Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Den här gången heller... Tyvärr...

Är egentligen inte förvånad (kände att det var på gång), men självklart besviken. Det sistnämnda slutar jag aldrig upp med att vara, för det är detsamma som att jag har accepterat nederlaget - och det kommer jag aldrig att göra.

Ny dag, nya tag...

Jag ger aldrig aldrig aldrig upp.

En dag är det min tur att vinna över den falska, lismande låtsasvännen. Den som tröstar och kramar om en stund, men som sedan lämnar en i sticket i betydligt värre skick än tidigare.

Kan ändå trösta er med att jag är högst medveten om det som sker, analyserar och fortsätter leta förebyggande åtgärder.

Så mitt i allt elände är det ändå tänkt att vara ett hoppfullt inlägg.

Tack för att ni finns och responsen är alltid ovärderlig. Orkar inte bemöta alla just nu, men ni som hängt med ett tag vet att plötsligt är det "Vinäger över hela första sidan", dvs då har jag så att säga spammat vart och vartannat inlägg...

Om ni bara visste hur stolt och glad jag är över hur ni kämpar och tar nya steg varje dag. Wow, ni är fantastiska.

Massor med kramar till er alla

siggestardust69

Tjo vinäger !
Helt rätt tänk. Nya tag, framåt!
Du är så bra!!
Kör hårt ?
Kram Sigge

Tjalle

Tänker på dig och vet vad du går igenom. Men var inte alltför hård mot dig själv. Tänk istället på hur mycket du har klarat av och hur länge du har varit nykter. Den tiden kan ingen ta ifrån dig bara för att du fallerar någon gång. Dessutom har du varit, och är, ett föredömligt stöd för så många av oss här på forumet.
Kram/Tjalle

Man upphör aldrig att förvånas över att man kan bli ”lurad” gång på gång?. Jag tror på dig! Kramar❤️

Så många fina kommentarer. Och bland dem en från fina Jasmine. ? Så längesedan och kul att höra av dig.

Att ni dessutom tror på mig, det är fint.

Det går dock inte alls så bra som jag hoppats på.

Har läst en del av er och ni är ju bara fantastiska. Är så stolt över er, mina bästa forumvänner.

Kram kram

Vet inte men har för mig att du är lite som jag att när det inte går så bra blir du tystare här på forumet. Stämmer det? Jag tror på dig...å tillsammans tar vi en dag i taget??Säger jag som inte klarar mer än en ynka dag då och då?..fast idag blir det den andra dagen??
Önskar dig allt gott..stor varm kram?❤️

Utdrag från ett av mina inlägg från den 4 oktober, 2018:

"Har ibland uttryckt att jag inte borde ha problem, inte borde ge andra råd, inte borde tycka till överhuvudtaget...

... så kommer vi till ämnet Alkohol. Ka-boom! Mitt förhållande till skiten skiljer sig inte ett dugg från de flesta andras här. Man kan kanske få uppfattningen att jag sippar lite för mycket Amarone någon fredags- eller lördagskväll och att det ger mig skuldkänslor.

Fel, fel, fel, som käre Brasse i "Fem myror..." skulle ha sagt. Jag sippar inte, jag super. Sällan Amarone, då ren sprit mycket snabbare ger det rus jag vill åt. I övrigt spelar det ingen som helst roll vad jag dricker, ju högre procenthalt, desto bättre. Läser ibland om att andra endast dricker vin, att de inte gillar öl eller att whiskyn får stå orörd för att den inte är intressant. För mig är all alkohol hot stuff. Tyvärr!

Vid ett par tillfällen har jag skrivit om att jag har svårt att kategorisera mitt drickande. Jag åtnjuter gärna några glas vin eller öl efter en stressig dag, vilket oftast innebär alla vardagar. Jag dricker mig till rejäla minnesluckor emellanåt, särskilt under helger och semestrar. Jag har på senare tid klarat att vara nykter i flera veckor för att plötsligt och helt oplanerat gå in på Systemet och köpa vodka och annan sprit som jag halsar i mig innan jag hunnit hem. Jag fortsätter under en sådan period mitt destruktiva drickande redan vid sjutiden på morgonen och kan hålla på så under flera dygn. Jag har under åtminstone de senaste tio åren aldrig kunnat låta bli att dricka om tillgänglighet funnits.

Vad vill jag då säga med mitt utlämnande inlägg? Jo, att när beroendet väl tagit över är vi alla slavar under lasten. Ung som gammal, fattig som rik, chef som arbetare... Vi pratar om en beroendesjukdom som en del av oss druckit sig till. Inget vi borde skämmas över, men ofta gör vi det ändå. Ännu är ämnet lite förbjudet och därmed stigmatiserande.

Vill avsluta detta maratoninlägg med att inge hopp. Det går att sluta dricka, det finns massor av fantastiska människor här på forumet som visar att det faktiskt går. På riktigt. För vem som. Oavsett problematik. Jag är på väg, men ännu inte riktigt där jag vill vara. Men jag kämpar, precis som ni. ♡"

-----

Tack, Varafrisk, för din kommentar. Visst är jag mindre aktiv på forumet - speciellt i andras trådar - när det inte går så bra. Men brukar gå in och trycka små uppmuntrande hjärtan här och där. Som sagt, ni är så himlans bra.

Kände att detta med att kategorisera ibland är viktigt. Lite periodare emellanåt, även om det inte heller stämmer till hundra. Från i onsdags kväll har jag hinkat i mig extrema mängder. Det var längesedan det var så mycket. Hoppas att jag som vanligt snart vaknar upp och bara vet att det är över - åtminstone för den här gången.

Kram på er

Att du läser och skriver här är ett väldigt viktigt steg för att korka igen flaskan, eller ännu hellre hälla ut resten i vasken.

Kram ❤️

Jag läser och tänker på dig. Vi är många som hejar. Just nu kanske det inte hjälper pga detta tvång att dricka inte är det minsta rationellt. Är säker på att du snart fixar ett återvändande. Vi är här. Kram.

Du är så himla klok?
Å du förfinar inte det där jäkla beror det...den där j-a alkoholen...du är så ärlig!!
Ja, idag kommer andra dagen och imorgon den tredje...å vi är tillsammans??

Bamsekram ?

Skrivet den 7 november 2018:

"Starka och sårbara
Lite så sammanfattar jag oss här på forumet. De flesta av oss har ett hyfsat jobb, inte sällan med en ledarfunktion. Vi har förhållandevis lätt att uttrycka oss i skrift. (Det är en ren fröjd för en gammal svensklärare att läsa inläggen här jämfört med till exempel Expressens kommentarsfält.) Vill poängtera att jag aldrig skulle drömma om att se ner på någon som inte uttrycker sig korrekt. Forumet är till för att skriva ner sina känslor och jag själv njuter av att kunna slappna av och inte behöva leverera grammatiskt perfekta inlägg.

Men, som sagt, vi är ofta högpresterande och har mycket att leva upp till. När vi inte riktigt orkar döljer vi det på olika sätt. Kroppen kan säga ifrån genom att vi upplever ångest på olika sätt och i varierande grad. Och sedan kommer vi till den där alkoholen... Vår gemensamma nämnare. Vår vän och fiende, vår tröstare och ångestskapare, vår räddare och förgörare.

Till slut går det inte längre, det är då vi förhoppningsvis hittar hit och kan diskutera, stöta och blöta våra tankar och problem.

Vet inte om jag har sagt det mer än tusen gånger förr: Tack för att ni finns och på olika sätt håller forumet vid liv. ♡"

-----

När det inte går så där himla bra håller jag en låg profil. Läser en del gamla inlägg och konstaterar än en gång att jag skrivit en del kloka saker genom åren. Tvärtemot vad man kan tro, med tanke på hur oklokt jag agerar just nu.

-----

Tack igen för alla inlägg.

Längtar så till den dag jag är fri.

Tills jag är fri

Fri

Kram på er alla kämpar

...och tittar till dig! Vill stryka dig över kinden, med varm och kärleksfull hand. Andas in styrka och andas ut allt ont. Andas in lugn och andas ut oro. Andas in nytt och andas ut det gamla. Andas in lätt och släppa taget om det som är svårt, lika lätt som kroppen andas ut. Andas i takt med dig en stund. Det vill jag!

Kram