av Se klart

Rolf
tis, 2020-01-28 - 08:28

Idag bjuder jag på några bevingade ord från en som skriver här på forumet.

”Så jag gör det nu. Kanske äntligen”
”Allt var inte perfekt idag. Men det har varit lugnt.”
”Årets sämsta sömn, 3,5h”
”Tänkte idag på om detta att ”nå botten” som många pratar om, som föregår nykterheten. Måste det vara så?”
”Sov så dåligt inatt, hoppas på bättre nätter.”
”Tror jag känner mig sorgsen för att jag är där jag är. Hade önskat vara som ”alla andra”
”Tänkte först att jag önskar bort den delen som aldrig kan sova utan 2-3-4 glas vin.
”Sover skruttigt. Drömmer så mkt, vaknar ofta, men morgnarna är sköna för trots att jag är trött så vaknar jag långsamt.”
”Jag känner mig mindre stressad”
”Jag är mer uppmärksam, jag har mer energi men också svårt att vara still.”
”Nu tänker jag mig så en längre period men kan ej idag ta beslut om aldrig mer.”
”mer tid= bra, men också lite tråkigt.”
”Ville bara ta ett glas och få lite energi.. Men nu är det måndag igen och det känns faktiskt lättare!”
”Tycker jag ser lite piggare ut.”
”När jag tidigare hållit upp 2-3 veckor har jag ofta känt mig ”lätt” i livet”
”Min man är faktiskt ännu bättre ut ett nyktert perspektiv”
”Klara ögonvitor, minus 1,5 kilo kroppsvikt, minus 10 kilo dåligt samvete och förträngning av verkligheten”
”Jag bjuder mig själv på att inte känna stress över att vara trött imorgon.”
”Jag Kommer Inte Vara Bakis.”
”Detta vill jag inte tillbaka till.”
”Jag har ofta tänkt att mitt riskbruk är en tickande bomb.”
”Mycket mer vardagsglädje är min främsta reflektion. Lättnad, över att känna sig fri. Att göra vad jag vill en kväll. För jag bestämmer.”
”Jag tittar på mig själv i spegeln och tycker att jag ser pigg, glad och stolt ut. Jag tänker inte nedsättande tankar om mig själv.”
”Jag tycker att himlen liksom lyft, att jag ser längre.”
”Livet verkar kunna bli kul ändå - Om man till kul räknar; energi, lust, lätt att andas, effektivitet och se fram emot.”
”Idag känns det som jag klättrat över ett jobbigt berg och ut på andra sidan med en fin utsikt”
”Blir galen på att man/JAG ska ifrågasätta om det går att ha ett bra liv utan drickandet, när det för oss här- gör livet så jävla mycket jobbigare att leva.”
”De här första veckorna är vardagen en fristad. Tacksam. I varje andetag känner jag nån sorts skillnad. Det kan vara inbillning men det kan också vara sant.”

Hur många gånger vill du göra denna förändring? Hur många gånger tror du att du behöver gå igenom detta innan du ser att A är en falsk vän? Kan vi dricka normalt? Det du beskriver ovan är det normala enligt min mening. För vissa går det långsammare att skapa beroendet, vissa går vi djupare ner i fördärvet än andra, precis som du frågar dig själv. Men en sak är säker att A har alla dessa smygande baksidor som bara är förunnat att förstå för den som har blivit nykter.

"Glöm bort hur hemskt det var och minns att allt det roliga är kvar! Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se Och att samla vackra snäckor är en underbar idé!"

Ensammenintestark
tis, 2020-01-28 - 09:01

Se klart, stämmer ju fullständigt att alkoholdjävulen verkar som bäst i vane- och rörelsemönster. Har börjat med programmet här på AH och skriver logg. Blir ju fullständigt tydligt att suget och tankarna på a dyker upp som mest i viss situationer och platser. Så vi måste bryta vanorna och rörelsemönstren. Och bli uppmärksamma på när de dyker upp som oftast. Då är vi beredda att ge dem en match och lämna dem därhän.

Rolf, dina citat ur Se klarts tråd blir ju närmast poesi sammansatta på det sättet.? Den röda tråden är helt klart att alkohol förstör våra hjärnor och att utan den kan våra liv bara bli bättre och bättre.?

Espandrill
tis, 2020-01-28 - 16:37

"Vin kan inte läsa kalender och vet inte vad det är för veckodag. Men vin kan läsa vanor, det vi/jag gör." Huvudet på spiken! Det där situationsbetingade suget är ju det som gör det så infernaliskt svårt att tänka sig att det går att sluta helt. Jag har nu, efter en nästan hel vit månad, rätt så bra koll på i vilka situationer jag får sug:
Jag måste sluta åka hem från jobbet måndagar och fredagar.
Jag måste sluta gå på social tillställning i anslutning till arbetsdagens slut (AW, middag, annat).
Jag måste sluta umgås med 80 % av alla jag umgås med.
Jag måste sluta vara hemma i mitt hus en lördag eller söndag om jag inte bestämt måste köra bil senare på kvällen.
Jag måste sluta tycka det kan kännas betungande att ha barn med NPF.
Jag måste sluta irritera mig på saker i mitt liv som jag skulle vilja rätta till men inte kan rätta till (just nu).

Om jag bara slutar hamna i de där situationerna så skulle det nog vara rätt så lätt att hålla sig borta från alkohol.

Se klart
tis, 2020-01-28 - 21:49

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för jag som är en babblare av rang blev mycket berörd och rörd av ditt inlägg.
Jag tycker väldigt mycket om roligt, och lika viktigt är allvaret. Det du skriver får mig att känna mig sedd, och tagen på allvar.
Är väldigt tacksam för det. (Och jäklar, du nailar liksom essensen av vad som tagit mig tre veckor att nästan komma fram till.)
Men vet du, ikväll var vi på bio och påväg hem sa min man; nu hade det varit härligt att gå och ta en öl.
Och jag svarade helt sanningsenligt, att det hade jag inte ens tänkt på.
Glädjen med nykterheten är verkligen en jädra Monet-palett.
Tack för att du påminner!
Knyttet är påväg mot havet.

Se klart
tis, 2020-01-28 - 22:02

Tack för era fina kloka inlägg.
Vad bra, Ensam, att du loggar i programmet. Jag har min logg här, men kan tänka mig att testa. Har bara inte kommit mig för än.
Espadrill, jag funderar, och tror att jag kan skriva som jag tänker, då du vet att min ton är vänlig.
Jag tror inte alls du behöver sluta med allt det du beskriver. Eller, det vet ju såklart du också. Jag är klar över måttet av drastisk hopplöshet i dina formuleringar för så känns det ibland.
Jag har inga lösningar, jag har tre veckors nykterhet som jag kan falla ur imorgon, inte så mycket.
Men är det något som slagit mig varje dag av dessa 22 dagar så är det hur mkt enklare det är att leva utan skam, för det är en känsla som har varit som något jättetungt osynligt program i mobilen som ligger och drar batteri utan att göra nån nytta!
Jag ser fram emot att vi får fortsätta följas åt här!
Kram ?

svagis
ons, 2020-01-29 - 08:02

har jag upptäckt din tråd Se klart - och vilken inspiration du ger mig!! Tack för det. Jag känner igen mig och tar till mig alla dina kloka formuleringar kring hur vi måste ligga steget före i nykterhetsarbetet. Jag har övervunnit ett par allvarliga situationer av sug med hjälp av mina alter egon (som jag kallar min högre makt). Det är som att jag visar min maktlöshet inför alkoholen genom att kalla in mitt alter ego som får ta besluten åt mig. Det ger en liten känsla av trygghet för mig att tänka så men låter ju inte riktigt klokt egentligen :)
Kram
svagis

Espandrill
ons, 2020-01-29 - 11:49

Jag såg en dokumentär på TV en gång, om en man som var alkoholist. En välordnad social tillvaro, som sakta gled mot kaos. Hans fru och barn ställde ett ultimatum: sluta drick annars lämnar vi dig. Mannen gjorde ett aktivt val och fattade beslutet att alkoholen var viktigare för honom. Han flyttade utomlands och söp sig själv till döds, om jag minns berättelsen rätt. Jag tänker på honom ibland, och undrar hur långt ifrån jag egentligen är den mannen? Alltså, jag är verkligen inte i närheten idag, men den mannens öde gör att jag förstår att beroendet kan gripa tag i en människa på ett sätt som gör att allt förnuft man en gång besuttit kan försvinna, och att det kanske sker snabbare än att man hinner agera i tid.

Du förstår att jag förstår att sluta göra normala saker inte är svaret på mitt problem. Jag behöver förnuftiga röster som din som påminner mig om att jag jag fortfarande har mitt förnuft i behåll. I verkliga livet avskyr jag förnuftiga människor som med utgångspunkt i moral, eller ännu värre - dygd - har synpunkter på hur andra människor (jag eller någon annan) vill leva sitt liv. Jag slits mellan min liberala grundsyn och insikten att vissa saker bara är dåligt för en själv eller för andra och de ska man försöka lägga av med att göra.
Heja dig och tack för dina ord.

Se klart
tors, 2020-01-30 - 12:48

Espadrill, förnumstighet nej tack.
Ej heller moral eller pekpinnar.
Inget av det är verkningsfullt på den här planhalvan.
Som så mycket annat i livet så behöver viktiga beslut i någon mån vara lustdrivna eller hur?
Det svåraste om jag kokar ner några av tråk-effekterna av ett nyktert liv är möjligheten till lite socialt accepterad glömska. Men det måste finnas vägar runt det, tänker jag.
Och något stort som jag har upptäckt i nykterheten och som är nytt för mig:
NÄR jag inte dricker minskar behovet av den där glömskan.
Finns helt enkelt inte så mycket jag behöver glömma bort.
Jag behövde inte vila från tankarna på;
Hur det med min kropp
Hur är det med mitt minne egentligen
Hur är det med min handstil
Hur är det med min energi på jobbet
Hur är det med min vikt och när vägde jag mig senast.
Glömskan är helt enkelt inte så central som den har varit.
Jag har aldrig uppfattat det så tydligt under mina tidigare vita månader, eller vita vardagsveckor.
Och om jag är på gott humör så känns detta som en skatt att hålla nära eller en karta som vecklar ut sig, lite dag för dag.
Önskar dig en fin dag!
Kram.

Se klart
tors, 2020-01-30 - 12:50

Tack för inkik i min tråd, och tack för fina ord. Jag följer dig och håller hårt på dig!
Glad att vi har varandra. Ett lite löst virkat skyddsnät att landa i.
Din forskare använder jag mig av då och då. Kram!

Se klart
tors, 2020-01-30 - 14:48

Idag är det torsdag, igen.
Dagarna tuffar på med väldigt få inslag av sug efter vin, däremot fortfarande mycket reflektioner kring de här första veckornas erfarenheter.
Jag vet inte varför det är annorlunda för mig den här gången, jämfört tidigare vita januari. Men i samma stund jag skriver det så inser jag ju att det som ÄR annorlunda, är att jag skriver och läser här.
Det är i det närmaste trolleri, även om det handlar om grundläggande saker som:
Gemenskap. Att vara lyssnad på/läst. Uppmuntran. Stöd.
Helt enkelt (fast svårt) det som människor behöver för att kunna skapa förändring i livet. Ingen människa en ö.
Många gör den här resan på egen hand.
För mig är det milsvid skillnad i perspektiv och horisont, i och med detta forum.
Makes you think. Andras erfarenheter, möten. Det är ju så vi människor blir till från allra första dagen i livet.
Det jag vill säga med det, är egentligen tack för att ni finns här, läser och tänker, åt varandra ibland. Stöttar när någon halkar. Tar emot när någon faller. Och puttar på när någon tvekar.
Så för mig har erfarenheterna så här långt, inte bara handlat om att klara av mina vita dagar. Utan också nya insikter kring vad det betyder att få dela med sig.
Oavsett hur våra vägar löper framåt, parallellt eller åt olika håll, så kommer jag alltid känna mig berikad av de insikterna.

Ja, mina tankar rör sig mellan evigheten och fredag kväll.
Inte konstigt att det svindlar till ibland, inte de vanliga perspektiven.
Jag känner inte att jag slåss mot något. Inte ens suget. Jag känner mig arg ibland, över den situation jag befinner mig i, arg över sånt jag missat. Men jag försöker verkligen ha en holistisk syn på mig själv. Alla delar hör ihop, allt är jag, men jag kan förändras. Upplever inte heller någon kidnappning. Än.
Jag är dock varje dag väldigt ödmjuk. För mig är tricket, så här långt, just detta: En dag i taget. Att plocka sönder ”evigheten” till ögonblick som jag förhoppningsvis- och om jag bestämmer mig för det- vart och ett kommer att kunna hantera.
Livet är ju megastort och magiskt, och på samma gång:
Ja eller nej till det där glaset.
Varken större eller mindre beslut än just det.
Kram alla som läser, och kämpar!

Espandrill
fre, 2020-01-31 - 12:50

Du skriver om den upplevda gemenskapen och stödet här och jag tänker som du, att det skulle vara så mycket svårare att rikta tankarna åt rätt håll om jag inte läste vad du och andra skriver här. Min vita månad skulle inte vara mer än en one-hit-wonder och jag skulle vara tillbaka i gamla hjulspår till 100 % imorgon. Även om jag dricker imorgon har jag hunnit rikta om mitt sikte under dessa fyra veckor efter att ha kommit till en massa insikter. En stor skillnad för mig är att jag nu också vågar prata med verkliga människor om alkohol på andra sätt än bara som ett roligt inslag i livet.
Härligt att du har hittat din särskilda bonus med att sluta. Jag letar efter min bästa grej, har ju många bra men vill ha något som slår de saker jag jag försöker byta ut med att sluta med A.
Önskar dig en härlig helg! kram

svagis
fre, 2020-01-31 - 13:36

Detta forum stärker mig varje dag i mitt beslut att inte dricka A något mer. Själva dagboksfunktionen är också motiverande då det räcker med att gå tillbaka i sina egna inlägg när nykterhetsprocessen började...de anledningar man hade att sluta. Så BRA gjort Se klart och alla andra att vi hittade varandra härinne!
Kram
svagis

Se klart
fre, 2020-01-31 - 23:20

Espadrill,
Jag vill inte säga hejdå även om det allra mest fantastiska vore att du inte behövde läsa-skriva mer här.
Jag vill inte riskera att låta ”duktig” för jag vet inte hur det ska bli framåt... tänker idag tex på varför jag ska envisas med längre tid än en månad.
Positivt är att jag glömmer a, allt oftare. I början kändes min hjärna ockuperad av alla tankar, faktiskt tröttande,
Jag har konstigt nog börjat känna igen mig själv lite mer, alltså den jag var för länge sen. Det känns spännande, särskilt som jag nästan glömt bort hur jag tänkte ”förr”. Ska fundera lite mer på det.
Svagis, (känns alltid lika svårt att skriva)
Tack för fina ord, och hoppas din helg blir fil trots inställt kalas.
Tänker på er och önskar er en fin lördag, till att börja med! ??

Se klart
lör, 2020-02-01 - 13:06

Note to self, om jag behöver den:
Minns hur det är att vakna en lördag, 07:15, vara glad och utvilad.
Ligga kvar i sängen två timmar, med kaffe, tidningar, tankar.
Gå en lång promenad.
Äta lunch på stan med det bästa sällskapet.
Se fram emot dagen, och kvällens fest.
Veta, vara fullständigt trygg i, att idag är jag nykter.
Den sprittande, porlande bäcken av glädje.
Det lugna andetaget,
Den stolta hållningen.
Den frihetskänslan.

Espandrill
sön, 2020-02-02 - 10:52

Ett bra tag till, hoppas jag. Hoppas helgen varit bra! Hade min planerade avstickare igår, tog det lugn och slutade tidigt så jag mår bra idag. Och solen skiner!

Se klart
sön, 2020-02-02 - 15:53

Okej.
En helg med uppsidor men också i viss mån jobbiga insikter. Och kanske insikt om att jag behöver ta det fortsatt lugnt på den här resan.
Fredagkväll och hela lördagen gick allt i bra takt, dvs i takt med mig själv. Lördagen var helt ljuvlig! En väldigt härlig dag. Helt uppfylld av energi och glädje.
Lördag kväll; middag och fest, Loka istf champagne, och alkoholfri öl.
Trevligt, kul, socialt. Hade många tankar kring alkohol men inte en tanke på att dricka något. Så mitt beslut känns just nu grundat och stadigt.
Och jag vill heller inte säga att det var tråkigt.
Men det är annorlunda.
Där och då ÄR det annorlunda.
Det går inte att komma ifrån.
Till exempel; samma tillstånd i hjärnan som en tisdag påväg tlll jobbet.
Samma grad av vakenhet och koncentration.
Samma nykterhet.
Ingen glömska, ingen kemisk eufori, ingen förlåtelse kring verklighetens skavighet.
Idag kände jag mig ”bakis” när jag vaknade men kanske mest pga jag åt bröd och pasta- efter 4 veckor utan kolhydrater.
Jag är stillsamt glad över att vara nykter.
Jag längtar (som vanligt) efter söndag kväll i soffan, snart måndag, mindre tankar kring detta.
Bra saker:
Jag pratade med en vän om mina tankar kring ett helt nyktert liv.
Pratade även med min man om detta.
Fler bra saker:
Satt ensam uppe en stund igår, något jag brukar göra för att kunna dricka lite till, och ifred.
DET var lika skönt utan vin.
Summering; nya utmaningar, nya tankar, ingen alkohol, 20 000 steg. Roligt umgänge (utan a). Minus på vågen.
Fjärde helgen avklarad.
Osäkerhet kring framtiden, men mkt säker på att vara nykter ikväll.
Kram ni som läser, kämpar, hejar, försöker igen, delar med er. ❤️

Se klart
mån, 2020-02-03 - 19:35

Jag är stolt och mallig.
Jag gillar just nu vardagarna bättre än helgerna, känner mig fortfarande lite vilsen, försöker leva på som vanligt med middagar/socialt men känner att det är mer ansträngande, och jag är rädd om min kraft. Behöver den till mig.
Stor respekt för detta jobb som ska göras.
Oroväckande nog har jag börjat glömma lite av övertramp i alkoholens spår.
Påminner mig, dagligen.
Jag står fast vid mina tre månader, till att börja med. Eller snarare, ikväll somnar jag nykter.
Min horisont fortsätter att växa.
På så vis känns ett nyktert liv lite spännande.
Har en enorm tur att ha ett liv som jag inte har någon större anledning att fly ifrån. Konstigt nog har jag upplevt att det har varit så mkt som varit jobbigt att jag är värd vinets avkopplande effekt, i princip varje dag.
Det känns konstigt idag!
Tack alla som skriver, ni betyder var och en otroligt mycket för mig och min ork och vilja. ❤️