Hej,

Nu börjar mitt nya liv. Jag kommer att ta det sakta och en sak i taget. Målet är att jag ska hitta nya rutiner i vardagen.
Steg ett är att skära ner på alkoholen och den dåliga kost som följer med den. I det första steget ingår även motion. Lätt vardagsmotion som med tiden ska bli en rutin i min vardag.

Tidigare gånger som jag försökt gå ner i vikt eller förbättra min hälsa så har det endast varit tillfälligt. Jag kan ha bestämt mig för en månad eller så och då kört stenhårt på bra kost, noll alkohol och daglig motion. Men jag har hela tiden vetat att det är tillfälligt. Det är inget som håller i längden eftersom att jag kör för hårt med mig själv. Jag måste hitta ett levnadssätt som håller i längden, kost och träning som jag kan baka in i vardagen utan att det tar över allt.
Den största utmaningen kommer såklart att bli alkoholen.

Jag har haft ett riskbruk i ca tio års tid varav de senaste två tre åren har inneburit alkohol dagligen. Alkohol för att det är gott, för att ha roligt, för att glömma, för att minnas, för att sova, för att slippa ångest, för att jag inte har något annat att göra. Anledningarna är många och om det finns någon annan bakomliggande anledning till att jag dricker så mycket kan nog bara en hjärnskrynklare tala om för mig. Jag dricker i sällskap och jag dricker själv. Stora mängder. Ca 30-40 enheter/standardglas i veckan, med korta eller oftast inga uppehåll. Jag hade ett år då jag bara drack öl. För att det var enklare att kontrollera. Allt som oftast gick det åt helvete med sprit och jag klarade inte av ångesten. Sen övergick det till öl och vin. Och den senaste tiden har jag börjat dricka sprit igen då tillfället är rätt. Men jag vågar inte fortsätta.
Varningstecknen är för många och har varit under en lång tid. Är rädd för att jag har förstört mina organ till det oåterkallerliga, även fast jag vet att människokroppen är seg.

Jag sköter mitt jobb till fullo och det är min räddning. Utan mitt jobb hade jag aldrig klarat mig.
Jobbet är min fristad där jag slipper tänka på allt som går runt i huvudet.

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på alkohol under den här förvandlingen. Jag vet att jag kan hålla uppe, men oftast så vill jag inte det och efter ett par dagar så tappar jag motivationen helt. Men den här gången ska det bli annorlunda. Det känns rätt den här gången. Viljan finns och vi går mot en ljusare tid, sommaren.
Jag ska börja med dagliga promenader och inte delta i allt för många sociala evenemang som innebär alkohol. Jag ska bara fokusera på mig, min hälsa och mitt jobb nu framöver. Sen får jag ta det därifrån.

Jag kommer att använda detta forum för att skriva av mig. Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det här och jag förväntar mig inte några svar. Däremot skulle jag bli glad om någon kikade in i min tråd och sa 'Hej' någon gång ibland.
Jag törs inte lova att jag kommer att skriva här dagligen men jag ska göra mitt bästa för att det inte ska gå för lång tid mellan inläggen.

Min resa börjar på allvar nu och jag ska lära mig att älska mig själv igen.

God natt

Fruktansvärd ångest över banala saker..
Behöver bara säga fel sak i hisseb på jobbet eller heja på fel sätt i receptionen på jobbet. Får sådan galen ångest att jag vill dö. Tvångsdricker istället. Matar i mig grogg för att glömma.
Detta är en sådan skitsak som jag inte.borde dricka över. Men varför gör jag det änd0?
Orkar inte ångesten längre...
...
..
.

..
....

.

Erik1979

Hej,
Tror du behöver söka akut hjälp och avgifta dig. Det låter också som du behöver hjälp av terapeut. Du skriver att allt blir så tråkigt när du är nykter men du har ju inte gett det en chans. Den första tiden ÄR tuff. Det är därför du väljer den "enkla" och "snabba" lösningen - alkoholen. Ge dig tre månader, en dag i tagen, och utvärdera sedan. Jag är själv nykter sedan ca sex veckor och jag har fått livet tillbaka. Jag nådde min egen gräns och efter det lade jag mig platt, erkände problem och slutade kämpa. Du har kämpat tillräckligt FÖR alkoholen. Är det inte dags att sluta kämpa och börja leva? Ta hand om dig!

Blev full som en alika igår och ramlade in i tv-bänken när jag skulle klä av mig. Glassplitter och fan överallt när jag vaknade. Tvn på golvet och jack i knäet. Blod i sängen och på väggen.
Minns inte hur jag kom hem. Tror att någon varit arg på mig, kanske taxichauffören? Får den känslan.
Tror att jag var hemma vid fyra inatt.
Blåste nyss 0,5. Jag brukar ju ha bra förbränning..?
Hade 1,35 imorse vid kl 9.30.
Drack i och för sig ca. 25 enheter..!
Har ett stort blåmärke och lite svullen på höger sida under bröstet. Typ där levern sitter. Måste ha slagit i tvbänken..
Kan förbränningen påverkas om man slår levern?

Mimmi54

När jag läser om din kväll, har också läst många kommentarer på tråden. Konsekvenserna eskalerar, tyvärr. Själv har jag just bestämt mig för att söka hjälp, fixar det inte på egen hand. Har lurat mig i många år. Lyckats med kortare och längre "vita perioder". Har mått såå bra när jag lyckats med de längre. Dessvärre har varje återfall blivit djupare än föregående. Så nu är det nog, för min del. Önskar att dina "konsekvenser" får dig att hitta din väg. Tror inte förbränningen påverkas av fallet :-) . Men jag kan ha fel. Kram

Blåste jag nyss. Hur fan är det möjligt?
Jag brukar ha snabb förbränning.
Drack sista innan 03.00 igår, det är nu över 18h sedan..
Någon som kan svara på detta? Håller levern på att förändras?

Har du gått till doktorn och berättat om din situation?
Hen kan dels hjälpa dig att häfta ihop gapande hål i kroppen där TVn suttit, men även och framför allt kontrollera hur dina organ mår och ge dig medicin som kanske kan hjälpa dig genom de första veckorna. Men till och med viktigare än det är att om du förklarar hur du mår på det sätt du skrivit ovan, så bör du kunna få hjälp att hantera din depression. Eftersom den antagligen är en stor bidragande orsak till att du dricker och sen hamnar i spiralen som ADHD beskriver ovan.
Välj nu att fixa det här i stället.

John-Erik

Är beroende av mängden.. För många enheter..
Levern förändras helt klart och fixar det inte till slut.
Det värsta som kan hända med tokhög konsumtion
är att man måste byta lever.
Att dra ned på övrigt fett är nog bra om man ska få
bästa effekt av levern, tror jag..
Du måste vara mer rädd om dig..

//John

John-Erik

Hej Textaren!

Har läst hela din tråd nu...
Du har koll på hela skeendet. Helt klart. En så detaljerad beskrivning finns inte
på forumet över hur dåligt en människa kan må. Hela spektrat finns att läsa i tin tråd.
Först och främst skulle jag säga att du har god självinsikt och det är ju en bra
början. När det gäller moralpredikningar så har du ju hört dem till leda säkert.
Du är hypokondrisk p.g.a missbruket. När du faller och inget känns bra efter några
dagars nykterhet är kemiskt orsakat. ADHD beskriver detta målande och bra i din tråd.
Mycket bra beskrivet. Läs detta inlägg. om och om igen.. Det är exakt på pricken.
Det som jag kan tycka är viktigt är att du snabbt får ett medicinskt "surrogat" för alkoholen i.o.m.
att du trots allt är rätt långt gången.. jo så är det så vi kan kasta slipsarna och
säga som det är.. Du behöver först och främst mediciner (lugnande/sömn?)
Om lugnande läkemedel kan ta bort suget kan det ju vara värt för att slippa alkoholen
eller hur.? Alkoholen gör bara illa i den mängd du dricker. Du är ung och har hela livet framför dig
Du har talets gåva och har sysselsättning. Du måste söka hjälp nu när du kraschar och
med blodvite som följd. Vi här inne hjälper dig gärna om du ställer frågor i din tråd.
Men du kan inte fortsätta som du gör. Nu blev det lite moralpredikning men för
fan gör inte detta mot dig själv och din kropp. Livet går inte ut på att förgifta sig själv så
hårt som du gör. Säger jag som fått problem själv men det kanske är vi som har problem
som kan hjälpa andra i svåra situationer.. Du är den enda som kan hjälpa dig själv i detta nu
genom att göra de livsavgörande val som står till buds.

Styrkekram

John

Hej Textaren!
Har läst hela din tråd nu. Du måste verkligen ta och söka professionell vård så snart du kan. Det kan säkert verka skrämmande att lämna ut sig men du har då chans att komma under behandling och till att hitta en väg ut ur den avgrund du är på väg ner i. Du verkar så smart och insatt i att du verkligen har problem så då borde du kunna hitta motivationen till att förändra dig också. Du behöver lugnande och sömngivande tabletter i början för att döva den ångest som säkert kommer när du slutar dricka.
Själv bestämde jag mig för en vecka sedan att det inte gick längre och tog kontakt med något som heter Beroendemottagningen. Suverän professionell personal som utan moralpredikningar lyssnar på dig.
För min del blev det att jag valde något som heter antabus. En substans som gör att du inte kan dricka ca 2 veckor efter varje tillfälle du har tagit en dos. Kände att det var enda chansen då jag gjort så många försök att själv hålla upp men det har aldrig fungerat mer är nån vecka. Nu är jag helt enkelt tvungen att hålla mig nykter. Suget har minskat och jag kan nu gå förbi systemet utan att ens vrida på huvudet och titta in för jag vet att jag inte kan dricka nåt. Visst kommer det perioder av riktigt sug då jag tänker för mig själv att det vore jäkligt skönt att svepa en flaska för att åka in i dimman. Men sen tänker jag på hur det alltid blir efter det att den första kicken lagt sig. Bara ångest!
Kämpa på Textaren, du skriver så bra och jag känner verkligen med dig i mitt hjärta!

John-Erik

Hur mår du? Kan bara föreställa mig hur du mår...
Försök att rida ut stormen, men kanske ska du begära hjälp.
Finns hjälp för alla som trillat som du har gjort..
Utnyttja den möjligheten..
Var rädd om dig..

Styrkekram

John

I över 10 år har jag misshandlat min kropp. Jag ser ingen framtid men ändå så vet jag att jag har 40 år kvar, kanske mer om jag sköter mina kort rätt. Det är åtminstone vad statistiken talar om för mig.
Idioti! Jag vet. Varför fortsätter jag?
Insikten finns..men viljan? Totalt borta.
Det här sätter käppar i hjulen för min drömmar.
Jag har knappt berättat om mina drömmar för någon, men ändå ser många min talang. De påtalar gång på gång att jag måste satsa på det. Och jag vill göra det så gärna
Men jag kommer ingen vart då jag ständigt dras ner i träsket. Det gör mig avdomnad, avtrubbad, likgiltig.
Orkeslös. Så jävla orkeslös..
Var, hur, när ska jag orka hitta styrka?
Mina nyktra perioder är korta och sällan. Varför de inte håller längre än de gör är därför att jag upplever allt som så tråkigt efter ett tag.. allt blir så jävla tråkigt. Och då är det inte värt det längre. Då börjar jag dricka igen för att få känna glädje.
. Romantiserar alkoholen, har alltid gjort.
Den lyfter mig lik väl som den kommer att fälla mig!
Styrker mig likt den försvagar mig.
Ger mig liv likt den en dag kommer att dräpa mig.
Alkoholen är allt som är bra med denna värld, och den är allt som är dåligt.
Det finns inget mitt i mellan.
Hur ska jag orka?
Jag, som de säger har så många år kvar.
.?

Jag har nått min botten. En botten där ingen ens vill svara mig. Jag förtjänar det nog inte ens.
Jag mår så fruktansvärt dåligt, men vågar inte söka hjälp. Blotta 28 år men har sämre hälsa än en 60 åring pga mitt alkoholmissbruk..
Snälla om någon av er bara kan skriva några strykande ord.

När du försvarar alkoholen i ditt liv är svårt.
Att inte våga söka hjälp är mänskligt.
Att dricka för mycket likaså.

Men då skapar du din egen grop där du just nu geggar omkring.
Klättra upp för kanten och bestäm dig.
Och sov så gott.

Många här inne har varit i djupaste mörker det nere på botten. Jag tror inte att någon låter bli att svara för att du skulle vara värdelös. Det handlar nog mest om vanlig mänsklig osäkerhet. Vad skriver man som hjälper, och inte stjälper... Det låter otäckt där hos dig, på bottnen. Inte ett ställe där man önskar någon människa att vara. Med alkoholen i ditt liv blir det omöjligt att hålla dig därifrån. Fatta ett beslut. Och ta till vad som än krävs. Börja med att anmäla dig till programmet här på forumet, om du inte redan gjort det. Kram på vägen!

Hej, vännen! Jag förstår hur du känner dig, när det blir tyst i tråden. Men som du ser så finns det människor som läser och bryr sig. Själv tänker jag såhär:
Om jag skriver ett inlägg i min egen tråd så skriver jag sådär 3-5 repliker hos andra som också kämpar med sitt liv, sin själ och sina alkoholproblem. Så idag skriver jag i din tråd, eftersom du just nu inte uthärdar i ensamheten.

Skickar några små varma solstrålar på dig!! Hoppas de värmer dig så att du orkar kravla dig upp från ditt mörkohål. Välkommen till ljuset!!

Slutade i katastrof.
Efter fjorton dagar så bestämde jag mig för att ta en rejäl bläcka, det var jag värd tyckte jag.
Men efter fjorton dagar så tål in min kropp samma mängder sprit som innan, vilket slutade i katastrof.

Min slutsats, sluta aldrig dricka. Då slipper du göra bort dig.

Row, row, row your boat, gently down the stream..