av Se klart

Javelin
tors, 2020-03-12 - 07:24

Så sant, man har precis lika kul utan alkohol. Det finns så många situationer som förtjänar att ifrågasättas. Har t o m kommit på mig själv i ett läge då jag var ordentligt törstig, med att välja en pissljummen öl istället för en iskall cola som jag var tusen gånger mer sugen på, enbart pga att vi skulle grilla... Även under själva tiden jag drack ölen tänkte jag att colan skulle varit godare...? Då inser man ju att något inte står rätt till.

Anonym15366
tors, 2020-03-12 - 08:44

Det nyktra skrattet är i alla fall genuint. Det onyktra är ytligt och ganska korkat. Som att andas lustgas och flina åt allt. Patetiskt. När jag skrattar nykter kommer det från djupet. På riktigt! Hoppas du får skratta hjärtligt snart!
??

Se klart
fre, 2020-03-13 - 00:50

Jag tänker inte direkt gå i polemik med era upplevelser av att ha roligt, på genuint sätt, utan alkohol! ?Och så är det såklart även så för mig. Men kan med visst vemod tänka tillbaka på positivt gränslösa fester, middagar, som inkluderade alkohol (och som ev var en förutsättning). Inte överstyr, eller ovärdigt, utan kul. Fest, dans.
Jag är ok med att sörja det lite lagom. Allt i mitt liv har inte blivit bättre- men framförallt slipper jag ett mått av skitliv ångest, skam och rädsla att dö. Det är värt allt. Jag tror också att jag kommer hitta nytt, roligt, som nykter. Men att försaka/välja bort är en del av att återvinna något annat, större. Kring det tvekar jag inte. För mig måste det få vara både ock, vill stå ut med både sorg, lite nostalgi, och framtid som nykter.
Ikväll har jag haft en ensidigt härlig kväll. Barn kom över och lagade middag och debriefade det allmänna läget, vi bjöd på några öl och vin. Sammantagen konsumtion 1 flaska + 2 öl, det är alltså ingen som dricker som jag.. men det var så befriande att vara helt närvarande. Här. Och jag fick också känna hur mysigt barnen tyckte att det var, att hänga med oss. Jag tror inte det är något nytt, men nu, nu tillät jag mig att känna det. Nytt. Kanske närmar jag mig min mellan-stora gråt, storgråten är jag inte mogen för än. Igår fick jag tårar i ögonen av Sveriges mästerkock. Annars torrt som Sahara i mina tårkanaler...
Nu ska jag hälla ut en halv öl som står på diskbänken och glor. Kram och godnatt alla hjältar. Idag är jag nykter utan att tveka och det fyller mig med framtidstro.

Kaveldun
fre, 2020-03-13 - 06:47

Åh...förstår precis hur fin din kväll var...att hänga med vuxna barn ...prata, ha det gott, diskutera, skratta.
Under julen försökte jag ibland att inte dricka alls och lyckades också (ibland). Observerade då hur ungar och vänner tog ett eller två glas och sedan var det bra. Lämnade kvar vin...satte sig för att läsa eller spela spel, se film. Och det var så tydligt att - för mig - finns det en annan laddning. Både när jag dricker och när jag avstår.
Men visst - det goda ruset....med vänner. De där första glaset / glasen ...när vi tillsammans liksom lyfter och seglar iväg och skrattar. Visst har alkoholen en förhöjande och förlösande effekt.
Men resten - ja resten är just skit.
Mörk skit.
Tänker att det måste få vara ok att sörja ...det goda ruset. Tror att realism - i alla lägen - är en vän just nu. Se saker för vad de är...
Och igen ...försöka hitta det goda livet i vardagen - humorn, kaffe och liten semla, musik, ungar och vänner...
Själv funderar jag över att kanske ta ledigt under en period och skriva...
Det kommer inte att ske om jag inte är i en stabil nykterhet ( för då är det bortkastad tid och jag kommer inte att få ur mig något vettigt alls...).
Men det hägrar som något som kanske kanske blir möjligt.
Ett annat sorts rus...
Kram och fin fredag!

Anonym15366
fre, 2020-03-13 - 07:30

Ibland får jag sug och roliga sköna minnen om alkohol. Och visst har jag haft roligt när jag druckit. Jag tillåter mig att erkänna det. Men vågar inte stanna länge i tanken. Rädd för alkohol.

Gråten. Den är alltid nära nu. Som nykter är känslorna nära. Och känns stora. Jag gråter ofta. Rensar själen.

Fint att ni hade det så mysigt med barnen.??
???‍♀️

Se klart
fre, 2020-03-13 - 16:12

Joyo, först av allt var det inte min mening att ”romantisera” kring rus, och vill verkligen be om ursäkt om ngn uppfattat det så. Viktigt att vi inte gör det här, och det är lite slarvigt av mig att inte tänka på det.
Sen, ska jag ”kämpa men min gråt”, åt andra hållet alltså, har haft lätt att gråta förr men det är som brunnslocket fastnat över den här cisternen. Du är förebild när det kommer till detta, och de stora känslorna, jag är säker på att de vilar och väntar tills jag orkar.

Kaveldun
Great minds, etc.
För precis så såg min plan ut, ta ledigt för att skriva och hitta tillbaka till den lusten, som guldgrävare leta ådror, flöden.
Så fick jag ett nytt jobb.
Nästan- ja inte parodiskt, men märkligt, för det var så oväntat. Trodde det var slut med nya jobb.
Funderade mycket över om det var nån högre makt som ville att jag skulle:
1) Låta mig testa min kapacitet, ge mig chansen att utvecklas, mer ansvar.
2) Eller om det var samma högre makt som ville testa ifall min fåfänga/ utveckling, var viktigare än det eventuellt konstnärliga flödet.
Men som med mig då; kanske både och.
Jag tackade ja till nya jobbet, men med denna tidsbesparande hobby som det är att inte dricka. Så kan det nog finnas tid till kreativa flöden också, det har vi ju bestämt nu!
Ha en fin fredag, allihop. Idag är jag nykter. Det känns självklart och just det, självklarheten i mitt beslut idag, fyller mig med tacksamhet.

Kaveldun
fre, 2020-03-13 - 18:15

....det jag tänker är att vare sig man vill jobba, eller skriva eller göra något helt annat - så kan man inte lita på sig själv - när man dricker.
Känslan av att jobbet kräver för mkt - är det jobbet eller alkoholen?
Lusten att skriva - sann...eller en flyktväg?
Svårt att veta när man inte riktigt äger sina känslor.
Skrev mkt som ung och det gick bra...gav ut en del. Och sedan fick jag jobb och jag behövde jobba - försörja familjen. Och jag tror att yrkeslivet på många plan varit bra för mig. Och jag tror också att om man verkligen ’måste skriva’ så gör man det...( kanske?) .
Mitt jobb innebär mkt ansvar ...och ibland tror jag att det har bidragit till att drickandet tog fart ( efter 50). Jag är chef och då är man ju - i ngn mening - alltid ansvarig.
Men man kan väl dricka på det mesta...och det handlar säkert om djupare saker än jobb. Och kanske även om ngt så slumpartat som genetik.
Oavsett vad jag gör/väljer att göra - så tänker jag att jag just nu bara ska sitta still i båten. Inte fatta några beslut innan jag kan lita på mig - min nykterhet.
I detta fora finns mkt klokskap - det är så skönt att få läsa, lyssna .
Tänker att jag kanske borde skriva mer i min egen tråd. Hoppas att det är ok att skriva här?

Kaveldun
fre, 2020-03-13 - 18:19

....det jag tänker är att vare sig man vill jobba, eller skriva eller göra något helt annat - så kan man inte lita på sig själv - när man dricker.
Känslan av att jobbet kräver för mkt - är det jobbet eller alkoholen?
Lusten att skriva - sann...eller en flyktväg?
Svårt att veta när man inte riktigt äger sina känslor.
Skrev mkt som ung och det gick bra...gav ut en del. Och sedan fick jag jobb och jag behövde jobba - försörja familjen. Och jag tror att yrkeslivet på många plan varit bra för mig. Och jag tror också att om man verkligen ’måste skriva’ så gör man det...( kanske?) .
Mitt jobb innebär mkt ansvar ...och ibland tror jag att det har bidragit till att drickandet tog fart ( efter 50). Jag är chef och då är man ju - i ngn mening - alltid ansvarig.
Men man kan väl dricka på det mesta...och det handlar säkert om djupare saker än jobb. Och kanske även om ngt så slumpartat som genetik.
Oavsett vad jag gör/väljer att göra - så tänker jag att jag just nu bara ska sitta still i båten. Inte fatta några beslut innan jag kan lita på mig - min nykterhet.
I detta fora finns mkt klokskap - det är så skönt att få läsa, lyssna .
Tänker att jag kanske borde skriva mer i min egen tråd. Hoppas att det är ok att skriva här?

Kaveldun
fre, 2020-03-13 - 18:38

...och där bredde jag verkligen ut mig - med en dubbelpublicering.
Lyckas inte redigera bort det?
Skriver på mobilen på tåget hem....och mörkret faller över Sverige. Fin fredag!

Andrahalvlek
fre, 2020-03-13 - 21:30

Man kan inte ta bort en publicering. Sånt händer ibland pga svajigt nätverk. Jag brukar välja att redigera och ersätta med en punkt i fältet för rubrik och text.

Se klart
fre, 2020-03-13 - 23:36

Är det i min tråd, Kaveldun (och alla som vill skriva!) och det är så nära jag kommit en festinbjudan sedan 6 januari ?
Jag tycker det är intressant men också lite läskigt att det finns så mkt som är likt i våra liv och livsval, K. Nog om just det. (Så vi inte kommer på att vi jobbar i samma hus..?)
Skriver gör jag inte om jag inte sätter mig ner och skriver. Och det har visat sig svårt att kombinera med chefsjobb samt chef för mitt eget risk/missbruk av alkohol. Eller undergiven chef till min alkoholism (svårt ord att skriva). Och så detaljen försörja familj.
Upptäckt: min jobbstress har gått ner sedan jag slutade dricka. Jag har nån good-enough känsla som kan vara helt missvisande, haha, men det lär visa sig.
Ikväll har jag umgåtts m mamma och syskon. Det var kul! Väl hemma (ensam), något rastlös. Slår i skåpet där det nu står en öppnad flaska vin kvar från igår. Skopar upp glass. Inte så glad så det stör grannarna, men nykter.
Godnatt alla kämpar. Ni som har det extra tufft, extra kram.

Se klart
lör, 2020-03-14 - 08:36

Notes to self (inget spännande direkt) men min nya kväll- alltså tidig morgon- ger mig sol, gott kaffe, croissanter och papperstidningar i drivor. Min stund av revansch mot gårdagen/kvällens rastlöshet och känsla av otillfredsställelse = ett glas vin vore gott.
Nu landet, lång promenad, laga mat. Läsa. Tänka. Har ett tanke-projekt som behöver tid, ungefär som en stickning. Börjar dra i trådar som ligger i glömda nystan i hörn dit inte solen nått.
Att hinna med- en av nyktra livets överraskningar. Ha en fin dag!

Kaveldun
lör, 2020-03-14 - 08:40

...vi kan ju ha en nejlika i knapphålet Se klart:-) ...så vi känner igen varandra på jobbet.
Skämt åsido ...eller ett annat skämt är Leif G W:s boxvin ( med stor bild på huvudpersonen ) som kom upp i mitt flöde nu. En man med så uppenbara alkohol och hälsoproblem....
Annars dricker jag kaffe och njuter av solen...i den lite overkliga verklighet som råder i världen nu.
Och tänker också att det finns så många sjukdomar helt utan bot. Alkoholism går nog inte heller att bota men att inte dricka är ändå en otroligt effektiv åtgärd.
Om än svår ....
Ha en fin lördag!

Se klart
lör, 2020-03-14 - 12:01

Nä...
Men tänk om Je suis GW.
Svårt brukar vara en kompass för mig i jobbet, så att vara fortsatt nykter är ju i linje.
Just idag är det enkelt, man får bunkra och spara sina minnesbilder som Andra Halvlek brukar tipsa om.
Hoppas ni alla får en solig, vilsam (för sinnet) dag och en kväll som upptas av en massa annat än att hålla emot impuls att dricka.
Vi är värda det, var och en.
Jag är nykter idag!

Se klart
lör, 2020-03-14 - 18:20

Årstiden är i takt, äntligen, har varit ledsen över den varma vintern och knoppande syrener till nyår.
Idag flera timmar ute i solen och fysiskt jobb med trädgården. Vet att jag ofta druckit mindre just under sommaren, för att jag är ute mycket, rör på mig och har mitt projekt trädgård. Mått väldigt bra av det. Funderade i somras ifall jag skulle sadla om (något sent för min del) och bli trädgårds-nånting och på SÅ vis dricka mindre.. ett snille spekulerar med sig själv, som ni hör.
Suttit med näsan mot solen och lyssnat på avsnitt 14 av Alkispodden. Som jag blivit rekommenderad och som handlade om kapitulation inför alkoholen.
Jag fattar inte riktigt detta tema, och det ställer till det för mig. Liksom alla exempel på att slå i avgrundens botten. Och om det inte händer, så fortsätter och fortsätter man dricka tills så sker,
Förbryllande för mig som sällan har rent kognitiva problem... men är det då en omöjlig (onödig?) uppgift att bli nykter, om det inte först har kostat i trasiga relationer, förlorat jobbet etc
Jag vet att ni är många här som inte slagit i den hårda botten, och några har. Men vi har samma mål, att förändra drickandet, i många fall sluta helt. Är detta med att slå i botten glasklart för alla utom för mig?
Återgick efter dessa funderingar till mitt mantra, nykter idag.
Kram på er från den vackraste skymningen från mitt köksfönster.

Torn
lör, 2020-03-14 - 19:06

Det låter som du haft en bra dag, kul och rogivande med trädgårdsarbete som även ger motion.?Så skönt med sol också, även om jag hade minus 7 grader i morse innan solen värmde på. Nu har inte jag lyssnat på Alkispodden, men det låter märkligt det där med botten. Jag tyckte jag hade nått botten på något sätt när jag bestämde mig för att lägga av med alkoholen. Jag har ändå fru, barn, bra jobb, båt, vänner, villa mm kvar. Jag bestämde mig för att lägga av innan jag började förlora detta. Och jag tänker absolut inte riskera att förlora detta genom att börja dricka igen.

Det är den inställningen jag har nu och tänker fortsätta ha. Sedan vet man ju aldrig vad som händer i framtiden. Den som lever får se.?

Ha en bra lördagskväll!

Kram

Se klart
lör, 2020-03-14 - 20:05

För inlägg!
Jag har lyssnat en hel del på Alkispodden och gillar den, det är just det här med att ”ge upp” och se sig besegrad av sjukdomen som jag har svårt att förstå.
Som du har jag (ännu) sociala funktioner mm i behåll. Men har ofta under senare år tänkt att det också går att förlora/ om jag inte ser till att få kontroll på drickandet.
Just idag har jag det! Mitt liv är därmed så stabilt som liv kan bli.
Vi får bestämma själva över våra bottnar, tänker jag.
Kram, och din dag lät också härlig! Skönt att du känns så, konsekvent.

Kaveldun
lör, 2020-03-14 - 20:23

Det låter som att du har haft en väldigt fin dag i din trädgård. Härligt.
För mig är detta med botten och kapitulation viktigt i den meningen att jag - tror - att jag nått en gräns. Jag vill och orkar inte tänka mer på hur jag ska kunna dricka mindre, normalt, inte dricka ensam, inte dricka mer än två glas, inte dricka på vardagar osv osv. Alla dessa olika regler och sätt att förhålla mig till alkoholen....som jag hela tiden misslyckades med att upprätthålla. Jag har också tänkt att det är jobbets fel, eller bristen på tid att skriva eller att jag kanske ska bo på landet och ha trädgård, ha hund osv. Ja - snillen spekulerar minst sagt.
Min botten (orm den nu är nådd..jag tror det) är inte dramatisk i meningen att jag druckit på jobbet eller förstört relationer...mina barn har knappast sett mig full (nåja...en sanning med modifikation kanske ..men jag tror inte att någon av dem anar vidden av hur problematiskt detta är för mig och jag var inte full när de var små eller bodde hemma). Min botten en är slags vardag med fler och fler situationer som jag inte kan dela med någon...att dricka - inte varje dag - men flera gånger i veckan - mer än vad jag vill och vad jag mår bra av. Vakna och må illa, känna smaken av aska i munnen och vara lite osäker på om jag verkligen menade vad jag sa under middagen...ja vad sa jag egentligen och hur kom gästerna hem? Eller vakna och inse att jag brände en massa onödiga pengar - ensam - i en steril och opersonlig lounge ...där jag satt och såg ut som om jag var på resande fot. Jag har många vänner som tycker om mig men jag har inte pratat helt uppriktigt med någon av dem om detta. Jag har en rar man - som jag inte bor med - som väl är den som vet mest. Vi ses inte hela tiden eftersom vi bor i olika städer men när vi ses är vi nyktra. Ja la korten på bordet i ett tidigt skede (mkt ovanligt för att vara mig - men jag insåg med en liten del av hjärnan ändå - att det var det enda vettiga). Han drack för mkt som ung och sa ganska odramatiskt ...då tycker jag att du och jag ses utan alkohol - och så blev det. Det har varit väldigt skönt. Men jag har fortsatt dricka med vänner och framför allt i min ensamhet. Detta har pågått i många år nu och jag vill bara inte mer! Det är en botten som består av ett pärlband av dagar som innehåller ett drickande som liksom perforerar mig som människa. Och fast jag bestämmer mig för att sluta så dricker jag ändå - på lust på olust, på glädje och på sorg...det finns alltid en anledning. Ibland har jag tänkt att jag kan fortsätta såhär - jag är 60 om några år. Kanske lever 20 år till...och kommer nog att kunna hålla fasaden. Men sista året har jag känt - ofta -detta är inte ett värdigt liv....eller jag tror allt livet skulle kunna vara bättre. Inte mer storslaget eller spännande kanske - men mer ärligt och mer närvarande. Och liksom snällare (slippa överprestera och slå på mig själv). Jag har vetat detta länge men jag behövde inse att nu går det inte längre..kapitulera inför detta faktum. Botten var inte ett enstaka tillfälle....utan långdraget och sorgligt och solkigt mer.
Jag tror att jag kan sjunka ännu djupare ner i dyn...det finns säkert lite mörker kvar att ramla ner i. Men min kapitulation handlar om att det är glasklart för mig nu att jag aldrig mer kan dricka normalt. Den insikten är både svår. sorglig och befriande (kan variera under en och samma dag hur jag känner det). Men den finns där - jag är en alkoholist helt enkelt. Det finns många som dricker mer och som slagit i hårdare bottnar- som har det jäkligare ...men jag känner igen mig starkt i väldigt många berättelser - här och i alkispodden - även om den yttre rekvisitan skiljer sig åt. Men kanske behöver man inte alls uppleva känslan av botten - kapitulation - för att kunna sluta?
Vägen till ett liv där vi inte dricker något - eller mer - än vad vi vill - kan väl se olika ut. Det som varit starkt för mig är den stora igenkänning jag upplever i så många alkoholisters berättelser. "Gelikar" ...det ordet använde Andrahalvlek. Ja - jag som ofta har så svårt att se mig som del av en grupp. Jag hör hemma bland alkisarna i alla fall - det vet jag nu:-)

Andrahalvlek
lör, 2020-03-14 - 21:09

Jag har skrivit just om Alkispodden och deras resonemang om ”bottnar” i min egen tråd. Jag tror tex att min pappa slog i botten för oss båda, många gånger om.

Min botten var väldigt odramatisk. Efter höstens seriösa försök att dricka kontrollerat fick jag nog. Jag orkade inte mer. Jag orkade inte förneka mer. Jag kapitulerade. Jag är alkoholist.

Och sen valde jag att bli nykter, med hjälp av det här forumet ❤️

Kaveldun
sön, 2020-03-15 - 11:15

...jag tror det är viktigt att inte göra nykterheten - eller vägen dit - till ngn sorts argumentation. Rätt eller fel väg - avstå helt , slå i botten osv. Att det måste följa en viss dramaturgi.
Vi har mkt gemensamt men det finns ju ingen regelbok. När jag har fått regler eller ’stränga order’ ( ofta från mig själv) så har det resulterar i att jag sprakat bakut och druckit på det.
Det jag upplever just nu är mer ’kontakt’ med ngt inne i mig själv. Och att jag ser på mig själv med mer förlåtande, kärleksfulla ögon. Och tar en dag i taget. Vet att jag inte kan dricka normalt men vet inte om jag klarar att avstå.....
Hoppas det. Finns ett litet frö som gror och växter och som jag ju hoppas ska spira.
Kram