av Javelin

Andrahalvlek
tis, 2020-02-11 - 21:03

Kan du hitta på något tokigt och distraherande när suget blir så där starkt? Så starkt att om det hade funnits vin hemma så hade du druckit.

”Okej, jag får dricka vin men först måste jag gå baklänges runt huset.”

Eller stå på huvudet mot en vägg? Det hade jag aldrig fixat så det hade direkt stupat på det ?

Javelin
lör, 2020-02-15 - 10:46

En riktigt bra morgon. Är tyst i huset och jag får dricka kaffe i lugn och ro, scrolla igenom diverse internetsidor, tända ett par ljus och fortsätta läsa boken jag beställde efter tips här på forumet: "Tänka klart" av Annie Grace. Har kommit några kapitel in bara men den verkar riktigt intressant. Gäller att läsa sakta och verkligen ta in det som står, är ju annars en snabbläsare men det krävs att man är vaken för att kunna tillgodose informationen på bästa vis. Har höga förhoppningar om att polletten ska trilla ner även för mig.

Har nu gått in i sjunde vita veckan ?. Känns bättre och bättre men dålig sömn, stress och hormoner är mina värsta fiender. Hoppas jag kan luta mig tillbaka på en längre tids nykterhet när nästa attack kommer, tappar ju fokuset helt och litar inte en sekund på mina impulser under de influenserna.

Är nu klart att det blir en skidresa med familjen på sportlovet med. Så here we go again. Borde vara enklare den här gången även om vi ska dela stuga med en annan familj där föräldrarna är glada i alkohol...

Vi har umgåtts mycket med dem genom åren och känner varandra väl. De vet om att jag mått dåligt så klart efter allt som varit och även att jag nu hållit mig från drickandet dessa veckor. Fick ändå känslan att de (mamman som jag pratade med) blev besviken när jag sa att jag tänker vara nykter. Och jag förstår reaktionen till 100%. Om jag hade varit i hennes läge så hade jag garanterat reagerat lika med "och det säger du nu, då kunde vi ha åkt med en annan familj, åh nej, vem ska jag dricka vin med i backen, på kvällarna osv. Hur kul är det att ha en nykter med i sällskapet som ska vara stel och präktig och komma ihåg allt som sägs osv osv..."

Jag vet inte ens hur jag ska hantera hela den här situationen, att framstå som en trist gråsugga som blockerar glädje och förstör andras semester. Jag är också medveten om att de borde dra ner/upphöra med deras eget drickande och att jag nu blir en påminnelse om vad de egentligen borde göra. De vet och jag vet men ändå hamnar skulden hos mig och jag känner den fastän jag vet att jag inte borde.

Det får gå som det går med surheter och besvikelser, jag kommer vara nykter och ha skitkul med ungarna! Blir fylld med sån enorm glädje och värme när jag tänker på dem skrattandes i snön.

Och där kommer hon (den andra mamman) säkert känna sig träffad och tänka "jaha nu ska hon vara en så mycket roligare/bättre förälder med..." Det kommer oundvikligen bli så för jag känner henne som jag känner mig själv. Förhoppningsvis bidrar de tankarna/känslorna till att hon känner nån sorts moderlig tävlingsinstinkt och anstränger sig för att vara en bättre förälder själv. Hoppas m a o på en positiv kedjereaktion. Det kan hända!

Det känns så energikrävande att ens behöva ha såna här tankar inför en semesterresa. Men de är nödvändiga och reella. Dessutom behöver jag förbereda mig mentalt på alla möjliga lägen som kan uppstå. Skillnaden motför förra resan då jag var orolig för att inte kunna hålla mig nykter, är att jag bekymrar mig mer för hur jag ska kunna försvara mig inför andras åsikter. Det har alltså skett framsteg i nykterhetsprocessen.? Men knappast läge att slappna av och tro att jag är immun mot alkoholbegär.

Får försöka ha ett fågelperspektiv på den här resan. Det är en sak vi gärna gör varje år och då även en punkt som ska hanteras, liksom högtider, myskvällar, grillfester mm. Det kommer att bli ett "första nyktert" av allt med alla känslor, funderingar och oro. Tack för det här forumet som hjälper mig att ventilera dem och sätta ord på sånt som maler i innanför. ?

Och tack till Se klart och Andrahalvlek för era inlägg och tips. Fy f-n vad vi är bra som verkligen strider för ett bättre liv! Det gör vi alla härinne på ett eller annat plan. ?❤

Andrahalvlek
lör, 2020-02-15 - 12:57

Precis så är det. Vi ska ta oss igenom alla vanliga situationer på ett nyktert sätt. Och det finns inga genvägar, vi måste igenom det.

Alternativet, att begränsa våra liv genom att avstå från vissa aktiviteter, är betydligt sämre.

Bry dig inte om vad den andra mamman tänker och känner. Förhoppningsvis börjar hon fundera över sitt eget drickande, och tar chansen att uppleva en åtminstone nästan nykter skidsemester ?

Se klart
lör, 2020-02-15 - 16:05

Hej, jag tänker en del på det du beskriver så bra. För inte bara ska vi ansvara för något så tufft som vår egen nykterhet. Ett projekt typ bygga eget hus. Men vi ska också- ta hand om och parera andras känslor och i viss mån ångest (tror jag). Detta är inte omöjligt ett personlighetsdrag, som förenar några av oss.
Hoppas du känner att ditt viktiga beslut är prio ett, och kräver sin fokuserade person. Din väninnas besvikelse och andra känslor är inte ditt att ta hans om!
Kram och ha en fin kväll.

Javelin
mån, 2020-02-17 - 14:08

Jag vet inte ens hur jag ska förmedla glädjen och lättnaden jag känner efter att ha läst "Tänka klart" av Annie Grace. Jag är evigt tacksam till den här på forumet som tipsade om denna livsförändrande bok. Min tacksamhet visar jag bäst genom att uppmana alla som vill förändra sitt drickande att verkligen ta sig tiden och läsa den.?

Jag skulle vilja gå tillbaka och korrigera mina tidigare inlägg och ge ett helt nytt perspektiv på det jag då upplevde som svårigheter.?

Javelin
fre, 2020-02-21 - 09:01

Ibland måste man få undra hur allt hänger ihop. Från att ha varit superpigg och tillsynes frisk till totalt sängliggande inom några timmar. Åkte på nån halsinfektion med skyhög feber som gjorde att jag knappt kunde prata. Och om jag nu ska ta allt från början så satt jag och läste boken för andra gången, hade kommit några sidor in och antecknade för fullt när jag tänkte att det var synd att helgen var slut, för jag orkar inte läsa efter jobbet och jag ville verkligen fortsätta.

I vanliga fall när jag har hög feber orkar jag inte ens kolla på tv, den här veckan har jag läst några timmar per dag! Det är inget annat än sensation. Och till detta så tänkte jag att jaha nu går mina kostplaner åt skogen, (försöker gå ner i vikt), för motivationen brukar försvinna med orken. Men nä, har haft stenkoll hela veckan, varit riktigt risig men ändå fungerat. Helt obegripligt egentligen. Och så kommer jag tänka på förra helgens funderingar om att det var synd att helgen redan var slut... Jag ville ju läsa vidare och det gjorde jag. Halsen såg till att jag inte överåt och dieten hölls. Idag är första dagen på benen igen och det hela känns som be careful what you wish for... Kan bara tolka det som att det ÄR meningen att jag ska fortsätta den här banan, att det var en skjuts i rätt riktning.

Låter ju nästintill bisarrt att vara tacksam för en sjukdom men den var medlet för att göra det som är viktigast just nu- fortsätta mitt nyktra liv. Vem vet när jag tagit upp boken igen annars. Första gången läste jag den rakt igenom i vetskap om att jag ska läsa den en gång till saktare och anteckna, det är nödvändigt för att kunna tillgodose mig innehållet på ett djupare plan.

Imorgon är dag 50. Går då in i åttonde nyktra veckan och det känns inte jättestort, mer bara rätt. Har dessutom lyckats gå ner tio kilo under dessa sju veckor och bara det är motiverande i sig. Nu längtar jag efter frisk luft och motion men får ta det lugnt några dagar till men en liten lugn segerpromenad runt kvarteret ska jag unna mig. ?

Önskar en mycket trevlig helg och medvind i seglen till alla här på forumet! ⛵

Andrahalvlek
fre, 2020-02-21 - 09:11

Väldigt viktiga insikter har du fått ? Gillar formuleringen ”Känns inte jättestort, men bara rätt.”

Grattis till 8 nyktra veckor och minus 10 kg! Men framför allt grattis till viktiga insikter ?

Javelin
lör, 2020-02-22 - 10:03

Tack Andrahalvlek! ❤

Dag 50 ?....

Satt nyss och tänkte tillbaka på förra uppehållet i höstas, hur fixerad jag var vid antalet dagar, målsättningar och förändringar. Nu rycker jag på axlarna mest, tror det kan vara en försvarsmekanism tills jag passerat två månader som är rekordet sen jag var gravid. Men hösten var ett helvete från början till slut och ingenting i mig fungerade som det skulle så det är en dålig referenspunkt.

En sak som är rätt löjlig med tanke på att jag levt ihop med min man i snart 20 år, är att jag blivit lite blyg. Vill inte visa mig utan kläder, skäms över förfallet och känner mig sårbar på ett nytt vis. Tidigare var man ju kroniskt bedövad och stressad så då struntade jag fullständigt i hur jag såg ut men nu har medvetenheten vaknat tillsammans med skammen. Där blir personlighetsförändringen påtaglig och för honom måste det ju verka urlöjligt.

Sportlov nästa vecka och oron inför medresenärer och alkohol är som bortblåst. Känner absolut noll stress inför dem, deras drickande och ev kommentarer. Finns två lägen där man riskerar att fullkomligt angripas av andras påträngande frågor och det är när man tackar nej till alkohol och när man gått ner i vikt. I båda fallen borde det ju egentligen vara tvärtom, är man pissfull snackas det skit bakom ryggen och detsamma om man lagt på sig vikt, då hånas det eller spekuleras friskt också utan att det ska nå ens öron. Men jag kommer inte acceptera några kränkande frågor från obehöriga, kommer svara leende med en motfråga att de kanske skulle fokusera på hur många glas de själva häller i sig och försäkra att allt är ok med mig. Funkar ju såklart inte med alla, inget jag skulle slänga i ansiktet på svärföräldrarna men de skulle å andra sidan aldrig fråga heller.

Femtio dagar... fattar inte att tiden gått så fort, snart hundra dagar då.

Javelin
fre, 2020-02-28 - 11:07

Fredag och fjällen 2.0. Dagarna rullar på och jag är tacksam över semestern och nykterheten. Har känt mig lite låg i veckan. Vet inte vad det beror på, möjligen nåt hormonellt eller så anar jag lite gråfilter över tillvaron... farligt farligt... Två månader är ju mitt rekord som nykter och jag har nu precis klarat av 8 veckor. Kan det vara ett 2 månadersspöke..?

Har inte känt nåt sug alls efter att dricka. Har sett så många mammor i skick som får det att knyta sig i magen. På kvällarna kan jag inte låta bli att undra hur barnen i stugorna har det med onyktra föräldrar. Många har det så klart jättefint och tryggt med skötsamma familjer men jag var med om en händelse här som jag inte kan skaka av mig. Kan inte berätta utan att riskera anonymiteten men det var misär bara... stackars stackars barn.

Och när jag reflekterar över mitt eget drickande så vet jag att jag aldrig skulle visa mig i det skicket. Hur illa var det egentligen, jag har ju inga problem att hålla mig nykter. Jag drack mig aldrig full ute med familjen osv... Varför dyker de här tankarna upp nu? Jag vill ju inte ens dricka, jag känner ingen avund eller sorg. Försöker hjärnan släta över problemen för att jag åter ska falla i samma fälla? Det känns uppriktigt obehagligt, för att jag inte förstår.

Alla varningsklockor borde ringa, jag känner mig lite nere, tycker det känns grått trots semester, länge sedan det fanns några euforiska inslag i tillvaron, håller på och mäter mitt eget drickande med andra och förmodligen förskönar sanningen. Ja, befinner mig i en nedförsbacke just nu och där nere väntar enbart sorg, smärta, ångest, självförakt mm. Får se det här som en mental lift och ta mig upp härifrån så fort det bara går.

Andrahalvlek
fre, 2020-02-28 - 12:08

Efter att ha tagit del av massor av vittnesmål har jag gång på gång tänkt ”Jösses, SÅ illa var det INTE för mig.”

Jag tror att det är alkoholdjävulen som i det dolda börjat förhandla med mig. Så jag håller den stången genom att tänka på min topp 3-lista över fyllesynder ?

Allt är relativt, och det är meningslöst att jämföra sig med andra. Bara för att någon annan hamnat ännu djupare i sitt missbruk än vad jag gjorde så var min ”misär” fullt tillräcklig för mig.

Tvärtom är jag glad att jag hejdat drickandet nu - innan misären blev ännu värre ?

Javelin
fre, 2020-02-28 - 12:30

Du har så rätt Andrahalvlek, inte ska man jämföra sig med andra, totalt intetsägande egentligen.

Men vilket bra tips att ha en topp 3-lista, jag har så mycket skit i bagaget att det blir en enda diffus tragisk soppa när jag tänker tillbaka. Att då välja ut de tre värsta omgångarna blir ju smärtsamt konkret för att inte vilja tillbaka. Tack för inspirationen, inte lika upplyftande att ta en walk down memory lane för att plocka ur de överjävligaste stunderna ? men desto viktigare.

Ha nu en riktigt trevlig helg! ?

Andrahalvlek
fre, 2020-02-28 - 15:18

Min topp 3-lista får mig nästan att rodna av skam ?

Helst vill jag förstås bara glömma - men jag tvingar mig att komma ihåg. Känslan, lukten, skammen, paniken.

När jag har kört den topp 3-listan på repeat i skallen några gånger så drar sig alkoholdjävulen tillbaka i sin grotta. För den här gången.

Jag tror att det är superviktigt att vara vaksam på alkoholdjävulens inviter att börja förhandla med vårt inre. ”Så farligt var det nog inte, lite kan du nog dricka, du kan ju bara prova lite.”

Nej, jag kan inte! Jag vill inte!

Trevlig nykter helg!

Se klart
fre, 2020-02-28 - 16:31

Igenkänningen är stor: såDÄR full var jag ju aldrig, sådär illa var det inte. Tack för påminnelsen Andrahalvlek. Vi är många som stundtals behöver den.
Sen när vi kommer över på den säkra sidan så känns dessa tankar främmande, liksom förhandlingar.
Nu hejar jag dig framåt Javelin, och Andrahalvlek, du är en klippa.
Ha en njutbar och nykter fredagkväll! ???

Javelin
lör, 2020-02-29 - 09:42

Längre än så här har jag inte varit nykter i ett svep på säkert 25 år. Bortsett från när jag varit gravid men då fanns inte alternativet att dricka, det kan jag ju faktiskt göra nu närsomhelst...

Drömde att jag drack starka drinkar i natt och fick en blackout på många timmar. Det var så fruktansvärt obehagligt att få kvällen återberättad för sig. Och så oerhört skönt att vakna nykter!

Undrar vad den här drömmen handlar om egentligen. Visst har jag haft blackouter men inte på flera timmar och starka drinkar har jag sällan druckit på det viset. I drömmen kämpade jag så intensivt för att försöka minnas det som hänt men det var bara borta. Kanske en påminnelse efter gårdagens inlägg om att det nog inte var såå farligt med drickandet... Varje morgon efter en fylla har jag fått pussla ihop gårdagen med jordens ångest oavsett om jag varit ensam eller ute. Även om jag kom ihåg allt så var det en plåga. Så lätt att glömma den vidriga känslan som så många gånger bidragit till en återställare eller nattdrink för att ta udden av den värsta ångesten. Får aldrig glömma, aldrig!

Lustigt med drömmar, den här sitter i än trots att jag varit vaken en bra stund. Är fortfarande skärrad och pulsen är inte helt normal. Det är väl nåt sånt som skulle kunna hända om jag fortsatt drickandet.

Läste igenkännande i andra trådar om flyttandet av gränser och hur toleransen ökar. Framförallt hur fort det accelererar, det är så skrämmande. Var inte många år sedan jag skämtade om återställare tills det var anledningen jag klev ur sängen. Det som krävdes var några personliga tragedier och tröstdrickande, alkohol för att bedöva, självmedicinera. Kan dessutom hända de flesta. Åren kan gå och man tror man har kontroll tills något hemskt inträffar i ens liv... Så förrädiskt och förödande. Man är medveten om problemet men "Jag tar tag i det här sen, när krisen har lagt sig, nu måste jag bara överleva dagen." Och så kommer nästa kris och åren rullar på...

Jag har fortfarande sorg efter min bäste vän, det gör så ont varje dag och vissa stunder känns outhärdliga. Kvällarna precis innan sänggående är värst, vet inte varför det slår till just då men jag försöker bara andas igenom det värsta och brukar lyckas somna relativt fort när jag väl lagt mig. En del kvällar tänker jag att jag inte står ut men det gör jag. Får bara se till att inte ha lättillgänglig alkohol, det kanske går bra hundra gånger men så kommer den där 101:a gången då orken, motivationen, klarsyntheten tryter...

Spännande att se vad kommande veckor bär med sig. Läste någonstans att efter tre nyktra månader händer något i kroppen som bidrar till mer energi. Tror det hade med förnyelse av blodet att göra. Händer nog saker i kroppen hela tiden men en energikick är mycket välkommet.

Idag är det lätt att vara nykter?, jag önskar detsamma till dig om det nu är någon som orkat läsa igenom det här surret..

Se klart
lör, 2020-02-29 - 09:56

God förmiddag och grattis till din långa räcka av obrutna nyktra dagar. Jag funderar som du, på just denna förflyttning av gränser, inte framåt men snarare nedåt. Mot avgrunden.
Jag har mitt första sikte inställt på 3 månader, eftersom jag som du läst någonstans om att något händer då, i kroppen. Efter snart två månader har jag dock märkt stora förändringar när det kommer till stress, sömn, oförklarlig ångest, inneboende känsla av att ”inte hinna”.
Samtidigt har jag stor förståelse för känslan att få fly, när livet blir övermäktigt.
Jag hejar på dig, och önskar dig en fin och nykter lördag!

Se klart
lör, 2020-02-29 - 09:56

God förmiddag och grattis till din långa räcka av obrutna nyktra dagar. Jag funderar som du, på just denna förflyttning av gränser, inte framåt men snarare nedåt. Mot avgrunden.
Jag har mitt första sikte inställt på 3 månader, eftersom jag som du läst någonstans om att något händer då, i kroppen. Efter snart två månader har jag dock märkt stora förändringar när det kommer till stress, sömn, oförklarlig ångest, inneboende känsla av att ”inte hinna”.
Samtidigt har jag stor förståelse för känslan att få fly, när livet blir övermäktigt.
Jag hejar på dig, och önskar dig en fin och nykter lördag!

Torn
lör, 2020-02-29 - 10:45

Hej Javelin. Fy vilken läskig dröm! Så långt har har det inte gått i mina drömmar ännu, peppar,peppar.Tycker dock det är intressant med drömmar och själv drömmer jag ofta, och kommer i håg dem långt efteråt. Ser dock ett lite oroande mönster i mina drömmar nu.

Den första veckan efter jag hade slutat med alkohol drömde jag att jag försökte få tag i alkohol, men det lyckades aldrig. Tex att jag inte hann till systemet innan det stängde. Eller att jag just skulle ta några öl ur ett kylskåp men blev avbruten/påkommen.

Efter ca 3 veckors nykterhet drömde jag ofta att jag blev erbjuden alkohol men ville inte dricka det, var sugen men nej, jag ville inte avbryta mina nyktra dagar. Minns särskilt en dröm där en vän erbjöd mig en jättestor iskall öl, men jag tackade nej.

Efter en drygt en månad kom den första drömmen där jag drack alkohol, kände ingen berusning och ångrade att jag druckit.

Efter dess har jag haft en dröm där jag drack och kände berusning, inte bra. Den senaste veckan drömmer jag nästan varje natt att jag dricker, men känner ingen berusning. Vad sjutton är det min undermedvetna försöker göra med mig? Är det återfall på gång?

Jag lider inte av drömmarna, utan tycker mest att det är märkligt. Det går också riktigt bra med min nykterhet numera (i vaket tillstånd!).
Oj, förlåt att jag "surrade" till det i din tråd?

Skönt att det är lätt för dig att vara nykter!! Ha en go helg!/Torn