Usch det låter inte kul. En man som man bara skulle vilja ta i kragen och lyfta ut och sedan inte prata med överhuvudtaget, men så enkelt är det ju tyvärr inte. Han gör det omöjligt för sig själv så du är knappast anledningen till att han blir uteliggare, villket jag inte tror han blir. Förefaller vara ganska om sig och kring sig. Leva under såna omständigheter som du gör måste vara förfärligt. Så destruktivt. Du och barnen är det viktiga eftersom du tar ditt ansvar som förälder och mannen är vuxen och får ta ansvar för sig. Tala om var hjälp finns att få för honom, mer kan du nog inte göra. ❤

Det är svårt att släppa tanken och oron lver hur det ska gå för honom när man lämnat. Känner exakt samma sak.
Är livrädd över hur hans framtid kommer att bli, om han ens har någon.
Lägenheter växer ju inte på träd och mär sen viljan inte finns för dem att fixa något då är det besvärligt.
Men allvarligt talat så är de trots allt vuxna och det är inte ditt ansvar att ordna det åt honom.
Han är klart panikslagen nu när allt går upp för honom vårt det är på väg.
Servicepersonalen och FÖRSÖRJNINGEN har sagt upp sig!!!! Nu blir det jobbigt.
Gör det som är allra bäst för dig och dina barn oavsett vad. Du fixar detta??
Men som sagt jag förstår dig fullkomligt och har själv djupa dippar då jag blir osäker och harig. Men vi måste tänka på vår framtid och att bli en fin förälder till våra fina barn.
Skickar en stor styrkekram från mig ?Azalea

Du för en kamp. Och det är ju fruktansvärt svårt att balansera så att barnen inte blandas in. Det är som att gå på tunn is.
Det är ju ingen idé att diskutera med en full man, som du ju vet, men ibland är det oundvikligt. Förstår vad du går igenom. Så jobbigt. Man vill bara gömma sig och hoppas allt tar slut. Så man får lugn och ro.
Men BladeRunner du gör ju allt du kan för att skydda dina barn. Mer kan du inte göra.
Hoppas han skriver på snart, så att det blir ett avslut. Tänker på dig. Kram

Blade Runner

Men jag tror att jag kommit till insikt med och accepterat att i denna process kan jag omöjligt ta mig ur utan att barnen märker det. De kommer att bli ledsna och arga och allt det när vi bryter oss loss och det kanske är det enda möjliga. Jag kommer finnas där för dem och stötta och vara deras trygghet i den processen alla dagar i veckan.
Tack Skrållan ?

Och det kommer vara tufft, sorgligt,jobbigt och en hård resa men det klarar du av eftersom du är en fin mamma som gör allt för dina barn.
Kämpa vidare ?

HI

Vilket fokus du har! Heja dig! Tappa inte siktet på land för det känns som om du har sett det i kikaren.

Dina barn kommer antagligen tacka dig för att du visade dem att du är viktig för dig. Att du inte kan acceptera vad som helst. De kanske inte ser det idag men de kommer att se det.
När du visar dem att det finns en gräns så kommer de att minnas det och förhoppningsvis ha med sig den respekten för sig själva när de själva är vuxna. Du visar dem att det inte är ok att bete sig hur som helst och de lär sig förhoppningsvis att varken vara den som beter sig illa eller bara den som accepterar. Stå på dig! Släpp inte blicken!
Jag tar upp kikaren om du tappar den. Du är inte ensam. Vi är många här som känner igen oss i dig och vi står på din sida i det där oförklarliga kriget som våra beroende partners väljer att ha mellan varven.

Kärlek!
Styrka!