Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Tjalle

Först av allt. Så härligt att se era kommentarer. Att känna att jag inte står ensam i min kamp ger mig sådan energi att det inte går att mäta. Jag tackar er alla, ingen nämnd och ingen glömd, återigen från djupet av mitt hjärta.

Tyvärr är jag dålig på att gå in i andras trådar och kommentera. Jag kan väl i bland känna att jag inte ska "klampa in" i andras trådar och kanske trampa någon på tårna. Nåväl, jag ska försöka bättra mig även där.

I övrigt kan jag ge följande lägesrapport på min 8:e nyktra dag:
alkoholsug: 0
fysisk status: 50% (ont i nacke, huvud, lite dimsyn)
psykisk status: dålig (om än betydligt bättre än dag 1)
självkänsla: dålig
självförtroende: dåligt
motivationsfaktor: skyhög

Jag undrar om jag någonsin varit så beslutsam att förändra mitt liv som nu. Sent ska syndaren vakna brukar det heta och det gäller förvisso mig. Ändå är jag fortfarande inte direkt lastgammal så i normalfallet borde jag ha många år framför mig och nu vill jag ha kvalitet framför allt. Jag är evigt trött på att balansera på en tunn linje, hela tiden en skräck för att tappa kontrollen, vilket jag gjort oftare och oftare genom åren. Jag bryr mig inte om i fall livet blir "tråkigt". Allt är bättre än ett liv med A som den stora kompisen. Jag kommer att fortsätta min färd mot beständig nykterhet..............
Önskar er en skön söndag/Tjalle

Tjalle

God kväll på er forumvänner,
Dag 10 är till ända och inget alkoholsug och inte en endaste tanke på att kunna ta ett glas i framtiden. Dock är livet inte helt enkelt att leva och redan börjar lite gammal skit komma upp till ytan.
Har i dagarna två haft häftiga diskussioner med min fru. Det rör egentligen rena familjeangelägenheter och jag tycker att jag har mycket på fötterna i min argumentation men faktum är att jag befinner mig i ett oerhört psykologiskt underläge. Så fort argumenten tryter dras "alkoholistkortet" fram och då har jag inte mycket att komma med.....
Jag vet ju vilken skada jag orsakat genom åren, även om jag också haft frekventa nyktra perioder då jag tror mig ha varit en omtänksam och empatisk partner. Men det räcker liksom inte. Nu får jag vara beredd på att möta vardagens alla problem, små som stora, utan att ha möjlighet att fly in i dimman.
Jag känner att jag måste undvika konflikter just nu för ännu är jag långt ifrån balans och att argumentera gör mer skada än nytta. Vad är det de säger i ordspråket; tala är silver men tiga är guld.....
Det är skönt att ha tagit ett definitivt beslut men sååå många tankar vimlar runt i huvudet. Jag stortrivs i mitt hus, min relativt stora tomt, omgivningarna och i stort sett allt. Ändå leker tanken med mig att jag/vi ska dra upp bopålarna och flytta någon helt annanstans. Om inte annat så för att "radera" alla otrevliga minnen vad gäller fyllor. I samma sekund jag tänker tanken slår det mig att det bara skulle bli en geografisk flykt. Jag kan inte fly från mig själv, inte heller mina tankar eller historien. Jag får nog nöja mig med att bo där jag bor, för tillfället. Utveckla mitt tålamod, besinna mig, arbeta för min nykterhet osv.
Det är mycket nu.......
God natt på er alla fina/Tjalle

svagis

och jag får också såna tankar i skallen...vill göra någon mer STOR förändring när jag ändå är igång....impulser som far hit och dit....flytta, skaffa husdjur osv. men jag försöker sitta still i båten...för jag känner igen mina egna "moves" från tidigare perioder i livet....jag har flytt många gånger, bara för att få ägna mig åt en massa praktiska förändringar istället för förändringar på insidan....

Men jag ska stanna där jag är ett tag. Vet att det är bättre för mig i längden. Hoppas dina impulser och tankar lugnar sig också.
Kram
svagis

Tufft det där med skammen/skulden över det som varit. Och din fru har ju såklart känslor kring det och rätt till sina åsikter. Samtidigt så är det ju så att när man själv ”släppt och gått vidare” så känns det mest orättvist när någon drar upp det gamla. Och det är ju på sätt och vis orättvist. Tänker att din fru borde jobba lite med sin roll och sina känslor i det här, för precis som du säger - man är i underläge och det är frustrerande.
Tänker också att du ska stanna. Du trivs, det låter toppen. Du blir inte fri genom att flytta. Det finns andra och bättre vägar att bli fri.
Lycka till!

Tjalle,
jag vill bara flika in att jag följer dig här och läser om din senaste tripp. Jobbigt och dränerande på alla sätt och vis.
Det gör mig ont att du är tillbaka men varken du eller jag är väl direkt förvånade över att vi studsat både in och ut i detta forum under åren som gått?
Nu är du som vanligt på god väg igen och jag har alltid förstått dig och ditt resonemang.
Det här med att flytta någon annanstans har alltid förföljt mig genom livet. Nu är jag på en plats jag trivs och vill vara men mina tankar på annat, bättre, häftigare, varmare, enklare kommer alltid finnas där även om jag innerst inne är väldigt lycklig och nöjd med platsen jag är och bor på just nu.
Vi hörs mer framöver Tjalle!
Du är stark och du lyckas kära vän.

LillPer, GaragePer.

Tjalle

Hej på er alla. Svagis, sisyfos, LillPer. Ett extra tack till er denna dag. Jag antar att ni vet hur gott det känns att få respons på det man skriver. Inte minst för att den första nyktra tiden är så skör och man är allmänt ur balans. Jag stärks och känner mig mer och mer motiverad för varje dag som går.

Idag tog jag mig i kragen för ett första lite tyngre motionspass. Det var nog mer än tre månader sedan jag körde senast. Det fick bli ett timmeslångt pass på träningscykeln i garaget. Konditionen är inte vad den borde vara men jag genomförde trots allt passet. Jag körde med bälte över bröstet som mäter puls och koordineras med det program man väljer på cykeln. Det brukar gå bra men idag fick jag vid tre tillfällen, om än kort, riktiga hjärtrusningar då pulsen gick från ca 130 upp till över 160 på en sekund. Riktigt obehagligt men ändå hanterbart. Jag får helt enkelt lära mig att skynda långsamt även när det gäller fysisk aktivitet.

Efter passet hade jag satt på bastun och gick och la mig där och försökte djupandas. Jag älskar normalt sätt att bada bastu men vad som slog mig är att jag normalt alltid känner mig aningens "jäktad" när jag sitter där inne. Idag slog det mig varför. Det står vanligtvis ett par kalla öl utanför bastun och jag har liksom inte haft tålamod att "bada klart".........Idag kunde jag i lugn och ro mota bort tankarna och njuta av stunden. Det var en ny upplevelse.

Idag har det varit extremt varmt för årstiden, över elva grader. Regnet har öst ner ikväll och just nu när jag sitter och skriver kryper det flygfän på fönstret utanför. Vad är detta för typ av vinter???

Imorgon bär det av till "stan". Jag ska på återbesök till optikern. Jag har så ansträngda ögon, massa svarta prickar som rör sig, får ont i huvudet när jag sett på TV ett par timmar och hade inte ett perfekt resultat när de kollade synfältet sist. Jag hoppas och tror att det är den stress jag levt med hela hösten och som kulminerade under Nyårshelgen. Vi får se.
Nu till kojs med en bra bok.
God natt på er allihopa/Tjalle

Jag håller med dig om att forumet är otroligt viktigt i början av nykterheten.
Man behöver mycket bekräftelse och hejarop för att fylla på sin kraft och styrka.
Nu när man hållit ett tag, (för min del 3 månader och rekord ?) så är det lite lugnare med det behovet såklart.

Men visst behöver man fylla på med positiv energi och för min del blir det lite som att gå på självhjälpsmöte när jag är härinne på forumet.
Så det är guld värt?
Önskar dig en fin torsdag, Tjalle!
Kram ?

Allterbra

Bra kämpat Tjalle, du har en skakig resa som jag.
Men här får vi va ärlig och vi får stöd, det är jätte viktigt för mig iaf.
Håller med om allt FinaLisa skriver här ovanför mig, till hundra procent.
Ha en fantastik Torsdag!

Tjalle

Tack FinaLisa och Allterbra för kommentarer. Alltid lika välkommet och jag tar alltid till mig vad ni forummedlemmar skriver. Så härligt med den gemenskap som finns här. Det tror jag inte någon psykolog/psykiater i hela världen skulle kunna ersätta. Vi är ju, så att säga, "specialister" inom det område vi skriver om. Ingen vet bättre än vi hur det känns, alltifrån nynyktra till de med många års nykterhet bakom sig.

Idag var jag inne i "stan". Allting löpte på OK men jag känner ju hur labil jag är. Så fort det "stökar till sig" lite grann blir jag stressad och småirriterad. Inte alls bra men jag jobbar på det. Allt försöker jag dock göra i lugn takt.

Väl hemma i stugan så insåg jag att det var dags för sophämtning imorgon bitti. Frugan erbjöd sig att gå ut med soporna och eftersom vi har ett par hundra meter till soptunnan så tar det 5-10 minuter för henne att komma tillbaka, beroende på hur fort hon går. Min första reaktion när jag hörde dörren slå igen var att jag hade en ensam stund att knäppa en öl och något glas vin innan hon kom tillbaks.

Jag inser ju hur sjuk min hjärna har blivit där så väldigt mycket är styrt av alkoholen, inte minst mitt beteende. Det går liksom på autopilot. Idag kunde jag bara reflektera och se saker ur ett annat perspektiv och istället för att kasta mig till kylskåpet tog jag ett djupt andetag och satte mig med morgontidningen, som jag inte hunnit läsa i morse. Jag förstår att jag har ett arbete med en fullständig omprogrammering av mig själv och min hjärna. Det skrämmer mig delvis men sporrar mig också. Jag är glad för varje liten fälla jag kan undvika och hoppas och tror att jag blir lite, lite starkare för varje dag som går.

Vi kämpar på
God Natt/Tjalle

Just när partnern går ut en liten stund, om än bara med soporna, hinner man till gömman och halsa lite av vad det för tillfället råkar finnas där. Ja, herregud så skönt att slippa.

Vad gäller forumets funktion håller jag med till hundra. Det är vi som är experterna. Vi känner inte igen oss i allas berättelser, men så gott som alla hittar någon som påminner om en själv.

Du gör det så bra, Tjalle. Du ÄR bra. Kom ihåg det, när tvivlet infinner sig.

Kram

Härligt jobbat, ör bra när man reflekterar över sina vanor. Vem har inte gjort det där, svept en mugg vin på en sekund för att sen bara vänta på nästa tillfälle. Är en sådan frihet att slippa ljuga, gömma och hålla på.
Kram Strulan ?❤️

Tjalle

Först tack vinäger och strulan65. Kram på er tillbaks.

Idag är det två veckor "sedan sist". Första dagen som jag egentligen känt att jag har näsan ovanför vattenytan. Lite mindre spänd, lite mindre stel, lite mindre värk och lite mer i balans. Så skönt och jag kan inte förstå hur jag kan försätta mig i de situationer jag har gjort genom åren.

Dagen har gått i långsam takt och jag har låtit det ske. En 6 km promenad i makligt tempo, lite tidningsläsning, dricka kaffe, en grillad korv ute i det fria och en god middag. Mycket mer än så kan man inte begära. Ibland när jag sätter mig ner och loggar in på forumet så tänker jag att jag har ingenting att skriva, det är inte intressant för någon annan, varför är du inte bara tyst....etc

Men det är nog så att många med mig läser ivrigt de flesta inläggen och även de saker som kan verka triviala är ändå intressanta. Vi är ju ganska lika i botten, dvs alkoholister. Därför blir det extra intressant att höra hur vi tänker och filosoferar. Alltid lär man sig något. Nästan varje dag, skulle jag säga.

Jag har ju varit med några år på forumet. Vet inte om jag inbillar mig men det känns som om det går ganska bra för många forummedlemmar just nu. Även om inte alla klarar att vara helt vit varje dag så tycker jag att det andas en hel del optimism. Roligt tycker jag.

Idag, efter att ha varit nykter i 14 dagar, funderade jag på vilken tidsgränsen är då det börjar bli "farligt" igen. Då risken finns att jag tar det där glaset igen. Svaret är, åtminstone för mig, att det finns ingen sådan specifik gräns. Jag har prövat så många olika typer av vita perioder, 2 veckor, 1 månad, 3 månader, 6 månader och mitt rekord för många år sedan 1 år och 5 månader. Jag tror svaret istället är; när jag börjar förhandla med mig själv om jag skulle vara kapabel att ta ett glas eller inte. Oavsett tid av nykterhet är nog det viktiga att aldrig någonsin börja förhandla med sig själv.........

Nu ska jag lägga mig och börja på en ny spännande bok. Det händer ju aldrig när jag har druckit.

Godnatt och fortsatt trevlig helg på er vänner
Tjalle

svagis

Precis som du skriver - alla småsaker är faktiskt intressant läsning i ljuset av vår gemensamma alkoholism.
Visst är det skönt när kroppen börjar reparera sig!? Känner också en massa små förbättringar för varje vecka som går, mindre stel, gikten går tillbaka, ansiktsfärgen mer normal osv. Men jag har fortfarande huvudvärk var och varannan dag och väntar på att den ska försvinna också.

Ha en fin söndag i solen (om du också får se den)
Kram
svagis

Tjalle

Hej på er vänner,

Tack svagis för kommentar. Vi får kömpa på....

Idag har egentligen varit en bra dag men jag känner ändå en varningsklocka ringa. Det började igår eftermiddag. Kände att jag ville röra på mig och tog ett pass på min träningscykel. Istället för ett medelhårt pass kom den "gamle Tjalle" till tals och det blev en dryg timme på cykeln i hårt tempo och ca 30 kilometer. Istället för att "njuta" av att röra på sig kom hetsen tillbaka. Prestera till varje pris, även om det i det här fallet bara rörde sig om motion.

Nåväl. i morse vaknade jag upp med full energi. Städade, våttorkade, långpromenad, lagade mat, tog ut diskmaskinen, gick igenom garderoben. Så sakteliga börjar tempot drivas upp och tankarna far som flipperkulor fram och tillbaka vad jag ska ge mig i kast med härnäst. Det är precis det här som är faran för mig. Jag låter mig dras in i en spiral av allt högre tempo och prestationer och det brukar tyvärr sluta med katastrof.

Nu har jag i alla fall reflekterat och studerat mitt beteende så förhoppningsvis kan jag besinna mig lite igen. Imorgon blir det packning. På onsdag bär det iväg på en länge planerad resa. Blir borta i två och en halv vecka. Dock bara runt lite i Europa. Jag känner inget som helst alkoholsug och är fullt och fast klar över att vid minsta tanke om att dricka kommer jag att agera på ett eller annat sätt.

I vilket fall som helst kommer jag att följa forumet under hela tiden och förhoppningsvis också skriva lite själv.

Sköt om er/Tjalle

Tjalle, din medvetenhet om ditt beteende kommer att vara ett vinnande koncept på vägen mot nykterhet. I går kväll skrev jag lite om förhållandet till arbetet och prestationer, i svagis tråd tror jag. Nu noterar du när du drar i väg och vet att du kanske behöver slå i nödbromsen lite för att inte trilla dit. Ha en underbar resa i Europa! Härligt att vara ute när det inte är högsäsong.

Tjalle

Hej på er kära forumvänner. Jag skulle ha skrivit här för länge sedan men som någon av er kanske kommer ihåg är jag på resande fot. Så fort jag har slagit mig ner för att göra ett inlägg har det kommit något emellan men nu känner jag att det är dags. Är ensam för en stund framöver. Just nu är jag i Frankrike. Ska vidare till Italien och Österrike och kommer åter hem om ca 2 veckor.

Det är ett helt annat liv på den här resan än alla mina andra. I vanliga fall brukar det börja redan på planet och sedan fortsätta i alkoholens tecken. Jag är väldigt förtjust i både god mat och dryck men sanningen och säga har det alltid fokuserats mer på drycken än maten. Vid alla restaurangbesök har jag ivrigt letat efter vinlistan och dryckesmenyn. Det brukar börja med några glas "hemma". En rejäl drink, en flaska vin och avec och sedan eftersläckning. Av detta dricker min fru normalt ett glas vin.

Den här resan har varit helt annorlunda. Jag har inte haft anledning att "stressa" för att få det första glaset. Jag har vinnlagt mig om att fundera, tänka efter och bara ta någon timme i taget. Istället för att fundera när jag kan besöka den trevliga puben för att få min första öl har jag tillbringat förmiddagen med stilla promenader, besökt något café och botaniserat i kaffemenyerna istället. Jag är en kaffedrickare av rang men endast när jag är nykter. När jag dricker alkohol smakar kaffet riktigt illa och jag har inget behov av en enda kopp. Öl har jag kunnat dricka till vad som helst men just kombinationen öl och kaffe är vedervärdig.

Även om jag är en riktig hemmakatt trivs jag med att kuska runt i Europa då och då. Det är kallt i hela Europa, även för årstiden, Men med rätt kläder finns det ändå mycket att se och uppleva. Speciellt för mig som bor på rena bondvischan kan det vara uppfriskande med nya intryck.

Jag känner mig relativt stabil i min nykterhet och mår lite, lite bättre för var dag. Samtidigt är jag extremt rädd. Jag har ju haft nyktra perioder förr. Efter riktiga "A-vändor" har dessa uppehåll kunnat bestå i ca 1-4 månaders uppehåll men sällan eller aldrig längre. Därför känner jag mig osäker. Tänk om jag en dag vaknar upp och tänker att "nu skiter jag i det här...."

Det är just därför jag måste jobba extremt hårt med mig själv. Inte släppa taget. Inte stänga av hjärnan. Måste hela tiden arbeta med att inse vilka konsekvenser det skulle få om jag började igen.

Just idag är jag ändå hoppfull och jag tänker på er alla duktiga som kämpar "där ute".
Allt gott/Tjalle