av Tomrum

Tomrum
ons, 2020-01-08 - 00:02

Hej alla kämpar

Jag hittade nyss hit i mitt sökande efter någon att prata med, eller kanske bara få berätta för någon.

Jag och min sambo har varit tillsammans i 3 år, jag har inte varit så kär i hela mitt vuxna liv. En charmigare & finare kille har jag aldrig träffat, när han är nykter.

Det har varit många upp och ner-gångar under hela vår relation, men trotts det har jag valt att finnas för honom och valt att dela mitt liv med honom. Vi bor nu ihop i ett hus, har en bonusson varannan vecka och gör ivf behandling (vi får hjälp att skaffa barn medicinsk väg)

Men jag är så krossad, sönder inombords, av allt kämpande, alla känslor jag förtryckt för att få behålla honom. Jag har redan offrat så mycket. Ändå skriker mitt hjärta att stanna? Fast jag ser allt som hänt sen vi blev tillsammans.

- Han har slagit mig, hotat mig vid fyra tillfällen (full) en gång varav jag fick ett jack i huvudet och mådde fysiskt väldigt dåligt, vi var då utomlands så uppsökte inte läkarvård. Även en annan gång då vi var utomlands knuffade han mig på backen och drog mig i gruset och tröck in mitt huvud mot en bergvägg. Tog in på ett eget hotellrum i panik och skämdes så dagen efter om någon sett mig då jag i panik utbrist att jag inte kan sova med honom för han kommer döda mig.

- Han har kraschat livet för min far och förstört vår kontakt helt, dock får vi idag umgås med varandra ”för honom”, men min pappa verkar inte vilja ha samma kontakt med mig längre. Förståligt.

- Vi har alltså genomgått IVF för att få barn, varav jag har fått 2 missfall, det senaste var jag tvungen att få hjälp med då det inte ville komma ut. Detta hände i fredags, blev inlagd på sjukhus.

Det leder mig till varför jag sitter här och skriver, vad ska jag göra? På nyår var vi hos en vän, känner att jag inte ens orkar beskriva allt då allt är så invecklat. Men det slutade med att de drack för mycket (som han lovat mig bara dagar innan att han aldrig skulle göra igen och att detta var sista gången) och han tog kokain. Kola. Ja. Kokain. Detta har hänt en gång tidigare under vår relation, han har ett förflutet i drogerna. Han hade lovat mig att bli nykter, jag hade äntligen ställt mitt ultimatum, en gång till och jag lämnar - och han gör det värsta tänkbara.

Jag blev så jävulskt förbannad, han har fått höra allt jag någonsin varit förbannad på, allt jag varit besviken på, allt jag aldrig sagt och valt att inte säga - allt för att ge han så jävla dåligt samvete som möjligt. Han sa inte ett ord till mig på 3 dagar, smög längs med väggarna. Det enda svaret jag fick ”jag går på AA möte på lördag”.. Inget förlåt, ingen förklaring, ingen ursäkt, ingen diskussion - nada. När jag sen spricker igen, inlagd på sjukhus för att få ut mitt döda barn efter 5 resor till vår klinik (som han aldrig ens bemödat sig fråga hur det gick, eftersom HAN var sur på mig för att jag inte hjälpte honom hämta sin bil utan istället körde honom till jobbet där han skulle vara), så får jag bemötandet att han inte kan diskutera det som varit utan måste fokusera på framtiden för att kunna bli bättre.. skämtar han? Jag får alltså inga svar, utan ska svälja detta också, gå vidare och hoppas att han sköter sina möten..? Herregud, jag pressade vidare och gav mig inte, tillslut fick jag fram ett litet ”jag förstår att jag sårar alla i min närhet, och jag har gjort så mycket som sårar folk jag älskar, men jag kan inte fokusera på det som varit”.. Jag köper det inte, inte någon ansträngning för att behålla mig, oss, vår framtid. Tänker han att jag ska lala vidare med att försöka skaffa barn med någon som inte ens anstränger sig? Att AA möten löser allt? Jag skulle behöva gå på möten jag med, för att se vad det är, vad han gör.

Som sagt äger vi hus med lån ihop, ingen av oss har råd att bo kvar ensamma. Funderar på att flytta till min mamma under en period för att få vara ensam. Vill nästan ta det som ett första steg till att gå vidare, börja leta nya jobb, släppa allt. Samtidigt vill jag hjälpa honom, jag vill att han blir frisk & jag tror att han behöver mig mer än vad han säger, jag vet att han blivit bättre av att ha någon som står upp mot honom. Samtidigt har han också haft en tuff sjukdom, som uppdagades att den kanske inte är borta dagen innan jul. Så jag vet att han kämpar just nu, för att bli frisk från både missbruk och sjukdom. Vill kanske inte bryta allt på en gång, men samtidigt, kommer jag ens lita på honom om vi inte bor ihop och jag kan ha koll på honom?

Hur ska man veta vad som är rätt? Eller ja, jag vet egentligen att jag inte borde stanna, för hur mycket man än älskar någon och aldrig skulle önska dom ett sånt hemskt liv de går åt, så är det inte värt de år av smärta och nedbrytning man skapar åt sig själv, för en oviss framtid där man kanske aldrig blir satt i första hand eller ens en framtid alls.

Eller har någon lyckats vända detta helvete?

Skrållan
ons, 2020-01-08 - 07:10

Jag säger hjälp vad du varit med om mycket. Säger också sök dig till Kvinnofridslinjen. Du ska inte behöva gå igenom detta själv. Det är inte ok att han slår dig eller är dum och otrevlig när han är full. Bra att du hittat hit för då kan du sätta ord på allt du är med om.
Min första tanke när jag läser din berättelse är: spring därifrån och vänd dig inte om, och skaffa absolut inga barn med honom. Tänk vad det kan bli jobbigt när ett barn tar mycket energi, och den energin har ju inte du nu, när du får kämpa med en man som dricker för mycket.
Läs vad du skrivit, vad skulle du råda en bästa kompis till, om någon berättade detta?
Var rädd om dig.

gros19
ons, 2020-01-08 - 09:44

Hjälp det första ord som spontant kommer och det behöver du nog för att ta dig ur den situation du befinner dig.

Tack och lov att ni inte fått något barn tillsammans då hade du ju tvingats ha kontakt med den här mannen mer eller mindre under hela livet. Hur illa skulle han inte kunna göra ert gemensamma barn..

Du verkar ju dock inse att så här kan du inte ha det. Spelar ingen roll hur "synd" det är om honom. Bort därifrån så fort som möjligt honom kan du inte hjälpa. Överhuvudtaget hjälpa någon i en nära relation är väldigt smärtsamt och risken är mycket stor att man själv går under, vilket du ju själv upplevt. Man kan lova mycket men det som betyder något är vad man gör.

Han behöver dig tror du, men vad behöver du? Knappast honom eller? Den mannen behöver mycket hjälp för att om möjligt bli frisk och han behöver proffesionell hjälp.

Om du inte redan packat gör det nu och ta emot all hjälp du kan få. Den mannen är mycket farlig . Så ser jag det ....

Clara
ons, 2020-01-08 - 12:51

Han har slagit dig, det räcker bra så. Du ska inte vara med honom, du ska definitivt inte ha barn med honom. (Jag har gjort ivf själv och vet allt om längtan, tänk om det här är sista chansen, yadayada, men tro mig - inget är så jobbigt som att ha barn med en missbrukare som man separerat ifrån. Min barnlöshet var en VÄSTANFLÄKT jämfört med helvetet att hålla ungarna ifrån sin praktalkis till far.)

Han är säkert jättetrevlig när han är nykter, men det går ju tyvärr inte att vara ihop med bara den trevliga, nyktra personen. Du får aset på köpet också. Det är aldrig värt det. Man kan intala sig själv att det är värt det, men i längden - nej.

Du har en plan, en väg ut - flytta till din mamma. Han kommer att tjata, lova, hota - och visst, när han varit nykter ett år kanske ni kan försöka igen. Men inte när han varit nykter en vecka. Du gör våld på dig själv. Sluta med det.

All sympati
/Clara

Azalea
ons, 2020-01-08 - 18:42

Så lämna honom nu direkt.
Det är ett farligt förhållande du är i och det kommer nog inte att ni bättre. När det gäller hans mående, drogande och drickande så är det hans egna ansvar.
För är det något jag har lärt mig under de 10 senaste åren, varit gift i 30, så är det att du kan inte gå honom att sluta.
Det spelar ingen roll hur mycket du hjälper, skäller eller älskar. Beslutet att bli fri är hans
Jag håller med de andra, ring kvinnofridslinjen och flytta till din mamma fortast möjligt. Kanske det kan få honom att vakna och vilja höra något aktivt åt sina problem. Att gå på några AA möten bara för att du säger det och tro att det räcker ör inte nog. Det behövs mycket mer under lång tid.
Och gör Guds skull: Skaffa inte barn med honom, det är stor risk att han aldrig blir en bra där.
Tänk på dig själv.
Kram Azalea