Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Nu i Coronatider:

Letade efter handsprit - för att använda i dess rätta syfte - men kom sedan på att den DRACK jag ju upp för ca 15 månader sedan. ? Lite typiskt, nu när det verkar vara en bristvara. ?

-----

Tack för att ni finns och fortfarande orkar ge respons. ?

Säger som vanligt:

I'll be back!

Du kanske kan snutta på en våtservett...?
Förlåt!!!! Kunde inte låta bli... ? (men vet ju att du tål det?)
Hoppas du får en mysig helg!
Kramar ???

FinaLisa, du har rätt, jag TÅL ju rätt mycket... ??

Om vi nu ändå är inne på humor, ni som tycker att det är ok får gärna lägga upp era bästa/värsta vitsar.

Jag börjar:

Vad blir den som smygsuper?
-
-
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull

-----

Passar på att delge IronWills tidigare bidrag:

På Systembolaget:
- Behöver du hjälp?
- Ja, men jag är här och köper alkohol istället.

Trevlig helg på er!

Får man skratta? Det var ju jävligt kul skrivet! Sen förstår jag att det inte är så kul kul. Hoppas du tar mig rätt här.

Men det verkar ju vara toalettpappret som är den största bristvaran snart... :)

Hoppas att du mår bra och att suget håller sig borta i helgen! ❤️

Kram

I går kväll hände/vände det.

Den där psykiska och oroliga känslan av hopplöshet utan alkohol kulminerade.

Hela magen bubblade av ångest och hjärtslagen var de dubbla. Tårarna rann sakta utmed kinderna. Det värkte i hela kroppen efter att få dricka. Jag mådde fysiskt illa efter längtan.

På något sätt lyckades jag avstå.

När jag till slut kom i säng kände jag att det var över. För den här gången är det absolut det. Jag känner när det blir en säker längre period. Övertygelsen är total.

Så nu är det dags. Dags att ännu en gång samla strategier, bygga upp motståndet och vara beredd när A-hjärnan anfaller.

Jag ska läsa böcker i ämnet, har flera hemma. Bland annat Tänka klart, som så många tipsar om. Började för några veckor sedan men var inte mottaglig då. Nu har jag ett öppet nyktert sinne och hoppas på att den drabbar mig på bästa sätt.

Åh, vad jag önskar att få lite medvind nu. Varje gång den här ljuvliga känslan av bestående nykterhet kommer över mig blir jag så glad. Lättad. Rent av lycklig.

Måste även ta itu med min panikångest. Min arbetssituation. Min hälsa. Min inre duktiga flicka behöver vila.

Men jag vet ju att alla de sakerna automatiskt blir bättre om jag håller mig nykter. Så bara det är en bra början. Det finns liksom inga nackdelar överhuvudtaget med ett vitt liv.

Nu kommer Freestyles gamla låttext över mig igen:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut.

Även om jag inte orkat kommentera så mycket vill jag att ni ska veta hur inspirerad jag blir av era kloka ord och rätta val.

Tack för att ni finns här. För mig, för oss alla.

Trevlig söndag på er och kom ihåg:

Man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack kvällen före.

Kram kram

PS, FinaLisa, är du möjligen göteborgare... ? Tack för härligt dåliga ordvitsar. Älskar't.

Åh goa Vinäger:)

Läser ditt inlägg och blir så berörd...tårarna rinner...å jag kan känna din känsla i hela min kropp och mitt sinne. Den som aldrig har haft ett A-beroende vet inte hur tacksam man är över känslan när man klarar att vara alkoholfri...att vara klar i hjärnan, att inte ha ångest..det är underbart!!

Heja heja dig! Du är bäst!!

Kramar:)

Bättre sent än aldrig...

Varafrisk:
Jag förstår att du känner igen känslan. I just det fallet reagerar vi nog väldigt lika när A-djävulen anfaller. När beroendet blivit fysiskt blir det så mycket svårare. Det kan både vi och många andra intyga. Självklart är det en av anledningarna till att mina inlägg ofta innehåller en "Varningstext".

Kan man sluta innan det fysiska beroendet tagit över och dessutom innan den berömda botten inträffar, är det ju så mycket elände som besparas både missbrukaren och eventuella anhöriga.

Sisyfos:
Ja, du är ju också en av dem jag känt extra samhörighet med här vad gäller just dryckesmönster. Funderar precis som du ibland om jag är så kallad periodare, men uppfyller inte kriterierna för det heller. Mitt drickande passar in i så många andra kategorier också. Ordet blandmissbrukare får här en ny innebörd...

Så många intressanta tankar du skrev här ovan. Just problem med hormoner har jag klarat mig undan. Tror jag i alla fall. Har alltid trott. Nu blir jag osäker. Vad gäller panikångesten startade den långt innan mina A-problem eskalerade. Men varje gång jag drack kändes det bra, paniken lugnade sig tillfälligt. Så vad är hönan...?

När jag börjar att dricka igen är det olika från gång till gång. Det är sällan eller aldrig planerat, utan kommer över mig. Antingen hör jag mig själv beställa en öl eller så är jag på väg förbi Systemet men helt plötsligt är jag inne och handlar. Det kan vara att jag av någon anledning råkar bli ensam med alkohol. Tillgängligheten är livsfarlig för mig, som för många andra. Det är därför M fortfarande har nyckeln till vårt lilla förråd. Jag kommer inte åt den och har inte gjort på drygt två år. Min räddning många gånger.

Mycket givande att diskutera och det sätter i gång många tankar hos mig. Även jag var ett trasigt barn på många sätt. Fick kärlek och omvårdnad, men så mycket saknades, då mina föräldrar var skadade och präglade av sina respektive fruktansvärda uppväxter. Psykisk ohälsa har följt vår släkt och en del hanterade det med alkohol, men många inte.

Som jag skrivit tidigare älskade jag ruset från första debuten i mycket ung ålder. Den dåliga självkänslan försvann tillfälligt. Under alla ungdomsår drack jag alltid mycket, mer än de flesta. Sedan skötte jag mig som de flesta när de får familj och det dröjde många många år innan det blev stora problem.

Pianisten:
Blev rörd av din liknelse med din moster. Speciellt över att du tror på mig och mitt tillfrisknande. Ett av mina mantra är ju att jag aldrig ger upp. Och som du avslutar med, lösningen kanske finns någon annanstans än där man trodde. Att söka är bästa sättet att finna.

Miss Hyde:
Tack för dina rader. Så glad att du hittat hit igen nu när du har haft det jobbigt ett tag. Önskar så att du fortsätter kämpa. Kom tillbaka och häng på.

Just nu tror jag att vi är några som behöver varandra lite extra. Älskar när några hittar varandra och stöttar lite extra under den första perioden. Forumkärlek i dess djupaste form.

Återkommer med flera tankar så småningom. Så lätt blir ni inte av med mig och mina maratoninlägg...

Vi vill läsa massor om din nyktra resa ?

Otroligt konstigt att du så tydligt känner när ”perioden” är över ? Hoppas verkligen att du nu hittar strategier för att sätta stopp innan de kommer också! Det måste ju finnas tidiga symtom, eller?

Själv är jag säker på att min strategi bör vara ”Ta inte första glaset.”

Jag tror jag vet precis vad du menar med att " nu är det över"
Den känslan har jag haft också och då är det inget som rubbar den. Det är väl det som menas med att "hela hjärnan är med"

Så från att hålla sig nykter i flera veckor och månader utan problem till att inte ta det där första glaset när hjärnan plötsligt börjar vobbla... ???
Där någonstans ligger lösningen tror jag.
Vinäger, du har ju också haft långa perioder av nykterhet. Vad tror du är den bästa strategin i detta sköra läge?
Jag vet för egen del att har jag bestämt mig för att dricka, alltså verkligen! bestämt mig, då är det kört... Men denna gången har jag åtminstone inte tappat kraften utan fortsätter på min nyktra stig.
Idag är det 5 månader minus de återfall jag hade förra veckan.
Hade varit roligare utan dessa men nu är det som det är..?

Nu kör vi vidare Vinäger, det är ingen vits med att hänga läpp??
Kram?

Har inte möjlighet att skriva så mycket nu, men FinaLisa, Varafrisk, Hillary och alla andra, häng på nu.

Just för tillfället är jag så peppad av min egen överrygelse, men ska försöka hänga här och uppmuntra och ge respons. Och förhoppningsvis få ta emot detsamma, förstås... Brukar komma att behövas.

Kom igen, nu håller vi. ?

Kram kram

Tillsammans är man SÅ mycket starkare! En gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, ibland behöver gruppen dig.”

Kram ❤️

Absolut, i dag är jag en vinnare. Hoppas att det känns lika för er, FinaLisa, Varafrisk, Hillary och alla andra.

Hinner inte skriva så mycket, men vill ändå säga att jag är glad att ni vill hänga på. Det känns så bra att kunna stötta varandra. I ren och fin forumanda.

Själv nästan skäms jag för att det är så enkelt för mig i början efter en "period" (vet inte vad jag ska kalla det, egentligen...) Som jag tidigare berättat, en dag vaknar jag upp och vet att det är över - för den här gången. Skumt och svårförklarat, men likväl är det så. Så ödmjuk inför nedanstående faktum:

Mitt problem är inte att sluta dricka. Det är att inte börja igen.

Kramar i massor