Jag vet inte hur man ska räkna? Sön, mån, tis, ons, tor, fre, lör blir 7 dagar. Och 7 dagar är en vecka, men först imorgon söndag har jag varit nykter en vecka.

Jag är värdelös på matte ? Skitsamma, det viktigaste är att jag är nykter!

Fyra alkoholfria öl festade jag till det med ikväll. Och ölkorv och mögelost. På något sätt känns det viktigt att fre-lör känns fortsatt lite festliga, för att skilja vardag från helg.

Förutom cykelrunda och besök hos min mamma har jag inte gjort så mycket nytta här hemma. Jo, ljusslingan från balkongräcket tog jag ned. På tiden.

Den ekonomiska redovisningen till överförmyndarnämnden är inte gjord, men alla papper och datorn ligger här bredvid mig i tv-soffan. Imorgon kanske.

Jag hoppas också att det ska vara uppehåll från regn åtminstone en kort stund imorgon så att jag kan cykla en runda igen. Det kändes verkligen härligt idag ?

Historiskt har jag cyklat jättemycket, från tidiga tonår. Inte tävlingscyklat eller så, men som motion. Ett tag hade jag som målsättning att träna till Tjejvättern, som är tio mil.

I september 2014 vurpade jag med cykeln, eller rättare sagt jag flög över styret när jag ”råkade” låsa framhjulet med handbromsen. Jag landade på huvudet och höger arm, och resten av kroppen kom efter som en fällkniv. Jag trodde att jag hade brutit ryggen.

Jag hade hjälm - tack och lov ?? Annars hade jag dött eller fått svåra hjärnskador. Jag klarade mig undan med skrapsår i ansikte och panna och på höger underarm, där jag tog hela smällen. Inga frakturer. Jag cyklade hem 5 km efter vurpan. Så jävla chockad.

Efter det blev jag rädd för att cykla. Minsta grop eller sten i vägbanan gav mig hicka av rädsla. Sen skaffade jag hund, som inte ville springa bredvid cykeln, så cykeln åkte in i förrådet.

Först i höstas, fem år senare, plockade jag fram den igen och cyklade några gånger. Väldigt försiktigt.

Idag kände jag mig inte rädd alls, men jag tar det väldigt lugnt nerför, och jag bromsar aldrig mer med frambromsen. Och jag har alltid hjälm på mig.

Det känns otroligt skönt att övervinna rädslan och hitta tillbaka till cyklingen, som jag alltid har tyckt så mycket om ?

Jag har hoppat på en motionsutmaning som går ut på att jag ska motionera tolv gånger per månad. Det är minimum. Vissa veckor kan det bli svårt att hinna med tre motionstillfällen, men då kan man ta igen det veckan innan eller efter.

Vad som räknas som motion bestämmer var och en själv. För mig är det att 1) vara ombytt, 2) få pulshöjning och flåsa lite, 3) svettas, 4) hålla på i minst 30 min.

Ambitionen var ju att jag skulle löpträna tre gånger per vecka, men mina hälsenor har tills vidare satt stopp för det. Så nu tänker jag cykla istället, och en dag per vecka lunchtränar jag squash med en kollega.

Jag vaknade av mig själv kl 9 i morse, och gick upp direkt. Det regnade inte. Åt frukost. Då började det regna.

Men jag cyklade ändå. 10 km på 43 min. Längre och snabbare än igår (9 km på 50 min). Mest nöjd var jag nog med att jag lyckades pumpa min cykel ? Igår cyklade jag med halvpaffa däck (som givetvis påverkade hastigheten).

Jag levde ihop med barnens pappa i 24 år. Jag var 20 år när vi träffades, och när vi separerade var jag 44 år och hade aldrig haft ett helt eget hushåll tidigare.

Det finns vissa saker som jag aldrig behövde lära mig liksom. Som hur man installerar virusskydd och felsöker på en dator. Hur alla fjärrkontroller fungerar och till vilka apparater de tillhör. Hur man tapetserar, snickrar och målar. Byter vinter/sommardäck på bilen, och pumpar cykelhjul. (Och lite till förstås men det här kom jag på nu på rak arm.)

Jag fick en kanonfin cykelpump i present för några år sedan. Två olika ”hål” att välja på, en ratt av något slag som nog har en avgörande betydelse, och ett rejält pumpstag för att enklast möjligt få luft i däcken. Och jag redde inte ut det. Antingen var det tvärstopp eller så pös luften bredvid.

Så pumpjäveln åkte in i klädkammaren med buller och bång. Som ett tydligt exempel på hur en till synes handlingskraftig och intelligent kvinna mött sin överman ?

Byta däck på bilen gör jag fortfarande inte - det betalar jag en däckfirma för att göra. Skulle jag verkligen behöva lämna in cykeln på cykelverkstad för att få däcken pumpade? Herregud så patetiskt. Och be min ex-sambo om hjälp bär mig verkligen emot, även om jag vet att han skulle hjälpa mig.

Igår kväll pratade jag i telefon med äldsta dottern och jag beklagade mig över pumpdilemmat. Eftersom det är hon som har gett mig cykelpumpen i present så kunde hon förklara hur jag skulle göra med den, mycket pedagogiskt.

Och idag lyckades jag pumpa däcken stenhårda. Tjoho! Tänk att man kan bli så lycklig och glad över en sådan skitsak ?

Och nu i eftermiddag regnar det ännu mer, så jag är så glad och nöjd över att jag kom iväg på cykelrundan på förmiddagen.

PS. Fjärrkontrollerna har jag lärt mig att använda, jag bor i hyreslägenhet och ringer vaktmästare så fort något ska göras, och min ex-sambo har lovat mig livstids datasupport (han är IT-tekniker).

Min pappa var som sagt alkoholist, och så kallad ”arbetsnarkoman”. Han var målare, och jobbade jättemycket under min uppväxt.

Han skötte sitt jobb hyfsat i många år, men söp när han var ledig. Varje semester var en mardröm från början till slut. Och värre och värre blev det med åren.

En sak jag verkligen minns är att han aldrig orkade eller ville hitta på något på helgerna. Inte hitta på något kul, och inte heller ta tag i olika projekt hemma. Han svarade bara ”nä, inte idag” hur mycket jag än tjatade.

Jag känner igen det hos mig själv nu. Jobba järnet, hög arbetsmoral, och sen inte orka hitta på någonting på helgen. Varken roliga saker eller olika projekt i hemmet.

Surdegarna växer sig bara större och större. ”Nä, inte idag” tänker jag när jag blir påmind. Och SÅ dåligt mår jag över att jag inte lyckas hitta lite energi och lust inombords.

Idag direkt efter cykelrundan började jag dammsuga, vilket var några veckor sen sist faktiskt. Vattnade mina blommor, som också var ett tag sedan ?

Plötsligt hade jag utan att tänka eller planera börjat tömma och rensa klädkammaren, hatthyllan och byrån med vantar, mössor och halsdukar i hallen.

En full sopsäck med skräp och en halv sopsäck till Röda Korset blev det. Rent och fint blev det dessutom. Och bajspåsarna på hyllan i hallen åkte ner i sopsäcken också. På tiden efter 1,5 år!

Nöjd ?

Jag känner igen det där "inte kunna någonting" för att man inte behöver. Jag är 26 år och flyttade ut och gifte mig med min man när jag var 21. Jag har aldrig behövt ta hand om de saker som du snackar om. Men efter att ha läst ditt inlägg kanske jag borde involvera mig lite mer... det är väl ingen ursäkt men jag bor i USA också så allting var så annorlunda att jag lät honom ta hand om det men nu har jag ju bott här i snart 6 år. Ibland tänker jag på hur lost jag skulle vara om vi någonsin gjorde slut.

Jag ska också rensa, städa och träna idag! Så skönt att göra det utan en bakfylla. Ha en bra söndag!

Funderat mycket på vad jag ska säga till min omgivning om min nykterhet. Hur detaljerad behöver man vara liksom?

Precis så detaljerad som jag känner mig bekväm med just då i det sammanhanget, tror jag. Med tiden kan jag nog berätta mer, om det känns relevant och viktigt i sammanhanget förstås.

Nästa helg ska jag berätta för min äldsta dotter. Hon blir ”först ut” att berätta för IRL.

Jag har nog landat i att jag bara ska säga ”Jag har slutat dricka alkohol”. Sen får vi se vart diskussionen leder vidare till. Hon dricker ju inte alkohol alls själv, och jag vet att mitt drickande har bekymrat henne massor i flera år ?

Min yngsta dotter, som har en utvecklingsstörning, frågade i fredags när vi körde till hennes pappa ”Ska du inte köpa vin?” Hon är så van vid att jag brukar göra det på vägen.

Jag svarade bara ”Nä, inget vin idag.” Jag tänker fortsätta svara henne så varje gång hon frågar, och till slut kommer hon att sluta fråga.

Man kan nog säga att mina två döttrar representerar ytterligheterna för hur detaljerat jag kommer att berätta om min nykterhet, och sen hamnar ”alla andra” på en skala däremellan.

Lite i din tråd idag, och blir både på gott humör av din energi, känner igen sömnsvårigheter men också att inte kunna hantera fjärrkontroller etc. Och att på helgen faktiskt ha energi till annat än att ”vila upp sig”, läs återhämta sig från vinintag.
Håller alla tummar för dig! Kram.

Lite i din tråd idag, och blir både på gott humör av din energi, känner igen sömnsvårigheter men också att inte kunna hantera fjärrkontroller etc. Och att på helgen faktiskt ha energi till annat än att ”vila upp sig”, läs återhämta sig från vinintag.
Håller alla tummar för dig! Kram.

Hej Andrahalvlek! Tack för att du pushade mig att "lägga korten på bordet"! Det kändes väldigt bra efter festen.Ser att du är på gång att berätta för din dotter? "Jag har slutat dricka alkohol" är en bra fras, körde också med den plus lite tillägg till dom som frågade. Typ, har blivit lite för mycket den senaste tiden. Till min syster som var där berättade jag mer ingående, och hon tyckte det var jättebra att jag lagt ner A.

Sömnbrist är jobbigt, jag sov katastrofalt dåligt de första 14 dagarna, sedan släppte det plötsligt, och sover nu riktigt bra.
Tror du kommer vinna det här racet mot alkoholdjävulen!

Tack för att du tror på mig, och det gör jag också!

Det känns lite som en milstolpe faktiskt att få berätta för dottern på lördag när hon är på besök.

Jag vet att hon är orolig för mitt drickande, och hon har försökt prata med mig om det så många gånger. Jag har bara svarat ”det är inte så farligt, och alla andra dricker ju”.

Och själv har hon valt att inte ens börja dricka alkohol alls, pga sina ”alkoholistgener”. Hur blev hon så klok liksom? Hon är 22 år.

Cykelrunda, dammsuga, städa och rensa, handla, laga mat, lyssnat på regnet.

En bra nykter söndag ?

I morse tömde jag en plastkasse som legat på kökssoffan länge. I kassen låg mina julklappar.

Projekt ”Ta tag i gamla surdegar” fortsätter.

Jag har sovit gott hela natten, och jag har haft en bra dag på jobbet. Två nya medarbetare började idag och det är alltid lika kul att lära känna nya människor.

Guldkanten i mitt arbete är att lära känna nya, unga, talangfulla medarbetare och bidra till att de får en schysst start i yrkeslivet ?

Ännu en surdeg har jag tagit tag i - slutredovisningen till överförmyndarnämnden. Jag är rätt duktig på att uttrycka mig i skrift, men siffror är rena grekiskan för mig ?

Just nu diffar det på 6 jävla kronor, men jag måste ändå gå igenom allt igen några gånger så det blir nog rätt till slut. Men efter 2,5 timmes jobb med det nu ikväll så orkar jag inte mer.

Hann inte med mindfulness-träning i dag, och sannolikt inte tis, ons, tor heller. Fullspäckat i kalendern. Inte bra alls ? Ett årsmöte ska jag klämma in på torsdag kväll också.

Funderar på att ta ledigt på fredag så att jag kan jobba med årsredovisningen i lugn och ro innan dottern kommer hit igen på fredag kväll.

Alkohol har jag dock inte tänkt alls på idag, och det är ju positivt ?

Har läst så mycket gott om boken ”Tänka klart” här på forumet så nu har jag beställt den från Bokus. Förhandsbokade den på bokrean, som börjar nästa vecka, så den kostade bara 75 kr + 25 kr i frakt.

Den kommer nog precis lagom till min tredje nyktra helg ?

Javelin

Det gjorde du helt rätt i! Jag ska t o m läsa om den och skriva ner stödord för jösses vad mycket intressant det står i den. Klart bästa boken jag läst!

Hoppas du får ordning på redovisningen!
Jättebra bok. Blir intressant att höra vad du tycker om den.
Ha en fin dag! Kram?

Jag somnade med hjälp av ljudbok ca 00 och vaknade av larmet kl 06. Jag vaknar inte ens och går på toaletten nattetid längre.

Om den förbättrade sömnen så vore den enda fördelen med att vara nykter, så vore det fan värt det hundra gånger om. Sömnen är liksom grunden för ALLT.

Jag vågar inte riktigt ropa hej än vad det gäller sömnen, men jag är otroligt tacksam och nöjd över att jag lyckades vända det här åt rätt håll på en vecka. Tillfälligt eller inte, just nu ger det mig mer energi.

Natten till sön 9/2 (min första nyktra dag) sov jag två timmar. Natten till mån 10/2 sov jag ingenting. Hade konstant ångest som rev och slet i magen och brände och stack i huden. Jag hade ångest inför att ens gå in i sovrummet. ”Jag orkar inte med en sömnlös natt till.”

Idag är det en nykter dag 10 och det känns som en riktigt bra tisdag. Fullt upp på jobbet, men förutsättningarna för att klara av det är enormt goda.

Och jag ska ta ledigt på fredag för att slutfixa årsredovisningen till överförmyndarnämnden. Jag har bestämt mig för det nu.