känner så mycket just nu.. ilska, besvikelse, ledsamhet, skam...

Mina föräldrar har alltid haft ett litet annorlunda beteende mot alkohol än andra föräldrar tack vara min pappas jobb.. eftersom han varit borta mycket och många helger så har ibland helgerna fått vara mitt i veckan då vi har myst hela familjen och man noterat att en öl har druckits och ett glas vin till maten var inget ovanligt..

Däremot har man redan som liten förstått att min far inte kan dricka så mycket.. efter 5-6 öl så somnar han och man har hört vår mor skälla på honom varje gång.. särskilt om de varit på fest för mamma som tål mycket mer vill ju inte behöva lämna festen för att pappa inte tål så mycket plus att hon skäms..

Nu när vi blivit äldre så har jag särskilt reagerat på alkoholen mest att de varit varje helg och för mig har de varit en varnings signal.. men eftersom jag själv dricker sällan eller typ aldrig så har folk runt om mig tyckt jag varit för känslig så jag har backat..

men på senaste tiden så har min syster som fortfarande bor hemma vänt sig till oss och klagat på hur mycket de dricker och vi beslutade oss för att hon skulle skriva upp hur många dagar de dricker och hur mycket.. första omgången drack de 8 av 9 dagar.. pappa sina 5-6 öl och mamma dricker minst en flaska vin och ibland 2.. sen kom de ytterligare en period då de drack 8 dagar i rad så då kände vi att vi måste säga något,och har planerat inför en intervention som ska ta plats imorgon..

mina systrar är mer arga och mer likgiltiga medans jag är arg men väldigt ledsen.. jag har gråtit nästan varje kväll över detta..

har så mycket hat på grund av min mammas beteende då alkoholen gjort henne väldigt egoistisk och bitter och jag själv är en väldigt positiv person eller försöker vända de mesta till de.. har alltid funnit som stöd till henne då hon haft mycket smärta och problem med sin sjukdomsbild som hon har och har försökt hjälpt och stöttat när vår far varit borta och jag har fått tagit stort ansvar när vi var mindre..

men nu när man själv är äldre och själv fått barn och behöver tröst och stöd i motgångar så finns inte stödet där.. samtalen bollas alltid tillbaka till henne och hur hon mår.. hon frågar aldrig hur man mår eller egentligen bryr sig när man berättar utan hon sitter och funderar på de hon ska säga.. detta har gjort mig så arg,ledsen och besviken och min stubin som är gigantisk lång börjar ta slut och jag känner mig som en dynamit tunna redo att explodera..

är så rädd att jag kommer göra de imorgon, att allt som man svalt och inte sagt kommer komma till ytan imorn..

för 2 veckor sedan opererades min son och mina föräldrar skulle vara barnvakt åt min dotter och de vet att jag inte vill att man dricker i mina barns närvaro och att de alltid ska vara en nykter så om något händer så kan man skjutsa barnen till sjukhuset.. fick sms dagen innan operationen att min pappa hade öppnat en öl och min syster hade pointerat om vad jag tycker om detta och sedan dracks de inget mer.. men dagen därpå så hade de visat sig att båda druckit och min syster hade skällt på dem och frågat vad de skulle göra om något hände... fick till svar att hon var ju hemma.. eller att de i så fall skulle ringa ambulans..

som tur var berättade min syster detta när jag kom hem för jag blev skogstokig.. de kändes som de pissade på mig och mina känslor.. att dricka medan de har hand om ett av de dyrbaraste jag har och inte ge mig den respekten att inte dricka (detta var en sönd-mån)gjorde mig så arg och ledsen så nu vill jag inte ens att de får ha mina barn något mer då jag inte litar på dem..

men min mamma har inte bett om ursäkt eller på något sätt tagit upp detta med mig då hon borde veta att min syster nämnt något. är rädd att jag kommer bli så arg imorgon..

vet inte vad jag vill komma med allt detta.... var bara skönt att få dela med sig då jag inte ens kan prata med min bästa vän på grund av skammen eller att de ska börja gå rykten..

men hur kan man göra för att inte låta ilskan ta överhanden imorgon då min kropp skriker av viljan att vilja säga hur jag känner att berätta hur illa hon gjort mig och bara tömma allt de där man hållt inne... för att man själv ska må bättre.. för just nu känner jag mig egoistisk då jag mått dåligt en längre tid på grund av förlossnings depression och sedan har de varit massa annat jobbigt så detta blev lixom spiken i kistan känslomässigt.. så jag vill göra vad som krävs för att jag ska må bra.. och de kommer på andra plats..

gör jag helt fel??

få se om någon ens orkar läsa igenom detta osammanhängande texten..

isak b

Min Pappa brukar ibland dricka sig nästan full. Han sluddrar lite när han pratar men inget mer. Men jag tycker det är jobbigt när semestrar/helger ska bli lite förstörda för det. Jag tycker verkligen inte om att det ska hända. Han blir bara full på kvällen efter att han har druckit. Några gånger så har han bett om ursäkt men det har typ aldrig blivit någon skillnad.
Behöver hjälp för vad jag ska göra.

Prata med honom lugnt och sansat. Beskriv för honom hur du menar med förstörda. Sen beroende på vilken reaktion du får så kan ni gå vidare från det.
Det är ingen idé att prata när hsn har druckit, gör det när han är nykter, men det är bättre att du tar fram problemet i ljuset. Ofta håller alla tyst och det är sämre.
Hänvisa honom hit till forumet. Här kan han läsa på.
Hoppas det ordnar sig!

Bedrövadsambo

Hur gammal är du? Beroende på hur gammal du är finns det någon annan vuxen du kan prata med? Din mamma, eller mor-farföräldrar, lärare, skolsköterska? Du har rätt till dina känslor och åsikter. Det bästa är att du lugnt inför din pappa, när han är nykter, säger ”jag tycker/tänker/känner...” Ingen anklagelse, berätta bara hur du upplever det. Sen får du se hur han reagerar och agerar. Fortsätt skriv här!

Jessan

Är också i samma sits . Har druckit för mkt och mina barn har mått dåligt av det ?? min största sorg i livet. Har aldrig velat dem nåt illa men har blivit så ändå. Jag har mått dåligt och tyvärr flytt på detta sätt... Har idag bearbetat mkt och fått en fin relation till mina barn tack vare att de vågade säga ifrån. Vi vill ha tillbaka vår fina mamma... och det fick de.. så våga stå på dig ❤❤❤❤

isak b

Men jag vpgar liksom inte. Jag är rädd att han kommer bli arg eller nåt annat. Finns det nånting annat jag skulle kunna göra?

Rövardotter

Min pappa och plast mamma dricker ofta. Jag brukar ibland säga till att jag inte tycker att dom borde inte dricka mer alkohol för kvällen men då blir dom sura, ibland har dom fest mitt i veckan. I december hade dom en fest i våran lägenhet på en onsdag. Jag och min bror hade skola dagen efter men det brydde dom sig inte om. Varken jag eller min bror sov länge den natten och när vi vaknade och skulle gå och äta frukost (hon och pappa sover alltid långt in på förmiddagen så vi är alltid ”själva”) fanns det inte plats för oss att äta frukost. Det var flaskor, disk och glas överallt. Dessutom var julgranen ( som jag och min bror köpt och pyntat dagen innan) förstörd med julkulor krossade över hela golvet.
Jag skäms över dom, när kompisar vill följa med mig hem smsar jag alltid innan och ber dom att städa eller laga sakerna som dom förstört så att ingen får se men jag får bara ett taskigt svar tillbaka.

Du beskriver en mycket tråkig situation för dig och din bror. Det hörs att du försöker att påverka din pappa och plastmamma men inte lyckats. Du skäms att ta hem vänner, kan vakna dagen efter och hemmet är jättestökigt på grund av att de festat dagen innan. Du och din bror får klara er själva och snarare ducka eventuella tråkigheter än att få det lugnt och ordnat hemma innan ni ska iväg till skola, om jag förstått dig rätt.

Jättebra att du skriver och berättar hur det är, att vara själv i detta kan kännas tungt och det kan vara svårt att veta hur och vad man kan göra. Hur ser ditt stöd ut i övrigt? Pratar du med någon vän eller kanske någon annan inom familjen släkten om det här?

Du kan också be att få prata med någon på din skola, berätta hur det är hemma och på den vägen få stöd och hjälp.

Det finns hjälp att få, både för dig och din bror men även din pappa och din plast mamma (om de vill ta emot den).

Om du skulle vilja kan du också testa att ringa till Alkohollinjen www.alkohollinjen.se 020-84 44 48. Det är gratis och du kan vara anonym, det är för närstående till personer som dricker för mycket och dem som själva vill förändra sitt drickande.

En annan idé om du vill är att starta en egen tråd här, så kanske du får mera stöd från andra användare här på anhörigstödet (klicka då på skapa ny tråd uppe i höger hörn).

Starkt, modigt och klokt att du berättat! Hoppas du kan hitta mer stöd och hjälp runt omkring dig så du och din bror kan må bättre.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Rövardotter

Jag har tidigare inte vågat pratat med någon, jag ville inte prata illa om honom och så skämdes jag. Jag berättade för min mamma igår för han var ganska elak när jag kom hem efter skolan, ( det var jätteskönt att berätta för nån) hon blev arg och ledsen tror jag. Jag ska bo hos henne mer nu, hon skällde på pappa och det verkar som han tog det till sig. Men jag vet inte om han gjorde det på riktigt och kommer ändra sig. Jag hoppas att det blir bra nån gång snart. Dem här sidan hjälpte jättemycket när jag kunde läsa om alla andras historier. Tack

Sofia

Det låter som att du har gjort flera kloka saker för att ta hand om dig själv på sistone. Du är modig och stark i en jobbig situation! Vad bra att du berättade för din mamma så att du kan få bo mer hos henne nu, det låter ju inte som att du och din bror kan få någon ro att klara av skolan och fokusera på era egna liv när ni behöver förhålla er till pappas och plastmammans fester mitt i veckan...? Skönt att det kändes hjälpsamt att läsa här, fortsätt gärna med det och skriv gärna en egen tråd om du vill så att vi kan fortsätta följa hur det går för dig!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet