av Pojkmamman

Pojkmamman
mån, 2020-02-24 - 20:24

Jag har insett, (sedan länge) men först nu verkligen insett att min man missbrukar alkohol. Han smyger med det, dricker när jag inte är hemma.. Jag jobbar på flyg och är iväg tre eller fyra dagar i taget. När det är helg så dricker han när han är själv med barnen. Jag är så upprörd och ledsen och har nu insett att en förändring måste ske men jag vet inte hur jag ska inleda samtalet med honom. Han behöver hjälp. Jag tror inte att det bara är stress på jobbet och ansvar med miljonkontrakt som orsakar hans stress och ångest eller vad nu är han försöker dämpa med drickandet. Det finns något annat där, en barndom fylld av skilsmässor... Hans mamma och pappa har gift och skiljt sig flera gånger vardera på varsitt håll... Att han var ett misstag kanske, inte ett önskat barn. Jag vet inte vad det är som tynger honom men han behöver någon att prata med för att komma till grunden med varför han dricker. Han vet att han dricker för mycket, annars hade han ju inte smugit med det. Jag klarar inte av tanken att något ska hända med barnen först innan han inser på riktigt att han behöver hjälp. När min 10-åring försöker väcka honom på soffan utan framgång och att min son själv får natta lillebror är inte okej! Jag kan inte acceptera det fler gånger. Poletten trillade ner när min sons kompis sa till min son och mig ”din pappa är alkoholist”. Och jag, ja det har du rätt i. 10 år!!!! En skarpsynt och klok kille. Jag vill inte lämna min man. Jag vill att han ska få rätt hjälp för sina problem. Men huuuuur inleder jag samtalet? Hur pratar man om elefanten i rummet?
Jag har tidigare konfronterat honom med flaskor fyllda med vatten eller sagt att jag vet hur mycket du dricker för jag har märkt flaskorna med en tuschpenna så jag veeeeet att det är en ny du har bytt ut. Det taktiken gick inte... det är mig det är fel på. Han har mixtrat med flaskorna för att bekräfta att jag spionerar på honom. Bullshit!!!!!
Hur inleder jag samtalet denna gången? Jag kan inte skjuta upp det mer, kan inte sopa under mattan och blunda för problemet. Jag älskar honom, men jag älskar inte den han blir av spriten.
Jag vill finnas där och stötta, inte anklaga. Våra barn vill ha en glad och frisk pappa.

VaknaVacker
mån, 2020-02-24 - 22:08

Har ju själv druckit för mycket. Det var så jobbigt när min familj påpekade det och var oroliga. Ville inte prata om det. Hade inte kommit så långt själv att jag vill sluta.
Vill man själv inte sluta dricka måste omgivningen ställa krav. Man får helt enkelt ta konsekvenserna av drickandet.
Vad du mer kan göra är att du läser på om alkoholberoende. Vad som händer i hjärnan när man dricker. Och varför det är så svårt att avstå.
Det är tufft för båda parter. Men det går att få ordning på det om din make vill...

Skrållan
mån, 2020-02-24 - 22:10

Välkommen hit. Ett bra steg att sätta ord på det du tänker och känner. Och här kan du få goda råd av många som är eller varit i samma situation.
Det du kan tänka på när du ska prata med din man är att utgå från vad du känner. Hur orolig du är för honom, för barnen. Även om man är sårad och arg så hjälper det inte mycket om man börjar att anklaga. Även om det är det första man vill. Man vill ju verkligen skaka om den som dricker och få dom att förstå hur allt påverkar familjen.
Men om du berättar vad du känner och hur du upplever när han dricker så kan han inte säga: nej så känner du inte.
Ett litet råd. Du får säkert fler.
Hoppas allt går bra?

gros19
mån, 2020-02-24 - 23:35

Välkommen hit. Det första jag tänker är att du ska utgå från dig själv och dina upplevelser, alltså jagbudskap. För min del hade det känts väldigt frestande att berätta vad din sons kompis sagt, men det kanske inte passar dig. Reaktionen på det tycker jag skulle vara intressant. Annars tänker jag så här berätta vad som gör dig ledsen. Sen avråder jag dig från att berätta konfrontera följderna av hans missbruk det behöver han själv komma underfund med. Tjat förebråelse, tårar har oftast negativ effekt. Det som åtminstone mestadels gör att man blir motiverad till förändring är att man mår riktigt, riktigt dåligt så undanhåll inga konsekvenser av missbruket. Sedan tänker jag att det är viktigt att tänka på att det är känslor som styr ett missbruk inte förnuftet som gör att man dricker. Ofta tycker jag att man anstränger sig för att personen ska inse det negativa i missbruket och när man väl gjort det så slutar man. Fungerar inte så. Alla vet att man ska vara försiktig med alkoholen t.ex. Alltså det viktigaste är som jag ser det jagbudskap att du utgår från dina upplevelser.

Finns givetvis ofta en förklaring till att man fastnar i ett missbruk, men för att kunna ta itu med sina problem och för att det ska ha någon effekt behöver man vara nykter. ?

Sisyfos
tis, 2020-02-25 - 07:23

Du har redan fått många mycket bra tips på hur du ska göra. Jag vill bara berätta lite om hur det är att sitta på andra sidan i ett sånt samtal. Att dricka för mycket, att dricka i smyg är förenat med ganska stort självförakt och genans. Nu vet jag inte i vilka sammanhang du har konfronterat honom med tomma och uppmärkta flaskor. Är han berusad vid en konfrontation är det lönlöst, välj nån gång när han är nykter. Och gå heller inte in i en diskussion om uppmärkta flaskor eller påfyllda. Det där är ju så jäkla pinsamt så att försöka förklara det i en konfrontationssituatuon riskerar bara att det kommer att handla om något annat och om vattnet är ditt fel eller inte. Jagbudskap är bra, men kanske också en fråga om vad han tycker och tror om sitt drickande. Då har du sedan svaret på hur du ska gå vidare. Jag tycker inte att du ska slänga in kompisens iakttagelse i första vändan. Att bli upptäckt som alkoholist är förenat med stor ångest och börjar du där så är risken stor att du hamnar i ett tjafs som inte ger några svar. Antingen smyger han för att han vet att det är fel eller så smyger han för att slippa konfrontation. Ge honom en chans att prata. Du behöver kanske inte säga så mycket alls. Jag tror kanske att den bästa taktiken är att säga att du är bekymrad och fråga honom om vad han tycker. Om han vill sluta så finns det hjälp att få. Hänvisa honom in hit till forumet. Det finns även annan hjälp att få. Inser han inte problemet så är det ingen idé att gräla. Det är svårt att sluta oavsett hur goda intentioner man än har, men det är verkligen inte ok att han skapar en så otrygg situation med era barn. Så vill han inte se problemet så måste du agera. Men jag tycker att du uttrycker det så fint härinne. Att du bryr dig om. Du kanske helt enkelt ska visa honom frågan du ställt och svaren du fått. När han är nykter.

Pojkmamman
tis, 2020-02-25 - 08:17

Tack så mycket för era svar! Det värmer i hjärtat att ni finns och vill hjälpa och dela med er. Jag är nu på väg hem. Jag kunde inte fortsätta flyga idag, jag bröt ihop av alla känslor ombord. Mina kollegor rådde mig att gå hem och ta hand om familjen. Igår hade det hänt igen... Han hade druckit så mycket så att han hade somnat på soffan innan 10-åringen hade kommit hem från träning kl 20.30. Lillebror sov i den andra soffan i sina vanliga kläder. 10-åringen fick bära upp honom och natta honom. Sedan fixa lite mackor och yoghurt själv, det fick bli middagen. Han var ledsen. Det skar i mitt hjärta. Jag är nu på väg hem och vet inte hur det blir. Men om han inte kan ta till sig min förtvivlan eller ser mina zebrarandiga kinder av smink som runnit så är han ju helt korkad! Det måste gå in! Jag har stannat vid en parkering och skriver detta. Mitt hjärta slår hårt och jag hulkar. Jag är rädd och jag är ledsen. Men jag vet att det måååååste gå. Det är idag som förändringen börjat. Början på ett lyckligare liv och en gladare familj. Hoppet finns.?

Pojkmamman
tis, 2020-02-25 - 12:39

Så gjorde jag det till slut. Tog samtalet som jag har bävat inför så länge.
När jag kom hem så blev han ju såklart överraskad och frågade varför jag kom hem så tidigt. Jag skulle ju först komma hem imorgon.
Jag satte mig ner och sa att jag inte mår bra. Att jag är ledsen och orolig.
Han försökte bagatellisera gårdagens händelse om att sonen inte hade fått någon middag till att jag överdriver. Och att han sover djupt, det har inte med drickandet att göra. Att han är svårväckt, ”-det vet jag väl?!”
Du kan försöka prata bort det sa jag, men jag sa också att jag vet vad som händer här hemma när jag är borta, och tittade på honom medans han vände sig bort och städade köksbänken. Jag förstår att det är något som gör att du dricker och jag vill hjälpa. Jag lider med dig, det gör ont att se hur du försöker tackla dina demoner så destruktivt. Jag ser att han skäms, han blev röd i ansiktet av skam.
Jag sa att mina känslor och vad jag vet kan du inte prata bort. Men jag och familjen behöver en förändring. Han sa han vet inte hur. Då sa jag att det finns hjälp att få. Massor! Ett telefonsamtal.
Jag sa att jag har ett nummer och han tog emot det.?
Han sa att han har inget alkoholproblem men att det hjälper honom när han har stressigt på jobbet.
Bullshit, kände jag men sa inget.
I söndags hällde han ut resten från en vinflaska, demonstrativt och sa, jag ska inte dricka något mer före påsk så det här blir ju bara gammalt och är inte lönt att spara. Jag tänkte bara, ja ja, gör du det...
Igår hade han druckit en hel flaska rödvin och en halv liter Gin.
Han kunde således inte hålla sitt ord ens en dag.
Men, han sa att han skulle ringa numret jag gav honom. Jag gör det för din skull sa han.
Gör det idag, sa jag.
Nej inte idag, jag har tre viktiga möten som jag ska iväg till nu.
Hmmm, viktiga? Vad är viktigast? Jobbet eller familjen, ditt äktenskap, förhållandet till dina barn? Eller spriten..
Han behöver kanske bara modet till att ringa tänker jag.
Nu kan jag bara vänta och se. Låta det sjunka in hos honom ett par dagar. Jag har sjukanmält mig från jobbet tills på lördag.
Jag hoppas att han ringer, att han vågar be om hjälp. Den här demonen är för stor för honom att fäktas mot själv.
Snart ska jag hämta barnen från skolan, jag längtar!
Jag återkommer när jag behöver skriva av mig igen.
Förmodligen snart, tack för att ni finns.❤️

nystart
tis, 2020-02-25 - 13:58

Bra jobbat, men tänk på en sak (ja jag kommer från andra sidan)..... Han måste göra detta för sig själv, om han säger att han gör det för dig men inte anser sig ha problem kommer han aldrig sluta på riktigt. Han måste inse att han har problem och vilja göra en förändring för sig själv. Men lycka till med allt!

Pojkmamman
tis, 2020-02-25 - 16:05

Hej,
jag förstår det, att han måste göra det för sig själv och inte för min skull. I detta läget känner jag att jag får vara glad för det lilla. Att han är beredd att ringa för att få hjälp, om det så är för min skull, betyder iallafall att han bryr sig om hur jag känner. När han väl träffar någon att prata med så kanske poletten trillar ner? Jag vet inte, en sak vet jag iallafall, jag är stark och kapabel att stå på egna ben om det skulle gå så långt. Jag har ett välbetalt jobb, goda vänner och en familj som jag kan lita på. Jag är duktig på många saker, jag är frisk och jag är stark. Vi har två fantastiska pojkar och där ligger mitt fokus nu. Att de ska få den bästa uppväxten de kan få. Vi får se hur det hela utvecklar sig, hoppet finns fortfarande, det här är början på en process. Kanske blir den jättelång men jag vill finnas här som stöd under tiden.❤️

Skrållan
tis, 2020-02-25 - 18:07

Bra gjort, vill jag säga. Nu har du tagit samtalet och nu är allt framme i ljuset.
Du verkar stark och bestämd. Bra att du tänker på dig och dina barn, att du sätter er först. Hoppas han tänker till nu och vill ta tag i sitt drickande.

Pojkmamman
tis, 2020-03-03 - 13:51

Idag träffade min man en terapeut! Han ringde mig efteråt och tackade mig för att jag hade gett honom möjligheten att träffa terapeuten. Han verkade glad och nöjd med samtalet, att det var givande.
Jag hoppas verkligen att detta är början på en ljusare framtid. Mer balans och harmoni i familjen.
Jag ska träffa samma terapeut imorgon. Jag känner mig hoppfull.