Jag är imponerad av dig svagis! Vilken fantastisk kämpe du är. Du är kreativ och beslutsam och slutför trots att du har haft alkoholismen med dig under ganska många år. Heja dig! Jag är ju hack i häl på dig, två dagar efter. KRAM!

Har inte hunnit hälsa på dig ännu. Har läst din tråd och hittar en del gemensamma nämnare. Igenkänningen är stor vad gäller vissa delar.

Gillar ditt sätt att skriva. Språket, humorn och inte minst analyserna. Insiktsfullt och inspirerande. Ja, jag gillar det mesta, utom ditt nick... ?

Välkommen hit, om än lite sent!

Kram

svagis

Va kul! Jag har ju läst en massa inlägg av dig men är inte helt säker på om jag har läst din tråd ordentligt ännu...så det ska jag göra ikväll. Det är så fantastiskt att ha er underbara människor i detta forum där vi inte dömer varandra utan förlåter och hittar ljusglimtarna. Det verkar ha STOR betydelse för att det har gått så spikrakt för mig hittills. Från botten av mitt hjärta - TACK till alla som läser dessa rader <3
Kram
svagis (det har en psykologisk betydelse för mig att få vara "svagis" härinne så det tänker jag fortsätta med)

svagis

De säger att 3 dagar, 3 veckor och 3 månader ska vara nåt magiskt...men jag tror inte på vidskepelse och tycker det känns som vanligt ungefär....men imorgon är det 3 nyktra veckor sedan jag gav mig själv ett nykterhetslöfte <3

Åkte till jobbet som planerat imorse. Jobbade. Pratade med kollegor. Vandrade inte runt med en osynlig skam-påse på huvudet och det kändes faktiskt idag! Det var skillnad. Det gillar jag. Skit samma om jag inte kan dricka socialt - vad är det egentligen? Har jag inte gjort det tillräckligt under alla år som jag drack alkohol? Men viktigt att hjärnan får vila ändå. Har satt upp väldigt höga krav på mig själv de senaste åren och njuter nu av att känna trycket lätta lite - det har faktiskt varit som en slags KRAMP inombords. Hur sjukt är inte det?

Imorron ska jag jobba hemifrån, har bokat tvättstugan kl.10-13, i "vanliga fall" hade jag då sett till att köpa hem en BiB som jag hade börjat dricka från nån gång mot slutet av tvättiden....å sen hade jag fortsatt under eftermiddag/kväll tills jag däckade i sängen nån gång vid kl.21. Lördag morgon hade jag förskräckt lyft kartongen för att "känna" hur mycket jag hade druckit, hur djupt mitt svarta hål hade varit på fredagen. Imorron slipper jag hela den proceduren för att jag har valt bort A ur mitt liv. Det kanske känns lite mindre festligt men va fan - jag får ju kolla På spåret och sitta i soffan och mysa med mitt té. Jag lever ju ensam och det är verkligen på gott och ont. Den lycka en kan känna när ett litet barn kryper upp bredvid en under filten, eller en man som kommer hem från jobbet och lägger hatten på hatthyllan (haha - en sån man har jag aldrig haft) är ju något som höjer livskvaliteten betydligt. MEN för mig har det också inneburit en massa känslor som även ställt till det för mig inuti och därför är det nog bra att jag lever själv ett tag till.

Nåväl, behöver ju inte vara så jävla duktig....är inte expert på nånting egentligen, bara på att leva mitt liv :) Å DET är himla skönt!
Kram
svagis

Alltså det dar med att lyfta på boxen och i princip alltid ha druckit betydligt mer an jag minns eller för den delen ville. Herrejisses. Den kanslan ar vi garna utan. Jag tror faktiskt att det kan finnas en viktig poang i att vara ensam i den har processen som det ar att bli och fortsatta vara nykter. Det finns inga krav kring mat eller stadning. Vi kan agna oss till 100 procent åt oss sjalva. Jag har från och med nu min barnfria vecka. Inte riktigt sant för 14-åringen verkar ha flyttat in hos mig på heltid just nu. Jag kan åtminstone vila från NPF-grejen. 14-åringen kan jag prata med som vem som helst. Inga ovantade kriser eller tjat om dusch, tandborst och datorspel. Skönt med en paus från det några dagar.
Duktig och duktig. Jag tycker vi ar skitduktiga hela ganget som vi kampar mot den dar a-djavulen. Det ar val duktigt om något - tanker jag!
KRAM!

Hel

med att skaka på boxen eller registrera de tomma vinflaskorna Senast det hände mig var på nyårsaftons morgon och det var då jag bestämde mig. Nu får det vara nog, vad fan håller jag på med. 10 dagen idag och än så länge har det bara rullat på utan problem. Imponerande och Inspirerande att läsa din tråd och jag lånar iden med " syster anna ". Hon kommer säkert att få en del att säga till om framöver för så här enkelt och smärtfritt som det varit hittills kan det väl inte fortsätta...
Ha en fin kväll?

Oj, blir imponerad om du tar dig igenom min tråd. Var iofs en forumvän som gjorde det för ett tag sedan, men ändå...

Missar inte gärna På spåret. Med alkoholfritt i glaset/muggen kommer vi ihåg frågorna dagen efter. Dessutom klurar vi ut ledtrådarna snabbare. Vi kan väl köra en intern tävling i morgon. ?

Kram

PS. Jag förstår att du valt ditt nick med omsorg och din tankegång kring det. Tycker bara att du är så stark just nu. ?

9:e dagen idag och så här enkelt kan det väl inte fortsätta...? Eller;)?
Vi får helt enkelt fråga svagis för hon är ju "före" oss...

Jackieee

Bara flikar in en tanke hur jag tolkade ditt nick. Svagis som skör eller svag-is. Hur starka ben man än har så vad hjälper det om grunden fallerar? Fyndigt med dubbel innebörd ?
Ha en bra dag!?

svagis

Det var ju en jättefin tolkning Jackieee - tack! :) - "Hur starka ben man än har så vad hjälper det om grunden fallerar?"

Precis så är det för mig. Jag går emellanåt på svag is genom livet men sedan jag blev nykter har isen blivit betydligt tjockare eftersom jag inte utsätter mig för det kaos som alkoholen skapar. Nu vet jag vad som händer omkring mig, på gott och ont och mest på gott.

Har sovit gott inatt. Fortfarande lite gikt i högerfoten men tror det håller på att ge sig. Tänk att fötterna är så viktiga!? Jag har inte någonsin tidigare i livet tänkt särskilt mycket på mina fötter men den senaste tiden tar jag hand om dem som om de vore av guld :-D Masserar och smörjer in med Helosan varje kväll och morgon - har lite funderingar på att börja träna kampsport (Krav Maga) om jag fortsätter må så här bra och då är man ju barfota så viktigt att fötterna är i fin form :) Jag har varit och provtränat men det är redan ett år sen (då jag var nykter en längre tid) och nu är det dags att ta upp tråden igen.

Känner mig FRI och det är en skön känsla.
Ha en fin dag allihop!
Kram
svagis

Gud vad kul! Nu blir jag avis, det är sååå kul med kampsport. Det är som att gå en danskurs utan slut, det finns ingen ände på träningen. Det går alltid att lära sig mer tekniker och strategier hur bra man än blir. Och det bästa med det att man blir stark, smidig, får bra självförtroende och förhoppningsvis har kul samtidigt. Go for it!

svagis

Träningen börjar redan på måndag kväll så i helgen ska jag ladda mentalt. Provtränade faktiskt MMA först och lyckades skada ena axeln när vi gjorde submissive-övningar....det var ju bara jag och en massa yngre män/tonårskillar vilket var synd. Men det finns tydligen inte så många 56-åriga, överviktiga damer med högt blodtryck som vågar sig på MMA....synd för det var kul! Men lite för tufft kanske så jag gick på Krav Maga istället vilket också är tufft men passade mig mycket bättre. Sen så kom jag inte igång riktigt pga att jag höll på med jobbletande och drickande under 2019 tyvärr men nu har jag ju nytt jobb och nykterhet så nu är det dags igen :)

Jag älskar att leka och skojbrottas - men har inte hittat någonstans där man får använda kroppen på det sättet förut. Håll tummarna för mig! Men först blir det AA-möte på lördag. Hoppas jag inte blir uppretad den här gången...

svagis

Jaha, idag har jag haft sug...till och från under dagen....det är ju fredag och förknippat med veckans tröttaste kväll, känslomässigt utpumpad och vin eller öl som nåt slags taskigt plåster på de känslorna! I mataffären funderade jag på de alkoholfria ölflaskorna som står i en kyl men när jag kom fram blev jag livrädd och nästan sprang mot kassan - det kändes jätteläskigt - jag har sån livlig fantasi och målar upp ett scenario där jag ligger nersupen, redlös med pankreatit och fylledille på en och samma gång :-D

Så jag väntar lite med öl även i alkoholfri form...frågar mig själv om jag verkligen gillar smaken av öl? Tror att jag gör det men är inte säker på vad som är invant beteende förknippat med ruset och vad som faktiskt är mina smaklökar??

Jo det är nog lite så jag känner just nu - ingen eufori, utan en fast beslutsamhet blandat med en rädsla för vad jag har att förlora om jag faller...så jag ska inte falla den här gången. Imorgon AA-möte igen och jag hoppas det blir en bättre upplevelse än förra lördagen. Ska kanske komma dit i sista minuten som jag gjorde till första mötet...då har alla hunnit ta plats och utse mötesledare osv. Konstigt att jag är så känslig för andras vibbar...om ingen annan tar rodret så rycker det i HELA MIG för att ordna upp allting och det är ju just det jag inte ska göra nu, särskilt inte på AA-möten!! För jag ÄR svagis och jag FÅR vara osäker, blyg, velig, känslig, arg och ledsen...eller hur?

Hur i hela världen har jag orkat leva med mig själv i 56 år nu?? Gud vad trött jag blir. Sinnesfrid och grillad kyckling blir det nu...
Kram kära vänner <3
svagis

svagis

Svårt att somna igår kväll - tyvärr varje kväll just nu...men jag ligger och lyssnar på ljudbok ett par timmar, just nu "Klubben" av Matilda Gustavsson. Till slut somnade jag visst. Men när klockan ringde nyss och jag vaknade så kände jag bara ett stort NEJ inombords - jag vill inte gå tillbaka till det AA-mötet jag var på förra lördagen - ska försöka med ett annat ställe, en annan dag och tid, det finns ju många att välja på här i storstaden. Känner ändå ett litet nederlag, kan vara väldigt fyrkantig ibland för det skapar trygghet i min vilda hjärna, men nu litar jag på magkänslan, jag ska byta till en annan lokal och dag. Bra i alla fall att jag har gått dit ett par gånger för det känns inte jobbigt att tänka tanken att sitta på ett möte och säga att jag är alkoholist, för det är jag ju :(.

Fick mig en tankeställare nu på morgonen också. Det är så mycket vi INTE vet om varandra härinne (Rolf), trots att vi är öppna och delar friskt av våra tillkortakommanden. Ödmjukhet och respekt är det som krävs och ibland, när jag blir för entusiastisk så glömmer jag detta. Förlåt till er som "råkat ut för" den sidan av mig, jag har svårt att styra mig ibland och dundrar på som den värsta pastor. Jag har egentligen inga svar - det är ju därför jag är här och därför jag valt min nick - svagis - för det är min akilleshäl, att jag har svårt att våga vara svag och sårbar, jag har dåliga erfarenheter och till slut har det blivit som ett automatiskt beteende, att ta kommandot i alla lägen när jag borde göra tvärtom, visa att jag inte heller vet. Men det blir så läskigt, livet, om INGEN vet! Och ändå är det ju precis så det är - det enda vi kan göra är att ge kärlek till varandra så att det blir lite lättare att acceptera livet som det är.

En konstig sak....ibland får en goda råd som en inte är mogen för...minns t.ex. när jag utvecklade panikångestsyndrom som 23-åring och sökte vård för det. Träffade en gammaldags psykiater som skrev ut Stesolid till mig - 3 tabletter 3 ggr dagligen i ett par år (där grundlades min alkoholism) och besök hos mottagningens kurator. Kuratorn lyssnade på min beskrivning av klaustrofobin jag kände på spårvagn och buss och sa lugnt: Men kan du inte bara gå av vagnen vid nästa hållplats? Just då tyckte jag han var en idiot - jag var ju rädd för de sekunder...minuter av ångest när det hände! Idag känns det som att jag var "bortskämd" som trodde att jag skulle slippa ångest i mitt liv.....men han erbjöd inga andra verktyg, sånt som jag har lärt mig under åren sen dess. Att "andas i fyrkant", andas i en påse, mindfullness osv. hjälper ju faktiskt om man övar in det!

Jaja, ursäkta långt inlägg men jag tvingar ju ingen att läsa :) Skriver för att reda ut mina tankar och känslor så här på Dag 22, en lördag.
Så idag ska jag ta en promenad, titta på skidor på TV och njuta av att vara NYKTER :)
Kram
svagis

svagis

hmm...min dotter (som har Aspergers, ADD och Bi-polär sjukdom) brukar säga att jag har ADHD och vi fungerar verkligen helt olika hon och jag. Jag är snabb i mina rörelse, snabb till handling, swisch swisch så är det gjort, hellre snabbt än bra ibland....
Men eftersom jag alltid klarat jobb och fritid utan större problem så har ingen diagnos varit nödvändig - diagnosen ser jag som en hjälp när man har ett hinder för sin funktion, alltså ett funktionshinder. Jag har inte direkt haft några hinder att fungera, alltså har jag aldrig sökt någon hjälp utan accepterat att jag är som jag är, intensiv, hyperaktiv emellanåt och extra-allt, även när det gäller känslolägen. Med åren har jag lugnat mig och inte minst min dotter och mitt jobb har tvingat mig att upptäcka mitt tålamod. DOCK räcker bara tålamodet till för de professionella delarna av mitt liv, när det gällt dottern så har jag inte orkat vara så tålmodig och därför byggt upp massor av frustration inombords som fått sitt utlopp efteråt, när jag är ensam och får dricka tills jag somnar. Alltså har mitt liv krävt av mig att vara något jag inte är, på heltid under många år, men sen 10 år tillbaka bor dottern i egen lägenhet och jag har ändå fortsatt dricka för mycket, av bara farten. Jag har inte heller samma jobbsituation längre, sen 10 år tillbaka prövas inte mitt tålamod särskilt ofta där utan jag kan vara som jag är. Men det är som att jag inte riktigt uppdaterat min omvärldsbevakning i min egen vardag :-D

Imorse när jag vaknade var jag ju nykter, hade sovit gott och sovit ut. MEN ändå sätter min hjärna igång med en miljon idéer och jag tror det händer i samma stund som jag bestämmer att inte gå på AA-mötet som jag ju hade planerat att göra....plötsligt FÅR jag flera timmar som jag inte har planerat för och VARFÖR blir jag så stressad av det? I sådana lägen har jag lärt mig EN VIKTIG SAK - när hjärnan spattar loss, gör INGENTING! Tvinga dig själv att andas djupt, rör dig långsammare, ta en kopp té och sätt dig ner. Ta inga beslut, för de blir tokiga, börja inte med några viktiga saker (typ riva ned en vägg, ringa viktiga samtal, jobba etc.) för resultatet blir kass...

Ja, jag resonerar med mig själv som ni hör. Och bara hoppas jag blir lite klokare. VIKTIGAST är att hålla mitt NYKTERHETSLÖFTE!
Så idag ska jag vara nykter. Så småningom lugnar jag ner mig och kommer att må bättre igen :)
Trött kram
svagis

Jag vill inte att du slutar vara min pastor, tycker om dina råd, tankar och uppmuntran. Det är för mig självklart att vi inte känner till allt om varandra på några få inlägg, till saken hör det till att inte ens jag känner till allt om mig själv. Att få reflektioner från andra är en del varför jag skriver här.

Jag känner så starkt igen mig att hjärnan spattar loss och inte få lugn i tankarna, allt är kaos och jag gör allt samtidigt, vilket jag i och för sig trivs med, det finns massa energi i detta. Men det har en baksida som du säger. Jag vet att jag har använt A för att komma ner i varv och få ro, vilket jag inte kan ta till längre. Har inte verktygen, har inte lösningen för att inte gå upp i varv och inte ha extra allt för att sedan krascha, förutom motion. Tänker att jag börja läsa mer om detta både för min son och för mig själv.

Kram på dig.

Tror vi är många som känner igen sig, hjärnan som skenar.
Alkohol funkar ett tag eller rättare sagt i många år. Men så en dag vänder det och alkoholen förstärker hjärnstressen och till slut är det en värre sjukdom.
Nu månader senare av nykterhet, så rusar hjärnan ibland men jag kan nu hantera det.
Som du säger det ända som är viktigt nu är att ta en dag isänder och hålla löftet till dig själv att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan??❤️

svagis

Det känns så GOTT att läsa era inlägg :)
Kom på att jag inte hade ätit frukost heller och när jag hade ätit lite så började jag må bättre. Sen tittade jag på skidskyttestafetten <3 Sverige tog silvret!!
Kom också på att det är lördag - så jag ska promenera iväg och skaffa lite lördagsgodis som jag kan ha lagom till herrarnas skidskyttestafett om ett tag. Det har börjat ordna upp sig inombords :) En sak i taget, en timma i taget.
Kram kära vänner
svagis

Hel

Härligt att få vara åhörare när du resonerar med dig själv :) du beskriver så bra det jag och många med mig känner igen i oss själva. Jag gillar att du dundrar på, det får mig att vakna till och titta lite närmare in i mig själv . Att förstå, acceptera, lära sig hantera. Det är väl det man måste för att klara av att leva utan alkoholen. Så dundra vidare i ditt nyktra liv. Kram på dig.

svagis

Tack snälla Hel - det känns skönt att det inte bara är jag som är så här.....JOBBIG!
Det gör att man känner sig mer som en människa liksom <3
Kram tillbaks
svagis