av Javelin

VaknaVacker
lör, 2020-02-29 - 11:10

Blir fascinerad av era drömmar. Det är min nionde helg utan att dricka alkohol och har inte drömt ett skvatt (eller sklutt?) om alkohol. Vad skall det betyda??

Heja oss! Kram?

Andrahalvlek
lör, 2020-02-29 - 13:54

Jag tror absolut att ens undermedvetna tar plats i drömmarna, samtidigt som de funkar som bearbetning av vad vi har upplevt.

Och det är ju perfekt att se drömmarna som en del av den självterapi som vi alla alkisar behöver genomgå.

Både du Javelin och Torn behöver nog tänka på och påminna er om hur illa det faktiskt var, när ni var aktiva alkoholister. Fram med trollen i ljuset, så spricker de!

Att glömma, gömma och ljuga har vi alla gjort i så många år så det sitter i ryggmärgen. För att tillfriskna behöver vi vara hundra procent sanna mot oss själva. Tror jag.

Jag kan tex nästan fysiskt känna ångesten jag vaknade med på morgonen efter en ensam hemmafylla. ”Vem chattade jag med, vad skrev jag, hur illa är det?”

Jag kunde oftast återskapa händelseförloppet från gårdagskvällen i minnet, men riktigt säker kan jag förstås inte vara. Och ångesten blev etter värre förstås när jag kom på att jag hade stor anledning att skämmas ?

Grattis till tre nyktra månader Javelin!

Javelin
sön, 2020-03-01 - 10:50

God morgon och tack för alla kommentarer i tråden, jätteintressant ämne med drömmar.

Se klart: Får ju gratulera tillbaka, du är ju snart "i mål". Spännande att se hur du resonerar efter dessa månader.

Torn: Verkligen intressant med drömmönstret. Verkar vara ett samband med var i nykterhetsprocessen du befunnit dig. Om du inte läst Tänka klart så skulle jag rekommendera dig att göra det. Beskrivningen av hur det undermedvetna påverkar oss är oslagbart. Att drömma att man dricker utan att bli berusad känns rent spontant som att det undermedvetna redan accepterat att alkohol inte ger nån njutning i det långa loppet..?

VaknaVacker: Grattis till 9:e helgen!!! Samma här om jag räknar lördagar.. Jag hade inte heller drömt om alkohol tills den här bomben slog ner. Har en hel del annat i livet som jag inte har riktigt kontroll över och kanske hänger drömmen ihop med det?

Andrahalvlek: Håller absolut med om det undermedvetnas roll i våra drömmar. Har funderat en hel del på att vara sann mot sig själv och inser att jag på sätt och vis lämnat dörren på glänt, genom att inte berätta för någon (förutom er här på forumet) om mina planer om ett nyktert liv. Har sagt att jag ska vara nykter till sommaren och ta ett nytt beslut då. Kommer inte heller säga att jag är nykterist eller att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Ser inte poängen för egen del att lova så stora saker. Har däremot full förståelse att det är en metod som fungerar för andra. Förbud är förenat med katastrof för mig så det är bara att glömma. Och ordet aldrig ger mig en sorts emotionell svindel eller vad man ska kalla det, så det vill jag verkligen undvika.

Tidigare har jag satt ett år som nykter tidsgräns och det havererade rätt fort då en massa saker inträffade. Kändes inte så bra inför de jag berättat för och nu smyger jag fram gränsen istället. Först sa jag att jag skulle hålla mig ifrån a ett tag, sedan ett par månader, nu fram till sommaren. Hoppas väl på att bygga upp ett förtroende inför mig själv med. Att det blir enklare med tiden och svårare att bryta en lång nykterhet med ett plötsligt infall..

Men för att återgå till att vara sann mot sig själv, så är jag väl medveten om mitt problematiska förhållande till alkohol och även att jag aldrig kommer kunna, eller vilja, dricka begränsat. Tror den sista biten för att riktigt stänga dörren är tid. Nykter tid, som blir ett kvitto på att jag gjort rätt val och faktiskt klarar av detta. Längtar efter en tid där min nykterhet är självklar även för andra i min omgivning. Utan att stämplas som nykter alkis eller annat. Bara att jag är en sån som inte dricker, för hälsan skull, för att jag mår bättre av att inte hälla i mig gift men (och här kommer kruxet) att jag kan ta mig en drink om jag känner för det. Men att jag så klart inte kommer att göra det. Jag vill äga friheten till min livsstil och inte känna att en del personer går och väntar på att jag ska misslyckas. Vill inte ha blickarna på en middag som kollar om jag ser dödligt sugen ut på ett glas vin. "Vad jobbigt hon måste ha det som inte får dricka eftersom hon har ett förbud.." Inga förbud, inga misslyckanden, bara en sjujäkla karaktär som tackar nej. Frågan är bara när min inre personliga dörr stängs helt. Kanske efter ett halvår, eller ett år? Har ingen aning men som när jag slutade röka skedde det över tid och plötsligt var det bara självklart, tiden hade gjort sitt, hoppas samma sak händer nu. Nya nervbanor som inte väljer alkohol.

Herregud vad långt det blev men det var nog viktigt att bena ur detta för mig själv. Känns riktigt bra och renande.

Javelin
mån, 2020-03-02 - 00:18

Dessa ångestfyllda kvällar... Fattar inte varför det ska skruvas igång en massa ångest innan jag ska sova. Har varit än värre hela veckan men jag har tänkt att det berott på att jag inte varit hemma.

Är hemma nu men stressen och ångesten håller mig vaken. Funderar över drickandet och nykterheten. Över sånt jag inte kan påverka och hur sprängfylld av saknad jag känner mig. Dessa känslor är vedervärdiga, de gör så ont och driver en till vanvett. Maktlösheten och det obegripligt svåra med aldrig mer...

Har nog halkat lite ur kurs. Behöver få ordning på kosten och motionen igen. Jobb och vardag. Skulle verkligen behöva gråta en rejäl skvätt för det har byggts upp ett ordentligt tryck i bröstet den sista tiden.

Tänker på alla som skriver här. Alla som någon gång har skrivit här och som försvunnit härifrån av olika anledningar. Hur anhöriga lider och vad mina anhöriga skulle kunna skriva om mig om jag inte stoppade det här skenande tåget. Vad de skulle kunna skriva om mig redan nu...

Jag undrar över hur pass skadad jag blivit av drickandet. Hur min personlighet har formats genom åren av alkoholförtäring och att den här nynyktra personen har en lång väg att hitta sig själv. Två månader av nykterhet, det är ju ingenting i sammanhanget.

Jag läser om dem som varit nyktra i flera år. Som fått gå igenom de prövningar som väntar mig. Frågorna, nejtackandet, trugandet, skitsnacket, missunnsamheten, tvivlet, sorgen, tristessen, stunderna av genuin tacksamhet, lycka, stolthet, sinnesro och förhoppningsvis förlåtelse och tron på en äkta framtid.

Det hela får en att undra vad fan man gjort mot sig själv. Som om inte livet har med sig svårigheter ändå. Men jag vet också att de erfarenheter jag redan tagit mig igenom pga drickandet, även gjort mig till en bättre människa, eller åtminstone förstärkt en del egenskaper. Jag känner oerhörd empati för människor och djur, hjälper där jag kan, förväntar mig inte mycket och är tacksam för det lilla. Det påminner ironiskt nog om min pappa som också drack. Vi är väl stöpta ur samma form. Skillnaden är att mina barn ska slippa betala för dessa extra kvalitéer man ändå fått som alkoholberoende.

Javelin
ons, 2020-03-04 - 08:02

Är väl mitt i första rejäla svackan. Visst har jag haft dåliga dagar men nu håller det i sig. Har dåligt med energi och fokus. Hinner inte med det jag tänkt och kom t o m på mig med att dagdrömma om att dricka...

Jag tillät mig att fantisera hur det skulle vara att dricka obegränsad mängd och bli påverkad. Det enda jag egentligen ville ha var berusningen. Smaken och vilken sorts alkohol det var gjorde detsamma. Ett klockrent fall där jag längtar efter sinnesfrid. Har för mycket lösa trådar omkring mig och den här stressen är en nyckelorsak till mitt drickande.

Gårdagens kvällsångest var hemsk. Kändes ungefär som när jag vaknat runt 4-tiden av jordens svettningar, darrningar, skyhög puls, rädsla för allt, ren skräck, lovandes att sluta dricka och börja ett hälsosamt liv...

Skillnaden nu är att ångesten inte beror på alkoholen, inte direkt iaf. Jag behöver kontroll över tillvaron och ge kroppen en extra hälsoboost. Sedan får man hoppas att det klingar av för jag törs inte tänka på vad jag skulle kunna ta till för att slippa den paniken.

Men det är svårt när tiden och orken inte räcker till. Vidrigt när man vill så mycket men yttre omständigheter och en trött kropp styrd av en ofokuserad dimmig hjärna motarbetar dag efter dag.

Ser att ovädret ska ge med sig till helgen och jag hoppas solen visar sig snart. Brukar kvickna till lite då. Nu går det segt. Får försöka glädjas åt att det ändå är mitt i nionde nyktra veckan.

Andrahalvlek
ons, 2020-03-04 - 08:14

Ibland är inte lösningen att jobba mer - utan att jobba mindre.

Hamnar där ibland också tyvärr, och jag är också en person som dricker när jag känner mig stressad. Men faktum är att inget blir bättre för att jag dricker i den situationen, och det vet jag innerst inne. Och du vet det också. Men vi väljer ofta att glömma bort det när stressen passerar vissa gränser.

Så här tänker jag hantera stress framöver, istället för att dricka alkohol:

1) Noga kolla igenom kalendern och stryka/avboka allt av kategorin ”borde delta” och ”om tid finns”. Privat såväl som jobbrelaterat.

2) Gå ut och springa 2-3 km minst varannan dag. Pulshöjande aktivitet ger hjärnan friskt syre och endorfiner, dvs må-bra-hormoner. Efter en löprunda känns allt lättare.

3) I värsta fall sjukskriva mig några dagar för att återfå balansen. Ovanligt mycket kan lösa sig på ett bra sätt utan att jag har ett finger med i spelet.

Viktigast först - vara nykter!

Kram ❤️

Torn
ons, 2020-03-04 - 08:44

Usch, det där låter inget vidare Javelin❤️ Sådan kvällsångest måste vara jobbig. Andrahalvleks tre punkter skriver jag under på till 100 procent. Och om man inte orkar springa så fungerar ju en rask lång promenad också.

Styrkekramar

Javelin
tors, 2020-03-05 - 00:24

Bra tips där men inget som är direkt genomförbart för tillfället. Ska verkligen satsa på mer motion framöver men först måste jag släcka en hel del bränder på jobbet och hemma... någon sjukskrivning har jag aldrig haft, då blir det till att jobba hemifrån istället om kroppen strejkar. Har många gånger drömt om att få slippa allt ansvar och att någon annan gör mitt jobb när jag är risig eller på semester.. men det kommer aldrig hända, så det är bara att finna sig i läget. Typiskt bara att allt ska köra ihop sig samtidigt men det är inte första gången. Däremot första gången utan alkohol och det känns kan jag lova, saknar dessvärre stunden när man slappnar av efter ett par glas. Vet att ångesten blir värre efter det och jag kommer inte dricka nu men bara vetskapen om den enkla snabbfixen är irriterande.

Befinner mig mitt i kvällångesten. Ett jäkla elände. Det river för mycket i mig för att kunna sova. Trött och måste upp extra tidigt... Det är då ett par skitveckor men det måste väl vända snart.

Andrahalvlek
tors, 2020-03-05 - 06:43

När jag har intensiva perioder tvingar jag mig att träna mindfulness 30 min/dag och det varvar ner systemet.

Kräver dock att man tränar på det när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Och det krävs flera månaders träning innan man märker effekt. Ingen quick-fix alls med andra ord - men väldigt effektivt för mig ?

Javelin
tors, 2020-03-05 - 23:40

Läser runt lite här på forumet för att mota kvällens ångestsmocka. Känns som att det kan bli lindrigare, har huvudvärk som tar över. Ljusstyrkan på displayen är på lägsta men jag måste ändå kisa. Borde sova men vill inte lägga ifrån mig mobilen som fungerar utmärkt som distraktion.

Gick rätt ok att jobba, har varit så trött bara pga för lite sömn. Inget sug efter alkohol. Längtar efter att känna mig stark igen, känna glädje och energi. Det kommer... måste hålla ut tills dess.

Satt och fikade på ett café som låg precis bredvid ett systembolag i veckan. Det var inga problem med att gissa vilka som gick in på köpcentret för att köpa alkohol. Av 40 personer gissade jag att 13 av dem skulle komma tillbaka med systemkassar. Det blev en fullpottare. It takes one to know one... De bestämda radiostyrda stegen, blicken och skyndandet... Det märktes vilka som var på mission långväga. Usch vilken sorg och skam jag kände när jag satt där. Aldrig mer.

Javelin
fre, 2020-03-06 - 10:11

Nä nu jäkla måste det väl ändå ha vänt. Det är fredag, solen skiner och våren är på ingång. Jag SKA se till att hamna i rätt spår igen, idag. Jag vill tro att jag har makten att styra över mitt mående. Ska börja med att ordna en del praktiska saker. Ta en lång promenad och äta näringstät mat. Det kommer inte kännas sämre imorgon pga de valen iaf, snarare kan det vara starten på nästa fas i denna livsförändring. Vi säger så så kanske jag tror på det med.

En stor kram till alla som kämpar därute, att läsa om er kamp hjälper mig oerhört mycket med min egen! ?

Torn
fre, 2020-03-06 - 17:46

Härligt Javelin, helt rätt inställning!?
Tack för din grattishälsning på min 60-dagars dag!
Hoppas du får sova gott i natt och slippa kvällsångesten.

Kram

Andrahalvlek
fre, 2020-03-06 - 20:40

Såväl negativa som positiva tankar påverkar vårt mående jättemycket.

Sen är det snudd på omöjligt att tänka positivt när man känner sig väldigt nedstämd, men då kan neutrala tankar utan värderingar funka att ta till. Att i det läget tänka negativa tankar leder bara nedåt.

Och positiva tankar kan bara leda åt ett håll - uppåt!

Javelin
sön, 2020-03-08 - 10:38

Tack fina ni för era peppande kommentarer! Jobbar på med inställningen och är så tacksam för alla kloka tankar och förslag härinne.

Inte lika soligt idag men jag längtar ut och ska unna mig en långpromenad mellan andra göromål. Det är en underbar känsla att slå upp ögonen en söndagsmorgon och verkligen längta ut. Det är så här livet ska vara, glädjen över frisk luft, natur, motion, oberoende av väder och vad man gjorde igår... Och på tal om det så åt jag på tok för mycket godis igår och har lite dåligt samvete. Måste försöka se det som att jag ändå höll mig nykter utan problem men det är väl själva kontrollsläppet som svider. Allt eller inget-hjärnan...

Behöver egentligen lite egentid till att fortsätta läsa Tänka klart och bearbeta tankarna kring alkohol. Jag är väl medveten om vikten av att verkligen stänga dörren för gott men rädslan för misslyckande gör att jag inte tar steget. Det hela känns så ambivalent att jag inte blir klok på mig själv.

Genom boken har jag fått förståelse för konflikten mellan att välja att inte dricka och att ändå ha begäret kvar. Jag är också medveten om att alkohol inte ens är gott och att jag egentligen föredrar vilken annan dryck som helst. Det som kvarstår är den lättillgängliga lilla lättnaden som uppstår när man tillåter sig att dricka. Mitt drickande handlade nästintill enbart om stress- och ångesthantering de sista åren och inte någon partyhöjare som förr.

Läste nyss i någon tråd om hur hjärnan fungerar vid alkoholintag och påverkar vårt beslutsfattande. Och det här är en ögonöppnare för mig för jag har medvetet använt alkohol som hjälpmedel när det kommer till att slå slag i saker. T ex jobbiga papper man behöver hantera, boka resor, diskutera svåra saker mm. Jag har förlitat mig på den påverkan alkoholen ger mitt beslutsfattande. Det gränslösa och impulsiva som jag refererat till att vara handlingskraftig... Många gånger har jag dagen efter tänkt att det var nödvändigt att dricka för att få det gjort... Det här är pinsamt och väldigt smärtsamt att medge. Det är en så omogen och feg handling. Det är dags att vara ärlig mot mig själv och rota vidare i denna trasiga personlighet.

En annan aspekt av denna ambivalens är det faktum att jag aldrig kommer att njuta av smaken av alkohol igen, jag VET det. Så om jag dricker igen så är det enbart för effekten med all skam och ångest som garnering. Jag sitter liksom mittemellan beroendet och frigörandet. Frågan är vad som krävs för att jag ska stänga dörren för gott. Tid har jag sagt förr och det kanske är så men även arbetet med att förstå.

Andrahalvlek
sön, 2020-03-08 - 11:25

Jag tror att vi alla måste ha tillit till processen - att den tar tid.

Dels ska vi bryta en vana, eller många ovanor snarare, och dels ska vi lära oss att leva nyktra. För första gången sedan vi var barn.

Självklart tar det tid. Mycket tid. Och vi måste ta oss den tiden - att förkovra oss, genom böcker bland annat, fundera och analysera. Och slutligen agera - för allt man övar på blir man bättre på ?

Kram ❤️

Javelin
fre, 2020-03-13 - 21:48

Tack för svaret Andrahalvlek, du är så klarsynt och fokuserad! Hoppas det smittar ?

Fredagkväll och jag pustar ut i soffan efter en påfrestande vecka. Mycket på jobbet, mycket tjafs i olika relationer, besvikelser, oro, sorgen som vägrar släppa osv. Ett riktigt hopkok av en massa vibrerande, pulserande, skärande stress...

Har ansträngt mig på helt nya nivåer för att hitta lättnad. Har försökt fokusera på andra och avleda det negativa. Har t ex berömt och givit positiv feedback (äkta givetvis) trots att jag inte ens hunnit med raster på jobbet. Detta fastän jag egentligen hade lust att kasta ut datorn genom fönsterrutan och ställa en vinare på läppen..

Har kontaktat de äldre i släkten och erbjudit shopping- och ärendehjälp så de slipper gå ut om de inte vill pga smittorisken. Kan ju dessutom köra dygnet runt nuförtiden...

Har stöttat en gammal vän som jag inte umgås med längre men som går igenom tråkigheter.

Har bokat en överraskningsresa till några som behöver komma bort. Får se hur det blir med tanke på coronaeländet... Men jag såg till att få det gjort och de blev obeskrivligt glada.

Jag har bitit ihop och tagit mig igenom så mycket skit att jag stundvis känt som om jag skulle krackelera. Fick dessutom en flaska champagne pga ett firande... Och lyssna på det här: Jag tog inte emot den! Jag hade kartongen i handen men lämnade tillbaka den och sa som det var: att jag inte druckit på länge och att det skulle kännas onödigt att göra det nu. Skyllde på min bristande karaktär gällande alkoholhaltiga drycker och det blev inte värre än så. Senare på kvällen funderade jag på hur det hade blivit om jag tagit med den hem. Sanningen är att jag i det skicket hade slukat den och ångrat mig.

Skulle kunna skriva en hel bok om den här veckan... Den stora frågan är hur min nya approach fungerat? Bättre än att ge upp och hoppa ner alkoholschaktet igen iaf. Har stundvis känt mig lite off, svårt att vara i nuet, avtrubbad ungefär som efter några glas. Det har varit för mycket helt enkelt. Vet inte hur det blir framöver men ikväll firar jag min 70:e nyktra dag med att skriva detta nonsens här. ?

Andrahalvlek
fre, 2020-03-13 - 22:40

Lämna tillbaka champagnen var otroligt bra gjort! Och att du dessutom berättade varför ❤️

Längtar till den dag då jag öppet kan berätta om min nykterhet och orsaken. Men där är jag inte än.

Det låter som en vecka som du har gett, gett, gett, gett - men inte fått någonting tillbaka. Den obalansen är inte hälsosam.

Nu kan man ju inte tvinga andra att göra annorlunda. Man kan ju bara föregå med gott exempel och hoppas på att det ger resultat i längden. Men man kan väga upp obalansen lite genom att be någon om hjälp ?

När jag känner den typen av obalans brukar jag dra mig tillbaka - bara umgås med mig själv, och göra precis vad jag vill, och strunta i alla måsten.

I naturen brukar jag tanka energi efter en sådan tuff vecka. Imorgon cyklar jag till havet ❤️

Javelin
ons, 2020-03-18 - 08:32

Tack för gratulationerna. På ett vis känns det som en lång tid men det bleknar fort när jag tänker på åren av drickande. När kommer jag känna mig nöjd, tillfredsställd, euforisk? Efter ett år, två, tre? Kanske när nykterheten känns självklar i alla lägen.

Känns som att coronakaoset tar över fokus från den här processen. Det tar väl över fokus från det mesta... Oro och ångest är ju mina värsta fiender när det kommer till drickande och här blir man totalmarinerad. Försöker tänka att det snart är över men katastroftankarna är mäktiga.

Förstår ni hur många familjer världen över som sitter isolerade med alkoholberoende föräldrar... stackars stackars människor. Ser på nyheterna hur italienarna sjunger från balkonger och fönster om kvällarna och blir berörd, för att sedan fundera på om det är vinet de dricker som är huvudanledning till sentimentaliteten... Hur skadad är man inte som refererar allt till denna giftdryck? Tyvärr ligger det en hel del sanning i det också. Hur äkta och rörande känns det då..

Det blir något att berätta för framtida barnbarn detta virus... Om hysterin, hamstrandet, all förändring världen över och den fina medmänsklighet som också visar sig. Och jag är så tacksam att varje litet minne jag kommer återberätta i framtiden, är helt fria från alkoholförvrängda versioner och överdriven sentimental smörja. Mina minnen från den här tiden är nyktra och därmed skamfria ur det perspektivet. För en del av uppvaknandet från alkoholberoendet är den där taggen i alla minnen. Från semestrar till vardagliga händelser där alkoholen, trots att inget speciellt inträffade, ändå kletar ner hela minnet av händelsen med skam.

Vaknade dessutom lite förkyld och måste jobba hemifrån. Och även denna stund får man vara tacksam över nykterheten, kroppen är så mycket bättre rustad för att hantera virusangrepp nu än för några månader sedan. Allt, verkligen ALLT blir bättre utan alkohol.
☀️