av Javelin

Soffi
tis, 2020-04-07 - 07:03

Grattis till tre månader och tre dagar! Varför fira bara det jämna? ;-)
Angående din oro över återfall och molnet som hänger över dig. Jag tror att jag kan hjälpa dig att blåsa bort det en bit från dig. Om du vill så berättar jag gärna mer om hur fantastiskt ett återfall kan vara. Fantastiskt, obegripligt hemskt.. Ungefär i den ordningen.
Bara hojta!

Kram!

Javelin
mån, 2020-04-13 - 12:55

Tack för omtanken Andrahalvlek, den värmer! Fullt upp hela påsken och dessvärre en hel hop av bekymmer som fått hela tillvaron att känns grå och oviss...

Är ett farligt läge för nykterheten känns plötsligt inte lika viktig, fastän jag VET att den är nummer ett. Det är inga problem att vara nykter när allt flyter på med lagom stora, hanterbara bekymmer men det här är annat. Hela mitt liv kan vändas upp och ner och jag kan bara vänta på att det ska ske.. Hela sista året/åren har varit väldigt vackliga och det är vidrigt att känna sån total maktlöshet.? Inte ett dugg sugen på att dricka men däremot längtar jag efter att få slappna av på riktigt. Känner mig som en ballong som bara fortsätter att fyllas på, med vetskapen om att den kommer att sprängas. Frågan är bara vad som händer efter det, jag vet inte och det skrämmer mig så färgerna försvinner, allt har ett läskigt gråfilter just nu.

Andrahalvlek
mån, 2020-04-13 - 13:04

Vet tyvärr precis hur du känner just nu. ”Vad spelar det för roll om jag är nykter när allt annat ändå är åt helvete?” Den känslan är så stark, och så totalt uppgiven och vanmäktig.

Men du vet att det spelar en enorm roll, nykterheten är basen. Fundamentet. Vad du än står inför så klarar du av det bättre nykter.

Och det vet du, ville bara påminna dig i all välmening ❤️

Ytterligare en påminnelse: Det är dumt att oroa sig i förskott. I bästa fall oroar man sig i onödan, och i sämsta fall oroar man sig två gånger.

Kram ❤️

Soffi
mån, 2020-04-13 - 14:58

Så tråkigt att höra att du har det tufft igen.
Önskar jag kunde lyfta av lite börda från dig, som du kämpar är du värd allt gott!

Kram!

Se klart
mån, 2020-04-13 - 15:06

Kan du det? Ta en mini-timeout och bara vila kroppen och hjärnan.
Önskar så vi kunde göra något som hjälper dig att orka hålla emot.
Färgen kommer tilllbaka. Det vet vi.
Kram.

VaknaVacker
mån, 2020-04-13 - 20:34

Men åh så kämpigt! Vet känslan. Men inget blir verkligen bättre av att man dricker. Det är ju precis tvärtom... det som händer hanterar man ju sämre.
Man blir ju bara mer spänd och stressad ju.
Vi här stöttar dig! Läs din egen tråd, där finner du dina egna tankar och motivation. Kram?

Javelin
fre, 2020-04-17 - 11:02

Vilken skitvecka, känns som om jag åkt runt i en torktumlare och lyckades öppna luckan i morse. Det måste vara för att det är helg. Jobbet är ett kaos just nu och jag hinner inte med, oroar sönder mig för framtiden men har lovat att inte jobba på helgen. Så nu ska man plötsligt hitta nåt normalläge.

Bli den där glada påhittiga mamman... känns som ett omöjligt uppdrag idag, kroppen och själen värker och jag vill bara fly långt bort.

Tänker på det många av er skriver härinne, att idag ska jag vara nykter. Jag törs inte ens lova vad jag ska äta till lunch. Har väl blivit ett totalt nervvrak som inte klarar minsta lilla nederlag längre. Allt känns som dödsstötar, som att jag inte litar på mitt eget ord längre. För ingenting blir som jag sagt eller tänkt nuförtiden. Coronahelvetet tar verkligen knäcken på mig. Har dessutom flera anställda som så klart bekymrar sig, vill ha svar och framtidstro. Man ser deras blickar när man kallar till möte, som skrämda djur och det är så för så många idag.. Jag vet inte hur det blir framöver, förråden har sinat, bufferten är tömd och nu ska man gå balansgång genom en kris som påverkar hela samhället. Det får en att innerligt fundera över vilket liv man byggt upp egentligen. Vad är viktigt?

...Mina barn är viktigast, jag börjar där och det är det enda jag behöver fokusera på den här helgen. Vi ska ha så kul vi kan, vara utomhus och vara tacksamma att vi inte sitter instängda i en pytteliten lägenhet i New York i flera veckor/månader. Det kan vara värre m a o. Duger det inte så ska jag introducera en ny lek som heter Corona-på-Manhattan som går ut på att alla sitter i husets minsta rum och inte får gå ut. ? Nä då men det är viktigare än någonsin med perspektiv. Det finns alltid de som har det värre, jag slänger in offerkoftan i tvättmaskinen nu, den stinker.

Andrahalvlek
fre, 2020-04-17 - 11:19

Fy, så jobbigt du har haft det och har det fortfarande. Att dessutom behöva ”bära” andras oro i det läget när man knappt står på benen själv är övermäktigt jobbigt.

Bra och skönt att du kan ”pysa”
här hos oss. Alla behöver en ”pysventil” när det bara blir för mycket. Och att pysa på jobbet om man har arbetsledande ställning är både svårt och direkt olämpligt. Alltid hålla masken i alla lägen är tröttsamt också.

Men du ger helt rätt som kastar in offerkoftan i tvättmaskinen - den passar dig verkligen inte.

Och det är klokt att fokusera på barnen - även om jag nog tycker att du behöver lite egentid också. Sitta på en stol och tomglo.

En sak som jag försöker tänka på, när det är kaos omkring mig, är att jag av erfarenhet vet att allt löser sig. På något sätt. Och löser det sig inte så är det också en lösning. Vi kommer ut på andra sidan, även om vi inte vet när det sker.

Du kan bara göra ditt bästa - och det är alltid tillräckligt!

Kram ❤️

Soffi
fre, 2020-04-17 - 11:27

Ja så mycket bättre att låta offerkoftan åka tvättmaskin och torktumlare än att du snurrar runt därinne och blir blåslagen på alla sätt.

Du är tre hjältar i en person för mig nu:
*Gissar att du jobbar i vården och ni gör hjältedåd varje sekund just nu. 860 400 hjältedåd på ett dygn, 604 800 i veckan...
*Du är en mamma som sätter dina barn först och vill vara tillsammans med dem och ha kul. Det där med att "bara" vara tillsamman i dessa orostider är jätteviktigt
*Du jobbar hårt på att bli nykter, på att ta vara på dig själv också mitt i allt kaos.

Full av beundran! Önskar dig bästa nyktra helgen!

PS. Offerkoftor ska tvättas vid 95 grader (minst) och torktumlas länge på hög värme, de ska krympas hårt! DS

Javelin
sön, 2020-04-19 - 12:45

Kikar in och försöker hitta motivation. Tack för era inlägg, önskar jag kunde skriva att nåt mirakel skett och allt är i ordning men knappast.

Skulle inte jobba i helgen men är tvungen, har egentligen ingen ork kvar. Nätterna är fulla av mardrömmar och det är väl inte så konstigt med tanke på allt som sker just nu. Skrämmer mig till vanvett att första tanken när jag vaknar är att jag behöver alkohol. Måste vara en gammal kvarleva från tiden jag oftast vaknade så, efter en natt av mardrömmar, dålig sömn, ångest, svettningar mm. Då var alkoholen min motivation för dagen. Att snart kommer allt det här hemska dämpas av några klunkar. "Det stora problemet" tar jag tag i sen när allt lugnat ner sig... alltid sen.

Viktigt att minnas hur det var men också hur nära det är att bli så igen. Jag måste erkänna att jag inte följer mina egna råd för att hålla mig på banan. Jag läser inte, lyssnar inte, tvärtom har små romantiserande tankar om bara några lugnande glas dyka upp dagligen. Jag vet vart den här vägen leder, jag vill inte dit men i det här läget är det inte möjligt att befinna mig på länge till heller. När jag läser igenom det här inser jag att jag redan signerat ett återfall eller avbrott av nykterheten. Någonstans har jag mentalt tagit klivet ut ur planet, hoppas fallskärmen vecklar ut sig och att slaget i marken inte blir för hårt, det här är ju redan pågående fritt fall.

Se klart
sön, 2020-04-19 - 13:21

...heter din tråd.
Mina tankar är; vad kan dämpa slaget mot marken om inte fallskärmen vecklas ut. Finns någon som kan möta upp dig? Var kan du hittta vila? Den sortens nätter du beskriver är obarmhärtiga.
Mina barn är viktigast skriver du. Finns det något sätt att den insikten kan ta dig genom dagen?
Vi äger verkligen inte alla svar, tänker på att du skriver om kris och dina anställdas oro. Ansvaret blir så mycket större för oss alla i dessa tider. Dra ner lågan på ett minimum.
Finns det något sätt att se på detta berg av bekymmer som ändå inte går att lösa på något annat sätt än att ta en enda sak i taget.
Att ha ansvar i dessa tider är olikt allt annat. Vi kan inte leka att vi har koll, för det har vi inte. Vi kan bara gå helt i takt med varje stund och försöka känna tillit. Den har du. Det är också ett snöre att hålla i.
Kram.

Andrahalvlek
sön, 2020-04-19 - 15:57

Just nu vill jag bara bära dig igenom detta. Låsa in dig i flygplanet så att du inte hoppar. Krama om dig och viska i ditt öra att vi kommer ut på andra sidan till slut.

Kan du sjukskriva dig? Finns det någon som kan axla det ansvar som du har, eller åtminstone hålla ställningarna ett tag?

Du är på bristningsgränsen för vad du klarar av. Det handlar inte bara om nykterhet förstås - du är i värsta fall på väg in i väggen. Dra i handbromsen nu!

Ingenting av allt detta blir bättre för att du dricker. Inte ens på kort sikt, och absolut inte på lång sikt.

Kram ❤️

Soffi
mån, 2020-04-20 - 09:56

Jag känner igen känslan av fritt fall. Jag hoppade ju själv för ett tag sedan. Jag brydde mig inte ens om att försöka utlösa någon fallskärm...
Jag landade så skönt och mjukt, något underbart, varmt omslöt mig, jag blundade och stannade kvar … tills jag märkte att jag sjönk. Jag öppnade ögonen och upptäckte -HELV**E! jag har landat i kvicksand!
Jag satt fast där jag inte kunde finnas till hands för nära och kära, inte lösa ett enda av de "riktiga" problemen och ju mer jag kämpade ju mer sjönk jag.
Idag så tacksam för att jag klarade att ge upp och bara sträcka ut armarna för att få hjälp upp ur sanden.

Jag hoppas därför innerligt att du har en fallskärm och att du löser ut den - säg ifrån att du behöver få vila ett par dagar för att orka i längden! Det kommer att uppskattas, att du tar långsiktigt ansvar.

Om du redan kraschlandat.
Tänk inte "fuck it!", ligg inte kvar! Be om hjälp att resa dig innan du börjar sjunka!

DU är viktig! DU är stark! DU är BRA som gör så gott du kan.
Du kan inte frälsa värden ensam, men du kan hjälpa till - om du är nykter.

KRAM!

Odette
tors, 2020-05-07 - 10:15

Tack för ditt fina inlägg i min tråd igår.... VÄNNEN... jag lider med dig.... jag riktigt känner hur ont du har i själen.. och jag förstår dig.. önskar så jag kunde fånga upp dig och hjälp dig på nått sätt.... vad som helst... har du nån som kan stötta dig på nått sätt i din närhet? Jag vet också hur lockande det blir med det där glaset.. som initialt släcker den brinnande facklan i ens huvud.... det är ju just det... de första klunkarna gör detta mirakel.. men det är också tändstickan som nuddar tomteblosset... första minuterna e fina.. men sen som du vet går det rätt utför.... jag önskar så innerligt att du inte tänder den stickan... Finns det något vi / jag kan göra för att lätta på ångesten för dig? Vill så att du ska få må bra :( .STOR STOR KRAM från Odette.

Javelin
fre, 2020-05-08 - 03:07

Det värmer innerligt att mötas av ditt inlägg i min tråd, Odette! Du har letat upp min tråd!!!..... Det är stort för mig! ❤

Har precis slutat jobba... i vanliga fall är det vid 16-tiden. Coronahelvetet har då drivit mig till nya nivåer. Sov nån sorts siesta mellan 10-12 på förmiddagen, började vid 05 och somnade vid 3:30 före det... Sinnessjukt... Inte alla dagar är så brutala men jag har ändå "lyxen" att styra en hel del själv över tiden för att få det att funka.

Men i övrigt är det ff nattsvart. Vad är meningen med detta? Utan denna överpress så skulle nykterheten aldrig vara ett problem. Det känns så orättvist!!!!!!! Jag vill inte dricka men tillvaron är bortom mänsklig. Men vi lever och får hoppas att fortsätta göra det även efter denna pandemi...

Tack Odette från djupet av mitt hjärta för Din och Er andras omtanke härinne, jag kommer tillbaka på banan en dag. Tills dess hejar jag på er med hjärtklick i era trådar och i mina böner. ❤ ?

Vinäger
fre, 2020-05-08 - 05:40

Ja, det önskar jag att jag kunde göra nu. Fina du, vilken omänsklig uppoffring du och många gör. Ohållbar i längden...

Även en av mina döttrar arbetar i lejonets kula. Tufft. Riktigt overkligt tufft.

Hur gör ni för att kunna få stöttning/stötta varandra? Att tiden är knapp, förstår jag. Men på något sätt måste ni få ventilera och varva ned. Åtminstone tillfälligt. Antagligen känns det omöjligt, men för att överhuvudtaget ha en chans att orka det ingen egentligen orkar...

Förstår att det är lätt att ta till alkoholen och tänker inte alls pekpinna dig. Inte på något sätt. Men tänk på att den gör din sömn ännu mer osövd. Och ställer till annat oönskat. Har du möjligen en sömntablett du kan ta istället? Ett tag kan det vara ett alternativ.

Tills det är över. För en dag är det över. Så är det, även om det känns tröstlöst nu.

Vill mest visa att jag bryr mig. Försöka mig på några ord. Blev alldeles bestört av att läsa ditt inlägg. Kanske hjälper det inte ett dugg, kanske ger det åtminstone en känsla av att vi ser och bryr oss om.

Många kramar till dig

Andrahalvlek
fre, 2020-05-08 - 07:50

Önskar så att jag kunde skriva något tröstande ? Förstår att du och dina medarbetare lever i ett he... på jorden just nu. Och vi andra njuter av våren typ. Orättvist. Omänskligt.

Styrkekramar i massor till dig ?

Odette
lör, 2020-05-09 - 10:36

Kära du tack för dina ord ❤️ Jag beundrar dig enormt . Vilken människa du är ❤️.. jag ska ge dig en mening som jag brukar säga till mig själv när allt e svart .. “ this too ... shall pass “.. jag vågar hoppas och tro att allt ska vända .. i mina svartaste stunder .. i livet .. så har det tillslut vänt .. det kommer vända min vän ❤️Du är inte ensam .. jag / vi .. finns här ❤️