Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Ja, d känns skit ärligt talat men nya tag! Detta år ska bara bli d året då jag får min förändring i livet....ska ge mig tusan på det

Nykteristen

Ja absolut, d tror jag! I detta hus är d för mkt att göra ändå tycker han o ju mer han super desto mindre blir d att gjort på huset o desto mer ångest får han o dricker mer...hans version

Nykteristen

Ja absolut, d tror jag! I detta hus är d för mkt att göra ändå tycker han o ju mer han super desto mindre blir d att gjort på huset o desto mer ångest får han o dricker mer...hans version

HI

Jag tror att du tänker helt rätt om att du ska hitta något till dig så du kan stänga dörren och ha kontroll över vilka som ska vara där. Att alltid känna att din sambo kan komma och hävda sin rätt ger dig inte så bra förutsättningar för återhämtning och kraftsamling.
Fortsätt att leta. ??❤️

Therese77

Vad tråkigt att du inte fick lägenheten. Skit. Men nu kan du kanske få en ännu bättre lgh som känns ännu mera rätt. Den kommer.

Här är det vakuum. Det är så det känns. Mina tankar är förvirrande. Orkar liksom inte ta ställning. Drickandet har funnits där men ändå varit generellt bättre och kanske lite mindre. Jag har varit sjuk ett par dagar och då har han verkligen ställt upp.

Det som är jobbigast är att min framtids syn är så mörkgrå. Inget känns kul längre. Även saker som borde kännas kul, ser jag inte fram emot det är liksom hela tiden bara grått och mer eller mindre som en tröskel att ta sig över. Men jag kämpar på, på jobbet är jag som vanligt och där kan jag lägga privatlivet på vänt, skönt. Men att aldrig riktigt få återhämtning är så förbannat slitsamt att jag nu börjat undra hur länge detta är hållbart för mig...

Även om drickandet skulle bli typ rimligt finns en ökning alltid där och lurar. Påfrestande att alltid ha det i bakhuvudet. Sedan finns ju annan problematik också, som att gnistan i förhållandet är borta vi är bara som vänner. Samt att jag vill göra saker, vara aktiv, hitta på saker. För honom räcker det ofta med att titta på mobilen, tv:n eller framförallt tv-spelet.
Det är så tråkigt att vara ensam projektledare och påpiskare för alla aktiviteter, stora som små, i vardagen och under ledigheter.

Nykteristen

Jag håller med dig, man är så ensam i sitt förhållande så egentligen är väl vi dom som bäst klarar oss som ensamstående på riktigt!
Jag känner varenda gång jag läser i nån ”mamma”grupp på FB att åhh vi måste hylla alla ensamstående, de är så fantastiska! Jag blir irriterad för oss som faktiskt i d dolda lever ensamma gör ett jvla hästjobb för att få ihop vårt liv....

Igårkväll drack han utav bara den...så imorse när han skulle ta barnen så lät jag honom sova. Vill inte att han tar dom när han druckit. Precis när vi ska gå....vaknar han och blir jättearg. Att jag tar barnen o smyger iväg utan att väcka honom när vi pratat om d här flera ggr igårkväll. Vi säger hej då, han flyger upp och ut genom dörren. Får tag i mig puttar mig i ren frustration o ilska så jag nästa tappar vagnen ut för trappan med minsta barnet i. Jag blir livrädd. Jag skriker, barnen skriker....vi ska vi hos mina föräldrar nu! Min pappa har kontaktat flera av hans jobbkontakter om en akut lägenhet....d går inte mer

Therese77

Men oj. Blev han så arg. Han har ju tappat det fullständigt!! Bra att du kontaktade dina föräldrar. Hoppas ni kan vara där till ni hittat nytt boende.

Känner igen det där med ilska när man låter de sova av sig. Vi har haft otaliga sådana morgonen eller förmiddagar. Men de har aldrig lett till handgripligheter.

Fy katten sicken morgon. Förstår att du blev rädd. Och så otroligt otacksamt när man försöker vara snäll och smidig för alla, inte minst för barnen. Nää att en full eller bakfylla pappa lämnar barnen på förskolan går absolut inte. Det handlar ju om säkerhet framför allt.

❤️

Nykteristen

Tack, då är d inte bara jag! Drygar liksom eskalerat nåt fullständigt med hans humör senaste tiden o jag fattar inte varför,
Sen får man sms om hur dåligt han mår o hur mkt hjälp han vill ha...men verkar samtidigt inte som att han aktivt vill göra nåt åt det

Ja, fy dagen efter humöret kan man gärna vara utan känner jag!

Så var det med mitt ex också den sista tiden vi bodde ihop. Han hade sånt väldigt humör. Både när han var full och när han var nykter(bakfull).
Det kvittade vad jag sa, hur eller vad jag frågade om, så var han irriterad. Undrar om det är alkoholen som påverkar hjärnan eller om det är så att dom får sådana samvetskval, men inte vill visa det, så det är därför dom beter sig så.
Till slut gick det inte att föra ett vettigt samtal med honom. Och allt var mitt fel. Jag frågade dumt eller jag fattade ingenting.
Till slut går det inte. Jag orkade inte. Jag var tvungen att gå.

Nykteristen

Nä, d känns igen verkligen, allt jag säger eller gör är oftast helt fel emot vad han skulle sagt eller hur han skulle reagerat. Speciellt barnen och ekonomin. För där är jag tydligen helt befäng o bara slänger pengar omkring utan att tänka efter överhuvudtaget. Sen att HAN lägger säkert tusenlappar på alkohol varje månad eller för delen är den enda av oss som kan spara pengar, d har inget med saken att göra!

Ja att inte räkna dom pengarna som går åt till alkoholen, det känns igen.
Tänk vad pengar som bara dricks upp.
Jobbigt. Fy då.

Therese77

Ojdå. Nu kan jag ha sagt för mycket...
Träffade sambons syster och mamma idag. Vi skulle fika och barnen var i ett annat rum och sambon iväg på ett ärende.
Då kom frågan -han dricker väl inte som förr, han har väl slutat, bättrat sig...
Då rann det ur mig. Jag berättade en del men inte allt, men tillräckligt. Så mkt att de blev förfärade. Och jag blev märkbart påverkad. Jag fick dem att lova att inget säga.
Hans syster frågade hur jag orkar. Jag sa att det gör jag inte heller. Jag har sagt att jag ska lämna honom, om han inte bättrar sig. Att han gör det ett tag och sedan glömmer...
Hans mamma sa:
-jag vet hur det är, har sett det på nära håll. Och av mina pengar får han inga, de ska era barn få istället för de ska inte gå till alkohol.
Klok kvinna det där, med mer erfarenhet än vad många andra har troligtvis.

Hoppas nu att de kan hålla tyst, för min skull, men de brukar de inte klara..

Nykteristen

Bra gjort av dig, starkt och modigt! Du ska inte heller behöva hålla allt inom dig och frågar de är det bättre att vara ärlig. Är d så att du går ifrån honom så har du ju även enligt dom gjort d av rätt anledning o du får det stöd som du o även barnen behöver från deras sida också. Så ha inte dåligt samvete för det! Hur känns d inom dig nu? Lite lättare?

Therese77

Det känns ok. Sådär. De har iallafall inte sagt något ännu. Hoppas att de håller vad de lovade.
Helgen har varit bra. I fredags försvann han och kom hem full men jag sov räv så behövde inte tjafsa om det. Resten av helgen har varit bra. Visst har det varit vin varje kväll men ok ändå.
Nu blir vardag igen, så får vi se hur det blir...

Hoppas du haft en bra helg, och att du fått lite andhämtning hos dina föräldrar.

Nykteristen

Skönt, hoppas också för sin skull att de håller vad de lovat....dumt vore annars ❤️
D där med att sova räv, är visserligen skönt för o slippa tjafset men ändå störande!

Jo, helgen har varit bra...men jobbig. Det är så mkt känslor hit o dit. Samvetskval, sorg, glädje, ånger, lättnad. Har pratat med han ett par ggr o han verkar ha kommit till insikt med vad som hänt...inte för att det förändrar saken men han är extremt ångerfull och nästintill deprimerad. Det skär i hjärtat att höra det, men samtidigt har jag en lite pojken som inte vill bo mer med sin pappa förrän han slutat dricka det som gör honom så sjuk o elak. Det är d som gör mig stark just nu...kan inte svika honom, pojken i mitt liv!
Ska ringa anhörigstöd imorn om be om att få prata med nån, även att sonen ska få börja där. Har fått ”tillstånd” av mannen, då man behövde även hans godkännande. Inte vågat fråga innan men nu känns d inte som att han har nåt val.....d känns bra!
Nu är d boendet som är d stora, men d löser sig med tiden
Annars har helgen varit bra, känt mig lugn o trygg här hos mina föräldrar o vi har haft kul på ett avslappnat sätt!

Förfärligt leva så! Har inte läst mycket men kan se det framför mig hur du så lugnt som möjligt ska gå hemifrån, med vagn och allt och hur han flyger upp ur sängen, ilskan frustrationen. Fy vad hemskt för er alla. SÅ HÄR SKA INGEN HA DET. Du ska ha lugn och ro tillsammans med era barn, speciellt när du är ensam om ansvaret. Bra du berättar för andra hur det är, själv vänjer man sig på ett sjukt sätt tyvärr. Det här med att alkoholism är en familjesjukdom stämmer verkligen. Kram och ta emot den hjälp du kan få det är du värd.

Nykteristen

Idag ville sonen prata med pappa i telefonen och blev då tillfrågad om han ville komma förbi en sväng efter dagis. Vilket han ville...så nu sitter vi här, ska åka om en timme tillbaka till min föräldrar. Mannen här tycker d är okej att vi gör såhär nu...känns bra på ett väldigt konstigt sätt! D mesta är lite märkligt just nu....

Therese77

Suck..
Varför uttrycka ett löfte när det ändå inte går att hålla. Eller rättare sagt när ”man” ändå skiter i vilket om ett par dagar.
Så trött på sådant...
Det gör att respekten försvinner för varandra och när den är borta så är det inte mycket kvar.

Idag gällde det löftet om att gå med i viktväktarna som bröts (har funkat fint förr för både vikt och alkoholintag).
I morgon åker nog flaskan fram på en vardag igen...