dricka kaffe på ett café istället för att gå till en bar och dricka öl. Vi var tysta och blev snåla med kaffet. Konstigt när man lägga 80 kr på en öl. Åt god lunch buffé och servitrisen skulle av ren slump servera oss öl som skulle till ett annat bord. Såg gott ut. Tänk att man glömmer sina tabbar och ångesten efter en vecka bara. Mådde så dåligt för exakt en vecka sedan då jag var full framför båda mina barn och min man också. Skämdes och hade minnesluckor. Sov ingenting den natten kan inte när jag dricker. Väntade på att barnen skulle vakna så jag skulle be om ursäkt, inte dricka mer. Båda hade pyjamas och tandborstarna var lätt fuktiga. Mindes inte allt från kvällen. Den här gången ska det hålla. Jag ska läsa forum här och få stöd i att man inte är ensam med skammen. Den går över. Mina barn ska kunna lita på mig igen. Inga tomma ord den här gången. Bevis - jag ska visa alla.

Louis

Det svider i hjärtat på mig att ni har era egna tunga upplevelser och jag lider så mycket med er. Men det är fint, på samma gång, att dela känslor med andra som man inte kan annars, och att få hjälp med att hitta hoppet att det kommer bli bra till slut. Försöker påminna mig om att det enda jag kan göra i nuläget är att se framåt och göra bättre val framöver. Hjälper mot ångesten en stund iallafall.

Lilleman

Hänt mig alldeles för ofta, även om det inte varit botten men man kanske har sagt o skrivit saker man ångrar..
Tänker alltid iaf, ok det hände, går inte ta tillbaka men man kan visa sig själv och andra att det inte kommer att hända igen. Oftast gör det de tyvärr men man är iaf ärlig mot sig själv o andra. Och något folk uppskattar är att man tar till sig och ber om ursäkt.

Louis

Tog modet till mig och skrev till mina vänner att jag inte bör/vill/ska dricka framöver och att de gärna får stötta mig och påminna mig och så. Vet inte varför men det är så läskigt och pinsamt att skriva ut det. De var iallafall så himla fina och förstod och sa att vi kan hitta på andra saker och att de finns där i vått och torrt.

Louis

Ugh den här långhelgen har varit världens längsta. Eller hela ledigheten egentligen. Så mycket tid att ligga och vältra i ångest. Ser fram emot att komma tillbaka till rutiner och tänka på annat. Blir alltid lite paranoid efter jag har druckit och tänker att folk kollar på mig konstigt när jag är utanför lägenheten och att alla vet. Hur orimligt är inte det? Därför har jag stannat inne och ångesten har växt. Imorgon blir det bättre hoppas jag. Tills dess läser jag i forumet.

Ensamdrickaren

Fast egentligen, varför ska det vara skämmigt att man dricker?! Bra att du har pratat med dina vänner. Ny dag, nya tag. Nytt år, nya tag!

Louis

Skämmigt att man skämmer ut sig och inte kan ta hand om sig själv, kanske. Åh tänker på alla idiotiska situationer man hamnat i. Fyllecell en gång, blivit skjutsad hem av ambulans en annan. Sambon som letat reda på en när man inte vetat vart man är, och tagit hand om lakanen när man kräkts i sängen. Men det händer så pass sällan så det hamnar i glömska. Tills det händer igen.

Louis

Det är bannemig dags att ge tillbaka nu. Vara en sån som man kan lita på och som finns där för andra. Är helt okej som person tycker jag ändå, tills snefyllan kommer och känslan av att man är sådär världelös igen.

Jag lovar! Men jag kan också känna mig riktigt dålig som person som gör såna val som gör att jag mår skitdåligt och gör saker som kanske sårar andra eller som ger mig sån ångest att jag vill krypa in i mitt eget skinn. Det är vidrigt att må så. Men du är inte värdelös. Du är här! Det vi båda måste jobba på nu är att inte tro att nästa fylla blir annorlunda. Det är svinsvårt men det är ett så genomvidrigt tillstånd. Det är inte värt det.

Kram ❤️

Var Dag

Jag håller helt med - hänger på -! Vill inte heller vara någon man ej kan lita på. Bara påminna sig själv om att det aldrig kan gå väl om man väljer a. ?

Louis

På fredag är det "trivselkväll" med jobbet. Fick frågan face to face av två kollegor vid olika tillfällen och jag sa nej utan vidare förklaring och så gav de mig en förvånad blick och sa okej. Känns som en oskriven regel att man ska vara med, och jag känner mig udda och otrevlig som inte kommer, men har varken lust eller ork att socialisera, plus att det kommer vara alkohol och det är liksom lika med skit, det vet jag ju nu.

Min paranoia har släppt lite nu iallafall.

Jag sa till min chef i tisdags att jag tar en paus från jobbaktiviteter ett tag, att det blivit mycket sånt i december och hon höll med. Skönt. Noll risk att råka dricka och göra bort sig.

Kram ?

Louis

Klokt och modigt av dig! Utefter det jag har läst verkar vi ganska lika du och jag, och jag tror att det är viktigt att planera i förväg. Inte vara impulsiv och leva i nuet, utan att göra sig en plan och utan några omständigheter hålla sig vid den. ❣