Erik30

Har idag varit nykter i 50 dagar efter ett rejält uppvaknande då min sambo hittade mig sittandes och spela musik en måndag kväll när hon kom hem från jobbet. Hade 2,8 promille när hon + mina föräldrar fick mig att blåsa i alkomätaren. Jag skulle köra bil till skolan dagen efter och det här blev min botten kände jag. Jag kunde givetvis inte köra bil på morgonen utan fick sova ruset av mig innan jag kunde köra iväg. Bestämde mig för att ändra mina alkoholvanor och satte som mål att vara nykter i 3 månader för att ge kroppen vila och få min hjärna att börja tänka klart och inte bara vandra mellan rullorna. Idag har det fått 50 dagar och jag är så himla nöjd. Har tagit mig igenom jul,nyår och en 30 års fest i helgen. Så nu är det inte så mkt stora prövningar framöver. Jag har märkt stor skillnad i mitt beteende och det känns som jag fått väldigt många insikter. Det är precis som om jag vaknat till och kan se mig själv och mitt gamla beteende utifrån på något vis. Jag känner känslor bättre och är mycket lugnare inombords. Jag känner att jag fungerar riktigt bra och är för tillfället äcklad när jag tänker på alkohol och fulla människor. Det var intressant att vara nykter på 30 års (lärorikt) jag insåg mycket om alkohol och att den påverkar kraftig. Jag har haft en skev bild på alkohol och hur den bör konsumeras. Finns säkert många bidragande faktorer till detta. Just nu är jag inte osäker på om jag kommer klara av att vara nykter i 35 dagar till. Däremot har jag börjat fundera på om jag ska prova att dricka överhuvudtaget i framtiden. Ska på en resa med 60 årigt födelsedagsbarn i slutet på mars. Där lär det bli öppna den av öl och jag undrar om jag vill och vågar dricka någon enstaka öl? Är jag inte sugen står jag nog över hoppas jag. Är osäker på hur "alkoliserad" jag varit och om jag kan dricka i framtiden eller ej. Är glad och mår bra nu och jag har en bra sjölvkänsla. Är tacksam för feedback på hur man kan tänka framöver..vet inte riktigt hur jag ska göra efter dessa 3 månader som var mitt mål

Otroligt starkt av dig att klara så lång tid och helt på egen hand.
Jag siktar själv på 3 månader men är endast 4 veckor påväg.
Jag kan fortfarande tycka det är jobbigt att tänka på min överkonsumtion men precis som du är jag osäker på om det är livslång avhållsamhet. Däremot är det tankar jag umgås frekvent med. Jag mår väldigt bra av min nykterhet. Bättre än på länge, eller bättte än min förra januari- också vit- men nu fortsätter jag för att testa nyktert liv över lite längre tid.
Utmaningar har du ju redan haft och klarat bra. Ibland finns nycklar till framåt- liksom bakåt. När man börjar fundera över vad a har/har haft för funktion, det är så olika för oss. Skriv och läs mycket här, till att börja med. Här finns stöd och klokskap. Jag ska fundera över lite fler tips! Men du är redan långt före många av oss här. En dag o taget, vet du!

Erik30

Tack! Starkt av dig med! Visst är det en fantastisk känsla när man känner att först kroppen börjar fungera riktigt bra och att sedan huvudet börjar fungera riktigt bra också :) Jag var nere i tvättstugan igår och då stannade jag liksom upp och kom på att jag brukade insistera på att hämta tvätten för då passade jag på att häva en burk 7,5% öl som jag hade ståendes i en skrubb där. Nu när man fått lite distans till A så känns ju detta oerhört märkligt. Jag kan inte förstå hur jag kunde bli så fångad av denna dryck. Det är mkt som "går upp" för en nu när man varit nykter en tid. Har du någon plan för livet efter dessa 3 månader?

Jag tror att jag innerst inne vet att jag skulle må allra bäst om jag inte drack mer. Där är jag inte än. Men tankarna har jag, varje dag.
Jag tänkte senast idag på ett tillfälle som jag inte kan kalla minne, men där jag gick över min egen gräns med stora kliv. I december. Det bränner fortfarande och det är bra. Skulle ha det intatuerat men känns inte så fräscht :)
Det finns många skäl att fortsätta med nykterheten och konkret funderar jag just nu på 6 månader.
Kanske klarat jag nykterhet halva året, och lagom drickande halva?
GW light, liksom?
När jag läser din tråd tänker jag att det är lite samma för mig. Har inte slagit i botten (så som den beskrivs) funderar på om det GÅR att sluta dricka då? Motivation, etc.
Men idag är jag helt klart nykter.
Vi kan väl hjälpas åt med funderingar som såna här, framtid och aldrig mer, som känns så läskigt och svårt vissa dagar.
Ha en fin kväll nu!

(jag har även svarat din kommentar i min tråd)
Så insiktsfull du låter.
Jag har försökt sluta flera gånger.
Den här gången med hjälp av terapi, träning och självhjälpsböcker.

Läst en massa. Men fick ett passande tips av någon här inne. Var egentligen trött på dessa självhjälpsböcker och orkade inte läsa en enda till.
Men något fick mig att beställa den här.
Och jag blev mycket imponerad av hur bra jag mådde av att läsa den, vilket stöd den gav! Jag vill verkligen rekommendera dig den, just för de tankar du har om framtiden: ”Tänka klart” av Annie Grace! Läs!
?

Erik30

Gått bra såhär långt men igår och idag har jag haft lite lätt ångest. Funderar över saker och vad folk tycker om en. Har även fått en del flashbacks om saker man gjort på fyllan tidigare i livet, en del saker så gamla som 10 år tillbaka i tiden. Saker som jag upplever som extremt pinsamma som liksom dyker upp på nytt. Fler som upplevt detta fenomen? Tycker det går bra att hålla sig nykter men den här ångesten känns lite jobbig måste jag säga. Känns som jag vill bli förlåten på något sätt. Jag kanske måste förlåta mig själv på något vis... Känns som om prövningen börjar på allvar nu på något vis

De allra flesta fyllesynder har jag gömt långt in i mitt innersta mörker. ”Det man inte pratar om har knappt hänt”. Så resonerade jag under många år.

Men när hjärnan tillfrisknat efter några månader så väcks kanske vissa minnen till liv igen? Är det inte typ steg 7-8 på tolvstegsprogrammet att man ska be andra om ursäkt? Det finns kanske en orsak till det. Att man på riktigt ska kunna lägga minnena bakom sig.

Jag går inte på AA själv, men jag hoppas att någon som gör det svarar dig.

Svinbra kämpat! Själv är jag bara på dag 9. Förutom huvudvärk från helv.... ikväll så har det gått bra hittills. Fått ordning på sömnen ??

Från ingenstans. Eller snarare från många år sedan. Sånt som jag bäddat in i glömska, sånt som då fick mig att tänka ”nu räcker det” men det gjorde det inte.
I mitt fall främst skam över mig själv men det kan ju tänkas att även självet behöver förlåtelse...
något att fundera mer på, gissar att processen är lång men förhvis långsamt uppåtgående.

Mina minnen började återvända när jag varit nykter en tid...och för att kunna glömma och gå vidare så valde jag faktiskt att prata om dom och be om ursäkt....en viktig del för att jag ska kunna hålla mig nykter är att kunna prata om hur jag mår och att sluta grubbla och älta en massa gamla minnen.

Hej Erik30! Du gjorde ett inlägg på min tråd för ett tag sedan som gav mig mycket.
Jag undrar hur det går med din nykterhetsresa?

Hoppas det flyter på bra!

Mvh/Torn

Erik30

Hej! Var ett tag sen jag skrev något. Kul att du tkr mitt inlägg kunde ge något! Hoppas det går bra för dig också :)
För mig har det rullat på riktigt bra , nästan så man glömt bort att man haft problem. Jag har idag varit nykter i 85 dagar och satte ju som mål att vara nykter 90dagar men jag kommer fortsätta. Har inget sug alls på att dricka A. Har varit spontant ute på lite festlighet de två senaste helgerna för att utmana mig själv. Har förstås varit nykter och jag har bara insett ännu mer att jag inte behöver dricka för att ha kul och jag har fått en känsla av att jag har roligare när jag är nykter. Alla intryck från berusade människor får mig också att.känna att sådär vill jag inte vara eller bete mig. Jag är färdig med det. Det är flera gamla bekanta som sett att jag beställt alkoholfritt i baren och undrat vad det kommer sig osv. Det har visat sig att flera av dessa är nyfikna och själva funderat på att trappa ner sitt drickande så jag har hamnat i en del lite intressanta diskussioner när jag varit ute haha. Det har enbart stärkt mig. Jag ska åka utomlands då min pappa fyller 60 år om 10 dagar och jag har en fundering på om jag ska våga dricka nån drink på hans födelsedag eller om jag helt ska låta bli. Jag känner mig rätt säker på att jag skulle klara av det men samtidigt var det så länge sen jag drack något nu så jag har blivit osäker på hur jag kommer reagera. Jag behöver lägga upp en plan inför min framtid och hur jag ska kunna dricka måttligt vid de enstaka tillfällen jag eventuellt ska dricka. Jag är tacksam för alla tips jag kan få :) kram på er

Vad härligt att läsa din tråd. Den stärker mig. Så fint att du klarat att hålla ut och nu verkar ha ’kommit ut på andra sidan’. En inspiration för mig.

Jag trillar dit om jag dricker. Det vetskapen grundar jag på lång erfarenhet! Så har det varit - inte alla gånger men 15 av 20....i kanske 10 år. Jag har nästan alltid kunnat kontrollera mig när jag varit i sällskap. Men sedan har det eskalerat i ensamhet.
Jag tror /hoppas att jag testat klart. Och att jag lyssnar på testresultatet:-)

Så bra du fortsätter?
En sak som händer mig är att jag är såå mycket gladare nu. Så himla gött.

För min del finns det inte på kartan att dricka måttligt. Men det finns ju de som klarar det. Jag klarar det några gånger några veckor och så blir det omåttligt igen.

Men du får bestämma antalet enheter du får dricka och så hålla dig till det. Ett glas skall räcka en timme osv Komplettera med alkoholfritt emellan och drick mycket vatten.

Hoppas du får fler tips nu då!

Ja man får verkligen en annan syn på folks festande när man själv inte dricker!

Heja dig?

Härligt att det går så bra för dig! Och jag tror också att jag har roligare utan alkohol och att andra fulla människors beteende bara kommer att stärka min nykterhet ytterligare.

Men dina tankar om måttligt drickande är oroväckande. Det är alkoholdjävulen som har börjat förhandla med dig ”så farligt var det nog inte, ett glas kan du nog ta utan problem.”

Jag tror tyvärr inte på det. Alkoholfri drink skulle jag skålat i om jag var du.

Boktips: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Enorm igenkänning! Finns som ljudbok på Storytel.

Erik30

Tack! Ja min tanke har ju varit att lova mig att aldrig dricka ensam till att börja med. Sen att aldrig dricka mer än max 5 små öl på en stor fest prata jag och min sambo om. Då snackar vi typ stora födelsedagskalas osv, en helkväll. Men annars har vi diskuterat om att försöka hålla sig till 0,5 promille vilket endast är 2 öl och sen så får man helt enkelt dricka alkoholfritt eller vatten. Att bli märkbart berusad vill jag inte bli igen. Det är no no. Jag hoppas och jag tror att jag har lärt mig. Jag känner att jag lärt mig otroligt mkt på de här 85 dagarna. Snacka om uppvaknande. Vad har jag hållt på med de senaste 15 åren liksom. Vandrat mellan fyllorna precis som om det betyder allt här i världen. Tacksam att jag vaknat till

Erik30

Det kanske är så som du säger om alkoholdjävulen.
Rent spontant känner jag iaf att jag inte skriver här om detta nu pga av något sug. Det är enbart en tanke om att ha någon form av plan för framtiden och att jag måste ha just en plan så att det inte spårar ur. Jag tänker att om jag ska dricka så ska jag göra det medvetet och göra medvetna val och inte låta alkoholdjävulen fånga mig. Vardagsdrickning kommer som sagt inte på fråga. Inte varje helg drickning bara för att det är helg heller. Endast vid särskilda tillfällen och då väldigt väldigt måttligt. Jag kommer klara av det är jag säker på. Har jag bestämt mig så har jag. Ingen mer dekadens! Sen så kommer jag inte dricka för att jag känner någon känsla att jag borde för att det är kalas eller så utan känner jag att jag inte vill dricka då eller är det minsta osäker så låter jag bli. Jag har ju faktiskt lärt mig att gå ut nykter nu och det är ju inga konstigheter faktiskt.

Är jag galen som tänker såhär ?

Enligt boken ”Skål! Ta mig fan” klarar 99 av 100 alkisar inte av att ta ett glas utan att fortsätta. Det kan gå ett tag, men inte i längden.

Jag vågar i alla fall inte chansa på att just jag är 1 av 100.

...kanske klarar det? Vi som skriver här är ju inga experter ( mer än i meningen att vi är experter på att dricka för mkt).
Den varningsklocka som ringer hos mig är ’stark igenkänning’ ...jag har resonerat precis som du...under väldigt många år. Och känt att nu är jag trygg. Och sedan - inte direkt men efter ett tag - funnit mig tillbaka på ruta ett.
I dag tänker jag nog att behöver man en plan ..,så ska man nog inte dricka.
Då har man en fysisk sårbarhet för alkohol ( och psykisk)
Däremot är jag osäker på om goda råd hjälper? Jag hade svårt att omsätta goda råd....behövde uppleva det själv- om och om igen.
Och som sagt - vem vet? Vi är olika.

Erik30

Tack för era kommentarer :) ja jag måste nog fundera igenom detta noga och diskutera med sambon. Det är kanske lika bra att bara låta bli helt framöver också ?