av Kaveldun

Se klart
tis, 2020-03-03 - 22:48

Hej.
Så fint att hitta dig här, igen och tack för läsning och kloka tankar i min tråd.
För mig är detta, skrivande och formulerande viktigt för att hålla mig nykter. Det är min rehab-tid, att vara här en stund ett par/tre gånger varje dag. Eftersom jag plötsligen har mer tid på jobbet (undrar varför...) går jag ibland undan en stund och läser här.
På fredag har jag klarat två av tre månader så då måste jag börja tänka på strategin framåt,
Vad coolt att du inte druckit något trots resa och vänner på besök,
Starkt! Heja dig. ?

Kaveldun
lör, 2020-03-07 - 10:54

Hej!

När jag drack (ja, det var ju inte särskilt längesedan precis) så var det bästa upplägget att få vara ensam...
Jag har ett rikt socialt liv och vuxna barn (började dricka problematiskt efter att de flyttat hemifrån)
Men att komma hem en fredag - efter en intensiv arbetsvecka - och korka upp en flaska rött...det var underbart. Sedan gick flaskan åt lite för snabbt...det förvånade mig. Jag kände mig ju knappt berusad (ibland) och klockan kunde vara 21.05 ...typ. Den där förväntansfulla känslan av helg och frid....den var borta. Istället kom en krypande rastlöshet....jag började nyktra till. Ibland gick jag och la mig. Ngn gång gick jag ut - bor i stor stad och det var enkelt att ex gå till en lounge på ett hotel....där satt andra människor i fåtöljer och soffor - en och en - med ett glas. Inte ngt konstigt alls...ibland hade jag med mig en bok. Jag kunde ju vara en dam på resande fot...inget konstigt med det.
Dyrt vin.....i fina glas.
Och en glasbubbla över mitt huvud...ja, över hela mig. Det värsta som skulle kunnat ske just där och då var att ngn jag kände kom förbi. Det hände faktiskt aldrig. Staden är stor och mina vänner går inte på hotell och dricker vin ...
Så hela scenariot var min hemlighet.
Och så vakna dagen efter - med suddiga bilder i huvudet och noll glädje i kroppen...
Varför? Dett funderar jag mkt på. Varför har jag velat bedöva mig på detta sätt.
Jag vill inte leva det livet mera. Det finns andra spår i mitt liv....som är bra, rika...men jag kände hur vägen smalnade av...blev mörkare och mörkare. Hemlig.
Ge mig kraft att bryta detta (ja - jag kan till och med tänka mig att ta hjälp av en högre makt:-) Men den verkliga magin är väl just detta - att dela mina hemligheter med andra. Släppa in ljus och luft.
Jag vill dricka kaffe nu..... gärna termoskaffe på en bänk eller i skogen! Gärna med mina vänner - eller i en ensamhet som inte måste döljas.

Se klart
lör, 2020-03-07 - 14:31

Vi är nog några stycken här. Att dricka ensam har jag också tyckt varit otroligt vilsamt och avkopplande. Sist i höstas så introducerar jag den nya vanan att handla halvflaskor (eh...) när min man var bortrest. Hade smarta strategier jobbade klart så ordentligt. Sen så.
Nånstans i den vevan kände jag så starkt att detta var en eskalerande sjukdom eller iaf något jag själv inte kunde styra.
Det blir mer kaffe nu, ibland är ensam det bästa sällskapet men precis som du skriver på ett helt annat sätt. Hejar på dig! Det där med högre makt funderar jag mycket över. Vissa fina dagar, med solen, kaffet eller ett glas alkoholfritt bubbel så tänker jag att det är kanske just nu som den högre makten pekar med ett vänligt finger. Allt detta är ditt.
Om du håller dig nykter.
Kram!

candle
lör, 2020-03-07 - 15:11

Känner igen mig i känslan av att ha slösat bort så mycket tid och pengar.Som fått mig att må dåligt och försöka upprätthålla en fasad.Samt många sjukskrivningar för min del.Nu har jag skrivit in mig på programmet här.Spotta i nävarna och ta mig tbx till ett bra liv.

Pilla
lör, 2020-03-07 - 16:39

Har läst ditt inlägg om att dricka ensam,det var väldigt ärligt skrivet.Och sorgligt.Jag är tacksam över att få läsa här och att vi delar med oss av våra hemligheter ,som gör att jag känner mig mindre ensam.Tack Kaveldun?från Pilla

Kaveldun
lör, 2020-03-07 - 18:22

...för responsen. Och för att ni kan relatera till det jag skriver.
Jag kan relatera till så mkt av det jag läser här!

Och precis som många av er lyfter så har även jag haft mkt svårt för att be om hjälp. Visa sårbarhet. Samtidigt är jag social och har många goda vänner. Men jag har alltid känt mig mer bekväm i rollen som den som stöttar och lyssnar...
Även i yrkeslivet har jag haft och har ansvar för många människor... och jag tror att jag upplevs som stabil.
Men det finns en stark..och för mig oväntad kraft i att ge upp ( för det är min känsla inför alkoholen nu...jag känner mig besegrad ...jag orkar inte mer...det funkar inte). Inse fakta! Och inse att nu är det JAG som ska lyssna...ta rygg.
Jag är inte experten här, inte särskilt klok heller...jag har ärligt talat betett mig riktigt korkat ...
Jag - som hade ngn sorts självbild ändå av att vara så bra på känslor och relationer.... lite komiskt.
Lyssnade på en podd där en ganska ung kvinna - under trettio - beskrev sin resa in i nykterhet. Och jag kunde krasst konstatera att hon förstått mkt mer än jag ....i ett så tidigt skede.
Jag menar inte att slå på mig själv...för det tror jag inte hjälper. Det finns faktiskt ngt rofyllt i att ge upp och tillåta mig att känna mig besegrad och undrande.
Det är inte lätt men jag har ändå många fina....små stunder....mellan rastlöshet, tillfälligt sug och lite rosa drömmar om det goda glaset.
Fint det du skrev "Se klart" om att alkoholen blir lite som den där kärleken man lämnade (eller blev lämnad av)....först gör det ont och upptar en så mkt....men efter ett tag bleknar bilden/minnena...längtan. Och inte sällan (även de gånger man blivit lämnad ) har man ju tänkt - vilken himla tur att han drog för vi passade ju inte så bra tillsammans...
En fin lördag önskar jag alla.

Andrahalvlek
lör, 2020-03-07 - 18:36

Vi har nog alla varit där i en relation, som plötsligt tar slut. Först känner man sig övergiven, arg och ledsen. Sen med facit i hand: ”Vilket tur att jag kom ur den relationen utan allt för hemska själsliga skador.”

Precis så ska jag tänka om alkoholen! Vilken tur att jag kom ur den relationen!

Man ska tydligen inte varken tänka eller uttrycka ”aldrig mer” utan hellre tänka ”idag väljer jag att vara nykter”, som en morgonrutin typ.

Man ska inte heller tänka eller uttrycka ”Jag ska inte dricka alkohol”. Det blir i så fall som när man säger: ”Tänk INTE på den rosa elefanten”. Vad tänker man på då?

Kaveldun
sön, 2020-03-08 - 18:07

Skriver några rader i min egen tråd. Det är söndag kväll - internationella kvinnodagen - och jag samlar ihop mig inför veckan.
’Gör det enkelt’ ....tror jag är ett mantra i AA. Och ’det viktiga först’.
Jag är ju fortfarande nynykter.
Jag försöker navigera i det dagliga livet och för mig är det en utmaning att - i denna ålder - öppna upp för ngt jag inte är så bra på. Att ta hjälp.
Jag är ju annars senior....vad gäller kompetens och erfarenhet - inom många områden.
Men här måste jag släppa det. Här är jag oerfaren. Att ’kapitulera’ betyder för mig att sluta tro att jag har alla svar inom mig.
Det utmanar min självbild en hel del ....det skaver och värker.
Men jag känner mig ändå glad och förväntansfull.

Se klart
sön, 2020-03-08 - 20:46

Tänk att vi kan få lära nytt trots denna seniora ålder :)
Att vara nybörjare är bland det värsta som finns (tycker jag) men i detta nynyktra liv är det ju det som krävs. Stå ut med att inte ha erfarenheten, som att gå på lina.
Att inte ha svaren? Ännu läskigare.
Tack för dina inlägg som jag känner igen mig i- men som också bidrar med mkt bra tankar kring vägen framåt. Det känns då mindre ensamt. Tack, och önskar dig en fin vecka.

Andrahalvlek
sön, 2020-03-08 - 22:41

Glad och förväntansfull bådar verkligen gott ?

Viktigast först - vara nykter!

Allt annat får lösa sig.

Kram ❤️

Torn
mån, 2020-03-09 - 21:49

Hej! Kul att det flyter på bra för dig!? Känner igen mig mycket i det du skriver. Tror jag vet vad du tänkte när du namngav din tråd. (Vet att det var länge sedan) Sluta på egen hand i den bemärkelsen att inte ta hjälp av ”proffs” eller sjukvård. Jag tänkte så i alla fall innan jag slutade. Men i samma stund som man började läsa här på forumet så tog man ju hjälp med att sluta?

Det där med att dricka ensam gjorde jag också ofta, eller ofta, mest hela tiden faktiskt. I bland satte jag mig med en kasse öl framför datorn och spelade dataspel, i timmar, tills ölen var slut.
Snacka om att fly bort från verkligheten?

Lycka till med den fortsatta kampen mot alkoholen!
Jag tror på dig!

Kram

Kaveldun
mån, 2020-03-09 - 22:39

....ja, det är mycket man skulle stå i - ensam. Dricka ensam och sluta dricka ensam.
Klara av - inte visa - inte falla igenom - kontrollera.
Inte särskilt klokt eller realistiskt - varken det ena eller andra.
Att vandra in i ett eskalerande drickande är ju att isolera sig. Människorna blir allt mindre viktiga - alkoholen är den lysande stjärnan och den man för en( inre ) dialog med. En dialog som i några korta timmar kanske känns storslagen och intressant (i bästa fall) och ofta bara bedövande. Och som dagen efter ter sig meningslös och dum...
Tack för att du tror på mig. Själv känner jag mig väldigt nynykter men jag vet att jag inte bör dricka - det är jag säker på. För mig finns egentligen inte ngn tanke på att lära mig dricka normalt (men förstår att det kan vara ett alternativ för andra förstås).
Jag vet också att jag behöver släppa in andra människor i denna resa...jag förstår det. Och det är fint att kunna göra det här. Kanske ska jag så småningom också göra det på andra sätt. Det är skört - och jag behöver ta det stilla och försiktigt.
Glad att somna nykter!

VaknaVacker
tis, 2020-03-10 - 06:55

Godmorgon!
Denna sida att dela tankar på och programmet här är till stor hjälp på resan?
Man är extremt ensam inuti när man dricker. Sorgligt?
Ha en finfin nykter dag?

Kaveldun
tis, 2020-03-10 - 07:18

....mellan fjällen. Nej - inte många fjäll här inte. Men en fin morgonpsalm.
Hur får man in lekfullheten och det sorglösa i det nyktra livet? Redan när jag skriver frågan så är det ju uppenbart att det inte fanns mkt av den varan kvar när jag drack...nu på slutet.
Att hitta tillbaka till den där känslan av ’lek’ som jag hade som barn och även ofta som ung och ibland även som vuxen. Att få ge sig hän i kreativitet ...utan att det ska ’bli något’....att ha vindlande samtal med vänner. I allt det där ligger en aspekt av att gå ur dig själv en aning, inte ha en sträng blick, lyfta lite från överjaget.
Det tror jag att alkoholen hjälpte mig med...i början. Men på senare tid blev det motsatsen ....en väg som smalnar av och som inte bara på sikt dödar inre organ utan också - just - det lekfulla, förmågan att avslappnat få vila.
Tisdag i dag - och det hjälper att skriva här. Tror och hoppas att det är preventivt ...att det är ett skydd mot att jag i eftermiddag ...efter en lång dag fylld med människor och möten ska känna att ....nu går jag in här och unnar mig ett glas rött. Det är jag väl värd ....värd en stund med lite mer fritt flygande tankar - och inre förlåtelse.
Men för att få in just det i mitt vardagsliv så kan jag inte dricka. Så är det för mig.

Kaveldun
tis, 2020-03-10 - 19:09

I dag var jag trött efter en dålig natt och på jobbet höll jag i flera ganska omfattande möten som involverade många och som var viktiga rent strategiskt. Hann inte äta så mkt lunch och vid halv fem kände jag mig mkt hungrig...och trött. Jag var nöjd med arbetet men ändå kom det över mig en stark känsla och lust att gå och sätta mig någonstans och dricka. Ngn skön miljö - där jag kan sitta ifred och som är acceptabel/trevlig att dricka i.....och släppa alla krav. Framförallt mina egna...(eller mina egna föreställningar om omvärldens krav) .
Vem kommer att få veta detta...dividerade jag. Jag dricker nu och sedan börjar jag om på min nyktra resa... Jag kände rent fysiskt hur kropp och huvud liksom kidnappades och hur mina tankar började gå ...som på räls..i gamla upptrampade banor... jag kände mig rastlös och radiostyrd. Jag gick in på ett alkoholfritt hak och beställde onyttig och kaloririk mat och åt....och då lättade det lite. Sedan skyndade jag mig hem. Väl hemma infann sig känslan av att vara räddad. Men också en oerhörd trötthet.
Nu ligger jag under filten och känner hur varje cell är trött....och denna kropp ville jag fylla med alkohol. I morgon bitti är det ett tidigt möte med många inblandade .... För några veckor sedan hade hällt i mig fem kanske sex glas vin och sedan hade jag gått hem, sovit dåligt - stigit upp tidigt och baddat ansiktet och hällt i mig kaffe och gått till jobbet...
Hur har jag orkat? Det är så mkt som snurrar i huvudet - min stora lojalitet mot arbetet - ett arbete som jag i grunden tycker är mkt meningsfullt men där jag samtidigt är i en roll som innebär väldigt mkt ansvar. Vill jag ha det så?
Vad vill jag egentligen?
Antagligen är det inte arbetet det är fel på....det är min inställning.
Hade inte väntat mig detta sug...men jag har ju inte varit nykter länge.
Orkar inte skriva så mkt mer - har inte några kloka slutsatser. Skönt att skriva av mig bara.
Den fria viljan är en fingerborg i världens hav...tror jag att Bodil Malmsten skrev...
Hade jag inte läst så mkt här (som ex att hunger är en farlig trigger...) så hade jag garanterat druckit mina glas.
Nu lyckades jag kravla mig upp i fingerborgen. En liten ranglig båt....men den blir mer stabil med tiden - hoppas jag.

Se klart
tis, 2020-03-10 - 21:05

Är bra att göra i en fingerborg.
Helt säkert kommer imorgon att vara en bättre dag för sortering av olika slags tankar. Skönt att du är hemma, vilsamt, och önskar dig en bättre natt.

Andrahalvlek
tis, 2020-03-10 - 23:14

Förstår verkligen din förvirring just nu, att du inte alls vet åt vilket håll du är på väg. Samtidigt som du blir rädd och orolig över hur snabbt suget nästan kan bli övermäktigt.

Läste i någon tråd om HALT:

H = hungrig
A = arg
L = ledsen
T = trött

Allt detta kan vara orsaker till att suget kommer starkt - mycket för att blodsockret är lågt också. Lite proviant i väskan kan vara bra, nötter och bars tex.

Sen tror jag att vissa situationer, då man är van att dricka, kan väcka starkt sug. Men de kan man ju välja att undvika om man känner sig instabil i början.

Så skönt att du lyckades surfa på suget ?

Kaveldun
fre, 2020-03-13 - 19:02

Godkväll.,,
Är lite dålig på att skriva i min egen tråd. Tycker att det är så fint att läsa andra trådar och svara på inlägg där.
Har i alla fall funderat lite över varför jag kallar mig Kaveldun. Det var bara ett namn som kom för mig men för mig är Kaveldun en växt med tusentals små fjädrar/frön - som kapslats in av av ett hårt skal.
Och så är det att vara alkis tycker jag. Kontroll och känslor.
Och en yta som inte visar det som finns under skalet.
Ska inte ta metaforen för långt... för jag tänkte inte alls så mkt/eller smart när jag valde namnet.
Men det är inte så dumt:-)