Anna1900

Jag bestämde mig för att börja vara tydlig med barnen att de inte har någon skuld i att pappa är arg och stundtals obehaglig och hårdhänt. Vi pratade under en bilfärd och barnen frågade bla om pappa får flytta om han fortsätter vara dum och jag sa att ja, då måste han flytta. De frågade varför pappa är dum och jag sa att pappa blir dum när han dricker "pappadricka". Nån timme senare, när jag åkt till jobbet, smsar han ett arg meddelande om att jag sagt till barnen att han är en alkoholist som slår dem och nu ska han flytta ut. Och detta har de nu sagt till mormor och farmor och kommer säga till förskolepersonalen på måndag. Jag ringde honom och han var superarg. Försökte förklara att jag måste förklara för barnen att de inte ha någon skuld i hans beteende osv. Han höll inte med. Jag ljuger. Han har inget problem som går ut över barnen. Det var helt låst, allt är mitt fel. Jag känner mig så skör och det är så lätt att backa i detta läge. Jag VET att det inte är mitt fel och att jag bara försöker göra mitt bästa för att vara en bra förälder, men han är så övertygande när han lägger över skam och skuld på mig. Det är jag som är deprimerad, jag är korkad och vet ingenting om detta.

Läste någonstans att det går inte att ha en nära relation med någon som har missbruk/beroendeproblematik. Att det t.o.m. är farligt. Tror man behöver hitta ett förhållningssätt, men vem vill leva i en sån relation. Som du skriver han lägger över sina känslor på dig och det blir du som mår dåligt.

Doan

Jag pratade också med mina barn, våra gemensamma tonåringar för att förklara varför pappa var konstig, stressad o allmänt otrevlig hemma och som påverkade oss alla så negativt. Det var ett svårt samtal men så skönt när det var gjort. Fint att du pratat med dina barn.
Ta hand om dig och dina små❤️