av Andrahalvlek

Andrahalvlek
sön, 2020-02-09 - 22:00

Jag har faktiskt börjat säga till vissa ”jag mår jättedåligt om vi hela tiden ska prata om allt negativt, som vi ändå inte kan påverka. Kan vi inte prata om något annat?” Sen ingår det förstås i min HR-roll att delta på rehab och sånt, men det brukar jag klara bättre. Jag låter dem prata, utan att försöka lösa helt enkelt. Jag är så snabb på att lösa allas problem annars, eller åtminstone försöka lösa dem. Det går ju inte alltid. Läste i en artikel att gnäll på jobbet får vissas kortisolnivåer (stresshormon) att stiga bara av att lyssna. Vi borde alla tänka på det lite mer.

Andrahalvlek
sön, 2020-02-09 - 22:06

Inga problem vad det gäller tankar på alkohol, jag har ju inget hemma.

Mer tankar på min ångest pga stress, som går ut över min sömn. Att bara gå och lägga sig ger stresspåslag. Jag har haft enorma problem med just sömnen i omgångar. Vidrigt.

Men jag har sprungit 3 km idag, och efter det mådde jag bättre. Just pulshöjande aktivitet tickar igång det så viktiga och sköna hormonet endorfin. Det sk nöjdhetshormonet.

Jag vill springa 3 x 30 min/vecka, men mina hälsenor bråkar lite. Får komplettera med motionscykeln som står bakom soffan, även om det är svintråkigt. Bra att ta till när det är busväder ute också.

Tack för att ni finns ❤️

Andrahalvlek
mån, 2020-02-10 - 21:56

Inget sug efter alkohol, och allt annat vore faktiskt konstigt.

Har fullt upp med min nattångest. Har inte sovit alls i natt ? Verkligen ingenting. Vidrigt!

Jag är fixerad vid att få sova, trots att jag vet i teorin att det handlar om att varva ner kroppen så pass mycket att man kan släppa taget. Sömn är en ickehandling.

Kombon stress/oro, alkohol, pms och fullmåne är för mig allra värsta kombon för att hamna snett med sömnen, och hamnar jag snett så blir jag panikslagen, och då är det omöjligt att sova.

Nu slipper jag alkohol och snart även fullmåne hoppas jag (?). I klimakteriet tycks jag dock ha konstant pms, och stress/oro har jag omkring mig, men två bort av fyra är ju bra!

Stress/oro är ju en upplevelse snarare än faktum, så det hänger ju ihop med ångesten förstås. Som en negativ spiral. Efter ett tag blir allt överjävligt. Jag försöker därför bryta automatiska negativa tankar med positiva medvetna tankar. Försöker, för det är fan inte lätt!

Försöker av samma anledning inte umgås med gnällspikarna på jobbet. En del tycks nästan ha gnäll som livsluft ?

Försöker alla knep jag kan ta till för att varva ner. Gå långsamt, äta långsamt, fika, lunchrasta, kort lunchpromenad, försök till mikrovila på bussen fram och tillbaka, och en stunds mindfulness i vilorummet till en låtlista med sångmantra.

Jag lägger mig platt på rygg, med filt över mig, och sätter på en låtlista med sångmantra som jag spelat regelbundet i flera år. Min kropp är ”programmerad” på den musiken, plus att just sångmantra är bra för hjärnans återhämtning.

Jag ligger där med händerna på magen och andas in och ut lugnt i takt till musiken, ”sjunger med” i mantrat inuti huvudet. När jag mår bra ”slocknar” jag efter tre låtar. Somnar inte riktigt, hamnar liksom i det som jag kallar ”mellanlandet”. Ställer klockan på 30 min.

Sen vaknar jag upp som om jag fått en spann vatten över huvudet. Perfekt sätt att ”reseta” skallen och återfå energi. Samma upplevelse kan jag få på bussen, om ingen sitter och babblar i telefon bredvid. Resan tar 30 min, i bästa fall slocknar jag 20 min.

Det funkade förstås inte idag. I vilorummet kände jag riktigt hur ångesten ville tvinga mig upp, men jag låg kvar, djupandades och fokuserade på sångmantrat.

Den här mindfulness-träningen gör jag på arbetstid när jag mår så här. Det är fan jobbet som delvis gjort mig sjuk pga stress ? Annars försöker jag göra det på en lunchrast, men nu har jag slarvat ett bra tag.

Mindfulness är verkligen ingen quick-fix. Man måste träna regelbundet i månader när man mår bra, för att ha nytta av det när man mår dåligt. Och jag har tränat massor, sen många år tillbaka.

Musiken tar sig liksom in i kroppen med hjälp av ett annat sinne, nästan omedvetet. Det har hänt mig i väntrum tex att jag plötsligt nästan nickat till. Först då har jag hört att de spelar en låt från min mindfulness-låtlista.

Jag har tränat mindfulness med olika sorters prat också, men musik funkar bättre på mig. Djupandas in, paus, andas uuut, paus - i takt med musiken. Känner i händerna hur magen reser sig. ”Sjunga med” inne i huvudet.

Sångmantra är på indiska så jag fattar ingenting, men det spelar ingen roll, det gör nytta ändå. Och det finns forskning som stödjer det, även om det låter flummigt.

Efter föreningsmöte ikväll, och sen uppvärmda rester framför tv:n, så satte jag mig på motionscykeln bakom soffan och cyklade 6 x 5 min så svetten lackade medan jag tittade på tv. Allt för att frigöra endorfiner.

Bäst idag var ändå att jag har fått massor gjort på jobbet! Mellan alla pauser ? Man jobbar inte effektivare för att man hoppar över de viktiga pauserna. Tvärtom.

Andrahalvlek
tis, 2020-02-11 - 06:33

Alldeles för kort, oroligt och svettigt. Men jag har fan sovit! Och jag är verkligen inte kräsen. Sömn är fan den finaste gåva man kan ge sig själv. OBS: Nykter sömn. Sömn efter alkoholintag är mer dövning än återhämtning.

Espandrill
tis, 2020-02-11 - 17:32

Har läst nästan hela din tråd. Jag är där du var i oktober, jag försöker trappa ner och dricka "som en normal människa", väl medveten om hur många liksom du som provat innan mig kommit fram till att det enda alternativet är att sluta. Jag antar att jag ändå behöver komma fram till det själv.

Känner igen mig i mycket annat du skriver om, "all in"-mentaliteten, den som sätter fart på festen, alkohol som medicinering för att orka med barn med särskilda behov och en snurrig speedad vardag. Jag (och många av mina vänner) tror att jag skulle få ADHD-diagnos om jag gick och utredde mig.

Tycker du är så modig hur du beskriver dig och hur drickandet har påverkat dig i beslut och beteende. Jag inser att jag har förminskat saker jag sagt eller gjort som helt normala, som jag skulle gjort nykter, för att inte erkänna att jag har problem.

Sömnen är jobbig även för mig, det irriterar mig för jag hade hoppats på att mindre alkohol skulle förbättra den biten. Men, en del som hållit upp länge (jag körde en vit januari) säger att det tar tid att få ur alla spår av alkoholen i kropp och sinne.

Spännande att läsa om dig och jag håller tummarna för att det går bra.
Kram från mig

Andrahalvlek
tis, 2020-02-11 - 18:46

Tack för din hälsning, det glädjer mig oerhört att du har läst min tråd med behållning och igenkänning ? Eller glad är jag förstås inte för att vi båda har alkoholproblem, men du förstår nog vad jag menar.

Jag har kämpat mot detta faktum i MÅNGA år. I oktober gjorde jag ett sista seriöst försök att styra upp drickandet, men det höll inte. Inte denna gången heller.

Det var som när jag rökte. Jag började röka när jag var 14 år. Från 18 års ålder slutade jag röka typ varje måndag, och började igen varje onsdag. Jag smygrökte för min sambo och mina barn i många år. Detta smusslande ? Jag tror inte att jag lurade någon mer än mig själv typ.

Nikotintuggummi, plåster - allt har jag prövat i omgångar. Höll endast upp rökandet under mina graviditeter, började sen igen. Vid 38 års ålder började jag snusa, och då slapp jag äntligen ciggen. Nikotinbegäret är oerhört starkt. Och är man ordentligt fast så kan man aldrig ”feströka”, det går från en cigg till ett paket inom en vecka.

Den erfarenheten bär jag med mig, den är liksom cementerad i mig. Så mycket hopp ”nu minsann” och så mycket besvikelse ”fan också”.

Nu försöker jag applicera den erfarenheten på alkohol. Jag är så pass fast i alkoholens klor att jag aldrig kan ”festdricka”. Det skulle bara väcka begär efter mer, och det skulle gå fort och fullständigt överstyr.

Att det tog sådan tid beror nog på att jag verkligen sörjde. Jag sörjde de mysiga stunderna på uteservering och trädäck sommartid. Jag sörjde att jag aldrig mer ska få uppleva det goa lugnet i kroppen efter 2-3 glas vin. Känslan av ”belöning”. Jag sörjer hur kul det är att prata och skoja med kompisar på fest, hur jag blir snabb i tanke och handling och bjuder på mig själv.

Men jag vet ju hur det slutar. Jag minns ju också hur många gånger jag cyklat i diket efter en sådan fest. Jag minns alla gånger jag kräkts på olämpliga ställen. Jag minns min äldsta dotters blickar och ord ”ta det lite lugnt med vinet, mamma”.

Jag kommer att fortsätta sörja det första, kanske för alltid. Men då ska jag påminna mig om det senare. Gång på gång.

Jag är dessutom snabb i tanke och handling även när jag är nykter. Jag är extremt social och kan nog prata och dansa lika bra utan alkohol. Jag har bara aldrig provat. Det värsta som kan hända är nog att jag tröttnar på kompisarnas fylletjat ? Och så många fester är jag inte bjuden på längre hellre, och det är inget jag saknar faktiskt.

Nu ska jag utforska alternativen. Nu ska jag hitta det som snuset blev för mig när jag äntligen slutade röka. Skulle aldrig få för mig att röka en cigg sen flera år tillbaka. Apäckligt!

Men alternativen till alkohol ska helst inte bli godis, eller något annat som triggar beroendehjärnan. Det måste gå att uppleva mys- och lyxkänslan på annat sätt.

Och du, fortsätt läs och skriv här och låt ditt beslut ta den tid det tar. Att du ens hänger här är ju ett enormt viktigt steg!

Kram ❤️

Andrahalvlek
tis, 2020-02-11 - 19:57

Min yngsta dotter, 20 år, har en utvecklingsstörning och bor växelvis hos mig och sin pappa. Varje onsdag sover hon över på ett boende, som träning inför framtida eget boende i en gruppbostad.

Så ofta köper jag en vinbox redan på onsdagen - det är ju ändå ”Lill-lördag”. Ofta har jag då på jobbet hunnit jobba ikapp massor, och jag upplever mig ha koll på läget inför resten av jobbveckan. Så visst är jag värd en belöning?

Och är det kaos och rörigt på jobbet så är jag ju faktiskt värd lite vin som tröst, eller hur?

Jag dricker inte lika mycket på en onsdag som fredag-lördag, men boxen räcker ju även till torsdag, då är det ju ”nästan helg”. Och på fredag köper jag en ny box, för den första räcker ju inte både till fredag och lördag.

Och om jag får i mig enorma mängder på fredagen, och är sugen på att dricka lite även på söndag, så måste jag kanske köpa en ny box även på lördag.

Tre vinboxar onsdag-söndag! Sjuka mängder. Min tolerans var verkligen enorm på slutet - och behovet stundtals helt omättligt.

Riktigt så illa var det inte alla veckor förstås, men alldeles för många. Och jävligt dyrt blir det dessutom!

Imorgon är det onsdag. Funderar på hur jag ska ”belöna” mig ?

Jag ska köpa med mig hem två alkoholfria öl och en thaibox. Det känns lagom ”festligt” och slappt för en onsdag ?

Jag dricker enbart rött vin annars, men jag har ju hinkat en hel del öl också förstås. Jag gillar alkoholfri öl, väljer ofta det på krogen när jag kör bil. Jag gillar inte läsk och söt cider. Dricker oftast vatten, naturellt eller kolsyrat, och mjölk. Men det känns inte så festligt ?

Stormenlilla
tis, 2020-02-11 - 21:01

Unna dig det! Kan rekommendera Mikeller den gula, den är faktiskt god. Tänk vad skönt att äta något gott och slippa vara bakis och ha ångest.

Ja herregud vad man fått i sig mycket i sina dagar. Pratade faktiskt med en på jobbet om just alkohol med att gå ner i vikt och om att jag vill vara mer i form. Då sa han ”men du kan ju dricka tre glas vin”. Tre glas vin sa jag. Det blir inte tre glas. Man saknar ju helt ”normala tänket”. Nej dricker jag vill jag dricka tills jag är FULL.

Bra att du kämpar på! Vettig är du också i dina resonemang och det är allt skönt att ha en vettig med sig på vägen! ?

Andrahalvlek
tis, 2020-02-11 - 22:30

Inget sug efter alkohol idag heller. Måndagar och tisdagar är väl typ de enda dagarna i veckan som jag aldrig brukar dricka, så det är en blygsam prestation egentligen ?

För att fortsätta hantera ångesten på bästa sätt har det idag blivit bussmeditation, mindfulness, lunchträning och psykologbesök.

Bussmeditation innebär att jag på bussen struntar i att surfa på mobilen, som typ alla andra gör. Istället lutar jag huvudet bakåt, blundar, djupandas långsamt, och känner liksom efter i kroppen var bussen befinner sig. En rondell, en kurva osv.

Totalt 30 min i en nedsläckt, oftast tyst, dubbeldäckare. Oftast slocknar jag inom 5 min. Dock inte just nu pga generell uppvarvning och ångest. Men ångesten är betydligt lättare idag, mycket tack vare några timmars sömn i natt.

Inte heller när jag tränade mindfulness i vilorummet idag så slocknade jag. Men idag låg jag kvar hela tiden utan att ångesten försökte riva upp mig från bädden åtminstone. Och det ”sömnryckte” i benen några gånger så jag var på väg ner i ”mellanlandet”.

Jag har också lunchtränat med en kollega - svettigt, jobbigt, roligt. Det är så skönt när även skrattmusklerna får jobba ?

Slutligen har jag träffat min underbara psykolog idag. Vi träffades första gången i samband med min första utmattningsdepression år 2007. Jag fick kontakt med henne via Företagshälsan, som hon har avtal med.

Första gången i mars 2007 sa jag: ”Väck mig inte om jag somnar, för jag har inte sovit på fem veckor.” Och det var sant. Jävligt bäng i bollen är man då kan jag säga. Man kan inte ta ett enda beslut, knappt besluta sig för att gå på toaletten även om man är nära att kissa på sig.

Sen har vi fortsatt träffas. Under mina friska perioder träffas vi fyra gånger om året, då fakturerat som ”coachning” till min arbetsgivare.

När jag blev sjuk igen i feb 2018 så blev det behandling igen, och det har pågått tills nu typ med glesare intervaller. Men nu har vi sen januari intensifierat antalet möten igen, på grund av mitt dåliga mående efter allt kaos på jobbet.

Det finns ingenting som hon inte vet om mig. Ingenting. Hon bekräftar mig svinbra när jag ”gör rätt” och säger ifrån på skarpen när hon tycker att jag ”gör fel”.

Hon sätter ord på sådant jag knappt är medveten om, till exempel undvikandebeteende. Och då ser jag mönstret, kan skruva lite, göra lite annorlunda för att få bättre effekt. Införa nya mailrutiner, mobilrutiner, träna in olika strategier för att bemöta olika sorters människor osv.

Idag pratade vi om hur jag ska förhålla mig till mina chefer, som enligt mig gör allt i sista minuten och det påverkar mitt arbete oerhört negativt. Jag vill ha koll och framförhållning ?

Vi pratade också om hur jag kan sätta tydligare gränser mot kollegor som vill att jag ska lösa deras problem ”lite snabbt”, och hur jag snabbt kan ta död på vissas ältande gnäll och skitsnack.

Vi pratade också om mina sömnrutiner. Att jag verkligen inte borde sova halva förmiddagen på helgerna, ens om det är möjligt. Inte heller ta tupplurar (som är SÅ skönt!). Jag fattar. Jag ska bara processa det lite mer innan jag agerar på det.

Just nu kan jag inte sova längre än till max kl 7 på helgerna, mot kl 10-11 annars. Men jag ligger kvar ändå, med en helt sjuk ångest som följd!

På lördag ska jag ställa klockan på 8 och ta en lång cykelrunda innan frukost. Motion, frisk luft, och dagsljus är vad jag behöver bäst just nu.

Min dotter kommer att tro att jag har blivit galen ?

Nä, hon ska till sin pappa på fredag så hon slipper bli vittne till stolleprovet!

PS. Trot eller ej, men jag har fått massor gjort på jobbet också! Mellan alla pauser ?

FinaLisa
ons, 2020-02-12 - 05:54

Jag är så sjukt imponerad av din energi och strategier! ??
Dina ord forsar iväg som ett vattenfall och landar så fint i mig.
Jag är övertygad om att du kommer fixa detta!?
Grattis till dag 3!!???
Kram ?

Virvla
ons, 2020-02-12 - 08:36

Nu har jag läst din tråd och jag känner igen mig. Så väl. ❤️ Tror du gör rätt i att skippa alkoholen totalt. Har man det nära inpå så har man oftast den genen.
Min mamma är alkoholist. Och jag tänkte att sådär ska jag aldrig bli! Men ett, tu tre så var jag nästan där. Men jag har stoppat i tid. Jag kan inte lova aldrig mer. Men jag kan lova att inte trilla dit igen. För jag vill aldrig bli som min mamma. Nu har jag inga egna barn men bonusbarn. Dom tänker jag på. Just nu hatar jag min mamma. Fast älskar henne också. Men när man försökt att hjälpa henne i 20 år så börjar tålamodet tryta.
Jag hejar på dig, livet kan bara bli bättre. Ska kika in hos dig då och då. Vi kan ju hjälpa varandra ❤️

Stormenlilla
ons, 2020-02-12 - 10:01

Du är så peppande i ditt ”ta tag i dig själv” skriveri! Man vill bli den mest hälsosamma i världen tillsammans med dig när man läser din senaste text. Toppen!

Jag mår så mycket bättre efter min träning igår. Så skönt.

Grattis till vår dag 4! ?❤️

Andrahalvlek
ons, 2020-02-12 - 10:50

Heja oss! Du inser också allvaret, att det genetiska arvet är starkt.

Min uppväxt med alkoholiserad pappa var en mardröm. Så illa har det absolut inte blivit för mig, men jag märker att min tolerans för vin har ökat markant och att antalet tillfällen med rejäla minnesluckor och övertramp har ökat.

Därför sätter jag stopp nu. Ger min kropp och hjärna en chans att återhämta sig.

Kram ❤️

Andrahalvlek
ons, 2020-02-12 - 10:52

Ja, träning är medicin för både kropp och själ! Miljoner gånger bättre än alkohol. Mer endorfiner behöver vi för att klara av det här.

Heja oss! Kram ❤️

LillaVideung74
ons, 2020-02-12 - 12:03

...Andrahalvlek för en intressant tråd med hög igenkänningsfaktor på många ställen. Säger som FinaLisa, mycket imponerad av din energi o dina strategier. Du skriver modigt och insiktsfullt!

Jag har inte påbörjat någon egen tråd ännu. Försöker "sålla" lite bland alla befintliga så det inte ska bli på tok för mycket. Här finns ju oerhört mycket att läsa och lära av.

Befinner mig själv i en förändringarnas tid gällande min snart 30 år långa relation med alkohol. Separationen är komplicerad och kommer att ta tid. Finns en hel del att analysera o försöka förstå. "Det tar lika lång tid att gå in i skogen som att komma ut ur den" hörde jag en klok människa säga.

En dag i taget kör jag med och försöker finna det positiva som nyktra dagar innebär. Att vakna efter en nykter kväll med alla sinnen i behåll ser jag hittills som den bästa känslan. Har fortfarande svårt att inte "alkoholromantisera" och att helt stänga alla bakdörrar men kämpa på och skam den som ger sig.

Önskar dig en fin dag, kram?

Se klart
ons, 2020-02-12 - 12:17

För inspirerande och klok läsning, känner igen mycket och även detta med snus och cigg.
Min strategi är att verkligen försöka plocka fram fördelarna med nykterheten och byteshandla med mig själv.
Jag byter mysiga (till en början iaf) vinet på fredagen mot sköna pigga morgonen på lördagen.
Som att det var två likvärdiga köp och jag får välja. Det hjälper mig lite att hålla tankarna från romantiken.
Det blir ett illande svid inuti att tänka aldrig mer. Men en dag i taget är ju riktigt överkomligt.
Jag har också haft problem m min sömn i många år. Stundtals ser jag det som en starkt bidragande orsak till alkoholens övertag.
Just nu får jag hjälp att sova med låg-låg dos av imovane och det tar iaf udden av det problemet.
Inte optimalt, men bättre än medicinen rödvin.
Kram och ha en fin dag!

Andrahalvlek
ons, 2020-02-12 - 13:12

Ja, det kan ta tid att komma till steg 1, ännu längre till steg 2 och 3. Och det får ta den tid det tar.

Jag brukar tänka att processen är ungefär så här:

1) Inse och acceptera att man har problem med att dricka alkohol.
2) Bestämma sig för och verkligen vilja sluta dricka alkohol.
3) Inse och acceptera att man inte tål alkohol, och att man aldrig ens kan ”festdricka”.

Jag sörjer allt det fina och mysiga med att dricka alkohol. Att jag aldrig kan uppleva det igen. Men då är det viktigt att påminna sig om hur det alltid slutar förr eller senare. Lista sina övertramp och läsa den listan varje gång man blir sugen typ.

Jag har en lista i huvudet, en topp-3 med riktigt rejäla fyllesynder ?

Och sen tror jag att man måste börja samla på nyktra erfarenheter helt enkelt. Gå på fest nykter, dricka en alkoholfri öl på uteservering osv.

Kram ❤️

Andrahalvlek
ons, 2020-02-12 - 13:22

Fokusera på det positiva är jätteviktigt, och det är dessutom en mycket framgångsrik strategi. Kallas positiv förstärkning i psykologtermer ?

Jag tänker i termer av positiv förstärkning både gentemot mina kollegor och mina barn, och givetvis ska jag behandla mig själv likadant.

Därför vill jag skriva positiva inlägg, ”det här har jag gjort bra idag”, för att fortsätta göra bra saker även nästa dag ?

Sen blir fallet kanske hårt om jag faller. Men det får jag hantera då. Även motgångar tror jag att man bäst hanterar om man försöker ha ett positivt fokus.

Jag är i Skåne idag på jobbresa. Det blåser som fan, kan knappt hålla bilen kvar på vägen. Men det produceras nog mycket elström i vindkraftverken idag - och det är ju positivt ?

Det är som klassikern ”Är glaset halvtomt eller halvfullt?” Hos mig är glaset alltid halvfullt. Och numer innehåller glaset inte vin ?