av Vinenergi

Vinenergi
mån, 2020-03-02 - 23:25

Jag är uppvuxen i ett hem där alkoholintaget var nästintill obefintligt. Fick predikningar om hur farligt alkohol var. Har aldrig sett mina föräldrar påverkade. Första fyllan hade jag som 15-åring, pga kompistryck. Festade vid enstaka tillfällen, men blev yr och sluddrig redan vid små mängder alkohol och utan lyckorus. Dessutom fick jag barn som ung och därmed blev alkohol en ickefråga för mig. Levde mitt drömliv i en trygg och kärleksfull relation med två barn, hus, hund, Volvo och stadig ekonomi. Var med i en olycka och blev funktionshindrad. Ett funktionshinder som inte syns utanpå, men som påverkade mig och mitt samliv stort. Gick in i en djup depression, där jag tillslut ville avsluta mitt lidande för gott. För min man och våra barns skull bestämde jag mig för att kämpa. Började med en sekund i taget, en minut, en halvtimma, en timma... Fick många mediciner för att kunna komma vidare. Morfin, stesolid, sömntabletter, antidepressiva tabletter och ångestdämpande medicin. Blev utredd för MS och grät när jag fick besked att det inte var det jag drabbats av. Läkaren trodde att det var av lättnad, men jag var ledsen för att inte mitt liv skulle ta slut, utan att jag skulle måsta fortsätta kämpa. Under läkarbesöket fick jag tydlig information om att inte blanda alkohol med de mediciner jag åt, eftersom det skulle innebära fara för mitt liv. Jag såg en ljusning. Kunde jag helt enkelt supa ihjäl mig? Då skulle jag ju inte avsluta mitt liv med vett och vilja, utan sakta kunna bryta ned min kropp.. Jag var utan energi och livslust och såg plötsligt en lösning. Vad jag inte hade räknat med var alkoholens effekt. Plötsligt gjorde ett vinglas att jag orkade le, ta för mig saker, fixa middag till familjen och baka. Jag orkade med besök av grannar och i takt med att de positiva effekterna ökade, ökade också intaget av alkohol. Small ofta, låg å kräktes över toan, men lyckades hålla fasaden uppe. Familjen trodde att det var medicinerna som påverkade mig. Lyckades dölja vinpimplandet i kaffemuggar med lock, intag i källaren, garaget, på skogspromenaden osv. Såg till att dricka offentligt med måtta och vid lämpliga festliga tillfällen. Åren gick å, så en dag insåg jag att livet inte var så hemskt ändå. Bestämde mig för att jag ville leva och tänkte att det var medicinerna som gjorde mig beroende av alkohol. Trappade ned medicinerna å märkte att de negativa effekterna av alkoholen minskade. Vid det laget drack jag en vinflaska per dag. När jag var fri från medicinerna bestämde jag mig för att börja försöka jobba, för att i allafall bidra ekonomiskt till familjen. Det blev en tuff kamp, men eftersom jag behövde kunna köra bil, så slutade jag dricka på veckorna. Tog ett halvår att komma upp i heltid å i och med jobbet, så stärktes min känsla av att vara värd någonting å kanske kunna lyckas. Dock tog jobbet all energi, så för att orka städa, diska, umgås med familjen och vänner, så drack jag vin. Fick verkligen positiva effekter av alkoholen å kände att så här kunde jag leva mitt liv. Var aldrig onykter på jobbet och körde aldrig påverkad, men all annan tid så kretsade mitt liv kring vin. Rött, rosé eller vitt spelade ingen roll. Hittade på alla möjliga anledningar att dricka vin, antingen åt vi en god middag som krävde vin, eller, så firade vi något, eller så var det för att kunna sova eller ta det lugnt efter en hektisk dag. Så tog min son lämpen, å började be om att vi skulle ut och övningsköra. Många gånger duckade jag med helt logiska anledningar, men de gånger jag druckit vin till middagen, så var jag ärlig. Så en dag sa han till mig - Mamma du är ju alkoholist. Jag skrattade å sa, det är jag ju inte. - Jo, du dricker vin mitt i veckan. Där började jag fråga mig. Dricker jag för mycket? Intalade mig att jag inte gjorde det, eftersom jag jobbade heltid, höll hem och barn hela och rena, samt väldigt sällan var bakis. Jag hade ju faktiskt slutat med alla mediciner och levde ett hektiskt liv. På helgerna åkte vi till stugan å då drack jag ofta upp en 3L box vin fre-sön. Såg alltid till att vara nykter vid tolvslaget på söndagen. Min man var så glad att jag skrattade igen å orkade så mycket, så han klagade aldrig. Kanske levde i förnekelse.. Provade dricka mindre i perioder, men då slutade det alltid med att jag kunde ligga en hel helg framför ipaden och inte orka någonting. Därmed var det bättre med alkohol. Jag kunde ju inte vara alkoholist? Ingen sa ju något. Jag hade inte en enda sjukdag pga baksmälla.. När en familjemedlem blev sjuk å det krävdes att jag kunde köra oavsett tid på dygnet, tänkte jag inte på annat än då jag skulle få dricka den där vinaren. Deppade. Inte för att min familjemedlem var sjuk, utan för att jag inte fick dricka vin. Just nu har jag insett att jag är alkoholist, att jag vill leva och att första gången jag frågade mig om jag drack för mycket, så visste jag redan svaret. Frågar du dig om du dricker för mycket, så är svaret ja! Oavsett påverkan på livet. Ställer du dig frågan, så är det för att du gör det! Mängden är inte alltid svaret. När å varför dricker du? Kan du gå ut på fest å ha kul nykter. En alkoholist är inte alltid någon med nedsatt njurfunktion, många sjukdagar å irrationellt beteende. På tre veckor har jag druckit två vinare. Mitt mål är att bli helnykterist, å min största utmaning är att hitta glädjen i vardagen å roliga aktiviteter, samt att orka. Bryta mönster och att kunna åka till stugan å njuta av ledighet utan vin. Hitta tillbaka till familjen å vänner. Mitt funktionshinder har jag kvar, men varken det eller alkoholen ska få bryta ned mig. Jag är älskad och värdefull. Både min familj och världen behöver mig. Varmt lycka till med er insikt och alkoholfria liv! ❤️

Andrahalvlek
tis, 2020-03-03 - 06:11

Och stort tack för att du delar med dig av din berättelse. Du skriver jättebra! Fortsätt skriv, sätt ord på vad du tycker, tänker, känner. Och flytta över din tråd till ”Förändra mitt drickande”, där är det mycket mer aktivitet. Där har även jag min tråd. Nykter dag 24 idag.

Heja oss!

Vinenergi
tis, 2020-03-03 - 06:44

Har läst delar av dina inlägg. Du är också duktig att sätta ord på det du känner. Tack för att du delar med dig. Bra kämpat! Nykter dag 3 i dag.

Andrahalvlek
tis, 2020-03-03 - 07:21

Forumet är ett bra sätt att tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Och gemenskapen och välviljan är enorm här inne ❤️

Vi är inte ensamma!