av Soffi

Soffi
sön, 2019-12-22 - 17:09

Julen närmar sig alltför fort. Och jag har inte tagit något beslut än.
Ska det bli en vit jul eller inte?
Jag har kämpat och hållit mig nykter hyfsat länge nu, tillräckligt länge för att inse att jag nog kan må bra utan alkohol.
Men, mitt mål från början var ju inte att bli helnykter utan att dra ner drickandet till en normal nivå (vad normal nu är så är det iaf långt mycket mindre än vad jag drack förut). Det blev dock så att jag kom på att det var så mycket enklare att vara helt nykter än att dricka lite emellanåt.
Ändå - jag tror faktiskt att jag vill dricka i jul, bara några glas sådär...
Dock - klarar jag att dricka bara lite? Och hur kommer jag att må efter, blir man bakfull när kroppen börjar bli avgiftad? Dessutom har jag ju läst om er som provar att dricka lite och halkar dit helt igen - men det gäller väl inte mig? Jag har ju lärt mig nu att jag kan överleva utan daglig "medicinering".
Det vore ju så gott och mysigt och socialt osv osv osv att dricka på jul. Det hör ju till! Eller?
Men, det kommer att sabba 110 dagar....
Tankarna kring det här har snurrat hela dagen.
OM jag ska dricka i jul måste jag handla imorgon.
Det enda jag vet nu är att jag måste ta ett medvetet och nyktert beslut. Det får inte ske att jag "råkar" börja dricka bara så där, för då tror jag att det är kört.
Får erkänna också att jag är rädd för reaktionen om jag tackar nej till alkohol när jag träffar familjen. Det händer ju fortfarande inte i deras värld att jag tackar nej, de vet ju inte om min nyktra höst. Vill inte få en diskussion eller en massa frågor...
Men jag är minst lika rädd för vad jag kanske eventuellt drar igång om jag provar att dricka.
Frågar mig också om jag faktiskt vill ha 2-3 glas - eller är det typ 7 glas (på kort tid) som jag vill ha? Jag vet inte...

Jag tror jag kan gissa vad ni kommer att råda mig till. Detsamma som jag skulle sagt till er andra med samma funderingar: -Nej! Drick inte! Prova hur en vit jul är!
Om det var så lätt...
Så jag skriver här nu mest för att jag måste skriva av mig och sortera tankarna.

Lilleman
mån, 2019-12-23 - 03:40

Jag hade låtit bli på julen. Man ångrar sig ändå! Vi tror vi kan dricka med måtta men pga högre tolerans så dricker man automatiskt mer.

Lilleman
mån, 2019-12-23 - 03:41

Jag hade låtit bli på julen. Man ångrar sig ändå! Vi tror vi kan dricka med måtta men pga högre tolerans så dricker man automatiskt mer.

Soffi
mån, 2019-12-23 - 08:35

Tack Lilleman, naturligtvis har du rätt.

Jag har sovit jättedåligt i natt, varit vaken mycket och de stunder jag sovit har det varit oroligt och med sjuka drömmar. Allt för julen....

Jag glömde en jätteviktig fråga igår då jag vände och vred på problemet vit jul eller inte.

Varför vill jag dricka? Varför skulle det vara extra mysigt bara för att det är jul?

Sanningen är den att jag inte kan hantera julen. Tänkte tillbaka till den senaste julen jag inte drack. Jag var 15-16 år och julvägrade på så sätt att jag jobbade. Jag höll på med hästar och tog på mig att sköta hela ridskolans stall över jul. Ingen kunde ju säga något om att jag tog hand om hästarna istället för att försöka vara glad och trevlig på julkalaset. De kunde ju inte stå utan mat och skötsel bara för att det var helg. Jobbet räckte ju dessutom från bittida till sent. Smart!

Sedan har jag lärt mig att fly genom alkoholen...

Jag har trott de senaste åren att jag faktiskt börjar tycka julen är trevlig. Jomen visst :-/. Det är ju ett legitimt tillfälle att vara lullig redan från lunch och framåt...

Hårt att inse att man snart 45 år gammal helt enkelt inte har några verktyg att hantera något så "enkelt" som att det står ett visst datum i kalendern.

Inser också att jag definitivt inte bör dricka något, inte med dessa känslor i botten, det kan bara sluta i katastrof. Och den insikten, att jag inte kan fly julen i år ger stark ångest. Sitter genomsvettig och hela mitt inre vibrerar.

Kan inte heller luta mig emot mina framgångsfaktorer: inga förbud och inga måsten.

Helst vill jag bara dra något gammalt över mig och vara hemma ensam hela julen. Men jag ser ingen råd om jag inte vill såra nära och kära. Jag måste vara med och "fira".
Och jag måste nog lägga dryckesförbud på mig själv dessa dagar.

Ber till högre makter: Hjälp!

Soffi
tis, 2019-12-24 - 07:18

Samma visa varje år. Och jag vet inte varför.
Under adventstiden känns det ganska ok, julen står för dörren och jag kan tom känna viss förväntan. Minns inte förra årets julångest.
Så närmar sig julafton och kroppen börjar bråka med alla stressymptom.
Idag, julaftons morgon. Kan inte äta fast jag är frukostmänniska, magen leker torktumlare. Svetten rinner. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Och jag fattar inte varför. Sååå hemsk är väl ändå inte julen?
Förträngning.
Det sysslar jag tydligen med mycket. Varför? Jag vet inte.
Det enda jag vet är att om jag ska hålla mig nykter på sikt så måste jag till botten med allt skit.

Igår bestämde jag mig för en vit jul. Istället för att bunkra på systemet så impulshandlade jag en ny klänning så att jag kan känna mig fin idag. Bestämde mig för att ta hand om mig själv på julaftons förmiddag, så jag har en träningstid bokad. Bestämde mig för att låtsas som det är en vanlig lördag.
Men vad hjälper det när kroppen ger upp?

Jag vet vad som hjälper. Alkohol.

Men, än står jag emot. Om jag så ska tillbringa julkalaset gråtande, på toaletten, i min nya fina klänning....

H-lvete!

Loppan
tis, 2019-12-24 - 08:53

Vilket fantastiskt bra beslut att starta en dag som du vet blir påfrestande med att träna! Jag blir så glad över att läsa att du till slut bestämt dig för en vit jul. Sträck på dig i din nya klänning och möt familjen och julen utan alkohol i kroppen. Ha en så god jul som du kan efter omständigheterna! ❤️
Kram

TessMa
tis, 2019-12-24 - 21:41

Har läst hur du våndats över denna dag och jag hoppas att det blev en tillslut bra dag. Tårarna tror jag är bra om de får komma ut, nån anledning finns till att de är där?

Kramar

Soffi
tors, 2019-12-26 - 16:13

Tack Loppan och TessMa för er omtanke!

Ja, på något vis gick det att ta sig igenom julen nykter. Ironiskt nog var nog framgångsfaktorn att jag mådde dåligt på ett sätt som är perfekt att dricka på... Det hjälpte mig att vara på min vakt och väckte fightern i mig.

Det svåraste var inte ens att tacka nej till alkohol, utan att jag inte kunde förklara varför jag var så ledsen och nedstämd. Ingen verkar förstå att jag kan vara det utan att veta varför.
Men det går ju inte att klandra någon för, jag har varit hos tre eller fyra psykologer som inte heller verkar förstå hur jag hela tiden måste "analysera baklänges".
Någon som känner igen sig i att man får kroppsliga symptom först, sedan får man leta efter känslan för att först därefter försöka förstå varför?
Det normala är ju typ: Chefen är dum - jag blir stressad - jag får ont i magen.
Jag funkar typ tvärtom: Jag har ont i magen - analys; har jag ätit något dåligt eller blivit magsjuk eller är jag kanske stressad? - ok, jag är nog stressad, varför då? tänka, tänka... jo men chefen var ju ganska orättvis igår... För att ta ett väldigt enkelt exempel.
Och det här gäller på sååå många områden och alltför ofta hittar jag inte svaret på varför. Blir jättetydligt nu när jag är nykter. Förut har jag ju druckit på de flesta kroppsliga symptom utan att ens försöka förstå och komma åt orsaken. Ont i magen - ett glas vin hjälper nog! Spänd i axlar och nacke - lite vin får mig att slappna av! Huvudvärk - ah, dags för ett glas! Nedstämd - inget piggar upp som ett glas vin! Sjukt...

Så, julen har gjort det än tydligare. Min resa handlar inte så mycket om att "bara" låta bli att dricka, den handlar mer om att våga se allt jag tidigare dränkt. Eller.. vissa trauman är jag ju väl medveten om att jag varit med om.. men kanske dags att också erkänna att de påverkat mig starkt.. Så verkar det ju finnas en del som jag förträngt ännu bättre, så att jag inte ens minns...

Usch! Det här lät kanske tungt...
Men, på något sätt känns det bra! Varje dag som jag kommer till bredare och eller djupare insikt om varför jag måste, nej, VILL fortsätta vara nykter är en bra dag.
Idag kan jag till och med känna ett skönt lugn, ett lugn som kommer av att jag är nykter!

JoYo
tors, 2019-12-26 - 20:38

Så inspirerande att läsa. Jag förstår det du beskriver. Jag har också dämpat alla känslor, särskilt ilska, med alkohol. Vi ska komma ihåg att våga vara i alla känslor. Känslor kommer och går, vi behöver inte slåss emot dem. Snarare observera dem, surfa på dem, acceptera dem, låta dem försvinna.
Tack för en viktig påminnelse!

Rolf
tors, 2019-12-26 - 21:02

Nu vet jag inte var i Sverige du bor men där jag bor var det inte en vit jul utanför fönstret. Men du valde en vit egen Jul. Så modigt och starkt mötte du dina känslor utan att ta till A som sköld. Att du har passerat ditt mål och fortsätter att välja ditt långsiktiga välmående framför det kortsiktiga stundens sötma inspirerar. Jag är fast besluten att klara mina 100 dagar och tror att jag redan nu ska sätt upp nya nyktra mål efter dessa 100 dagar.
Tack för att du fortsatt skriver och dela med dig.

Soffi
fre, 2019-12-27 - 07:33

Tack JoYo och Rolf! Ja, känslor måste få finnas. Trots allt. Och nej, utanför fönstret var samma evinnerliga lera som det varit hela hösten, det vita fick jag stå för själv :-). Blir kanske så hela vintern, att vi får stå för det vita själva? Skönt om ni hjälper mig då, tungt ansvar att bära! ;-)

Jag har haft en omtumlande natt. Den började med att jag gick och lade mig med funderingar om hur det går ihop att jag är högkänslig för andras känslor och tankar medan jag har så svårt att tillåta mig egna känslor. Samt att jag funderade över hur jag ska klara att hantera ett möte med min mor över helgen.
Under natten har ett antal pusselbitar fallit på plats. -Herrej-vlar! Är det så det hänger ihop? Det förklarar ju också varför jag omfamnade alkoholen så varmt redan i tonåren.
Lite kryptiskt för er kanske, men jag sitter fortfarande något perplex över samband jag tror att jag funnit. Får se om jag vill/orkar utveckla dem senare.

Allt gott till er alla!

Soffi
mån, 2019-12-30 - 16:08

Precis hemkommen efter en helg hos släkten och går direkt in här. MÅSTE påminna mig själv om varför jag inte ska åka iväg till systemet nu på momangen för att köpa mig "lite välförtjänt avkoppling".
Suget är starkt.
VAD ska jag göra för att kunna slappna av efter en helg på helspänn?
Jag är helt slut och huvudet matar på och matar på....
Påminner mig själv om att nu är ju faktiskt årets värsta helg avklarad. Inte ska jag sabba allt nu!
Har släppt räknandet av dagar lite... men räknar igen... på 117 dagen av nykterhet... Vill inte tillbaka till 0...
Andas.
Koka te.
Ska kika in hos er andra lite, har försummat det en period när jag bara fokuserat på att överleva julen nykter själv...

Soffi
tis, 2019-12-31 - 21:16

Sitter framför brasan med en kopp te och njuter av lugnet. Kan inte låta bli att le brett för mig själv, för just nu mår jag så bra!
Det här kommer att bli min bästa nyårsafton på många, många år.

Tänker på er alla som kämpar därute och önskar er ett GOTT NYTT ÅR!

Soffi
ons, 2020-01-01 - 06:03

Tänk, så det kan bli!
Hade någon frågat mig i somras (rent hypotetiskt eftersom ingen visste om mitt drickande) om jag inte borde sluta dricka så hade svaret blivit: "-Vad? Jag? Nej, jag har inga problem." Möjligtvis efter hård press hade jag nog kunnat erkänna att jag borde dra ner lite på konsumtionen. Men sluta, NEJ!
Så kom dagen då läkaren tog ett blodprov på mig.... Inte ens när svaret kom att leverprovet visade på kraftig överkonsumtion av alkohol var jag beredd att sluta. Men det fick mig att söka upp den här sidan, Alkoholhjälpen. Alla berättelser här fick mig att ge vika lite: Ok, jag provar att dra ner på mitt drickande (Hjälp, jag var rädd!).
Började på "programmet" där de rekommenderar tre vita månader som start. -Öh, det går ju inte, det kommer ju att "inkräkta" på starten av advent och mysiga glöggstunder... Nåväl, jag testar fram till dess iaf.
Dagarna gick.
I början av december bestämde jag mig för att jobba på nyårsdagen, inte för att vi brukar fira så hårt min särbo och jag, men då kan jag ju inte dricka så mycket.
Sedan blev vi bortbjudna på nyårsfest till goda vänner. Så skönt det kändes att ha giltigt förfall. En nyårsfest i det sällskapet ovanpå en helg hos släkten hade jag aldrig klarat nykter... Nu valde jag att fira hemma i soffan ensam istället. Mys!
Nu sitter jag här och äter frukost på årets första dag, nykter och klar i huvudet, och jag känner mig lycklig!
Ser fram emot att jobba.
Hade någon sagt i somras att jag måste jobba på nyårsdagen hade jag tänkt: -Är du inte klok? Hur f-n ska det går till? Vad jag hade svarat högt vet jag inte, för det var ju min hemlighet att jag inte kunde tänka mig att vara nykter på nyårsafton....

Snart går jag ut till bilen, med lätta steg och stort ett smile. Köra bil på nyårsdagens morgon? -Javisst! :-) :-)

Året börjar bra!

Soffi
tors, 2020-01-09 - 17:43

TACK FinaLisa och Vinäger! Jag har inte haft ork att gå in här på ganska många dagar och då värmer det extra att du varit här och att du bryr dig.

Året har börjat med STORA svängningar i måendet. Först så har jag haft svårt att hitta tillbaka till bra rutiner efter alla helger, inser mer och mer att jag helt enkelt inte fungerar utan fasta rutiner...
Sedan har mitt projekt dragit igång på riktigt och det går med en faslig fart helt plötsligt, från att ha varit seeegt och tungt i december. Känns som jag inte hänger med och kan ha koll på allt och jag har upptäckt att jag har ett par "Det ordnar sig-människor" i gruppen som gör allt i sista stund. Jag som tycker om att vara ute i god tid så att jag hinner kontrollera och tänka igenom alla beslut ordentligt så att allt blir på bästa möjliga sätt. Det är mycket på spel...
Stress och ångest i kvadrat med andra ord. Plus att projektet innehåller delar som väcker minnen och triggar PTSD. Bingo.

Så från att ha varit rent lycklig och mått så bra på nyårsdagen så har jag vissa dagar haft sådan muskelvärk att jag haft svårt att röra mig för att jag stressat. Till att något går bra och jag får en delseger och mår bra igen. Så går något snett och magen krånglar. Problemet löser sig och jag mår bättre - tills nästa strul som ger ångest och hjärtklappning. Ja, så håller det på.

Dessa svängningar får mig att längta enormt efter något som kan dämpa berg- och dalbanan. Det enda jag känner till som fungerar är alkohol.

Häromdagen var jag såå nära att ta ett återfall.
Jag hade varit på möte och möteslokalen ligger nära systemet. Jag var trött, hungrig, arg och stressad... Tanken slog mig: Ingen behöver få veta om jag handlar och åker hem och dricker mig lugn (och full). Tänkte till och med att jag inte skulle skriva det här *skäms mycket*. Men så kände jag att jag måste vara ärlig mot er, kan inte dricka och ljuga om det. Och jag ville inte sabba mina dagar.
Lyckades efter överläggningar med mig själv ta mig hem utan något alkoholhaltigt och höll mig nykter. Känner mig så tacksam över er alla här för det!! För jag hade inte en tanke på hur jag själv skulle må, jag kunde ju inte må sämre, hela diskussionen handlade om ifall jag kunde "se er i ögonen" efter.

Men jag måste verkligen hitta något som kan hjälpa mig dämpa ångest och stress lika effektivt som alkohol. För nästa gång är jag inte säker på att "ni" vinner diskussionen...

Kram till alla er starka kämpar!