Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Tjalle

Hej på er alla. Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg mig. I alla fall heter jag Tjalle. Jag har inte skrivit här på över ett halvt år. Tyckte jag skulle vara duktig själv. Det gick ganska bra under sommaren och början på hösten. Fick sedan en hel del privata bekymmer som jag tyckte var jobbigt. Jag hade efter en liten stökig december bestämt mig för att året 2020 skulle bli början på min permanenta nykterhet. Sett i backspegeln gick det käpprätt åt helvete. Julen lyckades jag vara vit. Så kom då nyårsafton och allt kändes OK. Bara en sista liten A-kväll. Det blev fyra och ett halvt dygn istället med obeskrivbar ångest, minnesluckor, många samtal som ringts som aldrig skulle ha ringts mm. Jag har inte direkt fått i mig någon mat och mår som det "svinet" jag är.

Så mycket som rör sig i mitt huvud just nu. Lyckligtvis är min fru bortrest så hon slipper se eländet. Jag är så trött och rörig i huvudet att jag inte orkar skriva mer just nu. Allt känns totalt i mörker. Min enda ambition just nu är att bli aktiv på forumet igen. Där är man åtminstone inte ensam.

Hoppas ni orkar och står ut med gamle Tjalle........

Nilja

Vi finns här ?

Ibland kan det bara vara skönt att läsa lite här på forumet, få lite distans från tankarna. Det får kännas jobbigt och eländigt men försök att hitta en tanke som du mår bra av. Kanske ett minne, där du minns att du skrattade. Så brukar jag göra när jag är nere. Att försöka byta ut den negativa tanken mot en positiv.

Skickar styrkekramar ??

Självklart minns jag dig och självklart ska du komma in i forumet och få stöd och pepp igen!?
Då blir det lättare att ta sig upp ur svackan.
Det är tufft men det går, bara du ger dig f-n på det!! ???
Kram ?

Tjalle

Strulan 65, Nilja, FinaLisa, VaknaVacker mfl. Så tacksam för att ni ger support och stöttning. Idag var dagen från helvetet och trots att jag egentligen inte orkar är jag mest upp och rantar 5-10 minuter i taget för att sedan styra stegen till sängen. Jag har lyckats få i mig en liten fiskbit och två potatisar och en halv liter mjölk. Det tog emot men kom i alla fall ner i magen.

Är stressad inför den kolsvarta natten. Jag har inte ens ork att läsa en bok. Helt galna, tokiga och ångestfyllda tankar fyller min hjärna. En del är helt befogade, andra enbart förvirrade. Jag vet inte om jag kommer tillbaka denna gång. Vill ju inget hellre men det blir svårare och svårare desto äldre man blir. Hur kan en fullt fungerande man sätta sig i denna veritabla skitsituation??? Har jag inte lärt mig någonting under alla dessa år?? Jag trodde, i ärlighetens namn, att jag inte skulle falla lika djupt längre. Tro mig, det gäller inte. Det finns alltid ett litet, litet steg kvar ner i alkhoholtrappan. Alltid ett steg närmare botten. Just nu verkar det bottenlöst men det är inte lätt att tänka konstruktivt i mitt läge.
En stor kram till alla er där ute
Tjalle
Ps. Jag hoppas kunna vara snäppet piggare imorgon så kanske jag kan ge en något redigare rapport.

svagis

Jag gav mig själv ett nykterhetslöfte den 20 dec 2019 och jag har klarat det :) Det är 3:e gången gillt för mig, första svängen 2008 (beroendemottagning och Antabus) andra svängen 2012 (AA) men jag hade ändå inte riktigt accepterat att jag är alkoholist och inte KAN dricka alkohol längre. Så nu är det hög tid, jag är 56 år och kroppen börjar ta stryk av alkoholen. Men psykiskt mår jag riktigt bra - lugnt och skönt utan alkoholen som ställer till det i skallen. Jag tar en medicin som heter Paroxetin sen ett par år tillbaka och den hjälper mig enormt mycket att bli mindre rastlös, mer balanserad i humöret och inte ha ångest varje dag.

Jag älskar att vara NYKTER <3
Ville bara tipsa dig om att ljudböcker är suveränt när en inte orkar läsa i en fysisk bok. Jag använder Storytel, 169:- i månaden och det finns hur många bra böcker som helst. Har tillbringat många timmar i sängen sen jag slutade dricka den 20 dec och lyssnar på superbra böcker när jag inte kan sova eller bara behöver vila.
BRA att du kom tillbaka hit - du kommer också fixa det till slut!
Kram
svagis

Tjalle

Tack för din kommentar och tips om ljudböcker. Jag är imponerad av din bedrift och hoppas verkligen att det blir 3:e gången gillt för dig. Jag följer dig gärna (och andra förstås) på din fortsatt resa mot "friheten". Har kunnat trycka i mig ett glas fil innan läggdags. Hoppas det gör sin nytta.

Nu i säng men det blir nog inte många timmars sömn inatt.
Trevlig kväll alla snälla och vi hörs. Jag behöver allas ert stöd.
Tjalle

igen gamle vän, något bra alternativ finns ju inte. Vi har ju setts här många gånger, och förr eller senare hittar vi rätt väg att vandra. Just nu är jag inne i ett mycket bra flyt, och har lagt 44 nyktra dagar bakom mig. Gillar både att lägga mig nykter, och vakna nykter. Har fått en sömn som jag inte haft sedan jag var ung. Nu ska jag ta tag i mina viktproblem också, känns mogen för det. Ha ett bra år 2020 Tjalle!

Tjalle

Tack för pep, Fenix. Det stämmer att vi har stött på varandra i med- och motgång. Stort grattis till dina 44 dagar. Om du inte har något emot det så tänker jag hänga på dig om än 42 dagar efter dig. Jag önskar också dig ett bra 2020 och lycka till med dina gamla och nya mål. Vi lär väl höras här i forumet hoppas jag..........

Vilken jobbig natt jag hade. Trots hjälp av insomningspiller kunde jag omöjligt koppla av. Sov stötvis någon orolig halvtimme i taget. Det var ett ruggigt väder ute i går kväll/natt och jag fick för mig att jag hörde grannen ropa på mig och tyckte mig ana en ficklampa i sovrumsfönstret.....Det var naturligtvis ingenting. Hur nära dille var inte det, så säg.

Åt lite gröt vid tiotiden och har även fått i mig en smörgås, modell mindre. Varför luras jag in i ett så destruktivt beteende med obeskrivlig ångest som följd. Jag har inte svaret. Jag tycker själv att jag förbrukat så många chanser och förtroenden att det inte finns plats för ännu en chans. Jag ska ändå ge detta en sista chans och tänker då gå all in. Det här forumet får bli min trygga bas där jag kommer att följa mig själv och naturligtvis alla er andra. När jag släppte forumet sist hade jag 4 månader och ni ser ju vad som hände. Sedan måste jag få in i min trånga skalle att det finns inte så mycket som minsta utrymme för en öppning att ta ett enda glas. Allt eller inget och nu har jag bara ett enda övergripande mål och det är en beständig nykterhet. Om jag så ska be till någon form av högre makt får det bli så. Jag kan inte tillåta mig att vara det minsta högmodig längre. Jag måste bli mer ödmjuk inför de utmaningar jag står inför. Det är mycket som ligger framför mig men just nu orkar jag bara ta en timme i taget.....

Ta hand om er alla fina...
Tjalle

Louis

En timme i taget är nog det bästa man kan göra. Och att vara snäll mot sig själv. Beröm dig själv när det går bra och ta nya tag när det går sämre. Ingen är perfekt och det enda vi kan göra är vårt bästa.

Tack för dina ord i min tråd. Klart att jag minns dig Tjalle! Läste i din tråd Och funderade över våra likheter. Att sådär helt tappa kontrollen är ju något som hänt mig först nu på slutet. Det är ju oerhört läskigt och du har rätt, man skäms som en hund.
Hoppas du mår bättre, och nu kör vi på tycker jag. Jag vill aldrig mer ha ångest över alkoholintag.
Lyssna lite på alkispodden också om du har möjlighet. Ganska intressanta funderingar har de där om beteenden.
2020 blir ett bra år!

Har läst om din resa här Tjalle. Det är väldigt otäckt hur stor makt alkoholen har och hur lätt man kan fall tillbaka. Jag har själv varit nykter i 3 månader och går i öppenvårds behandling. Där har vi fått många tips på vad som är viktigt för att förhindra återfall.

RUTINER- att ha tydlig struktur på sin dag
MÖTEN- AA möten för att dela tankar och träffa likasinnade
TRIGGERS- undvik situationer som triggar igång. Vissa mer än andra. T.ex middagar med vin(där andra dricker) det kan man göra senare när man är mera stabil.

Finns mycket annat oxå såklart men en sak som är viktig är att tänka ”då jag börjar må bra ska jag se upp”
Det är då tankar som ” jag borde kunna dricka en öl” etc kommer. Gå på ett AA MÖTE eller ring en vän- (nykterist)

Tjalle

Tack kvinna 42 för att du tog dig tid att skriva i min tråd. Jag är mycket tacksam och tar villigt åt mig det du säger. Jag har idag 3:e nyktra dagen och upplever inte någon förbättring. Kanske att fysiken är några procent bättre men psyket är verkligen på botten. Mina tankar, som vanligtvis, är hyfsat rationella fladdrar bara fram och tillbaka i en evig loop. Ingenting vettigt kommer ut av det och att jag är uppfylld av massor av skam och skuld är ett understatement. Om jag denna gång inte nått min rock bottom så kommer det aldrig att ske.

Jag äcklas av alkohol. Ingenting annat är väl att vänta på dag 3 men denna gång ska jag inte låta minsta lilla tanke i min sjuka hjärna låta mig tro att jag någonsin kan ta mig ett endaste glas öl.

Sömnen är skit, trots insomningspiller. Jag har väl blivit immun mot dessa också. Inser att jag efter en tids nykterhet måste bort från den skiten också. Nu är prioritet ett att klara dag för dag. Jag har ingen större lust att hamna på psyket. Jobbig höst och detta total kompaktmörker ger heller ingen skjuts åt positiva tankar.

Jag kommer att klamra mig fast vid detta forum och hoppas att ni "står ut" med mig. Jag längtar tills jag ska kunna berätta om någonting positivt och att jag sakteliga kommer att må bättre för varje nykter dag jag lägger bakom mig. Vi får hjälpas åt, gammal som ung.

Sköt om er/Tjalle

Det är med dubbla känslor jag säger att det är kul att se dig igen.

Tråkigt att du varit på botten igen. Så j-a jobbigt. Alkoholen är en förrädisk fiende kan vi ännu en gång konstatera. Att slå på sig själv hjälper ju inte, även om känslan av att vara värdelös lätt infinner sig. Kan avslöja i all hemlighet att det är du inte. En fin och empatisk människa med en djävulsk sjukdom, skulle jag nog vilja beskriva dig som.

Förhoppningsvis hittade du något nytt som du kan ta med dig som en bra erfarenhet alternativt avskräckande exempel den här gången. Förhoppningsvis den sista.

Hoppas att du finner en väg ut.

Kram

Tjalle

God kväll på er forumvänner,
Dag 6 är till ända och jag "lever" fortfarande. Det är tufft, mycket tufft. Fysiskt har jag återhämtat mig till 75%. Psykiskt har jag en mycket lång väg att vandra. Jag har inte skrivit något på forumet på två dagar. Har tvingat mig till att uträtta en hel del ärenden i "storstan" och det var en pärs för mig. Mycket stress, ljud och andra jobbiga inslag. Jag blir "darrig", irriterad, missnöjd med allt och alla. Framför allt är jag för närvarande väldigt ostabil.
Vid alla mina tidigare försök att bli varaktigt nykter har jag i början förträngt att jag aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol. Mitt mål har alltid varit att snabbast möjligt komma "upp i sadeln", framför allt fysiskt. Långa, hårda motionspass kombinerat med ett maniskt beteende. Ibland i form av trädgårdsarbete, städning av hem, utrensning i garage etc. Det har varit ett sätt att skjuta upp det jobbiga. Att inse att jag nu står inför ett helt nytt liv.....................

Så vis av skadan har jag endast gått en lång promenad de senaste dagarna och istället försökt "vila mig till" en återhämtning. Vi får väl se om det fungerar. Mitt alkoholsug är absolut noll, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag är på dag 6. Dessutom har jag fortfarande inte klart för mig om något "olämpligt" hände i samband med senaste fylleeskapaden.
Vad gäller sömnen har jag i alla fall lyckats sova tre timmar i sträck utan att vakna av ångest och det är ett steg i rätt riktning.
Jag ska alldeles straxt göra kväll och ta fram min bok och försöka rensa hjärnan. Ser i alla fall fram emot att det imorgon är dag 7 och inte dag 1.
Trevlig helg på er alla från den kämpande "veteranen" Tjalle

Darth Booze

Bästa jag varit med om var ett gym som hade Gin yoga (tror det stavas så). Kör ett lagom hårt gym pass och gå på Gin yoga efter. Bättre än vilken drog som helst ;-)
Edit: Yinyoga :-)

En dag i sänder så blir det bra. Det måste få ta sin tid att ställa om kroppen och knoppen. Unna dig själv så mycket vila och träning som det går.
Yoga kanske är bra som du fick tips om?
Styrkekramar till dig ???
???

Var Dag

Dag 7 idag ?Promenader är inte dumt alls. Fick detta tips från min psykolog. Att varannan gång snabb takt och nästa gång lugn takt - se sig om, reflektera om sin omgivning, se färger, andas frisk luft, lyssna. Önskar dig en härlig helg ☀️? en dag i taget ⭐️

Tjalle

Darth Booze, FinaLisa,Var Dag; tack för era härliga kommentarer. Vilket underbart sätt att vakna upp på och se att det finns människor som bryr sig..........
Stärkt av detta kilar jag nu iväg efter tidningen i minusgraderna och sätter på kaffet.
Detta är det bästa av forum, tycker i alla fall jag.
Skön lördag önskar jag er alla/Tjalle
PS. Jag fuskyogar lite till och från. Ska se om jag kan utveckla detta......