av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Nordäng67
sön, 2020-01-12 - 16:47

Försöker hålla mig själv i schack, inga draman, måttlig eller om möjligt ingen kontakt med såna jag vet triggar detta och som jag själv triggar. Går bra fast känner mig ledsen, ensam och nedstämd i väldigt många stunder. Kanske är det nu processen börjar på riktigt? Gått långa promenader varje dag, mår bättre då. Umgåtts med BRA vänner. Fick en dejting förfrågan från en man som känner en bekant till mig. Höll på att smälla av i ren avsmak fast han frågade snällt och är attraktiv. Blä för dejting, lämna mig ifred karljävlar typ. Tackade vänligt (tror jag) men bestämt nej.
Förutom allt detta har jag bestämt mig för att vara alkohol fri ett bra tag framöver. Blev ett glas vin lite för ofta under december. Skålade in 2020 och efter det noll A. Fysiskt är det jätteskönt och sover som en gud. Men undrar om min deppighet delvis beror på avsaknad av vin? Är jag förutom medberoende även "vintant"? Tror olika beroenden ligger nära varandra. Kommer man tillrätta och jobbar med ett är det lätt att smyga över på ett annat. Ska "knarka" promenader nu och skippa vin och osunda relationer. Promenader kan på sin höjd slita ut nån kroppsdel.

Ullabulla
mån, 2020-01-13 - 08:28

Så känner jag igen mig i så mycket du skriver Nordäng.
Jag har aldrig varit någon vintant,mina föräldrars drickande har skapat sån respekt i mig för det.
Också en insikt i att jag skulle trilla dit snabbt om ögat om jag tillät mig glas i vardagen lite sisådär.

Däremot har jag glidit över i annat,gärna blivit "besatt" av saker som gett mig själv och min hjärna andrum och flykt.
Då vardagsångest och bristande livsaptit har varit följeslagare så har jag sökt till jag funnit något som lyfter mitt liv och ger mig små eller stora kickar.
Som företagare är det lätt att jobba för mycket,eller hitta något nytt att sälja som jag kan grotta ned mig i.

Så jag förstår vad du menar och kanske är det som du säger,nu när du på riktigt avstår dina triggers så ramlar du ned i en lägre nivå av adrenalin,kortisol och liknande.
Jag var pga stress ordinerad betablockerare då mitt blodtryck blev för högt och vi har hjärtsjukdom i släkten.
Jag föll som en sten ned i något som liknade depression,eller tom var depression.

Samtidigt så jobbade jag på att släppa taget om mitt stora ansvar kring min handikappade dotter och också mitt ex.
Dvs försökte tillfriskna på alla medberoendefronter samtidigt.
Det blev för mycket för mitt system och jag sjönk rätt djupt

Det kanske också var utmattningssyndrom/utbrändhet men kombinationen av att jag lät mig falla och att min kropp hindrades av betablockerarna att gå igång skapade en sorg och abstinenes av värsta sort.
Nu tog jag som vanligt över din tråd.
Men ibland känns det som att andra lever så parallella liv.
När det hände så förstod jag inte vad som hände,jag var bara en del av ett fallande korthus.

Jag var inte direkt deprimerad,det gjorde helt enkelt bara inte något om jag hade blivit överkörd av en buss,men jag hade ingen dödslängtan.
Fortsätt jobba,fortsätt hålla ditt fokus från bergochdalbanan.
Så småningom vaknar ditt inre jag till liv alltmer och du börjar söka sunda källor till lycka och glädje.

Nordäng67
mån, 2020-01-13 - 11:07

Jag är också egenföretagare och brukar normalt sett se till att jobba mycket. Med ursäkt, nu är barnen vuxna och jag kan jobba hur mycket som helst utan att dom påverkas negativt och jag behöver inte ha dåligt samvete. Lite av en flykt, man hinner ju inte tänka på sig själv så mycket och man hinner inte känna. Mata på, finns alltid saker att göra som egenföretagare. Under december bestämde jag mig för att vara ledig mycket, välbehövligt! Men då kommer känslorna! Och man måste hitta nåt annat som dövar. Du tar inte över min tråd, ör så tacksam över alla reflektioner. Ja jag ska fortsätta hålla fokus på rätt saker. Tror också att det ger sig till slut om man är konsekvent. ♥️

gros19
mån, 2020-01-13 - 11:33

Ja vi ersätter ofta ett beroende med ett annat. Ser man inte minst på en del behandlingshem (där det inte är förbjudet) att man spelar väldigt mycket och äter även väldigt mycket sötsaker. Mitt ex var en snäll och fredlig haschrökare, enligt honom själv. Annat var det med alkoholisterna dom ställde till det, blev aggressiva och slogs och bar sig åt. Efter många år i haschrökens dimma slutade han, men ersatte drogen med en annan drog nämligen alkoholen, men det har han nog inte förstått. Inte mina bekymmer ?.

Själv var min son och är kanske fortfarande min drog. Under en period ringde han mig nästan dagligen, en svajig period i hans och därmed även i mitt liv. Till slut satt jag på kvällarna abstinent och väntade på att han skulle ringa. När han väl ringt och mådde bra då blev jag lugn och kunde vara delaktig i livet. Han blev min drog. Idag klarar jag mig iallafall mestadels utan samtalet på kvällen.

Vinet enklaste sättet att få lite lindring från en tillvaro som känns övermäktig, från känslor man har svårt att hantera men ........
Tror dina promenader gör mer nytta och den är bestående, skapar mestadels inga negativa konsekvenser. Tänker själv ibland att ikväll ska jag dricka ett glas vin eller två, men sedan tänker jag lite längre. Helt okej dricka vinet, blir inte så ofta, men det är så mycket som följer med för min del. Kakor, godis, chips osv samt att efter en timme är jag ganska seg och avtrubbad. Inte så kul längre. Det fanns en person som jag träffade en gång. Han sa att en flaska vin ska inte vara mer intressant än ett paket makaroner man har i skafferiet. Det ligger något i det även om det inte är så för mig. Vinet är mer intressant. Makaronerna kan stå där flera år. ?

Nordäng67
mån, 2020-01-13 - 19:38

Du har rätt, naturen läker. Känner sån tröst i att andas friskluft och lyssna på naturens ljud. Och nej ska inte dra alla män över en kam. Är bara så anti mot att ge mig in i något. Känner ingen längtan efter det, behöver verkligen komma till rätta med mig själv först. Tack för pepp♥️

Nordäng67
mån, 2020-01-13 - 19:43

Ja jag tror faktiskt att du har helt rätt i det du skriver. Läskigt med beroenden, vilket det än må vara. Hur det kan ta över en människa. "Promenad-beroende" känns ändå rätt okej. Känner att det verkligen gör mig gott. Tack för dina klokheter♥️

Nordäng67
mån, 2020-01-20 - 11:19

Var ute och åt med en kompis i lördags. En människa som väckt mycket negativa känslor hos mig genom åren. En jag kallat energitjuv i mina tankar. Var på fika-experimentet med henne i december, mådde skit efter. Vet inte om det beror på mig, henne eller oss typ. Vart kompisar länge så vill ändå ge det en chans. Min strategi inför detta: inte bli personlig, inte lämna ut mig utan bara vara ytlig och ha lite kul. Brukar sätta en ära i att tala sanning men bestämt mig för:
*Att hålla sina egna sanningar för sig själv är faktiskt inte att ljuga
*Vita lögner för att skydda sig själv är okej när det krävs.
*Respektera att alla inte vill vara personlig med mig. MEN då skall det gå två vägar så att säga.
Hur mår du kan besvaras med huvudet upp och fötterna ner även om man inte är på topp. Om man vet att sanningen inte känns bra att säga till just denna människa. Gränser runt sig själv, distans, välja vem man är förtrolig med, skilja på nära vänner och ytliga vänner. Tidigare var jag förtrolig med dom jag tyckte jag "borde" kunna vara det med. Var lite gränslös på nåt sätt tror jag. Var orolig inför träffen, mår redan ledset och vill inte bli mer ledsen. Men det gick bra. Tog själv initiativet till "ytliga" samtalsämnen. Lät också bli att bjuda på mig själv/vara clown när det gäller mina "misslyckanden". En del människor kan man göra det tillsammans med för dom bjuder på sina. Och så skrattar man tillsammans. Men med en del skrattar man bara åt sig själv och då känns det inget bra. Vet av erfarenhet att denna kompis är noga med sin perfekta fasad vilket är helt okej, en rättighet faktiskt. MEN då kan jag skydda mig själv och ta på mig lite fasad för en kväll. Så slipper jag känna mig utlämnad och utskrattad. Komplicerat att vara jag inser jag när jag läser det jag skrivit ? Skriver mest för att jag skall minnas själv vad som funkar och inte funkar. Ett exempel på lördagskvällen: hon ifrågasatte att jag inte tog vin till maten utan valde vatten. Svarade lite nonchalant "har haft så jäkla mycket migrän det senaste så jag har plockat bort triggers. Vit lögn då jag vet av erfarenhet att hon hade fyrdubblat sanningen när hon berättade den för sin man så fort hon kom hem, migrän lite mindre het potatis ?. Hon sa då "men vad tråkigt att dricka vin själv". Istället för att känna mig tråkig vände jag tillbaka och sa bara "men så behöver du absolut inte känna". Sen började jag prata om annat och lät henne bestämma själv vad hon ville dricka till maten.
Brukar också störa mig på att hon höjer sig själv till skyarna och rent av ljuger om sig själv och gör sig själv till något hon inte är. Hade tänkt till runt det innan: inget JAG behöver gå igång på för det drabbar ju bara henne i sista änden. Och nej jag är inte Jante. Märker att det går att styra samtal i en annan, mer neutral riktning. Sammanfattningsvis en trevlig kväll. En kompis till en av sönerna serverade, trevligt att prata lite med henne. En annan kompis syster hamnade vid bordet jämte med sin familj, pratade lite med dom. Min son som fått ett Snapchat? av sin servitris-kompis kom förbi, vi pratade lite med honom. Ja man kan helt enkelt bara gå ut och vara lite social och aktivt välja att ha trevligt och själv välja sin nivå. Bra känsla i magen när jag kom hem.

Skrållan
mån, 2020-01-20 - 13:22

Du är grym Nordäng67. Känner så väl igen det där med en del kompisar, där i alla fall jag, tar åt mig när dom säger vissa saker. Och det behöver man ju inte. Man kan faktiskt vara neutral och lyssna, jaha så tycker du.
Bra jobbat. Starkt gjort??

Nordäng67
mån, 2020-01-20 - 16:03

Ja jag brukar också ta åt mig och så mal man det i huvudet i all oändlighet sen? Bättre att bara låta saker falla platt till marken. Dom flesta människor kan man ju bara umgås med utan att lägga upp strategier mm. Men så finns det en del som man har en lite mer komplicerad relation till. Tack för pepp?

InteMera
tors, 2020-01-23 - 17:37

Skrattar igenkännande åt dina resonemang, jag är likadan och har fått jobba på att välja till vem jag är ”hela jag på djupet” och när det passar bättre med lite roligt på ytan. Jag tyckte länge också att jag inte kunde umgås alls med mänskor man inte kunde vara sig själv 100% och prata om exakt allt, kanske det är med ålder man lär sig att välja vem man borde låta bli att gå in på djupare samtal med och vilka vänner man på riktigt kan blotta alla sina brister för. Men jag har ännu svårt med ytligt umgänge, men försöker lära mig att kunna njuta en stund av det också för på nåt sätt är det också avkoppling och rätt bekymmersfritt att för en stund bara fokusera på trevliga ämnen och nöjesdiskussioner. Alla andra tider pågår ändå kaoset i ens huvud så lite vila i sällskap kan man unna sig utan att dt är varken falskt eller dåligt på nåt sätt. Man ska välja sina tillfällen och vänner helt enkelt, allt har sin tid!

Nordäng67
tors, 2020-01-23 - 18:31

Ja känner också att det vore skönt att lära sig vara lite "ytlig" ibland. Behöver som du säger inte vara falskt eller dåligt. Framför allt att välja med omsorg vem man lämnar ut sig till. Kan känna att vissa människor "använder" förtroenden på fel sätt. Och då får man skydda sig själv utan att känna att man ljuger. Hoppas allt går bra för dig!

Självomhändertagande
fre, 2020-01-24 - 19:33

Hej Nordäng67 och "gänget".
Har skrivit med några av er i andra trådar och blev lite bekymrad att KA raderade en bra tråd under dagen. Där läste jag så bra kommentarer från bland annat dig Nordgäng67, vilket gjorde att jag läste en del i denna tråd och ville bara säga tack för allt ni skriver. Ibland säger jag saker högt. Jag får verkligen lust att träffa fler av er i skogen med termos och fika i tystnad eller i goda samtal. När jag är ute på mina vandringar i skogen så tänker jag på hur mycket detta forum har hjälpt mig och förgyller min tillvaro idag. Ni har lärt mig massor om medberoende, som jag inte visste. Jag har inte tänkt djupdyka eller fastna, bara förstå mer och sedan ska jag göra allt för att släppa taget och gå vidare i livet, men först behöver jag förändra det mönster som inte är gynnsamt.
Hoppas att ni alla får njuta av naturens kraft i helgen och jag önskar att solen lyser på er. Ni är stjärnor i detta forum. Tack för att ni delar så mycket.

gros19
fre, 2020-01-24 - 20:02

Verkar vara ett jätteprojekt att umgås med den vännen. Hitta en strategi, ett förhållningssätt, men det var väl just ett socialt experiment och du gick inte i fällan. Jo det är så med en del människor att man behöver en strategi, fast egentligen ska man ju bara vara den man är, glad eller ledsen och bli accepterad med alla sina brister och skavanker t.o.m. bli omtyckt med sina svagheter och tillkortakommande.

Har även vänner som jag behöver ha en strategi för att umgås med. Det värsta tycker jag är vänner som får energi av att andra mår dåligt, som då får framträda i all sin fulländning. Det vill jag inte bjuda på. Jag har vänner, vi har kul, men vet att livet kan vara ett helvete. Har vi behov av att dela det så gör vi det och då brukar det lätta. Det var någon, minns inte vem, som sa att psykisk smärta kan man bara bli av med genom att dela den med någon. Det ligger något i det, men naturen har ju även en lindrande och säkert läkande inverkan. ?

Nordäng67
fre, 2020-01-24 - 21:16

Tycker precis som du, detta Forum är guld värt. Ger mig så himla mycket att kunna diskutera och bolla livets dilemman. Man ger och får pepp och klokheter. Är helt övertygad om att vi kan förändra mönster och beteenden. Det är en process som tar tid. Känns så mycket lättare när man har er alla härinne på Forumet. Vandring i skog och natur är livets guldkant tycker jag. Man känner sig alltid så hel på något sätt när man är omsluten av skogen. Hoppas du får en skön och rofylld helg.

Nordäng67
fre, 2020-01-24 - 21:25

Ja bäst är att vara med människor man bara kan vara sig själv med. Inte behöva ha strategier och vara på sin vakt. Håller med dig, värsta som finns när man märker att någon får energi av att jag mår dåligt. Har så svårt att hantera den typen av människor. Det jag behöver göra är att förbättra mina gränser runt mig själv så inte alla kan krypa inpå mig och påverka mig. Och tvärtom kan jag nog också vara den där som kryper för nära eller vad man ska kalla det. Jag har tidigare varit en sån person som typ tar för givet att folk har ett gott uppsåt och jag har lyssnat mycket på vad dom säger (läs ordbajsar). Tränar på att bedöma efter handlingar nu istället. Stämmer ord med handling? Hoppas du får en riktigt fin helg!

Nordäng67
fre, 2020-01-31 - 08:52

Lite mer harmonisk nu, fortfarande ledsen ibland men inte lika ofta. Fick ett skratt-och fnissanfall över en komisk situation häromdagen. Ett sånt där naturligt, bubbligt anfall som inte riktigt ville ta slut. Insåg att det var längesen sist. Väldigt härlig känsla i kroppen. Fortfarande ingen alkohol och det är jätteskönt. Noll alkohol är lika med noll oro över A-konsumtion. Vet nu vad som bekymrade mig och gnagde i samvetet under december. Inte så mycket mängden A utan känslan. Känslan av att lugnet spred sig i kroppen när jag tog ett glas vin. Lite lättare om hjärtat, bekymren kändes lite längre bort. Otäckt! Vill känna så utan alkohol.
För övrigt en dag i taget, jag försöker ha tålamod med mig själv och se framstegen som jag faktiskt gör. Går långa promenader i skogen nästan varje dag, mår väldigt bra av det.

Nordäng67
mån, 2020-02-03 - 09:24

Mamma fyllde jämna förra veckan. Först skulle hon INTE fira, sen bjöd hon in på kalas, avbokade, bjöd in igen, avbokade, skickade konstiga meddelanden typ önskade glad påsk mm mm Mellan dessa sms ringde hon och frågade om jag tyckte hon verkade förvirrad. Underförstått "har du märkt att jag behöver uppmärksamhet och vill att du ska oroa dig och göööra något". Så ringde pappa (dom är skilda sen 25 år men geggar mycket i varandras liv) och han frågade MIG hur det blir med mammas kalas. Han påpekade också att jag får ha koll på hennes matvanor. Han hade varit förbi henne och sett att hon åt korv och makaroner men inte en enda grönsak.
Hanterade det så här:
Svarade "ja tack" till mammas första kalas inbjudan och svarade "ok jag förstår" första gången hon avbokade, svarade inte på något av det andra. Bara struntade i det. När hon ringde och frågade om hon verkar förvirrad kopplade jag på en uns av humor och svarade (snällt) "nej inte mer än vanligt". På pappas fråga om mammas kalas hänvisade jag till henne. När han försökte lasta över ansvaret för hennes matvanor på mig sa jag bara "jaså". Konstigt svar på konstig/orimlig uppmaning typ. Försökte inte hålla igång något samtal utan lät honom prata. Han lät förvirrad, ej tillfredsställd och sa surt hej då. Sedan ringde bägge flera gånger men då drog jag ner mobilen på ljudlöst och gjorde annat. Ringde inte tillbaka heller.
Brukar få typ ångest, gå igång, flaxa som en propeller, tycka synd om mig själv och sen bli helt utmattad av såna här situationer (som är vanligt förekommande). Detta sätt att hantera funkade bra. Visst inte kul men det gled bara av och vidare på nåt sätt. Jag kontaktade inte heller mina bröder för att "rapportera". Ingen nytta med det typ. Blev minsta möjliga av det hela.

Ullabulla
mån, 2020-02-03 - 14:08

Burra upp gåsfjädrarna och låt det rinna av.
Känner igen mig i så mycket.
Om jag propellrade runt så gjorde jag ju faktiskt nåt (eller inte)
Agerade ut min oro,ringde gärna och rapporterade till de som inte var så värst brydda osv.
Men då hade jag åtminstone TAGIT ANSVAR och vidarebefodrat min oro till tredje part.
Så bra med påminnelser,tack :-)

gros19
mån, 2020-02-03 - 16:58

Sån skulle man alltid vara. Ansvaret hamnade där det hör hemma, trots att alla som jag ser det, försökte dumpa över det på dig. Det gjorde du bra, men det är så trist att det ska vara så här. Verkar som du ses som mamma av övriga i familjen. Fortsätt som du gjort och kanske kan det t.o.m. trigga igång en förändring hos övriga. Helt rätt! ❤

Blade Runner
mån, 2020-02-03 - 20:45

...förhållningssätt som är helt korrekt. Jag slås själv av att man ( jag) inte ens tänker på att det är så man ska göra utan går istället in i ”hjälpa till mode”. Ska öva mer på samma sak. Kram Blade Runner