av Garageper

nystart
fre, 2020-01-03 - 01:07

Underbart att läsa din historia och hur bra det går GP. Jag är inte där ännu men jag är redo, kanske inte att bli nykterist men att bryta med min relation med alkoholen. Gott nytt år på dig hjälte och kompis!

Vinäger
tors, 2020-01-09 - 18:06

Så härlig läsning. Mörkret knackar på ibland men det är ok, vi måste våga möta det. Läste en så bra sak i Pianisten tråd. Kopierar in det här:

"Alla känslor planar med tiden ut men de vi gör allt för att undvika kommer ständigt tillbaka. Detta gäller både positiva och negativa känslor."

Hoppas att du får ett fint 2020. Det är du så värd.

Kram

Garageper
mån, 2020-01-13 - 19:35

Det mesta i min vardag och helg går bra, väldigt bra faktiskt. Förutom de där mörka mentala tripparna ner i avgrunden då förstås, men det hajar ni.
Hade en sådan dipp i morse igen, det var ett tag sedan nu. Vaknade runt kvart i åtta och hade tänkt snickra lite på mitt projekt. Ute var det fortfarande mörkt, grått och blåsigt så energin att hoppa i arbetskläderna infann sig inte riktigt. Jag kröp ner i sängvärmen igen och halvsov fram till strax före tio. Steg upp men var extremt seg och oförklarligt deprimerad som ibland drabbar mig. Försökte fixa mig frukost men lade mig på soffan i vardagsrummet istället och drog filten över mig. Katten hoppade upp och lade sig spinnande på mitt bröst, vi somnade till båda två i ytterligare en timme.

När jag väl vaknade runt lunchtid hade det bisarra mörkret inom mig gjort mig mentalt förlamad. Frukost i tystnad sedan på med kläderna, hammaren och tumstocken på plats i bältet. Ut för att sätta panel. Den friska luften och det kreativa arbetet som sakta visade resultat gjorde att mitt tungsinne sakta var på väg att bytas ut mot bättre, lättare tankar. När en kär till slut ropade att maten var klar och mörkret lagt sig runt mitt bygge mådde jag extremt mycket bättre.
Ingen förklaring överhuvudtaget till mina problem under förmiddagen.
Kanske är det så enkelt att jag under natten drömmer, tänker mig till detta jobbiga tillstånd?
Det undermedvetna pockar på under nattens mörker?
Själv har jag alltid upplevt att det är en kemisk obalans av något slag, en koppling som inte är riktigt jordad liksom.
Det är svårt att få tid för utredning men jag står som bekant på väntelista, tick tack, tick tack.

I fredags morse, i snöblandat regn och motvind tog jag mig springande in till "stan" för ett bastubad och bad i sjön från bryggan. Lång runda på ca 15 km och belöningen var som sagt tregradigt badvatten där vi dök i från bryggkanten och studsade lika snabbt tillbaka upp igen!
Man blir som en ny, avskalad, helad, lugnare LillPer efter en sådan förmiddag. Tre bad från bryggan blev det till slut och sista doppet gav mig kramp i lårens baksidor. Mindre skönt men så värt det!
Testa vinterbad om ni inte gjort det förut, energi och glädje fylls på efteråt minsann.

Nu har jag snart varit hemma från mitt arbete i 2½ månad. Jag känner nu att det var helt nödvändigt att kasta in handduken. Det har blivit extremt mycket vila men också mycket motion, som också är vila för mig. Jag känner fortfarande att jag behöver mer tid för mental återhämtning. Jag har ett mål att starta arbetet igen till 1 april. Om vi kan komma överens om ett bra upplägg för mig på arbetet ska det kunna gå bra. Men om man sätter mig på en position där jag inte vill vara kommer det gå åt skogen omgående.
Mitt mål är samtidigt att försöka tagga ner ambitionen och inte bli så extremt engagerad, frustrerad när saker och ting inte går exakt som jag önskar. Det kan låta knepigt men jag har betydligt högre mål med mitt eget arbete och företagets produkter än vad ägarna och VD har.
Varför ska jag ha det?
Mitt enkla svar är att jag helt enkelt inte gillar slarv, nonchalant okunskap och underprestation när samma energi kan skapa så mycket bättre.
Men som sagt, jag äger inte och 80 % bra kan vara gott nog, eller hur?
Familj, vänner, fritid och glädje är så mycket viktigare än att bränna ut sig på jobbet igen.
Check på den?

Hörde Patrik Sjöberg berätta om sina alkoholproblem i TV4 häromdagen. Starkt att göra det så öppet. Där fanns verkligen så mycket jag kunde relatera till.
Mer eller mindre allt stämde in på mig själv. Vi har det gemensamt att fyra månader gått i nykterhet.
Jag önskar också, precis som Patrik uttryckte att det finns en möjlighet någon gång i framtiden att själv kontrollera alkoholen och inte tvärt om.
Vid trevliga tillfällen och vara lagom.
Jag tror inte det är lätt för mig, det är alltid all in på något vis. Det är trots allt berusningen jag vill komma åt.
Det gäller inte bara alkoholen som är all in heller för den delen.

Just nu spelar det stor roll att jag fortsatt är nykter, har blivit något bättre på att vila, känner igen varningssignaler när de dyker upp, är väldigt tacksam för allt jag har runt omkring mig.
Min familj, mitt liv på det stora hela som är oförskämt bra. Jag försöker ta vara på det och jag försöker inte ta allt för givet.
Glädjen över att ha mat i kylskåpet varje dag, att det kommer friskt vatten ur kranen när man vrider på den.
Att kunna röra sig fritt och tycka, tänka som man vill. Att det trots allt finns ett skyddsnät för såna som mig som ibland strular till det och mår riktigt dåligt ibland.
Vet att inte alla har sån tur.

Kanske blev lite många klyschor här men det får ni ta en dag som denna, börjar i moll och slutar i dur. :-)
I morgon är som sagt en annan, ny dag och den tar vi tag i då.

Kram GP

nystart
mån, 2020-01-13 - 21:54

Kärlek till en enormt stark och smart person som du är GP! Håll dig på banan, själv slirar jag men har en helt annan fight jag kämper med just nu.

gojan
ons, 2020-01-15 - 10:37

Heja allihop!

Det är gott att läsa hur allt går. Jag har hamnat i ljudböckernas värld och det här med igenkänning, som du skriver GP, är så viktigt för det egna, inre arbetet. Det är inte nödvändigt att allt stämmer in, men om man någonstans kan nicka instämmande i någon annans berättelse, ger det ändå rätt bra ledtrådar, tycker jag. Även om utredningen kommer igång och även om man får en diagnos på pappar, ligger ju det största arbetet på en själv att skapa en vardag.

När jag börjar med något, då gör jag all in, så här kommer de senaste dagarnas lyssningstips:

"På högvarv: att leva med ADHD" av Mikael Ressem gav mig många nickningar, även om jag sannerligen inte är en typisk ADHD-personlighet. Det är ju heller inte den diagnosen som jag har fått, men jag är tveksam till att man kan stoppa in människor i fyrkantiga lådor. Magnus Ugglas "Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen" lyssnade jag på direkt efter Ressems. Hos Uggla hittar jag färre igenkänningsfaktorer, men det är underbart att höra om hans överlevnadsstrategier. Han läser dessutom själv, bara det är värt timmarna med boken. Mitt största "wow" och "oj" kom däremot i "Drunkna inte i dina känslor" av Doris Dahlin och Maggan Hägglund. Det här med att vara stark-skör passar väldigt väl in på mitt impulsiva liv. Highly sensitive persons är väl alla som tar till bedövningssubstanser, skulle jag tro.

En annan fördel med ljudböcker (som jag alltid tidigare har tyckt varit värdelösa eftersom jag inte har kunnat koncentrera mig tillräckligt för att lyssna) är att jag får en annan röst än min egen som maler i huvudet. Det har faktiskt hjälpt mig att somna också. Jag har tagit ett abonnemang på en sådan där streamingtjänst och det räddar mig just nu från den leda som jag upplever. Jag har inte längre ett sug efter alkohol - men istället ganska jämngrå dagar.

Under hösten bestämde jag mig för att långsamt förvandla mitt liv till ett sundare liv, med betoning på just långsamt. Jag funderade mycket och bestämde att långsiktighet är hållbarhet och långsamhet är bra för min personlighet. Jag gjorde således upp en plan tillsammans med en väninna en måndagkväll: till mars ska jag ha gått ner i vikt och börjat motionera, men jag skulle inte mäta, inte bestämma antal kilon etc. Mitt liv skulle alltså bara långsamt transformeras till det bättre, för att skydda mig från de adrenalinkickar så starka att jag tappar bort mig (typ hypomani) som kommer när jag gör tvära kast.

Två timmar senare inledde jag en vattenfasta som varade i fyra dagar, laddade ner en app där jag kan registrera matintag och motion. Efter fastan inledde jag en strikt plan och jag mäter och väger varenda dag. Jag kickade iväg, precis som jag förutspått och livet har fått guldkant igen. Det är så typiskt mig.

Jag begriper att det inte är idealiskt, men samtidigt har jag något att hålla i. Jag jobbar mycket igen och jag vet mycket väl att detta är strategier för att hålla undan otympliga känslor och tankar. Men det funkar och jag tänker att det här är just mina ränder: jag bestämmer mig för en sak och gör sedan tvärtom. Att ändra mina vanor betyder inte att ändra mig som person. Jag kommer inte att kunna bli en sådan som utför allt enligt plan - jag dör tråkdöden då. Men jag kan kanske lära mig att inte kasta mig ut för okända stup. Mina okända stup är alltid känslomässiga, dvs inte fysiska. Jag kan alltså mycket väl se konsekvenserna av att ge mig på sådant som kan skada mig fysiskt. Men jag är närmast blind och döv när det kommer till känslomässiga engagemang. Ressem och Dahlin/Hägglund har hjälpt mig att börja förstå min personlighet. Det svåra är att lära mig att acceptera och hantera den.

Kram!
Gojan

Garageper
ons, 2020-01-15 - 17:04

Gojan, dina inlägg och tankar är så viktiga, analyserna är knivskarpa!
Ingen dålig recension, eller hur?
Jag ska definitivt kolla upp ljudböckerna. Jag gör ofta som du, bestämmer mig för en sak men gör en helt annan.
Som att bestämma mig för att läsa, men det enda som händer är att jag köper en massa böcker och inleder en snutt i samtliga innan jag tröttnar. Nu ligger det åtta nya, intressanta böcker på mitt nattduksbord som enbart ger mig påminnelse om hur typiskt mig det är.

Jag är för övrigt ganska irriterad på mig mig själv och känner mig svag i tanken för tillfället. Alla dessa tankar på och runt alkohol som helt enkelt inte går att sudda bort. Hur ska jag göra?
Vet att jag måste vara snällare mot mig själv men jag har svårt att bara vara tillfreds i stunden. Det ska alltid presteras på något vis. Inte nödvändigtvis genom en massa mängdprestation, men något som blir lyckat och välgjort boostar mig och är i det närmaste ett överlevnads elixir för mig. Allra helst genom kroppsarbete eller hantverk då givetvis.
Något som kommit med åldern(?) tror jag trots allt är att jag inte behöver prestera så extremt mycket längre för att bli nöjd och lugn.
Men jag är definitivt inte en lagom person i den aspekten att åldern tar ut sin rätt.
Jag är lika lekfull, öppen och projektdriven på precis samma sätt som för 20 år sedan. Det är väl bra att inte se hinder i sin vardag?
Problemet blir ofta att jag inte vet vad och hur alla dessa flygande känslor och idéer ska sorteras eller lugnas ned. Vad ska jag göra allvar av och vilka ska jag glömma?
En annan kraft jag vill odla och bli bättre på är att släppa sådant jag inte kan påverka, eller saker som skett för länge sedan där jag klandrar mig själv för att ha gjort fel.
Tänk om jag inte varit så jävla trög i just det ögonblicket och tänkt efter innan jag handlade? Då hade jag sluppit den ena konsekvensen efter den andra!
Så boxar jag mig själv mentalt en stund tills jag inser att det är meningslöst. Konsekvenserna har trots allt lärt mig lite, om än väldigt dyrköpta läxor ibland!

Som sagt tidigare så är mina värsta stunder på morgonen. Då är jag klen mentalt och tankarna leder in mig på de mest bisarra funderingar, det är precis som mitt undermedvetna testar mig. Kanske är det så att den lille, rödbrända varelsen med eldgaffel och huggtänder sitter där inne och försöker locka mig till felsteg och återfall?
Det som skaver mest just nu är att jag ser mig själv i en framtid där jag dricker igen. Det är så skönt när alkoholen lägger sig som balsam runt mina känslor och tankar, förstärker och bäddar in allt på ett positivt, fluffigt sätt.
Samtidigt vet jag att det finns ingen botten och morgondagen är som bekant brutal med sin ångest och oro.

Vet inte varför det blir så här, jag är så glad och nöjd över min nykterhet. Kanske det är vid just fyra månader det stora kruxet kommer?
De enklaste bitarna i pusslet har jag hittat, det är nu man måste börja leta efter bitarna med samma färg och form?
Eller är jag helt ute och cyklar?

Kärlek och styrka kära vänner.

GP

gojan
tors, 2020-01-16 - 16:15

Hej GP!

Jag blev alldeles rosa av den fina komplimangen. Tack! Jag är så glad att jag har funnit en plats där jag kan tänka i skrift.

Så dina känslostormar är på morgnarna? Då är min hjärna endast ett töcken. Det är på kvällarna som min hjärndjävul har disco. Men det förklaras just i min nästa ljudbok som jag kastade mig över, nämligen: "Sömngåtan" av Matthew Walker. Människor är alerta på olika tider av dygnet för att vi skulle vara mindre sårbara när vi samsov i flock. Jag är en ypperlig nattvakt - och det har sina sidor, förstås.

Om du lyssnar på Ressem, får du veta att hans personlighet inte fungerar bra i rutiner, inte heller i att vara "glad och nöjd". Att vara i balans är nog det tråkigaste som finns och då kommer ju suget efter kickar. Det är då jag börjar dö tråkdöden och måste hitta på något som bryter det där. Utmaningen ligger i att hitta strategier för det där, så att man inte rusar i väg och gör sådana där stora saker som du pratar om. I Dahlin/HÄgglund finns meningen "och vips så var jag förlovad". Jag skrattade högt! För just så har det varit för mig och inte sällan efter en period av balans, nöjdhet, lugn och ro. För efter en sådan, då inleds ofta en mycket energisk period för mig. Även om jag överdriver, så är det precis som en dödsryckning: jag drar igång hela maskineriet för att förhindra att jag tynar bort i det där välordnade. Och när jag blir så där energisk, så blir jag utåtriktad och en alldeles enastående människa utåt sett. Det attraherar många dårfinkar, har jag lärt mig. Fast jag veeeeet att det inte är mannen i mitt liv, fast jag känner det i hela kroppen att det liksom inte är bra, fortsätter jag relationen för jag intalar mig att det är mig det är fel på - och säger ja när jag blir friad till.

Första gången hade jag vett nog att avstyra det en månad innan bröllopet. Men andra och tredje gången tänkte jag återigen att jag inte KUNDE avstyra, för vad skulle folk säga då? Om någon annan kan och vill älska mig, vem är då jag att tacka nej till det? Men till slut kan jag ju ändå inte leva i sådana kvävande rutiner, som i mitt senaste äktenskap, eller i så känslomässigt infantila relationer som i mitt första äktenskap. Du förstår kanske varför jag tycker att filmen Runaway Bride är så bra! :) Jag ska inte vara i en relation och längtar heller inte efter någon. Men jag är helt klart avundsjuk på och i full beundran för dem som lyckas stanna och utvecklas i relationen. Jag är ett flyktdjur och eftersom det traditionellt sett är kvinnans roll att vara den sammanhållande, begriper ju vem som helst vad som händer då.

Nå, du är ju ingen människa - såvitt jag har förstått - som mår bra av att puttra runt i det lilla. Jag tror inte alls att du ska hitta pusselbitar i samma färg och form utan sådant som bryter mot monotonin utan att du blir destruktiv. Oavsett om det är fyra månader eller inte, se det istället som att du har blivit så frisk att du är redo för andra utmaningar. Du är inte längre lika stukad av kraschen och kanske är det just det som gör att så många får återfall. Men det ska ju inte du få, eller hur?

Nu ska du hitta ett projekt som utmanar dig, och bara dig. Kan du hitta något i din träning som du kan sträva efter? Eller som jag gör just nu, kasta dig in i ljudböcker och leta efter likheter, igenkänningar och lösningar? Jag skrattar ganska mycket när jag lyssnar, när jag känner igen mig i tokigheter som är fullständigt normala när man är i det och så otroligt knasiga när man hör någon annan berätta om dem.

En väninna gav mig en lista på bra filmer som hon har sett. Då var jag ju "tvungen" att se alla de filmerna, samt returnera en lista. Det sysselsatte min hjärna under hela julen. Det är inte alltid som det funkar för mig, att få en lista över vad jag ska göra alltså, men då och då går tävlingshjärnan igång och då blir jag lite hög på att jag "presterar" eller "river av" så mycket på kort tid. Det var nog det som gjorde att jag drog igång både dieten och ljudböckerna. Om du är som jag i det avseendet, kanske du behöver liksom snubbla över något som råkar fånga ditt intresse just där och då. I väntan på att det ska hända, kan du kanske bestämma dig för att netflixa filmer som börjar på G, eller göra en Spotify-lista över låtar som har ordet "green" i sig eller något annat enormt projekt som ändå är begränsat. Jag lärde mig alla tyska verbfraser som hade prepositionen "an" vid något tillfälle (de flesta har jag glömt, men det sitter ändå något kvar).

Alkoholen ger dig ingen lindring. Det är som att kissa i sängen: varmt och skönt i några sekunder och sedan kommer kylan, klådan och skammen.

Kram!
Gojan

Sofia
tors, 2020-01-16 - 17:12

Hej Gojan och GaragePer! Så härligt att följa er när ni reflekterar, delar med er kring hur ni fungerar och hittar likheter. Underbara idéer där på slutet, Gojan! Och liknelsen med att kissa i sängen kommer jag sent att kunna skaka av mig, den är ju klockren.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

gojan
mån, 2020-01-20 - 13:14

Vad kul att du tittar in!

Jag tror ju att de flesta mår bäst när de bär varandra. I ett anonymt forum som detta, blir det lite lättare att vara ärlig och avlasta sig.

Som att berätta att jag har gräsligt dåligt samvete för att jag i ett par dagar har varit grinig som tusan. Jag är rätt säker på att det är jobbet, för adrenalinet spelar flipper i hypothalamus. Mitt i det spelet finns min högrisksituation, för jag vill bara fly när känslorna studsar runt som en elektrisk kula.

Imorgon är en ny dag.

Kram på er!
Gojan

Se klart
mån, 2020-01-20 - 18:54

Nu hittade jag den här tråden lite sent. Eller inte sent men tyckte jag hade läst allt jag kommit över på de här två veckorna.
Tack garagePer för allt du skriver. Det brukar ju vara rutin att säga att en känner igen sig i varandras berättelser men jag känner inte jättemkt igen mig i din. Däremot otroligt värdefullt för mig att läsa. Och en av mina bästa vänner kunde vara du. Men en oro inombords känner jag väl igen, parat med att människor brukar fråga hur man alltid kan hålla sig så lugn/cool.
Det är skönt att läsa att du har din fru och dina barn med dig. Det är också beundransvärt hur du står emot.
Ville bara säga det och jag hoppas att det bär denna gång!
Hej också Gojan, kan man säga ni har lite delad vårdnad om denna tråd? Blir glad av din energi (som jag förstår inte alltid drar år rätt håll) och att du skriver!
En fin kväll önskar jag er båda denna årets tråkigaste dag läste jag nyss. ?

gojan
ons, 2020-01-22 - 12:59

...i dessa trådar, Se klart, och kastade mig rakt in hos GP för att jag kände mig mest hemma i hans tråd. Jag borde kanske skapa en egen, för jag vill inte ta över eller tränga ut någon. Tråden är GP:s, men jag har, som du så träffsäkert läst av, lite trubbel med att hålla igen.

Efter en stunds begrundande av varför jag har valt att inte starta en egen tråd, kom jag på att det skrämmer mig. Att skriva rakt ut i en tomhet och riskera att det inte finns någon mottagare, gör mig rädd och illa till mods. Jag får nog fundera över den rädslan, tack för att du (omedvetet) petade på den ömma punkten.

/Gojan

Garageper
ons, 2020-01-22 - 16:29

Kära ni!
Härligt att ni skriver i min tråd så den är rykande het varje gång någon vill läsa något nytt. Gojan, det är självklart att du ska gästspela i min tråd så länge du själv önskar, dina instick är levande, tänkvärda och sprider glädje även om du skriver om en dålig dag eller något som gått dig emot.
Fortsätt så för det hjälper definitivt mig att hålla mig kvar härinne.
Se klart, tack för att du "ser" mig och då även Gojan här i tråden.
Nä, det är helt klart så att alla har man inte allt gemensamt med och det är väl kanske tur det? Jag har inte kollat in din tråd här men kommer givetvis spana in den snarast.
Gojan, det här med att du kastat dig in och ut ur äktenskap är givetvis både komiskt och tänkvärt för mig som står vid sidan om och tittar på. För dig själv måste det varit en enorm påfrestning när du upptäckt att det absolut inte är rätt eller då du ska förklara dig och vill hoppa av? Men du verkar ha löst det på ett bra vis ändå.
Din liknelse vid att kissa på sig var detsamma som att ta ett rus var klockren, precis som Sofia nämnde.

En komisk händelse utspelade sig häromdagen när jag gick runt på mitt lilla bygge med hårdrock högt uppskruvad i öronsnäckorna. Det är en fröjd att ösa på med kvalitativ högenergisk musik då jag bygger, det gör mig faktiskt mer fokuserad på det jag gör än utan, tro det eller ej! Utan musiken får tankarna fritt spelrum och jag blir lätt distraherad och rastlös när helt irrelevanta ämnen, som definitivt inte handlar om tumstockar, panel eller spik, poppar upp i skallen.
Nå, i vilket fall som helst så tittade grannen förbi häromdagen för att kolla läget. När jag inte svarade på tilltal eller såg upp då han närmade sig så ställde han sig där och glodde en bit ifrån och undrade om jag blivit helt knäpp? Han såg ju inte mina lurar då yllemössan var långt neddragen över öronen.
Hur länge han stod där, medans jag sågade itu några brädor vet jag inte. Samtidigt försökte jag följa med i låttexten och sjöng i falsk falsett.
Jag var helt inne i låten och jag såg honom först när brädorna föll itu och jag sträckte ut mig i ett graciöst gitarrsolo med sågen som luftgitarr!
Nu ska tilläggas att vi känner inte varandra speciellt väl och han har definitivt inte sett clownen i mig så mycket heller. Nu skulle jag vilja veta hur jag såg ut i det ögonblicket jag fick syn på honom.
Han såg nämligen halvt skräckslagen ut. Det tog någon minut innan vi båda förstått hela händelsen, jag vet inte om han fortsatt tror jag är galen på riktigt?
I vilket fall som helst blev det några sköna skratt runt hela scenen då jag berättade för frugan vad som utspelat sig.

Jag har mycket annat relaterat till just alkohol, hälsa, tankar och känslor att skriva om men tar det en annan dag. I vilket fall som helst trillar de nyktra dagarna in på må bättre kontot och jag mår just idag väldigt bra.
Mer om det och annat senare.
Ta hand om er och kramar till alla.
GP

Se klart
ons, 2020-01-22 - 16:29

Precis så är det för mig med!
(Fast i vanliga livet är jag framåt och modig och världens minst blyga)
Men här. Ja, det är därför min tråd heter som den gör ☺️Knyttets sång.
”Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är: Kliv in och säg god afton så de vet att du är hör”, Hemulens kalas alltså...om du inte kan din Knyttet ?
Läskigt, och jag känner mig modig men jag inser att mod krävs för denna resa. Och andra människor. De finns ju här som tur är! Kram till dig, blir glad av det du skriver och berättar.

Garageper
fre, 2020-01-24 - 09:19

Till mitt första möte med nya psykologen om mindre än en timme. Här ska tydligen utredningen börja om ADHD eller en släng av bipolära "bakterier" finns i mig.
Lite läskigt är det men just nu tror jag mitt beteende och mående kan vara en kombo av sjuk uppväxt och kanske då en släng av något annat. Tankarna var extremt jobbiga i natt då de mest traumatiska händelserna i mitt liv gick på repeat I skallen.
Håll tummarna för mig.
Återkommer under helgen.
GP

gojan
fre, 2020-01-24 - 10:14

Heja dig som tar dig själv på allvar!
Det är läskigt som tusan att kasta sig in i det där okända som bubblar mer eller mindre intensivt inne i kroppen, men nödvändigt om det ska ske en utveckling. Om man låter bli, står man ju bara och stampar på en fläck, med samma lösningar, samma misstag och samma syn på såväl glädje som sorg. Jag hoppas att du känner att mötet blev bra.

Jag var på mitt andra möte igår och sa då ja till "stämningsstabiliserande" medicinering. När jag sedan läste sjukintyget, för jag blev fortsatt sjukskriven på 25%, kom sorgen. Jag tyckte att jag var på G, har jobbat 100 ett par veckor och även om jag inte har klarat av det (de låga dagarna som jag skrev om tidigare), så VILLE jag klara av det. Jag tänkte liksom att jag var ute på andra sidan. Men läkarens observationer om mina ansiktsdrag, mentala oskärpa och vad det nu är som motiverar en förändring i mitt liv, gjorde mig bara ledsen. Jag gråter tametusan inte ofta, men igår var jag så otroligt ömhudad. Jag har bra kollegor som lät mig prata av mig och som kom på justeringar som gör det lättare för mig i jobbet. Några timmar senare åkte jag till stallet - min torsdagsglädje! - och efter en timmes koncentration på att hålla mig kvar i sadeln (utan stigbyglar på en pigg krabat tar bort allt annat än att just hålla sig kvar!) mådde jag bättre.

Jag kommer förhoppningsvis att återkomma om sorgen, men nu vill jag bara skjuta den ifrån mig. Den är för jobbig och framför allt har den inga ord. Men jag tänker att det måste få vara så. Igår längtade jag oerhört starkt efter ett glas sprit, en stökig krog med en jukebox och främmande människor. Att reboota, släppa, dansa och vara hejdlös. Att vara hejdlös till hög musik längtar jag efter även idag, och jag fattar precis, GP! (Den som iakttog dig har troligen aldrig upplevt friheten!) Jag skrålar i bilen till och från stallet till tonårens punklåtar. Men jag skulle vilja dansa också, på ett mörkt hak där det inte syns att jag är en tant i blivande. Där ingen tittar på någon och man möts i musikens katharsis.

Se klart, ingen tror att jag är blyg och rädd. Alla tror att jag kan allt, är glad ett socialt underverk. Det är jag - också. Men det tär på mig att både vara Tiger och Ior. Därför är jag glad att jag får gästspela i din tråd, GP. Jag ska kika in i din också, Se klart.

Idag är det min brors födelsedag och jag vågar inte ringa.

Kram på er!
Gojan

FinaLisa
lör, 2020-01-25 - 14:56

...haka på Gojans önskan om att få dansa loss!!???
Känner likadant och när man varit van vid berusning och vild dans så är det inte lika lätt att komma in i den sköna trans som dansen ger, utan alkohol.
Det finns något som heter "frigörande dans" men det har jag aldrig prövat...

För övrigt vill jag tacka för en intressant och underhållande tråd ni delar här Garageper och Gojan???
Kramar ???

Se klart
lör, 2020-01-25 - 19:56

Gp, håller tummar. Och hoppas att det stöd och den hjälp du får är adekvat för dig. Berätta gärna hur det går.
Gojan- stämningsstabiliserande medicin har jag också ordinerats. Trots det vill jag mer än något annat, och vissa dagar, dricka sprit och dansa och få ett andrum i form av välbehövlig ansvarslöshet. Tack,
Istället: nämen jag tar väl och sopar ur öppna spisen med praktiska tofflor på + jobb förstås lite när jag ändå är nykter.
Någonstans handlar det väl om att ta hand om både Tiger och Ior. Och att Ior har nån liten plats eller filt där hon kan släppas ut och får vara med innan hon blygar sig in igen. Kram båda. Ni är viktiga.

Se klart
lör, 2020-01-25 - 19:56

Gp, håller tummar. Och hoppas att det stöd och den hjälp du får är adekvat för dig. Berätta gärna hur det går.
Gojan- stämningsstabiliserande medicin har jag också ordinerats. Trots det vill jag mer än något annat, och vissa dagar, dricka sprit och dansa och få ett andrum i form av välbehövlig ansvarslöshet. Tack,
Istället: nämen jag tar väl och sopar ur öppna spisen med praktiska tofflor på + jobb förstås lite när jag ändå är nykter.
Någonstans handlar det väl om att ta hand om både Tiger och Ior. Och att Ior har nån liten plats eller filt där hon kan släppas ut och får vara med innan hon blygar sig in igen. Kram båda. Ni är viktiga.

Antonia
mån, 2020-01-27 - 22:28

Hej Gojan och GP med flera - så givande att läsa era inlägg. Jag känner igen mig mycket i er. Själv har jag haft en ansträngd period nu ett tag, då min gamla mamma gått bort, delvis hanterat detta med alkohol igen (inte varje dag men åter för ofta). Nu är begravningen över och jag bromsar alkoholen, får se om det håller.
Lycka till med utredningen, GP!