av Andrahalvlek

Andrahalvlek
ons, 2020-02-26 - 07:49

Kul att höra att andra blir inspirerade av mina inlägg, då blir det vinn-vinn.

Jag skriver här som självterapi - för att bli lite klokare på mig själv och mitt beteende. Och kan någon annan bli inspirerad att prova något nytt i sina liv så blir jag så glad ❤️

I hela mitt liv har jag tänkt och verkligen levt efter att låta vänlighet och hjälpsamhet sprida sig vidare som ringar på vattnet.

Får jag hjälp, så vill jag ge andra hjälp, som i sin tur hjälper andra osv. Som en hjälpsamhetsspiral ❤️

Bettskena ska jag verkligen fundera över ? Visst kan man väl köpa sådana nu utan att få dem utprovade hos tandläkare?

Eller så tar jag tag i ännu en surdeg och letar upp en bra tandläkare! Sen min förra slutade jobba har jag inte kommit till skott att hitta en ny. Det är så svårt att hitta en som har tider dessutom ?

FinaLisa
ons, 2020-02-26 - 17:54

Vet faktiskt inte om den går att köpa utan utprovning...
Jag provade ut en hos tandläkaren och betalade 1000 kr för typ åtta år sedan. Det finns nog dyrare varianter också.
Du kan säkert läsa mer på nätet.
Utvecklingen går ju framåt så snabbt med olika hjälpmedel.
Lycka till ??
Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-02-26 - 22:26

Dagens höjdpunkt var nog Loppans youtube-tips! Jag har kollat på föreläsningen ”Hur påverkar alkohol hjärnan?” ikväll med enormt stor behållning.

Länk till föreläsningen: https://youtu.be/1Q60CgGeG7g

Synd att man inte fick veta hur goda chanserna är att självläka hjärnan, utan behandling. Men många personer, som har varit nyktra en längre tid, beskriver ju tydligt hur mycket bättre de både mår och fungerar - så jag väljer att tro att förmågan att självläka hjärnan är stor ?

Och youtube verkar vara en guldgruva om man vill lära sig mer om alkoholens negativa påverkan på våra kroppar. Här kan man samla på sig en massa argument för att fortsätta vara nykter.

Som den beroendepersonlighet jag faktiskt är så går jag förstås all-in, även när det gäller att vara nykter. Jag är aktiv här på forumet, lyssnar på Alkispodden varje dag, och nu tänker jag förkovra mig ytterligare via youtube. Heja mig!

Annars har dagen varit bra. Bra och viktiga diskussioner har vi haft. Vi har bland annat pratat om hur vi som arbetsgivare kan motverka den upplevda ökade stressen på våra arbetsplatser.

Bland annat ska vi utforma en tillgänglighetspolicy, och vi ska också utbilda alla våra chefer i feedback.

Vi ska också hitta ett sätt att göra så kallad ”pulsmätning” regelbundet för att fånga upp tidiga signaler. Vi ska förstås inte rent fysiskt ta pulsen på medarbetarna, men det finns lite olika system där man med hjälp av olika frågor/svar kan få en lägesrapport på ett enkelt sätt. För individen på individnivå och för olika grupper anonymt, att användas av arbetsgivaren.

Vi diskuterade också hur vi ska utforma en så kallad ”karriärsida” för att få fler att söka jobb hos oss.

En riktigt bra dag som sagt! Nu ska vi bara hoppas att det blir konkreta resultat av allt vårt prat.

Ps. Ikväll har jag betalat räkningar, och jag avslutade med att lägga in alla intäkter och utgifter för dottern i januari 2020. Nu hoppas jag verkligen att jag orkar fullfölja den rutinen så att jag slipper våndas inför nästa års årsredovisning till överförmyndarnämnden.

Andrahalvlek
tors, 2020-02-27 - 10:14

Jag har drömt massor i natt. Kommer inte ihåg någonting konkret men vid två tillfällen har jag halvt medvetet varit fullt aktiv i superkonstiga drömmar. Att det är just drömmar och inte tankar/fantasier vet jag eftersom de är helt hysteriska, och personerna i drömmen kommer från vitt skilda sammanhang.

Men att man drömmer är väl ett tecken på att hjärnan börjar tillfriskna? Minns inte när jag var medveten om att jag drömde senast faktiskt.

Har funderat mycket på föreläsningen ”Hur påverkar alkoholen hjärnan?” En sak som förklarades på ett bra sätt var varför just träning är så viktigt vid tillfrisknande. Alkoholen påverkar endorfin (må bra-hormon), som i sin tur påverkar dopamin (motivations-hormon). Och träning påverkar hjärnan på samma sätt, hurra!

Så nu ska jag försöka levla upp min träning ?

Andrahalvlek
tors, 2020-02-27 - 22:21

Bäst idag var att jag äntligen blev klar med dotterns årsredovisning till överförmyndarnämnden. Hurra! Nu ikväll fick jag äntligen det sista kvittot som jag saknade på mail.

Blanketterna är ifyllda och summorna stämmer. Pärmen är komplett och imorgon lämnar jag in den, tjoho! Shit vad nöjd jag känner mig med mig själv ?

DEN känslan dricker jag gärna vin på. Eller drack vin snarare, för det gör jag inte nu längre. Belönar mig med en alkoholfri öl istället ?

Näst bäst är att boken ”Tänka klart” kom med posten idag. Ska bara läsa lite ikväll, och sen blir det mer läsning i helgen.

Tredje bäst var att jag pratade med äldsta dottern i telefon en timme ikväll och vi planerade att jag ska hälsa på henne en helg i mars - då vi ska avverka några museum. Sen vill jag att vi ska se en musikal ihop en helg i maj, och slutligen planerade vi en långhelg tillsammans i Barcelona i september. Mysigt ❤️

Fjärde bäst är att jag har fått mycket gjort på jobbet, och att jag imorgon har skapat mig tid för att typ fokusera på en enda sak. Nästan. Måste göra två andra saker också. Så går det med det fokuset ?

Tre avsnitt av Alkispodden har jag lyssnat på idag med rubrikerna ”Det är dags att sluta skämmas”, ”Från förnekelse till förändring” och ”Äntligen semester, skål för fan!”

Alkispodden ger mig alltid viktiga aha-upplevelser och igenkänningen är enorm.

Andrahalvlek
fre, 2020-02-28 - 07:23

Begreppet ”sova på saken” är verkligen en viktig aha-upplevelse för mig. När man inte fattar beslut pronto utan låter dem gotta till sig en natt eller två.

Det som händer under natten är att den logiska hjärnhalvan släpper taget och låter den kreativa hjärnhalvan frispejsa lite. Problem som på kvällen kändes omöjliga kan nästa morgon vara plättlätta.

Jag har själv upplevt det så många gånger att jag vet att det funkar så. Mitt jobb går till 90 procent ut på att lösa problem - och då är detta förstås en enormt viktig tillgång.

När man dricker alkohol sover man inte bra. Man drömmer tex inte på samma sätt, möjligen svettiga mardrömmar. Jag tror också att växelverkan mellan hjärnhalvorna åtminstone delvis sätts ur spel.

Idag gav jag mig själv en timmes sovmorgon till kl 7. Vaknade ändå kl 6 och då var min hjärna igång och presenterade lösningar på problem som både jag och min chef och verksamheten i övrigt brottats med i flera månader.

Pang, pang, pang, vi gör så här! Nu längtar jag till jobbet för att få presentera dessa lösningar för min chef. Inte för hennes skull, för jag är arg och irriterad som sjutton på henne, utan mest för att jag och resten av verksamheten ska få lite stabilitet och lugn och ro. En vecka eller två åtminstone ?

Dag 20 som nykter börjar riktigt bra!

Trevlig nykter helg allihop ❤️

Andrahalvlek
fre, 2020-02-28 - 21:45

Alkoholfri öl, ölkorv och grönmögelost - perfekt fredagsmys ? I helgen ska jag prova att göra iste också. Jag behöver nog något gott att sippa på framför tv:n, vanans makt är stark.

Ruset saknar jag däremot inte alls faktiskt. Inte ens den loja känslan efter en-två glas. Jag försöker framkalla den känslan ändå, bara genom avkoppling. Känslan är ännu inte lika stark och tydlig, men den är garanterat utan sur eftersmak.

En sak jag började tänka på nu ikväll var besattheten att dricka mer och mer. Jag hann knappt fylla upp ett glas innan jag tänkte på när jag skulle kunna fylla på nästa glas. På kalas försökte jag liksom smyga till mig mer vin, i hopp om att ingen skulle tänka eller säga ”vad snabbt hon dricker”.

Jag tror inte att min omgivning är varken blind eller korkad, men ytterst få sa något. I princip bara min ex-sambo och min äldsta dotter.

Lyssnade jag? Nope. Jag svarade bara typ ”Skit ni i hur mycket jag dricker”. Om jag ens svarade dem, ibland gick jag bara ifrån dem.

Hallå!? Sån är INTE jag. Jag lyssnar verkligen på min omgivning, har inga problem att säga förlåt och be om hjälp, eller ändra åsikt om jag får ny och annan fakta. När jag är nykter är jag sådan i alla fall.

Jag tror helt enkelt att jag var livrädd för att de skulle ta vinet ifrån mig om jag erkände att de hade all anledning att vara oroliga för mitt drickande.

Mot slutet hade min tolerans ökat så mycket att jag kunde dricka 3/4 vinbox på en kväll. Utan att ragla, men sluddra gjorde jag nog. Minnesbilderna är lite vaga.

Ofta slutade det med att kroppen fick nog och jag kräktes. En gång hann jag precis in i badrummet och kräktes i badkaret. Den stanken ? Kan nästan fortfarande framkalla doftminnet. Urk.

En 50-årig kvinna som kräks av för mycket alkohol, som en fjortis typ. När hon sitter hemma ensam och dricker vin. Finns det något mer patetiskt? Näppeligen.

Och bakfyllan dagen efter var förstås enorm. Jag räknade nästan minuterna tills det var okej att ta en återställare (kl 16 hade jag bestämt). Efter två-tre glas mådde jag prima igen och fortsatte hinka vin.

På söndagar höll jag medvetet igen litegrann för att inte vakna så väldigt bakfull måndag morgon, för då kunde jag inte ta en återställare.

Jag graderade min bakfylla i måttlig eller vidrig - beroende på om jag behövde en återställare eller inte.

Och det som oroade mig massor också var illamåendet dagen efter, som fick mig att hosta och ulka och till och med kräkas ibland. Som om kroppen till varje pris ville göra sig av med giftet.

Inleder min tredje nyktra helg idag och jag känner mig pepp, stolt, nöjd, glad och trygg i mitt beslut ?

Ser fram emot en lugn helg i min ensamhet. (Lämnat yngsta dottern hos sin pappa ikväll.) Ska ta en lång cykelrunda både lördag och söndag, läsa boken ”Tänka klart”, och kolla lite på tv.

Och skriva och läsa här förstås ? Att ni finns här betyder så oerhört mycket för mig. Allra helst nu i början innan jag är mogen att berätta för andra IRL.

PS. Köpte ett alkoholfritt rött vin idag av ren nyfikenhet. Tog två sippar, hällde ut hela flaskan i vasken. Apäckligt ? Smakade inte alls likt vin, och var riktigt äckligt. Köpte ett vitt vin också som står på kylning. Får se om det möter samma öde i vasken ?

VaknaVacker
fre, 2020-02-28 - 22:17

Godkväll! Härligt att läsa ditt resonemang runt nykterheten. Rackarns vad snabbt tiden går! 20 dagar?? Grattis!!?
Haft rätt rejält sug både igår kväll och ikväll. Måste klura lite på det. En känsla av att jag får en lite skakig period nu... haha men kommer inte bero på alkoholdrickande i alla fall?
Ja du och huvva. Vilka grejer jag oxå gjort i berusningsnojan? Måste ta och frossa i det så kanske suget håller sig på mattan.
Sov gott o kram??? skickar med en starksomenbjörn ?

Andrahalvlek
fre, 2020-02-28 - 23:37

Och ja, en promenad bland minnena i fylledimman kan vara bra att ta till när motivationen tryter.

Kram ❤️

Ps. Så trött att jag bara vill sova kl 23 en fredagkväll ? Oväntad följd av nykterheten.

Se klart
lör, 2020-02-29 - 10:02

... har testat mig igenom sortimentet men tycker inget är drickbart.
Jag vet inte om det är ok att tipsa om a-fria viner här, men det finns iaf ett vitt riesling som är helt ok/gott, tycker jag, ein zwei zero heter det.
Jag läser dina minnen med igenkänning. Tack för att du delar med dig av sånt som inte är roligt att skriva om, och minnas...
Ha en fin nykter lördag!
Ps. Ölkorv är favorit även här!

Wasabi
lör, 2020-02-29 - 12:32

Känner igen mig i illamåendet och kräkningarna. Fyran vad äckligt och hemskt det är. Speciellt när det fortsätter dagen efter... det är också någonting jag tänker på i fall jag börjar försköna alkoholen.

Men det är inte alls patetiskt att ha ett problematiskt förhållande med alkohol. Det en beroendeframkallande drog. Så där får jag faktiskt rätta dig ?

Andrahalvlek
lör, 2020-02-29 - 13:13

DN:s krönikör Hanna Hellqvist skriver om sin alkoholism. En text som hon vann pris för som ”Årets berättare” ? (OBS: låst artikel endast för prenumeranter.)

https://www.dn.se/kultur-noje/hanna-hellquist-jag-drack-nar-jag-var-led…

Två citat ur krönikan:

”En annan förklaring, och det här är nog anledningen till att jag skriver den här texten, det är att alkoholen är ett så självklart inslag i de flesta sociala sammanhang. Alkoholen är en ohotad bärare av vår kultur. Det är helt enkelt konstigare att inte dricka, än att alltid bli lite för full.”

”Nu har jag slutat. Lättnaden jag känner är nästan omöjlig att beskriva. Fattar ni hur mycket utrymme som frigörs i hjärnan när man slutar tänka på vin?”

Journalisten Hanna Hellqvist har också berättat om sin alkoholism och nykterhet hos Skavlan, som finns på svtplay.

I sin krönika refererar Hanna även till Rebecka Åhlund, som skrivit boken ”Och jag som var så rolig att dricka med”. Den boken har jag läst, och den är svinbra! Rebecka har också varit gäst i Alkispodden, avsnitt 52.

DN-artikel om Rebecka Åhlund (OBS: låst artikel, endast för prenumeranter):

https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/rebecka-ahlund-om-sin-alkoholism-d…

Kort utdrag ur artikeln:

”Boken hon skrivit om sitt drickande är så långt ifrån präktig självhjälpspepp eller feelgoodmoralism det går att komma. Snarare skildras en nötande kamp på daglig basis där alla små irritationsmoment i vardagen, varje tillstymmelse till tristess eller motgång, ställs mot spritens lindring.”

Både Hanna och Rebecka är mina idoler! Fler offentliga kvinnor måste berätta om sin alkoholism, först då kan stigmat sakta brytas ner.

Andrahalvlek
lör, 2020-02-29 - 13:19

Tack Se Klart för vintipset! Tänker dock inte söka efter det vinet med ljus och lykta - hellre försöker jag hitta andra goda drycker att sippa på framför tv:n.

Alkoholfri lättöl funkar inte i längden för mig har jag kommit på. Dels är det nästan lika dyrt som vanlig öl, och jag vill använda mina pengar till andra ”belöningar”, men mest beror det på att jag får typ miljöpanik över alla tomglasen som jag kastar ? Att försöka begränsa mängden avfall i vardagen är en grundvärdering hos mig som jag har svårt att tumma på.

I morse gjorde jag 1 liter iste som nu står på kylning - det ska provas ikväll! Blir det gott ska jag delge er receptet ?

Tack Wasabi för din ”rättelse” ? Jag vet i teorin att alkohol är en beroendeframkallande drog och att alkoholism är en sjukdom. Jag jobbar verkligen på att inte bara veta det teoretiskt, utan också acceptera och fullt ut känna det känslomässigt. Är inte riktigt där än.

Just då - i den situationen då hela badkaret är fullt av rödvinsspyor och jag måste ta hand om det medan hela lägenheten stinker spyor - känns det bara patetiskt och skämmigt ?

Tack för att ni finns allihop!

Wasabi
lör, 2020-02-29 - 13:09

Jag vet vad du menar... Man känner sig helt dum i huvudet som fortsätter göra samma sak om och om igen. Och väldigt ensam också. Att ens känna sug och dricka samma dag som man har spytt upp frukosten... jag ryser vid tanken. Vill inte tillbaka dit, och det är där vi kommer hamna om vi fortsätter dricka. Skönt att vi har 3 veckor i bagaget. ❤️

Se klart
lör, 2020-02-29 - 13:22

Som jag kommer på när jag läser här att vid ett tillfälle för evigheter- minst 10 år sedan, dagen efter en fest så kom jag och min man att prata om nån drink. Och jag; ”Åh, ja den som är så god” och han var mer; hur kan du ens tänka på att en drink är god efter festen igår... det var första gången det gick upp för mig att för mig fanns inte naturliga gränser som för de flesta andra.
Bra att vi påminner varandra och håller minnen lite levande även om man helst vill glömma....

Andrahalvlek
lör, 2020-02-29 - 13:29

Vi har glömt, gömt och ljugit i så många år att det sitter i ryggmärgen. Vi måste börja minnas och rannsaka oss själva, och sluta ljuga, för att tillfriskna. Tror jag. Hur plågsamt det än är.

Kram ❤️

Andrahalvlek
lör, 2020-02-29 - 18:50

Bäst idag var att jag börjat läsa boken ”Tänka klart”. Nu bannemej ska mitt undermedvetna få sig en match!

Jag följer rådet i boken och har bara läst två kapitel hittills. Innehållet i boken måste liksom landa lite i mig lite i taget.

Näst bäst idag var ca 13 km på cykel på ca 60 min. Lite duggregn, rätt kallt, men skönt. Längre sträcka och högre tempo har det blivit, och idag blev det pass 12 av 12 under februari. Imorgon blir det samma cykelrunda, pass 1 av 12 under mars.

Tredje bäst var maten jag hämtade hem ikväll - kyckling med röd curry och nudlar. Lite ovant att inte behöva planera när man kan köra bil, nu kan jag köra när som helst ?

Trygg i mitt beslut att vara nykter idag också ?

Andrahalvlek
lör, 2020-02-29 - 20:01

Många vittnesmål här på forumet och i andra nyktra sammanhang handlar om hur folk har nått sin yttersta botten, och sen inte haft någon annan utväg än att bli nyktra. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen.

Det var ingen megastor fyllesynd, dunderbaksmälla, eller annan katastrof som fick mig att ta beslutet att inleda min nykterhet för tre veckor sedan. Det här är mitt första allvarliga försök att bli nykter faktiskt. Tidigare har jag bara försökt begränsa drickandet, men det spårade alltid ur.

Det var snarare flera års grubblande över mitt drickande, återkommande skov med ångest och depressioner, och en insikt om hur mycket min tolerans har ökat det senaste året, som sammanlagt ledde till beslutet.

Jag vet att nästa steg med alkohol som livspartner skulle bli ytterligare ökad tolerans - eller kraftigt minskad tolerans - ytterligare ökad ohälsa och trasiga relationer. Jag vet det eftersom jag har upplevt det som anhörig till en alkoholiserad pappa.

Min pappa var så kallad periodare. I sin ungdom var han en festprisse, och han tog alla chanser att festa. Han skötte sitt jobb som målare, men sen drack han så fort han var ledig.

Jag minns att varenda semester var som att gå på nattgammal is, ytterst lite krävdes för att allt skulle gå överstyr. Jag minns att han aldrig orkade eller ville hitta på något kul på helgerna.

Jag minns att vi bråkade massor om hans drickande när jag var 17-18 år. En gång krävde jag att få bilnycklarna så att han inte skulle köra onykter. Han blånekade till att han visste var nycklarna fanns. Då böjde jag mig ner och såg att han slängt nycklarna under bordet, där jag inte såg dem när jag stod upp.

Jag minns när jag var 12 år och jag och pappa skulle åka på semester en långhelg. Han drack på hotellet, och sen körde han mot rött, rakt ut i en korsning och blev fast för rattfylla. Min mamma fick ta tåget till oss, och sen köra oss hem med bilen.

Jag minns deras gräl, och ibland slagsmål. Jag minns att jag tidigt hade konstant ont i magen av oro och att jag på kvällarna liggande i sängen tänkte ”bara jag blir vuxen så att jag får leva mitt eget liv.”

Jag minns hur min pappa fick fängelse för rattfylla i två månader, men att vi absolut inte fick prata om det för det var så skämmigt.

Jag minns alla gånger han fick hjälp av vården med antabus och SSRI och var nykter några månader. Jag minns hur glad jag blev då, och hur besviken jag blev varje gång han började dricka igen. Jag minns hur jag till slut blev så luttrad att jag inte vågade tro på att han kunde hålla sig nykter.

Jag minns när mina barn var 4 och 2 år gamla och min pappa blev asplakat hemma hos oss på ytterst lite alkohol. Eller ett annat tillfälle när vi märkte på en whiskyflaska i barskåpet att han hinkat i sig en halv 75:a på natten när vi andra sov.

Jag minns hur jag då tänkte ”Min egen barndom kan jag inte göra något åt, men mina egna barn kan jag skydda.”

Då sa jag till min pappa ”Du är inte välkommen hos oss igen förrän du på allvar gör något åt dina alkoholproblem”. Och han svarade att han inte alls hade problem med spriten, men han respekterade mitt beslut.

Tre månader senare ringde han och jag hörde på rösten hur nervös han var. Det var jul snart, och han undrade om han och min mamma var välkomna till oss. ”Ja, du är välkommen om du har gjort något åt dina alkoholproblem.” Även då nekade han till att ha problem. Den julen kom mamma ensam till oss. Min pappa fick sitta ensam hemma.

En månad senare tog han själv en taxi till akuten. Fyra dagar senare dog han. Söndertrasad lever. Mot slutet var han så förvirrad att han inte visste var han var knappt. Det slapp jag se.

På begravningen sörjde jag inte att han var död. Han hade fått frid. Men jag grät och sörjde för att ingen någonsin lyckades nå fram till honom, att han inte fick hjälp på sina villkor medan tid fanns.

Efteråt berättade min mamma att hon hittat bilen i garaget fylld med starköl 10% och alvedonpaket. Han tog typ långsamt självmord.

Hon berättade också att han förlorade sitt körkort pga rattfylla redan 1976, och att han efter det körde både rattfull och utan körkort. Hon berättade att han fick ett brev efter sin död, där han återigen hade dömts för rattfylla.

Han blev 61 år gammal och det är 18 år sedan han dog. Jag behöver inte nå mer botten än jag redan har gjort, min pappa gjorde det för oss båda.

Finns han här i närheten någonstans och vakar över mig så vet jag att han både gråter och skrattar av glädje och stolthet över mitt beslut att vara nykter. Han vill verkligen inte att jag ska följa i hans fotspår längre än jag redan har gjort.

Älskade pappa ❤️ Så mycket kärlek hade du inom dig, och allra mest älskade du mig som var ditt enda barn och stolthet. Men alkoholen gjorde dig med åren oförmögen att uttrycka en enda känsla.

Alkoholen gjorde dig till slut känslomässigt helt dränerad och gav dig social fobi. Min roliga, busiga, lättsamma pappa som älskade att ”slänga käft” med allt och alla förvandlades till en svårt sjuk gammal gubbe som fick tunghäfta och var handikappande nervös för allting.

Älskade pappa ❤️