av Självomhändertagande

HI
lör, 2020-01-25 - 12:53

Fina människa! Jag känner spontant att du ska släppa honom helt. Även om jag förstår att det är väldigt jobbigt.
Jag får känslan av att det finns problematik kring alkohol hos flera av familjemedlemmarna och att de inte vill ha verktyg för då kommer konsekvenser kring deras egen alkoholkonsumtion.
Du har gjort ett imponerande arbete med dina gränser! ❤️
Stor kram!

gros19
lör, 2020-01-25 - 13:54

Tycker du ska göra en orosanmälan till soc. Berätta att du är rädd för att han ska dö som följd av hans missbruk. Då kontaktar man honom och erbjuder i första hand frivillig vård. Om han motsätter sig detta och man bedömer att det är fara för livet kan det lbli aktuellt med vård enl. LVM dvs tvångsvård. Du kan välja att vara anonym eller berätta vem du är. Då har du lämnat över ansvaret till socialtjänsten och kan släppa det. Så tycker jag du ska göra

Ullabulla
lör, 2020-01-25 - 16:19

Så kanske du vill styra dom så att de styr ditt ex.
Så att din oro och ev dåliga samvete kan minska?
Så att du kan gå vidare,vända blad och inte släpa på en extra kedja.

Jag tyckte själv att jag gjort värsta hästjobbet när vi flyttat isär.
Men jag höll ju koll,stöttade peppade.
Fick andra handsinfotmation osv.
Dvs jag/vi fortsatte grotta i det som inte var vår dynga.
Skyfflade lite lagom så att han slapp drunkna.

Dvs jag körde lightversionen så att jag med ena foten gick åt ett håll.
Andra foten åt ett annat.
Klyvning uppstod förstås.
Men jag tyckte att om jag skulle kunna kalla mig människa och försöka vara lycklig i mitt nya liv så måste jag åtminstone...
Ja vadå?

Vad måste du göra och vad vill du göra?
Mitt ex bodde hemma hos sin mamma på 86 år och drack dygnet runt.
Hon gjorde inget och inte hans syskon eller barn heller.

Att i det läget inte agera tar på krafterna.
Där är du nu.

Du har ett vägval att göra.
Låt det bli ditt vägval baserat på dig och vad som landar rätt i dig.

Blade Runner
sön, 2020-01-26 - 10:02

Jag känner med dig och vet hur oerhört svårt det är. Lojaliteten ligger så djupt rotad och man slutar aldrig hoppas och vill fortsätta kontrollera. En orosanmälan kanske kan hjälpa dig på traven. Du skriver om 4 år av plan där du arbetat med att göra dig fri. Jag var arbetat på samma sätt men vi har fortfarande den där länken kvar där vi vill stilla bor oro och dåliga samvete genom att få veta att de har det någorlunda okej. Det är svårt att ge råd då alla människor är olika men du kanske också kan pröva att låta all kontakt upphöra under ett tag och så utvärderar du det ?
Kram
Blade Runner

Nordäng67
sön, 2020-01-26 - 16:31

När det gäller all den där omsorg och allt ansvar som man känner för en person med svår problematik eller beroende:
Om man funderar lite runt sig själv, gör man allt det man gör och känner man allt man känner kanske av "egoistiska" skäl? Allt det man gör, gör man det på grund av att den personen har bett om det eller verkligen behöver det? Eller gör man det för att få sitt eget "beroende" tillfredsställt? Otäcka och obehagliga tankar att tänka och ta in. Jag läste, googlade, pratade, tjatade, tänkte med fokus på någon annans problem. Jag kände då att jag hade svårt att släppa mitt ex men mest var det nog att jag hade svårt att släppa mina egna beteendemönster. Får hålla mig själv i strama tyglar för att inte ramla tillbaka i det beteendet. Senast igår kom jag på mig själv med att googla på narcissism och i tankarna bocka av mitt ex på kriterierna. Varför? Inget bra svar! Får någon slags tillfredsställelse av det. Började läsa en vanlig bok istället.

gros19
tis, 2020-01-28 - 19:14

Jo vi vill hjälpa till, vill att våra nära och kära äntligen ska inse att vi har rätt och att vi vet precis hur de bör leva sina liv. Är detta målet så är det dömt att misslyckas.

Följderna av missbruket har jag berättat för min son. Har haft motsatt effekt. Påtalar jag nackdelarna ser han fördelarna. De förändringar han gjort har skett när jag inte blandat mig i, hållt mig undan. Men givetvis har det varit fara för livet har jag ingripit.

Tror det är rädslan som gör att vi blandar oss i, inte kan släppa taget och låta människor utvecklas på sitt sätt, gå sin egen väg. Kanske en rädsla att mista personen att han går "förbi"oss vi är ju inte heller friska. Tror det är viktigt att vara medveten om att vi vandrar på olika vägar, vår resa ser annorlunda ut.

Ullabulla
lör, 2020-02-01 - 21:51

Om du visste så många avsteg jag gör från de råd jag så lätt kan ge andra.
Vad fint att du kunde ta till dig andemeningen i vad jag försökte säga.
Någonstans så hade du ett jag som tagit plats i dig och det var nog det jaget som gjorde valet åt dig.

I många år så fanns ingen ullabulla där det borde ha funnits en.
Jag lät mina val baseras på vad andra behövde ha av mig och vad jag orkade ge.
Inte vad jag mådde bra av.
Jag klarade inte att sätta nödvändiga gränser. Jag trodde att om jag gjorde det så skulle jag stå helt ensam.

Men någonstans var det precis det jag gjorde i alla fall.
Nu när jag börjat sätta gränser så är alla mina relationer friskare starkare och bättre och inte tvärtom.
Lycka till på din fortsatta väg självomhändertagande :-)

HI
tors, 2020-02-20 - 00:35

till ditt nya liv! <3

Har du kvar styrkan i dig själv och känns det fortfarande som rätt val? Jag har tänkt massor på dig och är glad att det verkar ha gått bra för dig. <3
Kram!