av Miss Hyde

Soffi
sön, 2019-12-08 - 19:55

Härligt med en gnistrande förälskelse.
Ännu härligare att den får dig att vilja bli ditt a-fria jag igen.
Du vet att du kan :-)

Pellis
tis, 2019-12-10 - 06:57

Lika ledsen som jag blev av att läsa ditt inlägg från 23/11, lika glad blev jag att läsa inlägget från den 8/12! WOW vilken tvärvändning och vad glad jag blir för din skull!

Jag har saknat dig och undrat hur det går för dig. Själv hattar jag vidare i någon slags halvsörja. Ingen nykter topp men inte heller någon alkobotten. Målet är fortfarande att sluta dricka vin en lååång period och sen kanske kanske kunna unna sig något glas fredag/lördag. Kraaam och grattis till kärleken!

Miss Hyde
tors, 2020-03-05 - 09:19

Jag återvänder till forumet med svansen mellan benen. Måste ta itu med alkoholdjävulen igen, på allvar. Kärleken består, men tyvärr har mitt självdestruktiva beteende inte försvunnit. Det är svårt att berätta för någon man blivit ihop med hur det verkligen ligger till; "Jo, förresten, jag är alkoholist!" Han kanske har märkt det under våra månader tillsammans, på mitt sätt att dricka/vara. Vi dricker vin varje helg i princip. Han är väldigt måttlig, kan ta ett och ett halvt glas till middagen bara - gissa vem som dricker upp resten av flaskan..? Det han inte vet är att det går åt minst en vinbox för mig i veckorna. Jag kan hålla mig nykter en eller ett par dagar, ofta bakfull och hemsk, sedan faller jag dit igen. Det har förvärrats på sistone. Därför måste jag sätta stopp nu. Ångesten är så stark att den håller på att kväva mig. Kommer jag att klara av detta eller är det för sent? Försöker intala mig att det aldrig, aldrig, aldrig är för sent. Att jag inte får lov att ge upp. Jag gråter när jag läser mina gamla inlägg om hur glad och nöjd jag var som nykter. Det ger hopp, men känns så oändligt långt borta. Jag hoppas att det går bra för er andra på forumet.

Andrahalvlek
tors, 2020-03-05 - 11:08

Var i precis samma sits för ett tag sedan. Tvingades inse faktum - jag kan inte dricka lite, jag kan inte dricka alls.

Nykter vecka 4 på lördag ? Efter en vecka försvann ångesten och sömnen blev bättre ❤️

Plågas mest av trötthet och energilöshet eftermiddag-kväll, men dagtid känner jag mig pigg och energisk ? Tänker att kroppen och hjärnan behöver vilan för att läka sig. Jag är åtminstone inte rastlös i min trötthet, utan jag gillar läget.

Det ska bli spännande att följa din resa!

Ett boktips: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Finns som ljudbok. Tror att den vore perfekt för dig just nu som inspiration.

Miss Hyde
tors, 2020-03-05 - 15:09

Dina ord värmer och peppar mig. Jag har bestämt mig. Ska lyssna på boken. Jag orkar inte ha det så här längre.
Grattis till dina många nyktra dagar!!
Kram miss Hyde

Miss Hyde
mån, 2020-05-04 - 10:20

Trodde att botten var nådd i mars. Men eländet har bara fortsatt, med återfall på återfall. Ena stunden är jag helt övertygad om att jag måste sluta helt. I nästa tar autopiloten över och jag kastar in handduken; dricker tills jag stupar. Det konstiga är att jag inbillar mig att jag behöver alkoholen för att orka prestera när det egentligen är precis tvärtom. Visst gör jag saker i ensamhet på fyllan; städar, tvättar, diskar, rensar källare, fixar trädgården osv. Men det sker på ett tvångsmässigt, maniskt och självdestruktivt sätt. Efteråt måste jag äta och sova i många timmar. Hade jag gjort en sak i taget, i lugn och ro, hade jag åstadkommit betydligt mer med ett bättre resultat - och utan den förlamande ångesten efteråt.
Började med KBT för några månader sedan. Men terapeuten känns lite grund. Jag är osäker på om en sådan personlighet verkligen kan hjälpa mig. För att kunna komma igång med en riktig behandling måste jag vara vit. Annars är det ingen idé, enligt hen. Det blir ett moment 22. Hur ska jag lyckas bryta beroendet utan att gå till botten med varför jag dricker?
För min del har corona inte gjort någon större skillnad när det gäller social distansering. Jag umgås inte så mycket med folk annars heller, förutom med min kärlek som får mig att glömma min oro och ångest när vi ses. Har ännu inte pratat med honom om mina alkoholproblem. Det värsta med att jobba hemifrån under corona är att jag kan dricka även då. Jag har klarat av jobbet trots att jag ibland har varit alkoholpåverkad. Skammen över att "dricka vin/öl på jobbet" är enormt jobbig.
Så, jag har allt att vinna på att sluta dricka. Just nu är jag nykter och vill så förbli. Har Naltrexon hemma som jag bara har vågat testa någon gång, utan resultat. Finns det någon med erfarenhet av det? För-/ nackdelar?
Tänk om det bara gick att trycka på en knapp och radera vetskapen om att alkohol finns öht, slippa det förrädiska suget som lurar hjärnan gång på gång...
Jag har insett att detta kommer att vara en kamp för mig resten av livet och sörjer över att ha sjunkit så lågt. Men samtidigt ser jag att många här i forumet är smarta, duktiga och ambitiösa människor - vi är inga losers för att vi blev beroende av alkohol.
Lycka till alla som kämpar. Ni är bäst!
Kram från miss Hyde

Vinäger
mån, 2020-05-04 - 10:44

Har tänkt på dig ibland. Det var inte längesedan jag tänkte leta upp din tråd och skicka en hälsning.

Vad ledsamt att läsa att ditt drickande har eskalerat. Minns hur stolt du var över dina hundra (eller fler) dagar. Men vet ju själv hur fort det kan vända.

Förstår att det känns jobbigt att inte kunna få hjälp på det sätt du behöver. Kan du få en annan terapeut? Det är svårt när det inte klickar.

Jag har Naltrexone som jag tar varje dag sedan ett och ett halvt år. Om de hjälper? Ingen aning egentligen. Har dock inte fallit lika djupt sedan jag fick dem. Så kanske de ändå gör att jag håller drickandet lite i schack. Just nu törs jag iaf inte sluta med dem.

Om du börjar med att släppa skammen och tillåter dig att sörja att det blev som det blev. Där känner vi nog rätt lika, de flesta av oss. Vad kan du göra sedan?

Om du orkar skriva här, försöka - om än med hjälp av knogarna - ta dig igenom de första dagarna så kanske du kan påbörja letandet efter orsaker. En del vet du redan svaret på, men det kan finnas annat som kommer fram.

Åh, finaste Miss Hyde, jag känner verkligen med dig. ? Bra att du är här igen i alla fall.

Många varma kramar

Vaken 2020
mån, 2020-05-04 - 11:11

Återfall
miss Hyde, jag är inte rädd för att bli beroende av hjälp från andra eller läkemedel som dämpar suget efter alkohol. Missbrukare har en tendens att byta ut ett beroende mot något annat, sex, spel, mat, godis, bli samlare, beroende av sin partner mm.

Jag har börjat bearbeta min skam över att vara ett fungerande fyllo på jobbet och att gång på gång göra bort mig själv inför andra på fyllan. Min sorg över att jag hamnade där (på botten igen) efter långa perioder av nykterhet är för mig större än skammen.

Vet inget om Naltrexon eftersom det enda som jag tagit som missbrukare är benso (torrsprit) och ADHD medicin (Amfetamin) och det funkar för stunden men inte i längden.

Såg ett intressant program på SVT igår "Älskade Alkohol) om att vi dricker mer och mer runt om i hela världen och att alkoholindustrin tjänar massor med pengar. Reklamen för alkohol är intensiv och budskapet är en romantisk syn och en fri livsstil, ohämmad kärlek. Så du kan välja att trycka bort reklamen som påverkar men budskapet som sprids för att tjäna pengar finns där, hela tiden.

Det har tagit mig 40 år av missbruk för att komma så långt som jag har gjort nu. Jag är 56 år och socialen ville tvångsomhänderta mig när jag var 16 år men mina föräldrar sa nej. Dom tyckte att det lät så hemskt med omhändertagning och tro mig, hade soc tagit hand om mig då hade jag garanterat fortsatt att missbruka efteråt.

För mig är tvång (som din terapeut håller på med) när hon säger att du måste vara vit för att komma igång med en riktig behandling verkningslöst, det funkar inte. Byt ut henne, du har rätt till behandling, du är sjuk.

Miss Hyde
mån, 2020-05-04 - 11:23

Jag läser din tråd då och då och beundrar din brutala ärlighet i allt du skriver, bästa Vinäger. Du inspirerar.
Det känns gott att du skriver till mig även om jag är under isen just nu. Tar du Naltrexone varje morgon eller kväll? Jag fick svårt att sova när jag tog en halv tablett på kvällen, vet inte om sömnlösheten var en inbillad bieffekt eller ej. Ska snart träffa min terapeut igen, får se om sessionen avlöper bättre än de tidigare. Annars måste jag definitivt byta.
När jag vaknar på morgonen är det alltid med en stark känsla av skuld och skam.
Har bestämt mig för att jag får lov att vila i stället för att avverka projekt som inte är nödvändiga. Då behöver jag inte dricka. Tack alla på forumet, inte minst finaste Vinäger, för att ni finns!
Kramar i massor! / Miss Hyde

Miss Hyde
mån, 2020-05-04 - 11:32

Det är verkligen sorgligt att vara ett "fungerande fyllo på jobbet" och att gång på gång göra bort sig själv på fyllan. Jag skäms oerhört, även för saker som kan ha inträffat för 25 år sedan. Det blir en rätt tung ryggsäck att bära till slut. Att sörja är jag ganska van vid, har varit med om en del trauman i livet. Men samtidigt har jag haft mycket tur också. Din resa verkar ha varit betydligt tuffare! Jag tar till mig ditt råd om att byta terapeut, ska dock ge det en sista chans. Kram!

Rosa76
mån, 2020-05-04 - 12:15

Jag har läst tillbaka i din tråda för att få en bakgrund, tack för dina fina inlägg! Jag känner igen så mycket, vi är all-in människor och jag tampas också med den förbannade a-djävulen då och då. Jag matar inte honom men han ger inte riktigt upp. Han försöker förhandla med mig och jag nonchalerar honom. Han mår uppenbarligen inte bra av motion och träning och kvävs sakta av endorfiner. Jag kväver han sakta lite mer för varje dag som går. Precis det som du nu har gått igenom, är jag också rädd för. Att jag ska vara så här stark och må så pass bra som jag ör för att sen halka på det förbannade bananskalet med huvudet rakt ner i flaskan.

Jag kämpar med att varje dag påminna mig om varför jag inte kan eller ska dricka. Varje dag ser jag mina tonåringar här i hemmet och det räcker just nu! Jag vill inte vara den som inte kan köra dem, inte kan komma ihåg vad jag lovat kvällen innan..Listan är lång Miss Hyde, hjälp mig fylla på...
Funderat på antabus? Kram Rosa

Vaken 2020
mån, 2020-05-04 - 17:21

Min sorg
är förlusten över Alkohol. Att jag aldrig mer kan dricka. Sorgen är djup. Alkoholen har gett mig fantastiska upplevelser. Jag är hyperkänslig och kan känna av människors magnetfält (Aura) i redlöst berusat tillstånd på gränsen till medvetslöshet. Alkohol öppnar upp min själ så att jag får kontakt med och känner av närvaron av universum (helheten att allt hör ihop). Alkoholen har fått mig att förstå saker jag aldrig annars skulle förstå. Jag sörjer förlusten av min kärlek till alkohol och att jag aldrig mer i hela mitt liv kan dricka inte ens en droppe mer.

Ryggsäcken blev för tung till slut. Jag som trodde stenhårt att jag skulle kunna dricka livet ut. Efter 18 dagar i nykterhet är jag fortfarande skakig/fladdrig men vet att det går över med tiden. Tiden läker alla sår (eller rättare sagt så börjar man tänka på annat). Det är när jag varit nykter en längre tid som jag börjar om igen. Då känner jag mig stark, så stark och jag är övertygad till 100% att jag kan börja om. Så stark som man blir när man gått igenom helvetet med abstinens, skuld och skamkänslor. ångest, nerverna på helspänd.

Tack för att jag får möjlighet att tömma mig själv här i det här forumet och att ni förstår.

Miss Hyde
ons, 2020-05-20 - 09:08

Jag borde kanske inte alls skriva i forumet nu, med tanke på att jag inte orkar stå emot alkoholdjävulen... Kanske kan jag ändå göra lite nytta som avskräckande exempel..? I går drack jag två flaskor vin under dagen. Inte extremt påverkad. Skrämmande. Fick huvudvärk, hade svårt att somna, drömde hemska mardrömmar... Vaknade vid halv sex. Vattnade i trädgården och handlade frukost. Orkar inte äta, känns som att jag inte förtjänar att äta. När jag kom hem från affären och stod i köket började tårarna rinna och jag fick plötsligt svårt att andas, hyperventilerade, skakade. Ångesten är blytung. Detta är vad alkoholen gör med mig. Detta är valet jag har gjort - trots att jag vill vara fri. På något konstigt sätt så inbillar jag mig att detta bara är en parentes. Att jag egentligen är en stark, frisk, hälsosam och sund människa med en lovande framtid. Solen skiner ute och det är tiden mellan hägg och syren. Den vackraste på hela året. Det är hög tid att bryta sig loss, "vända blad". Därför skriver jag i forumet. För jag vet att jag aldrig någonsin klarar att sluta dricka annars. Förlåt att jag inte kan vara en förebild, peppa och glädja er andra. Jag är glad och tacksam för så väldigt mycket - samtidigt som jag lider alla helvetets kval...
Lycka till alla som kämpar. Jag vet hur tufft det är. Verkligen.

Ledsen själ
ons, 2020-05-20 - 09:17

Panikångest känner jag väl igen. Fy fasiken. När jag drack sist vilket blev 3 kvällar så fick jag sån panikångest som du skriver. Skakade,kunde inte hålla i ngt,mitt hjärta skenade, svårt att få luft. Känner verkligen med dig hur du mår! Kan säga för min del att min panikångest gillar inte alkohol och därför håller jag mig borta nu. Den överjävliga ångest vill jag inte ha och inte du heller gissar jag!!Det är inte värt att må så när man faktiskt kan må bra. Jag är så rädd att få den igen o det är en av mina motivationer.Du fixar detta. Kram?

Miss Hyde
ons, 2020-05-20 - 10:33

Det känns lite lättare att veta att jag inte är helt ensam om att ha upplevt detta hemska. Jag är redo att göra vad som helst för att slippa må så dåligt. Ska verkligen försöka hålla mig nykter i dag. Och imorgon. Och alla dagar efter det... Men - en dag i taget!
Stor kram??

Charlie70
ons, 2020-05-20 - 11:53

Jag tycker det är bra att du skriver här även när det inte är bra. Jag har kollat tillbaka i din tråd och ser att du har stor egen erfarenhet av att vara nykter under längre perioder. Även om det inte har hållit så som du skulle ha velat, vet du att du definitivt har kapacitet att ge dig på projekt nykter igen. Nu har vi en långhelg framför oss. Hur tänker du kring den? Prata med kärleken?

Kram!