... som lyder:
”Stig in och säg godafton så de vet att du är här.”
Så jag gör det nu. Kanske äntligen.
Läst här under några, kanske 2-3 år, oftast just den här tiden. imponerad av så många. Tack. Jag tänker försöka börja med 66 dagar utan alkohol. När jag tidigare hållit upp 2-3 veckor har jag ofta känt mig ”lätt” i livet, och att det har varit relativt lätt att avstå. Men sedan dras jag så snabbt in/tillbaka i överkonsumtion: varje fred/lörd/sön, sedan ngn kväll i veckan, eller 2-3 kvällar. Sedan- varje kväll. I månader. (Aldrig okontrollerad, men ibland tycker jag att det är värre, för det går alldeles för bra eftersom det inte märks så mkt.)
När jag läser inlägg här inser jag att allas resor är individuella men det är ngt mkt stort med det stöd som ni ger varandra.

Jag är en högpresterare som Aldrig Ber Om Hjälp.Jag ”klarar allt”.Not.
Jag har inte svårt att på ett professionellt sätt ”kliva in och säga godafton” men så tror jag att det finns ngt blygt och skört i mig som jag inte riktigt står ut med.
.
Men nu är jag här iallafall.
66 dagar till att börja med. Eller förresten- en dag till att börja med.
Ps. Knytets sång heter visst Hemulernas kalas, men strofen är rätt.

Vaknade tidigt (delade på en flaska vin igår med mannen för att fira ut helgen) var pigg, kändes nästan som när jag var liten. Och skulle börja ny årskurs. Och lite så var det ju i morse, vardag efter lång ledighet varav ingen dag var alkoholfri. Jul m barn och barnbarn-måttligt, men sedan liksom en så oändligt tjatig känsla av att inte vilja sluta. Stanna uppe, somna sent, vakna trött och lite darrig. Tänkte ingen dag att jag skulle avstå. Någon dag att det skulle bli måttligt. Några dagar blev det så. Många dagar inte. En dag; söndag eller en av alla dessa helgdagar och vinet slut. Märkligt nog en lättnad. Att inte behöva bestämma själv, och framförallt; inte behöva tampas med rätt takt, ha koll.
Idag; en lätt dag, som i lätta steg. Inget sug. En stunds oro mellan fixa mat och äta (många berättar om just det).
Jag vet att det inte kommer att vara så här varje dag under de till en början tre månader jag ska vara nykter. Men för idag är jag tacksam. Låg en lång stund och tittade mig omkring i mitt sovrum. Stannade vid; växters blad. Lampans kant. Mina tavlor, hade nästan glömt hur det ser ut här hemma.
Jo,när jag gick igenom stan där jag bor påväg hem, insåg jag att varje restaurang, bar, krog- förhåller jag mig till, som en chans eller en möjlighet till lite glömska.
Insikt. Allt var inte perfekt idag.
Men det har varit lugnt.

3,5 timme
En halv ljudbok
Kaffe på sängen ändå
Nattsvart utanför fönstret
Inuti inte fullt så mörkt. Dricker kaffe, radio, som mormor för länge sedan.

Bra dag på jobbet, där i tid, hem i tid, mat (nästan i tid)
På kvällen nån sorts; nervositet (innan middag) trötthet efteråt. Vill ha vill ha. Glass hade funkat bra men har bestämt mig för tre månader utan så många fler stimuli än snus. Snart helg. Hur ska det bli? Målbild: cola zero och snus...
Tänkte idag på om detta att ”nå botten” som många pratar om, som föregår nykterheten. Måste det vara så?
Kan man inte bli nykter på kanten tlll den där avgrunden?
Någon som erfarit? Eller måste man ramla hela vägen ner?
Bävar för att min hjärna (jag!) ska säga ”vin ibland”. Vet att det accelererar.
Kan jag vara på en annan plats om ett år?
Sov så dåligt inatt, hoppas på bättre nätter. Läser många fina inlägg här som inspirerar.
Tror jag känner mig sorgsen för att jag är där jag är. Hade önskat vara som ”alla andra”, men det säger jag ju dagligen till mina barn: var glad att du är du, och jämför dig aldrig, särskilt inte med alla andra.
Det är inte lika lätt att säga till sig själv. Tänkte först att jag önskar bort den delen som aldrig kan sova utan 2-3-4 glas vin. Men jag tänker att man behöver se sig själv på något holistiskt sätt. Alla delar är/formar mig. De kanske inte är så bra. Men delarna är jag.
Eller är det som många skriver här; att man är sjuk. Och en sjukdom är ju helt ok att önska bort.
Förvirrad, det kanske klarnar med tiden.
Har inte haft en tanke på att dricka något idag,
Istället små pustar av glädje, lättnad som blåser lite försiktigt på mig. DET känns som länge sedan, kan inte minnas glädje som uppstår alldeles av sig själv.
Melankolisk idag hoppas bättre imorgon.

Sofia

Vad oerhört fint att läsa om ditt motstånd mot att starta en egen tråd här, i egenskap av högpresterare som aldrig ber om hjälp, som du nu ändå har övervunnit! Stort och modigt, du tar nya steg och reflekterar på vägen. Jättespännande att följa och förhoppningsvis även spännande för dig själv att gå tillbaka i tråden och se din utveckling över tid. Härligt med små pustar av glädje och lättnad, hoppas att det kommer fler och starkare sådana! Fortsätt skriv, ibland får man göra ett antal inlägg innan en ny tråd tar fart.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Sofia, tack för att du skriver till mig’ precis som jag skrev tänker jag att detta får bli lite grann som en dagbok. Jag är, som jag skrev, inte så van att be om hjälp (men är bra på att hjälpa andra), det är nästan främmande land för mig.
Idag har iaf varit enkelt, på nästan alla sätt, utsätter mig inte för så många risker just nu, men middag m vänner ikväll och ett glas vin kändes lika avlägset som att köra bil eftersom jag inte har körkort,..
Medan förra veckans middag med vännerna hade känts som kinesisk vattentortyr utan alkohol.
Jag tänker att det ligger ett beslut emellan och det betyder något,
Tack igen för att du läste och skrev!

Sover skruttigt. Drömmer så mkt, vaknar ofta, men morgnarna är sköna för trots att jag är trött så vaknar jag långsamt.
Rör mig från sömn till vaken som att stiga upp mot vattenytan efter ett dyk,
Jag är mer uppmärksam, jag har mer energi men också svårt att vara still.
Imorgon till skärgården fredag, satsar på alkoholfri öl och god mat,
Inga storstilade slutsatser mer än jag känner mig mindre stressad, note to self, och inget monster i garderoben som jag varje dag ska förhandla med, och som nästan alltid vinner...

Ja, som skribent då, får jag säga. Som läsare är du ju inte ny. Visst är gemenskapen här fantastisk.

Häng på någon/några här på forumet - är extremt många nya här efter nyår -och kör gemensamt, så kommer det att kännas lättare.

Lycka till!

Kram

Jobbigt med helg, jobbigare än jag mindes och kan bero på att jag faktiskt druckit mer denna höst än någonsin tidigare.
Passerade också en gräns för mig: att gå till systemet för att dricka hemma själv när min man var bortrest. Halvflaskor. Och hämtmat och vänt-vin.
November hemsk, december också mycket alkohol, trött, dödasttrasad.
Allt hjälper med ett par glas vin.
Nu tänker jag mig så en längre period men kan ej idag ta beslut om aldrig mer.
Men idag somnar jag nykter!

Dag 7 idag? En vecka?
Den första veckan är svår, den andra är svår. Men ändå på nåt vis lättare för varje dag.
Dag 12 för mig idag. Igår upptäckte jag att tiden går saktare utan alkohol. Härligt, att vi kan få ut mer tid som nyktra. Det bästa är när vi kan börja njuta av den extra tiden och inte sörja över A. Det finns så mycket njutbart i livet!
Jag vill tipsa om en bok ”Tänka klart” av Annie Grace. Förutom terapi och flera självhjälpsböcker, så är just den boken klarsynt och ett stöd i nykterheten! Jag fick själv tipset här i forumet och är tacksam!
Vi kör på nu va?
?

Både här och i min tråd.

Tycker att du reflekterar så bra. Och du, ingen behöver ta ett beslut om att nykterheten ska vara för alltid. En dag i taget räcker. En dag i taget. Varje dag.

Kram till dig

Tack vinäger och yajo för pepp och boktips, ska läsa så snart den tråkiga boklunnsboken är avklarad ?
Mer tid, precis som du säger. Men i helgen tyckte jag tiden gick långsamt...men vet ju att helgerna iaf i början är värst. Längtar efter veckan nu med roligt jobb och möten med barn och barnbarn, och en skruttig pappa, det finns så många runt mig för vilka jag vill vara en alldeles riktig person.
Tack Vinäger för påminnelsen om en dag i taget!

Helgen har varit bra-ingen tanke på att ta ett glas, (även min man kör vit månad sä det är skönt) och när jag fattat ett så här viktigt beslut känns det som jag stängt en dörr, iaf den första tiden.
Reflektion: mer tid= bra, men också lite tråkigt.
Piggare? Nja i helgen. Sovit som en stock. Vaknade och trodde jag var bakis i lördags, inte kul.
Gladare: lagom, det får duga just nu,
Funderar (nog) alldeles för mycket kring detta med hela livet (ska försöka 3 månader tlll att börja med.) Tack Vinöger för påminnelsen ?
Och ikväll somnar jag nykter.

Espandrill

för ditt meddelande i min tråd. Lustigt att du reagerade på strumporna för jag läste i din och tänkte att din introduktion var ruskigt likt hur jag har det med alkohol och fixar allt utan att be om hjälp osv. (skriver och tänker först ”har haft det” men inser att 11 dagar utan inte betyder att det beteendet ligger bakom mig).
Jag blev nyfiken på vad 66 dagar kommer ifrån? Impad är jag också, jag som är rätt mallig över min månad (som alltså inte är avklarad än ?).
Vilka är dina vinster så här långt? Har det varit jobbigt vid något särskilt tillfälle att stå emot?

Hejar på dig!

har också varit trött i helgen... Ville bara ta ett glas och få lite energi... Men det stannade vid en tanke och inget mer. Genomled helgen med total brist på energi och med en inneboende irritation. Men nu är det måndag igen och det känns faktiskt lättare! :)
Kram till dig! <3

Vilka sköna namn vi har :)
Espadrill, jag kommer nog att köra 3 månader. Såg ngt hälsoprogram och en bok som pratade om 66 dagar. Har hört att 100 dagar återställer kroppen så gott det går. Men 90 dagar behövs för att ändra sin livsstil. Så jag tror att jag landar på 90 dagar.
Tänker att det är bra som du skriver om att öva på ”har haft”, det berättar kanske lite om vad det undermedvetna önskar om framtiden? 11 dagar- det är bra. Det är 11 dagar med stora beslut, varje dag.
Nu kämpar vi på!
Lingonris, så skönt (förlåt) att höra att du också är trött och har det lite tråkigt... jag med. Helt ointressant måndag, men det som trots allt ÄR intressant är att det går bra att ha det lite småtråkigt och långsamt och inte ens förhöja middagen med något ”unn”, och att det är good enlighet för idag. En dag i taget! Kram.

Dina frågor glömde jag.
Vinster: piggare på dagarna. Får mer gjort på jobbet, eller snarare mer fokuserad.
Vänjer mig lite i taget vid att ha det lite småtråkigt.
Orkar ringa mina gamla föräldrar, och lyssna, och fundera över min relation till dem.
Mer tid på kvällen! Om jag och min man dricker vin en vardag, så slutar han vid 1 glas. Sen dricker jag upp nästan allt som är kvar. Där strandar min kväll.
Bra, vi ska dela och samla på oss massor av lärdomar, 40 högskolepoäng minst, kram.