av Abk18

Abk18
tors, 2020-03-12 - 14:22

Igår kl 12 ringde han och sa: "Gu vad skönt att vara nykter, man ser det hela så klart och tydligt och jag har hunnit det jag ska." (varit bortrest för att säja upp lägenheten så det är klart). Efter några timmar får jag sms och telsamtal och förstår att han druckit. "Ska jag vara orolig," sa jag, "när du kommer hem?" "Neeeej", sa han, "absolut inte." "Det har inget hänt något". Som om det vore ett mått: händer det inget fast han är full då är det lugnt, men händer det något som tex tappat saker eller LOB, ja då är det värre. Iallafall så kommer han hem full där jag sitter med mina barn (15,17) i köket. Han ramlar in och "skojjar" ngt om att "Å vad synd att barnen är här, men hej..." Jag är stel och negligerar honom, fortsätter att prata med barnen. Tillslut när han går in och ut ur köket flera gånger så kan jag inte låta bli att säga att "alla vi ser att du är full". Då blev han sur och gick till vardagsrummet mumlandes något och jag pratade med barnen. Jag har aldrig lyft det på det sättet med barnen men då fick jag nog. Jag måste vara ärlig. Det slutade med att barnen gick till pappa och sov (sonen kom dock tillbaka sen).
Jag ville berätta att där gick min gräns.
Och i samband med kvällningen så skulle han äta, lagade ngt obegripligt i köket (smält ost, bröd, kyckling, ris, smör, soja i en enda röra...samt en del på golvet), skar sig i fingret så det kom blod och stod sen och åt det med byxorna nere (för de hade rasat av). Full och svajjig. Sen tvärsomnade han i soffan.
Jag vill inte ha det så!!!
Under natten satte han på Tv ganska högt så varken jag eller min son kunde sova och fick säga till honom på skarpen. Fick ngt mummel som idiot och tjatmoster tillbaka. På morgonen idag inte nykter och vi började diskutera skilsmässa och han vill absolut inte vara med mig, mina barn, katter eller där jag bor och jag vill inte vara med honom när han dricker och ljuger och luktar och beter sig. Det slutade med att vi skickade in skilsmässoansökan digitalt, men det är väntetid 6 månader.
Vad händer nu - hur ska man förhålla sig?
Just nu bor han på hotell några nätter i närheten, men ringer hela tiden när han är vaken och vill ha besked om hur det ska gå osv. Sen är han ledsen och jag hör och vet att han druckit alkohol. Efter ett tag slutar det att ringa och jag förstår att ha tvärsomnat som han brukar. Som ni vet så är denna man en absolut toppenman när han är nykter, men har inte visat några tendenser på att vilja ta tag i sitt missbruk på sista halvåret genom att tex bokat tider eller på annat sätt tagit hjälp trots flera, även i hans tycke, bottennapp (botten är nådd) och trotsa att han visat nykterhet i perioder. Innan just detta tillfälle har det varit flera återfall under hösten och jan - feb som inte varit ok. Och när det hände att min dotter gick ifrån och sov hos sin pappa istället så känner jag att där går gränsen för vad jag kan tolerera, så därför står jag fast vid mitt beslut.
Det jag brottas med är: Skulle jag gjort detta tidigare och inte så drastiskt? Är det ett förhastat beslut? Vad ska hända med honom?
Har idag kuratorskontakt som jag ska träffa strax men kan behövde skriva av mig till er, som fattar vad man går igenom. Både skuldkänslor och framtidstro. Visst?

gros19
fre, 2020-03-13 - 21:47

Helt rätt tycker jag. Så beter man sig inte. Jättebra att du gör något inte minst för att visa dina barn att detta är inte okej. Vad skulle du annars gjort? Om du skulle gjort det tidigare spelar kanske inte så stor roll det är ju inget du kan ändra på. Vad ska hända med honom, lite märklig fråga tycker jag. Det avgör ju han själv en vuxen man som dessutom verkar ha sin försörjning tryggad. Du har gjort helt rätt tycker jag. Det som är rätt för barnen är det man ska göra och dom vill väl knappast ha honom kvar. Bea gjort!

gros19
fre, 2020-03-13 - 21:48

Helt rätt tycker jag. Så beter man sig inte. Jättebra att du gör något inte minst för att visa dina barn att detta är inte okej. Vad skulle du annars gjort? Om du skulle gjort det tidigare spelar kanske inte så stor roll det är ju inget du kan ändra på. Vad ska hända med honom, lite märklig fråga tycker jag. Det avgör ju han själv en vuxen man som dessutom verkar ha sin försörjning tryggad. Du har gjort helt rätt tycker jag. Det som är rätt för barnen är det man ska göra och dom vill väl knappast ha honom kvar. Bra gjort!

Skrållan
fre, 2020-03-13 - 23:03

Samma här. Helt rätt. Du kan inte vänta längre. Dina barn far illa. Modigt gjort och tänk vilken förebild du är för dina barn, dom ser att du sätter ner foten när det går för långt.
Det är vanligt att man har skuldkänslor och tänker om man kunde gjort något annorlunda. Men det rätta tillfället kommer aldrig. Man får bara besluta sig. Och det gjorde du nu. Bra!