av Lingonris

Lingonris
ons, 2020-01-08 - 11:14

Hej!
Jag har varit inne här på forumet och läst en hel del det senaste året men inte kommit till den punkten då jag skrivit något själv. Men nu känner jag att det är dags...
Jag är en kvinna på 40+ som självmedicinerat med alkohol under väldigt många år samtidigt som jag har bollat familj, ett krävande jobb och allt annat i livet. Till en början drack jag mest vid festliga tillfällen (hittade gärna möjligheter till fest) men de sista åren har mitt drickande mer övergått till ensamdrickande/smygdrickande.

Jag lämnade en oerhört destruktiv relation bakom mig för tre år sedan och trodde nog då att jag även skulle få bukt med mitt drickande eftersom det var min ventil för att överleva under dessa år... Men det funkade inte så, istället eskalerade mitt drickande ännu mer och jag gick ifrån att dricka ca 3 dagar i veckan till att dricka i stort sett varje dag.. Fruktansvärt när jag tittar bakåt, allt är som ett töcken av rus och bakfylla... Jag var sjukskriven för utmattningssyndrom nästan hela förra året, men istället för att ta hand om mig och mitt dåliga mående så drack jag ännu mer. När jag inte behövde kliva upp varje morgon och köra bil så blev det ännu svårare att hålla mig nykter.
I januari 2019 tog jag ett beslut att sluta dricka, eller att ta en "vit månad" rättare sagt. Jag ville inte sluta helt utan hitta tillbaka till ett "sunt" drickande, jag älskar ju att dricka! Eller gör jag det egentligen? Jag har rannsakat och granskat mitt drickande under förra året och inser att så himla kul har det ju inte varit. Efter det där första glaset och känslan av avslappning och välbefinnande så har jag mest känt mig apatisk och avstängd. Och jag har behövt dricka mer och mer och mer för att överhuvudtaget känna något alls.. Det är som att effekten av alkoholen uteblir, det blir bara trögt och dimmigt och dagen efter mår jag fruktansvärt, ångest utav helvete som jag oftast botat med mer alkohol. Det har naturligtvis påverkat relationerna till mina närmaste också, även om ingen runt mig (förutom min nya pojkvän) vet om min problematik.
Han har också druckit alldeles för mycket (tillsammans med mig) och han vill också förändra sitt drickande och minska ner, han är dock inte beredd på att sluta helt. Jag är nu inne på dag 8 som nykter, det är rekord sedan januari 2019. De första dygnen var hemska, trötthet, svettningar, dålig sömn och en fruktansvärd ångest! :( Det var inte förrän i går som jag kände en liten förändring till det bättre både i kropp och knopp, som att lite energi kom tillbaka och jag orkade till och med ta en promenad. Jag var iofs tvungen att gå och lägga mig efteråt men det kändes ändå bra.
Det svåra nu är att tackla oro/ångest som kommer över mig som "pustar"... hela magen drar ihop sig, jag har i sååå många år lindrat den genom att ta ett glas vin som sedan blev en flaska och ännu senare två flaskor..... Jag inser nu att det inte är hållbart längre, jag vill inte leva så här! Vill inte vara en slav under alkoholen längre, där allt jag kan tänka på är att få komma hem och ta det där första glaset.. kanske kommer jag aldrig mer att kunna ta "det där första glaset", kanske kommer jag kunna ha ett sunt normalt förhållande till alkohol i framtiden men mina tidigare försök att hitta balans (och de är många) har ju verkligen inte varit framgångsrika.. På något sätt är det en sorg att tänka att jag aldrig mer ska få ta det där glaset bubbel i solen, den där ölen på stranden, ett glas rött framför brasan... Om det bara kunde stanna där, i mitt fall har det aldrig stannat där, inte de sista 20 åren i alla fall...
Nu tar jag en dag i taget, jag har varit nykter i 8 dagar, min kropp känns piggare och starkare, ingen bakfylla och huvudvärk att vakna upp till, det är fantastiskt! Jag måste välja att se det positiva i det här nu och inse att jag gör det här för min egen och mina barns skull. Jag tänker mycket på barnen, jag har dolt mitt missbruk väl även för dem men min stora tjej på 16 år förstår definitivt vad som pågår och att det inte är ok.. Det är mycket skuld och skam kopplat till det här.. Som i sin tur ger upphov till ännu mer ångest, ja ni vet ju...
Nog om det, nu är jag här i alla fall och redo att göra en bestående förändring. Och jag är så tacksam för alla berättelser och livsöden som jag har fått tagit del av genom att läsa era inlägg! <3 Det är otroligt stärkande att känna att man inte är ensam i detta.
Kramar!

Anonym15366
ons, 2020-01-08 - 15:29

Mycket igenkänning i ditt inlägg.
Jag är också en mamma som kämpar.
Dag 8! Mår mycket bättre utan alkohol.
Välkommen hit!
Kram
?

Lingonris
tors, 2020-01-09 - 08:21

snälla ni! <3 Det var fina ord som värmde! :)
Underbar känsla att logga in på datorn på jobbet och mötas av era hälsningar, ha en fin dag! <3

Lingonris
tors, 2020-01-09 - 08:36

Sov dåligt i natt med mycket konstiga drömmar.... Men vaknade ändå hyfsat pigg och... glad! :) Väldigt ovan känsla måste jag säga. Jag är van att vakna sur med en stor portion ångestgröt till frukost.... Jag känner mig stark i det här beslutet och jag inser att när jag förut försökt mig på att sluta/skära ner på alkoholen så har jag inte varit så här beslutsam och motiverad. jag har gjort det för att jag insett att jag måste men har jag velat innerst inne? Jag tror inte det.. Nu VILL jag!

I går när jag åkte hem från jobbet (har ganska lång väg att köra så jag hinner tänka mycket) så kom en hel del ångest över mig. En massa suddiga minnesbilder som dök upp på näthinnan, sjukt jobbigt. Fan så jag har ställt till det för mig och min omgivning. Så mycket sjuka, pinsamma saker jag gjort som jag på något vis till stor del har förträngt... Är det så för er andra också? Att nu kommer "det sura efter" så att säga, det är inte så att jag inte haft ångest tidigare för saker som jag har sagt/gjort påverkad men nu ser jag det på något sätt utifrån och så mycket klarare. Och det är hårt!.... Men det är också bra tänker jag, i går välkomnade jag känslorna istället
för att trycka undan dem. Jag vill leva i sanning nu, inte i förnekelse. Jag vill vara sann mot mig själv, jag tänker att det är enda sättet. Det är slut på självbedrägerier, förnekelse och att sopa under mattan. Så här jävligt har det varit- bara att göra om och göra rätt från och med nu.

Dag 9 ändå.... Är stolt och glad, jag ska lyckas den här gången!

Torino
tors, 2020-01-09 - 09:08

Välkommen och all styrka till dig.
Känner igen väldigt mycket av det som du skriver och är själv på dag 1 - misstänker att jag kommer uppleva samma sak som du har gått igenom. Men jag tror att den avgörande faktorn är vilja och du vill :)

Kram

Lingonris
tors, 2020-01-09 - 10:42

Torino! <3 Ja det första veckan är svår, men härda ut!! Det blir så mycket bättre, jag är "bara" på dag 9 men det är redan lättare i både kropp och huvud och det är en väldigt skön känsla!
Kram tillbaka! <3

Lingonris
fre, 2020-01-10 - 08:59

och tacksam att jag inte vaknade bakfull i dag! Två små trotsiga damer hemma som vägrade allt från påklädning till tandborstning... :) Det blev "en sån" morgon i dag... haha...

Så i dag var jag extra glad över att vakna hyfsat pigg och utvilad utan huvudvärk.. Jag är van att starta dagen med kaffe och Ipren, nu har det bara varit kaffe de senaste 10 mornarna och det är såååå skönt! I kväll ser jag fram emot härligt fredagsmys med mina älskade ungar! Fredagsmys UTAN att mamma har ett vinglas i handen... Eller ett en kaffemugg med vin i rättare sagt, har inte velat visa barnen att jag dricker vin utan "mörkat" även för dem. Usch och fy... Och i morgon är det upp i ottan för att åka med sonen på match, något jag prioriterat bort ofta (läst varit för bakfull för att orka).... Han är så glad för att jag ska följa med och titta!<3

Jag har inget som helst sug efter att dricka nu .. vet inte varför riktigt för det har jag ju alltid annars, speciellt när helgen är i antågande. Men jag är tacksam så länge lugnet varar, kan tänka mig att nästa vecka blir svårare då det är "barnledigt".... Vilket brukar vara lika med orimligt hög konsumtion. Men en dag i taget..

Trevlig nykter helg från mig! <3

Lingonris
fre, 2020-01-10 - 14:29

...av en kollega på jobbet i dag, hen sa att jag såg "annorlunda" ut fast på ett positivt sätt.. hahaha... Du ser liksom ut som du har "flow" nu sa hen... Ja du anar inte hur rätt du har tänkte jag och log.. Jag har fanimej "flow" just nu!

Hel
lör, 2020-01-11 - 20:31

Hejja dig Lingonris! Tycker inte jag ser nån positiv yttre förändring hos mig själv men det kanske kommer:)
Trött, huvudvärk men glad och stolt över mina nyktra dagar.
Önskar dig en fortsatt fin och nykter helg med dina små damer ?

Se klart
lör, 2020-01-11 - 23:38

Har inte heller skrivit här tidigare men läst mkt då jag periodvis (läs för det mesta) upplever att jag dricker för mycket/ofta, och helst mer än de flesta. Känns aldrig naturligt att tacka nej. Nu ska jag försöka 3 månader och denna första vecka har gått bra med lite sig men främst fredag kväll. Njuter av det lugn som snabbt infinner sig när man inte stressar o sig alkohol vilket jag ofta gör
Önskar dig lycka till och en skön söndag!

Se klart
lör, 2020-01-11 - 23:38

Har inte heller skrivit här tidigare men läst mkt då jag periodvis (läs för det mesta) upplever att jag dricker för mycket/ofta, och helst mer än de flesta. Känns aldrig naturligt att tacka nej. Nu ska jag försöka 3 månader och denna första vecka har gått bra med lite sig men främst fredag kväll. Njuter av det lugn som snabbt infinner sig när man inte stressar o sig alkohol vilket jag ofta gör
Önskar dig lycka till och en skön söndag!

Lingonris
mån, 2020-01-13 - 12:09

Jag som såg fram så mycket mot helgen, det skulle bli så mysigt UTAN alkohol. Och mysigt blev det stundtals också, på det stora hela riktigt bra.... Och nyktert blev det framförallt och det är väl kanske det viktigaste att fokusera på just nu, inte känna press att allt ska vara så "perfekt" och helylle bara för att A inte finns med i bilden. Typiskt mig och min prestationshjärna att börja komma med krav på hur lyckat allt ska vara.... Blir så trött på mig själv ibland.

Jag hade för första gången sedan jag blev nykter den 1 januari det lite tufft, både med sug och med sämre mående.. Kände mig bakfull när jag vaknade både lördag och söndag, ångest, irriterad och ofantligt TRÖTT! Ville bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet men det är ju inte möjligt med ett gäng ungar hemma... ;) Framåt kvällen ville jag bara få korka upp för att "komma i gång" och bli lite social och trevlig och få lite ork..
Men jag avstod... Och nu är det DAG 13! Klapp på axeln till mig själv!

Darth Booze
mån, 2020-01-13 - 20:15

Att avstå A när allt är som upplagt för det är inte lätt. Starkt av dig att låta bli! Ryggklapp från mig också!

Anonym15366
mån, 2020-01-13 - 21:35

Jag är också på dag 13!
Haft sug under kvällen. Blir rädd för det där monstret som är jag.
Vi kör på! Jag ska vara nykter hela januari.
Till helgen, bio med barnen!
I övrigt får vi inte vara ”perfekta”, utan lyssna på kroppen, ta hand om oss!
?

Se klart
ons, 2020-01-15 - 00:31

Är en seger. Kanske t om extra viktiga men jag vet inte.
Lite starkare blir vi av de oansenliga dagarna som vi inte hottar upp med två glas vin. Det vet vi med säkerhet.