av DetGårBättre

DetGårBättre
fre, 2020-01-03 - 19:09

Hur många gånger orkar man falla? Vad beror ens drickande på? Varför tappar man garden? För jag kan väl inte vara den ende som lyckas med de här tre sakerna? Var nykter i nästan tre månader men förr den 17-18 december när jag bara hade åtta dagar kvar till tre månader. Upp på hästen igen men nog föll jag den 27 december. Efter det har jag druckit dagligen. Inte så mycket som jag "brukar" så har klarat mig hyfsat men det har ändå hittills gått tre boxar rödvin samt runt 30 stycken 3.5% öl. Jag har haft hyfsad koll på det hela men det är ändå ett helvete att slita sig ur från.

Drog till psyk i tisdags natt men de skickade bara hem mig då jag hade 1.37 i promille. Problemet är att jag dricker ju för att jag ibland mår så satans dåligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Inför den 17-18 december när jag tog mitt återfall gick tankarna "psyk eller bolaget". Valet efter fem sekunders tänkande var enkelt. Jag orkar inte vänta i två timmar på psyk etc. Nu visade det sig dock att jag fick "hjälp" efter fem minuter senast.

Allt dåligt mående grundar sig i vad jag tror är en stress som inte är bra för mig. Är det inte det ena så är det det andra. Alla omkring mig har femtusen lösningar. Då vill jag bara fly och känna "låt mig va". Sen vill jag vara älskad! Sen blir jag sentimental och sen är det igång.

Drog till beroendecentrum i onsdags för att få hjälp. Blåste 0.76 men hade gissat på 0.77. Är man alkis på riktigt då när man nästan vet sin promillehalt? Visst, jag är ju sån i mitt liv, ska jag bli bra på något kan jag lika gärna bli bäst. Så inte så konstigt att jag landar så nära. Dock drog jag inte till beroendecentrum för att få hjälp mot abstinens eller liknande. Men jag kunde inte dra till psyk för då hade jag fått samma svar som senast.

Jag fick två olika lugnande preparat men ingen stesolid och det är det jag behöver för jag vet hur det funkar och det hjälper mig. Har aldrig haft problem att trappa ur på stesolid utan äter oftast mindre än läkare tidigare rekommenderat. Men det spelar ingen roll! En idiot till läkare har klassat dig med beroende och då ska du inte ha det som hjälper dig. Blir dessutom så sur att hälften inom vården är rabiata idioter medan hälften är grymma proffs. Nu hade jag otur.

Resultatet blev att jag säkrade upp med 3.5%:or i onsdags och trots att jag tog den där jävla medicinen så kunde jag inte somna. Var så speedad i hjärnan och hade panikattacker. Somnade efter många timmar (med hjälp av lite alkohol?) och gårdagen var sådär. Men fick åter säkra upp med den där ölen. Svårt somna igen. Trött och seg om dagen sen. I dag köpte jag tre liter vin. Det är gambling. Förhoppningsvis kan jag balansera det. Vakna i morgon och må okej. Kanske klara hela dagen och sen svepa om kvällen. Sen långa promenader. Men jag vet inte. Worst case så super jag till det, skriver mindre lustiga meddelande och sen har jag bränt ett flertal viktiga broar för mig.

Jag återkommer till dessa jävla cykler i mående om och om igen. Tankarna om att bara bli bortsläpad till ett hus långt ut på landet där jag har noll press och krav på mig. Där jag kan fokusera på lite hästar och höns och släppa min egen stress. Det är i mitt huvud lösningen men den går ju inte att använda titt som tätt. Jag måste hitta en långsiktig lösning. I den ingår att inte dricka men det är inte 100% som vissa tror. Det är kanske de sista 25% som behövs.

Fuck ångest!

Skriver mest för att bara kanalisera ut mina känslor så jag kan återgå till dessa och förhoppningsvis kan någon hjälpa i sin väg mot ett bättre liv.

Ta hand om er alla där ute!

Rosette
mån, 2020-01-13 - 14:01

Du skriver på ett insiktsfullt och medvetet sätt. Alkoholen kommer in som ett sätt att dämpa negativa starka känslor då du mår så dåligt att psyket kan vara andra alternativet. Så ska du inte behöva må och det finns hjälp att få.

Du har också många reflektioner i ditt inlägg som nog många här inne kan känna igen sig i. Det är nog hjälpsamt för många att läsa, fint att du delar med dig även av den anledningen. Att känna att man inte är ensam eller konstigt för att man mår på ett sätt kan ju ibland vara hjälpsamt i sig.

Du vill verkligen ha hjälp och du anstränger dig för det. Trots att det känns tufft och du undrar hur länge man ska orka så ger du inte upp. Modigt och starkt fortsätter du. Bra idé du har också att kanalisera sina känslor, sätta ord på hur det är och vart du vill.

Du ringar in att stress är en grundfaktor som påverkar dig att må såhär dåligt. Det händer mycket i ditt liv och omkring dig som påverkar dig. Inte alls konstigt att ha en önskan om att få slippa känna eller bli lämnad ifred. I det finns ett behov hos dig du uttrycker som du vill ha andra sätt att hantera än med alkoholen.
Egentid, avskildhet, ingen press från andra låter som sådan du behöver och som kan vara hjälpsamt.

Att skriva här kanske är ett litet steg för dig att vara lite mer i det, tid med dig själv.

Önskar dig en fin vecka.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kaffetanten88
mån, 2020-01-13 - 15:55

Nu har jag varit nykter i snart 3 månader. Har haft en stressig dag "enligt mig". Är stresskänslig och har ångest i princip varje dag. Läkarna skriver inte ut något som hjälper till mig heller. Har massa skit-tabletter hemma som inte hjälper något mot ångest. Det enda som hjälper mot ångesten är alkohol eller att jogga. Jogga hjälper bara ett par timmar sen kommer ångesten igen. Alkohol hjälper iaf för en kväll. Idag har jag stort sug efter alkohol men vet att jag har ingen kontroll alls när jag dricker så försöker stå emot. Ska gå på AA ikväll antar jag. Sänder styrkekramar till dig! ❤