av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tors, 2020-03-12 - 07:48

Tack FinaLisa, Varafrisk, och VaknaVacker för pepp ❤️

Det kändes inte alls svårt. Jag tänkte inte ens tanken att dricka vinet. Jag behövde bara fundera ut hur jag skulle lösa det.

Jag är väldigt bestämd i mitt beslut. Jag vill inte dricka alkohol.

Jag vet allt för väl hur jag reagerar på det - att lite väcker mersug, och att jag förr eller senare spårar ur.

Been there, done that.

Andrahalvlek
tors, 2020-03-12 - 21:53

Fortsatt Coronasnack ”all over the place”. Med all rätt förstås, men lite mycket blir det. Folks oro har en väldigt mycket högre smittorisk än just viruset.

Jag är mest orolig för virusets påverkan på världsekonomin, hela turistnäringen drabbas ju till exempel enormt mycket.

Tycker också väldigt synd om alla som får avboka sina resor, och alla som är arrangör och besökare på olika evenemang som ställs in.

Nåväl. Jag kan inte göra annat än att fortsätta leva mitt liv. Tvätta händerna noga med tvål och sprita, och stanna hemma om jag blir sjuk.

Det är det enda positiva med detta, att folk kanske äntligen fattar att de ska vara hemma när de är sjuka, just på grund av smittorisken.

Min nykterhet dag 33 känns odramatisk. Kom hem från kursen kl 16 och var rejält mör i skallen så jag tog 30 min tupplur. Den korta tiden brukar inte gå ut över nattsömnen, men det är skönt att ge hjärnan en välbehövlig ”omstart”.

30 min lunchpromenad fick jag på vägen från kursstället till bilen. I full storm och regn. Brrr. Men är man bara bra klädd så ångrar man aldrig en promenad.

På vägen hem var det spår av träd på vägen vid jämna tillfällen, och det ryckte rejält i ratten flera gånger. Läskigt. Men det verkar som om stormen Laura har lugnat ner sig betydligt nu.

Ikväll var det körsång igen. Vi sjöng låten ”Tro” av Marie Fredriksson, och tro och hopp behöver vi alla just nu. Det kändes verkligen härligt att just ikväll skratta, flamsa och sjunga ihop med världens bästa kör ❤️

Och ni märker av mitt inlägg att nykterheten känns mer och mer naturlig i mitt liv ❤️

Andrahalvlek
fre, 2020-03-13 - 07:17

Jag samlar för fullt på nyktra erfarenheter och försöker uppmärksamma allt som är bättre med att vara nykter i mitt liv - och vara tacksam för varje genuin känsla jag känner.

I natt snubblade jag bokstavligt talat ut på toaletten i ett givet ärende. En gång per natt blir det alltid, ibland två. Och hur resten av natten blir kan ingen sia om.

På väg tillbaka tänkte jag ”hoppas klockan visar att jag får sova några timmar till, så den inte visar att jag ska upp om en kvart.”

Klockan visade 03.59 och jag drog en lättnadens suck, gosade ner mig i sängen och kände mig fullständigt trygg och tillfreds med att jag skulle somna om direkt och få sova ytterligare två timmar.

Den känslan. Trygg och tillfreds med att jag skulle somna om direkt.

Andrahalvlek
fre, 2020-03-13 - 21:49

Jag är inte ett dugg rädd för att smittas av Corona. Är man inte över 80 år och har astma eller diabetes så verkar det inte vara värre än vanlig förkylning eller lättare influensa.

Det som däremot oroar mig massor är den kollektiva oron - eller snarare hysterin - som rullar som en lavin över landet. Folk hamstrar, ställer in, och avbokar stort som smått.

Det går knappt att hitta ett enda evenemang som inte är inställt. Biografer, konserter, konferenser, utbildningar, sportevenemang. Allt ställs in - och så många företag och föreningar riskerar konken inom kort.

Jag minns finanskrisen 2008-2009 hyfsat väl. Det här känns som en repris, eller snarare snäppet värre faktiskt.

Men inte f.. ska coronakrisen få mig att dricka! Jag kan bara fortsätta att leva mitt liv, så gott jag kan. Nyktert.

Ikväll blir det alkoholfri IPA, ölkorv och grönmögelost. Till det finalen av Talang (utan publik ?). Tidigt i säng sannolikt, jag är redan trött. Nykterheten har generellt gjort mig mer kvällstrött faktiskt.

Imorgon tänker jag cykla till havet. Fram och tillbaka blir det nog tre mil. Jag ska ta med mig kaffe och stekta äggmackor och en filt att sitta på.

Sen ska jag sitta där en lång stund och titta ut över havet, och i min lilla handkikare ska jag försöka spana på flyttfåglar som flyttar hem igen.

Trevlig och nykter helg önskar jag er allihop!

Se klart
fre, 2020-03-13 - 22:13

Låter som en ljuvlig start på helgen, havet, kaffe, en till bra bild som kvalar in i albumet av nykterhet.
Den går ju himla bra, din resa, och inspirerande att ta del av!
Heja, och hopp om fin dag imorgon, kram.

Villvarafri
fre, 2020-03-13 - 22:56

det låter som!! Blir riktigt avis!!!
Skulle jag komma på tanken att cykla till havet skulle det nog ta en vecka eller nåt?
Låter helt underbart! Vilket sätt att ladda batterierna?
Ha en härlig dag imorrn!?
Kram?

Andrahalvlek
lör, 2020-03-14 - 15:50

Lagom trött nu ? Blir nog en tupplur i eftermiddag. Nu när jag fått ordning på sömnen igen vågar jag tupplura. Jag har ett motto: ”En bra ledig dag innehåller alltid en tupplur.”

Totalt blev det 30 km på cykel, med paus på en kvart efter halva sträckan. Jag cyklade så långt söderut man kan komma i min kommun. Havet skvalpade mot stenarna och solen sken i all sin prakt på den klarblå himmel. Magisk stund. Och äggmackor och kaffe smakar alltid godast utomhus ?

Några ejdersträck såg jag inte, då får man vara mer morgonpigg än jag är. Men jag räknade till 16 svanar på ett ställe. På hemvägen såg jag två tranor, och jag såg och hörde en lärka.

Det är verkligen en fin tid vi går mot nu, och jag ska verkligen njuta av varenda minut i naturen ❤️ Den ger mig så mycket energi, fyller på mina depåer.

Kan man dessutom kombinera med motion så fyller man på med endorfiner, må-bra-hormon, rent fysiskt också.

Och nästan hela cykelrundan lyssnade jag på Alkispodden. Sista milen tog batteriet slut på hörlurarna dock.

Bland annat lyssnade jag på avsnitt 42 med Per Holknekt, och avsnitt 40 med Mikaela, som är dotter till en aktiv alkoholist.

Hennes berättelse väckte tankar hos mig, om min egen uppväxt. Skrev om det i Kavelduns tråd tidigare idag, och jag tar nog upp tråden i min egen tråd senare idag.

Först tupplur ?

Torn
lör, 2020-03-14 - 16:08

Vilken härlig dag du har haft hittills.☀️ 30 km Cykel och frisk luft på det. Väl värt en tupplur. Jag har nyss vaknat upp från en.?

Ha en fortsatt bra dag!

Andrahalvlek
sön, 2020-03-15 - 13:33

På cykelturen idag lyssnande jag på Alkispodden. Bland annat avsnitt 40 med Mikaela, 32-årig dotter till en aktiv alkoholist. Hon satte ultimatum när hon själv fick barn, och hon och hennes pappa har ingen kontakt idag.

Jag gjorde ju likadant när mina barn var 4 och 2 år gamla. Ställde ultimatum. Jag kunde inte göra något åt min egen uppväxt, men jag kunde skydda mina barn. Jag ringde min pappa:
- Du får inte komma hit mer förrän du har gjort något åt dina problem med alkoholen.
- Vadå problem? Jag har inga problem med alkoholen.

End of discussion.

Ett halvår senare var min pappa död. 61 år gammal, med söndertrasad lever bland annat. Söndertrasad. Det är 18 år sen.

Jag kunde verkligen inte förstå hur han kunde välja alkoholen framför mig och sina barnbarn. Obegripligt. Ändå sker det så ofta att alkisar gör just så - väljer alkoholen framför familjen.

Johan och Roger försöker förklara för Mikaela att som aktiv alkoholist så tror du att du dör om du inte får dricka - så därför går alkoholen före allt annat.

Det enda jag kan konstatera är att om mina barn hade ställt ett sådant ultimatum så hade det verkligen varit min ”botten” - och jag hade gjort ALLT för att bli nykter istället för att fortsätta förneka att jag har problem med alkoholen.

Men det är kanske väldigt lätt att säga med facit i hand? Med en hjärna som är på väg att tillfriskna.

Jag vet ju att min pappa mot slutet hade svåra hjärnskador, och även leverskador. Hans lever fungerade inte alls och när han åt mat gick alla ”gifter” direkt upp i hjärnan. Han började sluddra och bete sig som om han var dement, även om han inte hade druckit en droppe alkohol.

Hans buk jäste upp, och när han väl kom till sjukhus tappade de honom på sju liter vätska ur buken. Alla organ var enormt ansträngda. Morgonen därpå kunde de tappa honom på lika mycket vätska. Både lever och njurar var helt kaputt på honom.

Självklart hade han dödsångest. Jag vet ju också att han hade svår panikångest, och det enda sättet att lätta på ångesten tillfälligt var att dricka. Trodde han.

Några gånger ringde vi ambulans medan han låg i sängen och skrek ”Jag dör, jag dör”. Men det var aldrig något fel på hans hjärta. Han kom hem med taxi några timmar senare. Varje gång.

Sista gångerna det hände ringde vi inte ens ambulans, vi lät honom ligga kvar i sängen och skrika. Vi stängde bara dörren. (Himmel vad jag har haft dåligt samvete för det efteråt ?)

Ambulansen skulle ändå inte ta honom med sig till sjukhuset. De hade sannolikt ”varningsflaggat” vår adress.

Allt det här förstod jag till fullo först efter hans död. Just då förstod jag inte. Jag var barn och sen tonåring, flyttade hemifrån när jag var 20 år.

Det där med panikångesten förstod jag först när jag var 40 år och själv upplevde panikångest första gången ?

Min pappa var dessutom en man som aldrig kunde be om hjälp. Ensam är stark typ, och han slöt sig som en mussla.

Efter hans död ringde en terapeut upp min mamma. Han hade träffat min pappa varje vecka i ett års tid. Terapeuten grät i luren, han beklagade verkligen min pappas död.

Han sa ungefär så här till min mamma:
- Under ett helt år lyckades jag inte få honom att öppna upp sig. Han pratade bara om triviala saker, och frågade massor om mig. Jag har verkligen misslyckats med mitt uppdrag som terapeut.

Jag tror inte att det är vanligt att terapeuter ringer upp anhöriga på det viset. Min mamma svarade honom typ ”Tack för omtanken, men det är verkligen inte ditt fel - så får du inte tänka.”

Jag är otroligt glad och tacksam över att det aldrig behövde gå så långt för mig - och det är kanske tack vare mina egna erfarenheter som dotter till en aktiv alkoholist.

I ett annat avsnitt pratar Johan och Roger om skillnaden mellan att vara alkoholfri och nykter. Om du är alkoholfri är du det under tvång utifrån. Nykter väljer du att vara av egen fri vilja. Den mentala inställningen är den stora skillnaden.

Min pappa var alkoholfri under perioder. Då var han alltid en riktig surgubbe. Satt där i sin tv-fåtölj och bestämde över fjärrkontrollen. Vägrade att hitta på någonting kul, vägrade att bjuda till.

Den vanligaste dialogen som jag överhörde mellan mamma och pappa:
- Vad är det nu då? Vad är du nu sur för?
- Ingenting! *irriterad och arg* Sluta tjata!

Jag minns att jag tänkte ”Varför svarar han ’ingenting’ när det så uppenbart är någonting?”

Med åren tänkte jag att han var känslomässigt inkompetent, eller kanske snarare oförmögen att uttrycka sina känslor. Men han visste kanske inte ens vad han kände? Hur skulle han då kunna svara?

Min pappa var så kallad periodare, men egentligen var det jobbet som tvingade honom att vara alkoholfri
periodvis. Det var snarare återfall som han tog gång på gång. Varje semester, nästan varje helg. År efter år.

Nykter var han nog aldrig, bara alkoholfri i olika perioder. Och då var han en surgubbe och stod sannolikt inte ens ut med sig själv. Offerkoftan var stenhårt lindad runt hans kropp.

Jag tror att det är nyttigt ibland att se bakåt för att förstå nuet. Min uppväxt har format mig - genetiskt, känslomässigt och beteendemässigt.

Under mina 50 år på jorden har jag väldigt sällan sett bakåt - jag fokuserar helst på nuet och framåt. Större delen av min uppväxt är ett töcken. Helt förståligt. Ensambarn dessutom, så jag hade inget stöd i det jobbiga då, eller nu.

Min mamma lever, men hennes minnen är om möjligt ett ännu större töcken. Hon vill absolut inte ”älta det förgångna”. Det antal gånger som vi två har pratat på riktigt om min pappas missbruk kan jag räkna på ena handens fingrar. Och alla gångerna var efter hans död.

Men jag tror faktiskt att det snart är dags att förlåta både min pappa och min mamma för min dysfunktionella uppväxt. För min egen skull.

Femina
sön, 2020-03-15 - 06:55

Blir berörd av ditt inlägg. Förlåtelse och acceptans är det enda som kommer att lätta Din börda. ?

Andrahalvlek
sön, 2020-03-15 - 09:54

Tack för er omtanke ❤️

Ja, förlåta båda mina föräldrar är nog det enda sättet att själv få sinnesro. De gjorde det ju inte av elakhet - de gjorde förstås sitt bästa utifrån vad de faktiskt kunde göra.

Just därför vill jag inte ”belasta” min mamma mer med dessa diskussioner. Sina sista år i livet vill jag att vi ska ha en fungerande relation.

På så sätt hoppas jag sätta ner foten och få stopp på ”det dysfunktionella arvet”, och där är givetvis min nykterhet en viktig pusselbit också. Kanske viktigast.

Kram ❤️

Andrahalvlek
sön, 2020-03-15 - 14:37

Att jag skulle vara helt nykter i fem veckor - och tycka att det är helt okej, trodde jag nog inte i början. Hoppades möjligen, men jag var inte övertygad om att jag skulle klara av det.

Inte för sugets skull kanske, mer för att jag upplevde att vinet gav mig guldkant på tillvaron. Jag var värd den guldkanten.

Eller så mycket guldkant var det nog inte förresten, inte mot slutet. Historiskt har vinet gett mig guldkant i tillvaron, men de senaste åren har mitt drickande nästan enbart känts destruktivt.

En ständig mental jakt på nästa glas, gå över gränser som aldrig borde överträtts, sagt/skrivit saker som aldrig borde yppats. Total förnedring inför mig själv och andra, och det kändes nästan som jag begick våld på mig själv.

Känner mig fortsatt lika bestämd i mitt beslut att vara nykter. Jag har ingen bortre gräns, men jag tar en dag i taget. Idag väljer jag att vara nykter. Fem veckor idag och det ska fortsätta rulla på.

Jag ser fram emot att min hjärna och kropp återhämtar sig ordentligt och får må så bra som det är möjligt.

Jag ser fram emot att mogna ytterligare i min nykterhet så att jag kan prata öppet om det - stå för mitt beslut och kanske bli en förebild för andra. Att inte berätta är också att ljuga en smula.

Å andra sidan har jag inte berättat för någon hur mycket jag faktiskt har druckit i min ensamhet - och det är egentligen den lögnen som är problematisk att outa.

Om jag öppet pratar om min nykterhet så måste jag ju samtidigt prata om hur och varför jag tog beslutet att vara nykter.

Eller så säger jag bara som författaren Annie Grace tipsar om: ”Jag kom fram till att alkohol inte är bra för mig, så jag slutade.”

End of discussion.

Molls70
sön, 2020-03-15 - 15:33

Bra jobbat, klokt beslut. Känner igen mig i din beskrivning om den ständiga mentala jakten på nästa glas. Jag har varit nykter i 21/2 månad nu. Jag tar ingenting föt givet utan tänker som du en dag i taget. Det är starkt av dig att fixa 5 veckor, Grattis o bra kämpat. Har liksom du druckit i min ensamhet men trodde ändå att fler misstänkt. Lycka till med din fortsatta vandring i nykterhetens spår.
Kram